k9 (oregistrerad) Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Fry har varit QIs programledare ända fram tills i år.
Micke H Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Tack alla som skrev igår. Ibland är det inte mycket att göra åt. Nu tror jag mig ha rätt bra koll på varför jag är som jag är osv, men jag fick den insikten alldeles för sent. Det har det inte hjälpt mig att ändra mitt beteende mer än marginellt. Jag är betydligt trevligare mot folk osv. Vissa saker är som inbrända i hårdvaran, eller vad man ska säga. Jag känner igen det där. Mycket av dom egenskaperna jag inte gillar hos mig själv vet jag precis var det kommer ifrån - den man som nu ligger på sjukhus och vill att jag besöker honom. Det sitter så pass djupt att jag inte vet om jag ens klarar av att se honom igen. Hans fingeravtryck är "inbrända i hårdvaran" som du säger. Jag har inte riktigt lärt mig hur man tar den här självinsikten och gör något vettigt med den. Det jag har gjort hittills är att aldrig någonsin behandla andra människor på det sätt han gör, så på det viset gör jag kanske något vettigt med den. Men å andra sidan kan jag inte applicera det på mig själv riktigt - jag är min egen största kritiker och är jag ens i närheten av att göra något som påminner mig om farsans beteende så slår jag ner väldigt hårt på mig själv, orsakar djupa depressioner som till slut tvingade mig till en terapeut. Den här dagen har jag fruktat i flera år, den dagen han går bort. För det tvingar fram allting i ljuset som gärna hade fått fortsätta skjutas undan.
Dark Of Light Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Svårt läge mannen... Det finns ingen sanning i det här mer än den du själv kommer fram till. Är det värt det? Vad har du att förlora? Vad får du ut av det? Att möta sina demoner kan också vara renande, man kommer vidare i bästa fall. Sätter någon slags punkt, får någon slags avslut. Risken är ju att du senare ångrar dig och då får du dras med det. "Hur hade det blivit om jag...", "hade det blivit bättre..?" Tankar som inte är kul att ha med vetskapen att det är försent att göra något åt det. Du kanske inte löser något problem men du slipper i alla fall undra hur det hade varit om... Spelar egentligen ingen roll hur mycket råd o rön du får av oss. Det faller till slut på vad du själv känner, vi känner ju trots inte till allt. Den enda som vet det är du. Att gå och snacka hos någon är i sina bästa fall renande också, kan bara hoppas att det fungerat för dig. Vi är alla summan av någon slags arv och miljö, tanken som slagit en många gånger är "jag ska aldrig bli som han/hon", alldeles oavsett vem, är ganska vanlig. Man kan endast jobba med dessa saker själv såvida man blir/är medveten om sitt eget beteende vilket kan vara nog så svårt ibland. Sådant får man jobba med hela livet antar jag. Är det bra att gömma saker, tiger man så försvinner det? Hittills verkar det inte heller fungerat? Han kanske själv har kommit till någon form av insikt och vill rena själen? Vad har du att förlora? Svårt läge som sagt, endast du vet svaren. Kaffe ja tack 🙂 En av dina bättre PTs, du tar det svart va?
Bluddrik Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Jag har inte riktigt lärt mig hur man tar den här självinsikten och gör något vettigt med den. Det jag har gjort hittills är att aldrig någonsin behandla andra människor på det sätt han gör, så på det viset gör jag kanske något vettigt med den. Men å andra sidan kan jag inte applicera det på mig själv riktigt - jag är min egen största kritiker och är jag ens i närheten av att göra något som påminner mig om farsans beteende så slår jag ner väldigt hårt på mig själv, orsakar djupa depressioner som till slut tvingade mig till en terapeut. Den här dagen har jag fruktat i flera år, den dagen han går bort. För det tvingar fram allting i ljuset som gärna hade fått fortsätta skjutas undan. Terapi kan va bra om man hittar rätt terapeut. Det handlat väldigt mycket om personkemi tror jag. Jag gick igenom ett antal innan jag träffade en kvinna som jag gick hos ca 25 ggr. Efter det var vi i stort sett överens om varför jag var som jag var, Jag hade i stort sett fått mina egna tankar bekräftade , men hon hjälpte mig att se saker klarare. Om jag sedan skulle kunna förändra saker och ting på djupet så handlade det om något slags livstidsprojekt. Jag valde då att sluta med terapin, med hennes välsignelse, med tanken att tillvaron skulle bli lite enklare med vad jag uppnått på terapin, och det har också stämt. Nu hör det till saken att jag inte väntade mig något resultat alls av terapin, så det hela blev ändå en positiv överraskning för mig. Jag har förstått att det finns andra som börjar en behandling som väntar sig mirakel. När det gäller sånt som självkritik och självförtroende, så har det blivit bättre med åren, men jag är ju betydligt äldre än du. Du ska se att det har ordnat sig om en tjugo år eller så. När det gäller detta med far din vet jag inte vad jag ska säga mer. Ibland måste man ta viktiga beslut som man sedan får leva med. Har du någon att prata med om det hela, utom Längsta då? Din mamma t ex?
