Du kanske tror du kan lira gitarr/favvis tråden

[pHISTERmILL (oregistrerad)]

Tekniskt men inte så musikaliskt.

På vilket sätt är det inte musikaliskt menar du? Det är ju en helt annan sak om du gillar det eller inte.

[pHISTERmILL (oregistrerad)]

Kan man inte förstå sig på vad som är tjusningen med en genre är det en själv som har en bristande musikalitet, inte artisterna inom genren. Gör man det felaktiga antagandet så är man själv inte bara omusikalisk utan även ganska dum i huvudet.

Nja, nu är du väl ute och cyklar tycker jag. Måste man tycka det finns en tjusning i varje genre? Gör du det? Och är det isf baserat på musikalitet eller på helt andra grunder?

[Neosus]

Nja placebo det vet i sjutton det handlar nog mer om personliga förutsättningar rent fysiskt. När dom maxas det vill säga via ett instrument som passar en så kan man lite mera.

Håller jag med om! En gitarr kan kännas bra för mig men sämre för någon annan. Hur bred halsen (på gitarren alltså) är, hur långa fingrar man har osv osv...

[laban1]

Tekniskt men inte så musikaliskt.

"På vilket sätt är det inte musikaliskt menar du? Det är ju en helt annan sak om du gillar det eller inte. "

Du förstår vad jag menar. Det är mina åsikter förstås, du får ha andra.

Redigerat 26 juni 2015 av laban1

[slejnard]

Jo visst sjutton är det skillnad på gitarrer. Kan dock finnas fynd bland lågprisarna!

En kaffe på det? 🙂

[Ziggy]

Nä det är en placebo effekt att jag upplever att de dyrare gurorna stämmer och intonerar bättre än de billigare jag har haft...

Är helt enig med detta. Upplevde exakt samma sak när jag köpte första Les Paulen i slutet av 80-talet och innana bara hade billigare kopior.

Dock behöver det säkert inte vara så för alla, men för mig var det så.

[Die Hard (oregistrerad)]

Är helt enig med detta. Upplevde exakt samma sak när jag köpte första Les Paulen i slutet av 80-talet och innana bara hade billigare kopior.

Dock behöver det säkert inte vara så för alla, men för mig var det så.

Nä ibland kan man hitta billigare som funkar riktigt bra stämma och intonera men det allt annat än vanligt. Man får anse sig lyckosam om man hittar någon sådan.

Håller jag med om! En gitarr kan kännas bra för mig men sämre för någon annan. Hur bred halsen (på gitarren alltså) är, hur långa fingrar man har osv osv...

Det är med gitarrhalsar som ens snorre. Det ska gå lätt och smidigt i att smeka och dra i den. 😆

[Neosus]

Det är med gitarrhalsar som ens snorre. Det ska gå lätt och smidigt i att smeka och dra i den. 😆

Japp så är det! 😆😄

[Acekorv]

Jag vet inte hur många timmar jag suttit och lyssnat och kopierat folks licks/riff osv. rätt många timmar i 17år (glömt det mesta efter att jag kom på att jag inte är en "lickplayer" överhuvudtaget). Finns så oändligt många stilar att lära sig och fördjupa sig i. Att lära sig alla stilar på en djupare nivå tar verkligen flera livstider iaf med den talang jag besitter eller inte besitter.

De flesta gitarrister jag verkligen tycker är exceptionellt bra är tjurskalliga gitarrister som bestämt för en stil och typ inget mer livet ut det är så man blir exceptionellt bra. Jag tänker på SRV, Yngwie, Allen Hinds, Tommy Emmanuel, Stochelo Rosenberg, Philip Sayce, Guthrie Govan (stor begåvning och hårt arbete han närmar sig 45 bast redan nära att spela det mesta grymt öra) och George Benson, Johnny Hiland, Danny Gatto och Brent Mason för att nämna några.

