Mer kreativ vid sorg

[AXUU]

Hej,

För ett par veckor sedan kom jag på min fru med att vara otrogen och mår mycket dåligt.

Plötsligt känns det dock som att musiken inte bara är en hobby utan något rehabiliterande och tillfredställande. Det ger mig energi.

När jag är ledig gör jag musik från tidig morgon till sent på kvällen. Jag skriver, spelar och lyssnar. Är jag inte ledig skyndar jag hem till musiken efter arbetet. Det känns som att känslorna blir toner och de skrivna orden levande. Jag tycker låtarna jag skapar blir mycket bättre än något jag gjort tidigare och jag lär mig massor av nytt. Jag har exempelvis alltid lirat gitarr men efter denna krasch har jag blivit duktigare på att spela piano utan instruktion. Jag kanske inbillar mig, men jag tycker mig faktiskt sjunga bättre också.

Vad tror ni, gör man bättre musik/blir mer kreativ när man är sorgsen?

Redigerat 31 januari 2015 av AXUU

[laban1]

Kan ju vara så att man har behov att skriva av sig om man är nere.

För egen del tror jag att jag är något mer kreativ när jag mått dåligt och

börjar må bättre.

[Den Gode]

Det där är nog olika. Jag har bara kunnat åstadkomma något när jag varit i skaplig balans.

[rainydays]

Ja det är definitivt olika. Själv blir jag lamslagen under sorg eller ångest och kan inte prestera något vettigt på något plan. Jag är som mest kreativ när jag mår bra.

Men för mig är inte musik så mycket ett sätt att få utlopp för känslor utan snarare att skapa en känsla. Sen kan det vara baserat på mitt eget liv, men jag behöver nog en viss distans till det för att det ska fungera.

[ironman]

Jag blir oxå mer kreativ då. Det har säkert med kemin i hjärnan att göra. Samma effekt upplever jag när jag är jätte bakis eller har avtändning, nu är jag dock nykter och ren. Såg en dokumentär om gruppen mustasch och Ralf sa då att han fick sina bästa låtskrivar idéer när han var bakis.

[Den Gode]

Det är ju många som faktiskt mår bättre av att lyssna på sorgsen musik, t ex blues. Själv har jag dock även svårt att lyssna på musik om jag är rejält nere.

[NO10K]

Det blir mer på riktigt när man är "blue". Och i en kris tror jag att hjärnan vaknar upp hur vardagslunken och öppnar spår och banor som man annars har mycket svårare att nå.

Och dumpa aset om du inte redan gjort det.

[Martin]

Nix. Var det när jag var yngre men numera ser jag ingen mening i att skapa musik med betoning på sorg eller smärta. Den finns alltid ett ögonkast bort ändå.

Själatömning gör jag bäst i utrymmet av musiken inte i skapandet av den. (skapande är en för logisk process, eller den involverar logik för att bli fulländad därmed låser den mitt känslomässiga flöde en aning) Skillad på att vara i utrymmet av musiken och att styra det utrymmet.

Växelvis funkar väl båda. Men det är ändå något som tar emot i mig att skapa under smärta. Det måste finnas nått mer än tomhet.

Redigerat 25 februari 2015 av Martin

[Kr-illo]

Hej AXUU, det hade varit intressant att lyssna på den musik du skapade, då du kom på att din fru var otrogen.

[Acekorv]

Ja det tror jag!

Jag själv är mest kreativ när jag är singel. Men nu har man ju sambo, så man ligger mest hemma och käkar chips 😄.

När jag är som minst kreativ är när jag är glad 🙂 Tror detta varierar, från person till person. Om jag är extra sorgsen då blir det lite väl blödigt i många fall men det viktiga är ju att ngt triggas så man typ blir en temporär idéspruta.

Då är nog det viktiga att bara få ner "skelett" olika former som text, melodier och rytmer. Sen kan man ju gå tillbaka när man har "sambo" och försöka få ihop ngn låt.

Däremot vet jag inte med otrogen sambo... beklagar 🙁

Redigerat 21 mars 2015 av Acekorv

[Dark Of Light]

Beror på för min del. Liknande scenarior har fått mig så pass ur balans att jag slutat med allt kreativt. När tiden och med den distansen infunnit sig har jag så sakteliga kommit igång igen. Lättare kriser har däremot sporrat mig.

Skrev t ex ett tiotal svenska texter i rekord fart med ordentlig svärta sist jag dippade men då handlade det inte om en fullständig livskris utan en lättare dipp. För mig var det ovanligt då jag aldrig skrivit på svenska tidigare så nu sitter jag här med en bunt texter och vad ska jag göra med de då?? Funderar på att låta någon annan sjunga in dem.

Redigerat 11 september 2015 av Dark Of Light

[Den Gode]

Sedan är ju frågan om den kreativa "peak" som inträffar för visa när de upplever något personligt jobbigt, och "skriver av sig" kan ge någon annan något, eller om det blir för nära, och just för personligt?

Det finns ju många låtskrivare som skriver texter som verkar vara personliga, men jag har alltid haft svårt för texter som känns för mycket "dagbok" eller vad man ska kalla det. Jag gillar dock många artister som verkar skriva "personliga" texter som t ex Jackson Browne.

Jag har svårt att sätta fingret på varför jag gillar honom, och inte vissa andra.

[Dark Of Light]

Ja, det finns alltid en "fara" med att det blir "för personligt" men å andra sidan, det kryllar ju av texter som är för gemene man svårtolkade. Man begriper inte vad författaren syftar på och frågar man får man till svar att göra sin egen tolkning. Som sig bör också kan jag tycka.

Men visst, det krävs nog någon form av distans för att få till det. Just texter kan ju skrivas med olika attack, olika attityd, omskrivningar mm och olika närhet till känslorna man då ska beskriva.