Bluddrik Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 En av dina bättre PTs, du tar det svart va? Svart och i tvåan som flickan sa.
Micke H Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Yeah, jag har andra att prata med, jag har dock inte berättat detta för någon än. Jag tänkte göra det ikväll. Vad gäller självkritik så vet jag att jag har verktygen för att arbeta med det på egen hand. Och jag vet att det är där svaret ligger. Jag vet inte vad ett besök hos den mannen skulle ge mig. Det skulle ge honom otroligt mycket, men mig? Antagligen inte mycket, om ens något. Ju mer jag tänker på det, desto mer säker blir jag i min övertygelse. Jag svor en gång att jag aldrig ville se honom igen, det har inte ändrats. Mitt liv blev väldigt mycket bättre när jag valde att bryta all kontakt med honom, det var att riva loss plåstret för att tillåta såret att läka.
k9 (oregistrerad) Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 (redigerat) Micke: vet att det är svårt men försök att tänka såhär om det går. Vem av er har mest att vinna eller förlora på att du försöker förlåta en del av det som skett? Även om du inte kan förlåta allt så blir det ju ändå en mindre smärta som du själv bär på. Att känna sig sårad gör ju att man bär på mera sorg än man kanske är medveten om att man bär på. Vågar du låta lite av denna sorg lämna dig så kan det vara nog för att förlåta en del av det som skett, även om du kanske inte kan förlåta allt. Visst finns det sådant som är oförlåtligt men den som bär skulden är inte den enda som drabbats. Den som blivit sviken bär ju på själva minnet sveket. Den som svek bär på minnet och skulden till sveket. Frågan är om den som blivit sviken mår bäst av att förlåta eller att fortsätta bära på sveket inom sig. Vad vinner man på att bära på agg jämt emot vad man vinner på att släppa dem?Känslor är viktiga för att man ska undvika att gå på samma nit om och om igen. Men man kan välja att lära sig av känslorna och använda dem mera praktiskt. Tänker såhär: Om du väljer att förlåta så försvinner ju inte skulden från den du förlåter. Ett fel kan aldrig bli ett rätt. Däremot så kan det vara rätt att förlåta bara för att själv kunna gå vidare. Den som blivit förlåten känner oftast skulden som tynger samvetet större även om det är en lättnad att bli förlåten. Vid riktigt grova svek så är det ofta mera lättande att förlåta än att förlåtas. Men jag vet ju inte vad som har hänt mellan er. Detta är bara allmänna råd som jag lärt mig att följa själv. Undviker all onödig kontakt med min bror då jag tycker att han svikit mig på så många sätt. Vi ses bara när vi råkar ses och även då försöker jag att hålla honom på avstånd av olika skäl. Behöver inte vara otrevlig mot honom men jag behöver heller inte vara trevlig mot honom, tänker jag.Känner många kriminella samt nyktra alkoholister och narkomaner som jag vet delar detta tankesätt nu mera. Baksidan för dem är att de tyngts mera av dem som förlåtit dem och själva inte har någon annan än sig själva att förlåta. Glad att jag inte sitter i den sitsen själv. Redigerat 17 november 2016 av k9
Bluddrik Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Micke: vet att det är svårt men försök att tänka såhär om det går. Vem av er har mest att vinna eller förlora på att du försöker förlåta en del av det som skett? Även om du inte kan förlåta allt så blir det ju ändå en mindre smärta som du själv bär på. Att känna sig sårad gör ju att man bär på mera sorg än man kanske är medveten om att man bär på. Vågar du låta lite av denna sorg lämna dig så kan det vara nog för att förlåta en del av det som skett, även om du kanske inte kan förlåta allt. Visst finns det sådant som är oförlåtligt men den som bär skulden är inte den enda som drabbats. Den som blivit sviken bär ju på själva