De är så bra att man vill slänga sina gitarrer, men det är bra att känna så för då vill man fortsätta utvecklas. dagen man blir nöjd med sitt gitarrspel så utvecklas man inte på samma sätt längre men att hålla en passion brinnande livet ut är inte lätt. Ni kanske känner igen känslan när varenda grej man gör på sin gitarr bara låter illa, man hatar allt med sitt spel: ackord "voicingarna", licksen, tonböjningar, vibratot, gitarren, tekniken man använder. haha

Tyvärr har man ju börjat skita mer o mer i sitt gitarrspel, man vill ju kunna mixa bra, göra bra beats, göra elektronisk musik, spela piano, kanske trummor också, sjunga bra skriva bra låtar osv. Tyvärr är ju alla de där sakerna ett livsprojekt var för sig. T___T

Men seriöst tråkig att bara sitta o lira gitarr livet ut och leva som Paco De Lucia gjorde typ göra en platta var femte år för att andra ska "hinna ikapp" skulle aldrig palla sjukt ensamt liv haha men måste säga stor eloge till de som verkligen väljer att leva så, blir aldrig trött av att lyssna på ngn som är sjukt bra!

Och kanske tyvärr att det där kanske kommer dö ut, de är ungefär som att bestämma sig för att bli munk men färre o färre som är troende finns inga mängder med stålar bara några få på toppen typ som Justin Derrico t.ex. som kan leva på det. Få har tålamodet att lyssna på en bra gitarrist nuförtiden, det är Mc Donalds som gäller även i musikbranschen.

Redigerat 26 juni 2015 av Acekorv

[slejnard]

Bra inlägg Acekorv!

Spelar Så grymt mkt gitarr nu i olika projekt och det känns precis som du skriver. Jag har snöat fast i samma licks och hjulspår. Efter sommarns spelningar blir det att bara spela det som jobbet kräver och sen vila samt lyssna in nya idéer från andra gitarrister.

[Acekorv]

Bra inlägg Acekorv!

Spelar Så grymt mkt gitarr nu i olika projekt och det känns precis som du skriver. Jag har snöat fast i samma licks och hjulspår. Efter sommarns spelningar blir det att bara spela det som jobbet kräver och sen vila samt lyssna in nya idéer från andra gitarrister.

tack, ja jag babblar bara på typ haha, får sådana ryck ibland. 😆

Ja, det är sjukt tänk egentligen, man tänker: Fan hoppas jag slipper detta band snart så jag kan få sitta hemma och planka andra eller ja iaf. jag tänker så, det kanske inte är speciellt nyttigt egentligen..

Det är ju jäkligt lärorikt att vara bland andra musiker så ofta som möjligt, värsta känslan när man lirar ngt och alla i bandet är med och man bara känner: -Äh, va fan jag har verkligen inget att bidra med utan att bara sitta återupprepa mig själv.

Jag kan rekommendera en bok som heter "The Advancing Guitarist" skriven av Mick Goodrick,

Det är en bok man kan ha livet ut och är perfekt att plocka ut när man känner sig "fullärd" 😄 den boken kräver en del tankeverksamhet. Brukar plocka ut den kanske en gång per kvartal/halvår när andan faller på, den behandlar gitarr på ett ganska brett spektrum. Kostar ngra korvören som e-upplaga. Kolla in den om du letar efter material som inte är bara en "spela i stilen av" eller "200milj ackord att memorera" eller ngt annat hjärndött som man tar in och glömmer innan man ens ngnsin använt sig av ett enda lick/riff som böckerna behandlat haha

När jag var tonåring gick jag i tankarna: -När jag blir fullärd på gura då jevlar! Under senaste 10 åren har man ju äntligen hajjat att det inte finns ngt slut, man blir aldrig fullärd, det finns inget som heter världens bästa gitarrist utan det finns bara olika smak och olika mål och drömmar och vad som tilltalar en själv samt att det är väldigt lätt ryckas med i olika stilar bara för att man blivit imponerad och att man då lätt glömmer att försöka skapa "musik" och att alla dessa stilar i slutändan alla hänger ihop men att det tar tid att verkligen förstå sitt instrument på djupet för att se sambanden.