sveket. Frågan är om den som blivit sviken mår bäst av att förlåta eller att fortsätta bära på sveket inom sig. Vad vinner man på att bära på agg jämt emot vad man vinner på att släppa dem? Känslor är viktiga för att man ska undvika att gå på samma nit om och om igen. Men man kan välja att lära sig av känslorna och använda dem mera praktiskt. Tänker såhär: Om du väljer att förlåta så försvinner ju inte skulden från den du förlåter. Ett fel kan aldrig bli ett rätt. Däremot så kan det vara rätt att förlåta bara för att själv kunna gå vidare. Den som blivit förlåten känner oftast skulden som tynger samvetet större även om det är en lättnad att bli förlåten. Vid riktigt grova svek så är det ofta mera lättande att förlåta än att förlåtas. Men jag vet ju inte vad som har hänt mellan er. Detta är bara allmänna råd som jag lärt mig att följa själv. Undviker all onödig kontakt med min bror då jag tycker att han svikit mig på så många sätt. Vi ses bara när vi råkar ses och även då försöker jag att hålla honom på avstånd av olika skäl. Behöver inte vara otrevlig mot honom men jag behöver heller inte vara trevlig mot honom, tänker jag. Känner många kriminella samt nyktra alkoholister och narkomaner som jag vet delar detta tankesätt nu mera. Baksidan för dem är att de tyngts mera av dem som förlåtit dem och själva inte har någon annan än sig själva att förlåta. Glad att jag inte sitter i den sitsen själv. Hela det här inlägget är mumbo-jumbo för mig. Allt det här pratet om att välja och att våga. En del saker väljer man inte. Och det är inget fel med att vägra förlåta någon som behandlat en illa. Det är en rätt man har, och det gör en inte nödvändigtvis till en sämre människa.
k9 (oregistrerad) Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Säger inte att det gör en till en bättre eller sämre människa. Försöker bara belysa att om man kan förlåta någon som svikit en, så kan man ofta tjäna på det själv med. Handlar inte om rätt eller fel alls. Handlar bara om att försöka släppa och gå vidare. Vet som sagt inte vad som hänt och om det går att förlåta i Mickes fall.Tycker heller inte att det handlar om självkritik då man ju pratar om känslor och inte om ett agerande alls. Självkritisk kan man kanske vara för att se om man haft någon del i konflikten som gjort att den skapats eller eskalerat. Men när det kommer till att förlåta så är det ju inte ett praktiskt ställningstagande som sker, utan en helt och hållet emotionell process. Bara för att man tar ett medvetet beslut och försöker förlåta så är det inte säkert att den emotionella processen låter en förlåta. Ibland kan man bara förlåta delar av sveket för att känna sig mindre tyngd av sveket själv.
k9 (oregistrerad) Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Kan ta mitt förhållande till min egen bror. Förlåter honom bara delvis då jag ju tar avstånd från honom. Kostar mindre energi för mig att bara inte vara sams med honom än att faktiskt vara osams med honom. Skiter i vad han gör nu mera, baserat på vad han tidigare gjort mot mig. Kommer inte att lita på honom igen men det innebär ju inte att jag måste hata och/eller vara arg på honom heller. Han är en del av släkten men känns inte som en del av familjen för mig. Även om han är en del av min övriga familj så är avståndet så stort mellan oss att det känns mera naturligt att se honom som en bekant än en vän.
Micke H Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 En del saker väljer man inte. Och det är inget fel med att vägra förlåta någon som behandlat en illa. Det är en rätt man har, och det gör en inte nödvändigtvis till en sämre människa. Exakt det här. Och jag tycker inte heller att min vägran att förlåta nödvändigtvis är något som behöver skada mig själv. Jag känner ingen ilska, det var många år sedan jag kände så.