Att mogna musikalist är en cool känsla när öronen plötsligt hör saker man inte skulle gjort för kanske 10 år sedan och musik blir en ren audiologisk upplevelse och mindre visuell, när man mer eller mindre sitter och verkligen lyssnar på sig själv när man spelar och det man spelar är en ren musikalisk idé nästan som en "utanför kroppen upplevelse" (flummigt jag vet!)

Jag har bara mött ett fåtal människor som spelar så och de flesta är nog ngnstans över 40 eller 50strecket(inte direkt ålderspecifikt mer än att det tagit tid). Dessa människor är en fröjd att lyssna på allt är bara rena musikaliska idéer utan ett sorts ego att "imponera" finns närvarande utan en unik röst som strömmar ut utan ngra "hiccups" som en ren energi typ.

Det var dagens uppsats 😱😆

Redigerat 27 juni 2015 av Acekorv

[Zakyath]

Nja, nu är du väl ute och cyklar tycker jag. Måste man tycka det finns en tjusning i varje genre? Gör du det?

Nej, inte heller det jag sa.

Och är det isf baserat på musikalitet eller på helt andra grunder?

Låt mig säga såhär. Jag gillar inte hård metal, sådan med growl och blastbeat. För mig är det bara oljud. Men det beror inte på att de som spelar sådan musik är omusikaliska, utan att jag saknar förmågan att uppskatta tjusningen i den typen av musik. Det är inget fel med det. Om jag däremot kritiserade sådan musik för att den saknar något så diffust och oklart som "musikalitet" (ett ord lika betydelselöst när det kommer till musiks kvalité som "känsla" och "själ") vore det bara löjligt då det bevisligen är hos mig felet ligger (i och med att det är så vida uppskattat och prisat är det orimligt att anta att min smak är överordnad de andras) - dessutom vore det ett logiskt felslut och därav även korkat (kan man inte tänka logiskt är man väl ändå per definition korkad.).

[slejnard]

Bra inlägg igen Acekorv! Ska kolla in boken 😄

Spelat i tre konstellationer idag. Kul vare!

[Acekorv]

Bra inlägg igen Acekorv! Ska kolla in boken 😄

Spelat i tre konstellationer idag. Kul vare!

Fett, har inte lirat i ett band på ett tag. Orkar inte haha

Kul att du orkade läsa igenom men jag ska nog tagga ner med inlägg nu innan man blir känd som ngt wierdo 😱😄

[slejnard]

😄

[Neosus]

Jag håller med i det du skriver falu(ace)korven! Fortsätt skriv inlägg.

Kul!

😄

[pHISTERmILL (oregistrerad)]

Låt mig säga såhär. Jag gillar inte hård metal, sådan med growl och blastbeat. För mig är det bara oljud. Men det beror inte på att de som spelar sådan musik är omusikaliska, utan att jag saknar förmågan att uppskatta tjusningen i den typen av musik.

Men måste din "avsaknad av förmåga" grunda sig i din egen brist på musikalitet? Kan du inte bara tycka det låter fult eller rent ut sagt tråkigt?

Om jag däremot kritiserade sådan musik för att den saknar något så diffust och oklart som "musikalitet" (ett ord lika betydelselöst när det kommer till musiks kvalité som "känsla" och "själ")

Kan man inte förstå sig på vad som är tjusningen med en genre är det en själv som har en bristande musikalitet

Hur logiskt var detta?

[Burnin Sven (oregistrerad)]

Man kan faktiskt ha jävligt skoj med en gura även om man inte är speciellt musikalisk eller duktig. Men trots att lira live och sjunga samtidigt i alla fall när det gäller mig gör att nivån sjunker ytterligare 😄 så kan man ha skoj ändå. Det är då som det där odefinierbara "en gura som passar bäst för mig" inträder och man kan kanske i bästa fall klämma lite mera ur sig än det egentligen är möjligt.

Kort sagt man ska nog ha favoriter men det är fel att låta dom begränsa det roliga man själv kan ha trots sina begränsningar.

Redigerat 29 juni 2015 av Burnin Sven