k9 (oregistrerad) Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Exakt det här. Och jag tycker inte heller att min vägran att förlåta nödvändigtvis är något som behöver skada mig själv. Jag känner ingen ilska, det var många år sedan jag kände så. Då är det säkert så att det hänt något som påverkat dig att ta detta beslut. Som sagt så tycker jag inte att det finns något rätt eller fel. När det kommer till känslor och beslut som fattats på dessa känslor så är ju vi alla så totalt olika att man inte kan säga vad som är rätt eller fel för just den individen som det handlar om. Tror att du i slutänden kommer fatta rätt beslut och göra som du inser är bäst själv helt enkelt. Brukar ta ett tag att fatta beslutet dock. Så hur du än gör lycka till och beklagar det jobbiga beskedet. Känns som att detta bara ältas om jag fortsätter skriva om det i denna tråd.
k9 (oregistrerad) Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Tydligen en ny general leverantör av musikutrustning. Hur har jag kunnat missa det? Förmodligen för att jag inte känner någon som jobbar med musikaffär längre, såklart. 😑
k9 (oregistrerad) Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Ny och ny.. de har vist funnits sedan 2006. Ser ut som att de tagit över en del varumärken ifrån Luthman nu mera dock.
Neosus Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Ska man kanske ta och starta en egen musikaffär? Kan det vara lönt? Va? 🙂
Bluddrik Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Ska man kanske ta och starta en egen musikaffär? Kan det vara lönt? Va? 🙂 Är du tillräckligt okunnig och otrevlig?
Neosus Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Är du tillräckligt okunnig och otrevlig? Ja! ☺️
Bluddrik Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Vad är Benum för musikföretag? 😲 Det låter mera som en begravningsbyrå.
k9 (oregistrerad) Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Ska man kanske ta och starta en egen musikaffär? Kan det vara lönt? Va? 🙂 Tyvärr så är det nästan omöjligt att göra det. Eller vist kan man starta men det är sedan praktiskt taget omöjligt att få den att gå runt. Då de stora importörerna själva har butiker så blir det omöjligt för en oberoende handlare att ha priser som gör att folk vill handla av dem. Många tillverkare kräver dessutom att du ska köpa varor för en viss summa för att få köpa något alls av dem. Så om du vill sälja en gitarr från Fender så kan det hända att du måste ta in tio för att de har såna regler. Nu säger jag inte att Fender har såna regler, valde bara ett märke för detta exempel. Är du tillräckligt okunnig och otrevlig? 😛 Det låter mera som en begravningsbyrå. Ja faktiskt, haha!
k9 (oregistrerad) Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Yamaha hade såna regler kom jag just på. De va till och med så hårda att även om man sålde keyboards för 100 000tals kronor varje år så var man tvungen att lagerföra en massa syntar om man råkade ha en kund som ville köpa en synt. Galet tycker jag. Men logiskt ändå, tyvärr. Fuskas ju mycket med företag som startas bara för att få köpa momsfritt och till distrubisionspriser. Men när en trogen företagskund från ett etablerat företag vill handla så borde de ju kunna få ett undantag tycker man. Ville ha en Motif XS Rack och blev tvungen att beställa den från ett online företag. Då beställde jag ju samtidigt en massa annat därifrån. Så musikaffären här förlorade en ganska stor summa just den dagen. Har för mig att den kostade runt 20 000 då.
k9 (oregistrerad) Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Man får ha ett rejält startkapital då! Eller köpkraftiga och många kunder. Men nu så är det ju många studioägare och musiker som köper direkt ifrån leverantörerna med. I slutet på 90-talet så fanns det ju ett hundratal musikaffärer i Stockholm nu har de oberoende butikerna försvunnit samtidigt som vissa importörer har två till fyra olika butiker bara i STHLM själva. Skulle du hitta några varumärken som inte säljs i Sverige så skulle du nog ha större chans att starta en butik och gå med vinst. Men då skulle du ju konkurrera med etablerade företag och deras märken på en svår och mättad marknad. Med mycket beggat som man säljer på nätet är kanske en lösning med det är ju svårt att få in prylar om man inte bor i någon av storstäderna.
k9 (oregistrerad) Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Ska sluta spamma om 15 minuter. Väntar på att tvättmaskinen ska bli klar så att jag kan hänga tvätt innan jag ger mig ut i slasket för att handla. 😏
Bluddrik Postat 17 november 2016 Postat 17 november 2016 Man får ha ett rejält startkapital då! Som man inte har nåt emot att bli av med tämligen omgående. Har du pluggat färdigt snart och kollar dina möjligheter?
Recommended Posts