Jump to content
Annons

Den allmänna snacktråden, 2015


Linus

Recommended Posts

Du borde kanske gå och testa att prata med någon. Är inte så dyrt om man går via vårdcentralen (tror jag betalde 150 kr per gång) och man kan ju även få t ex antidepressiva som kan hjälpa. Det är jobbigt när man känner så, men det kan bli bättre, men det är svårt utan någon hjälp alls.

Mja. Antidepressiva är jag skeptisk mot pga diverse anledningar. Men prata me någon hjälper säkert lite. Har säkert en släng av Agorafobi ("Torgskräck"), känner igen mig mycket när jag läser om det.
Link to comment
Dela på andra sajter

Annons

>det skadar aldrig att prova

tvärtom har samtalsterapi visat sig ha en negativ inverkan på patienten i flera fall

Okej, är det någon undersökning? Jag känner en tjej där samtalsterapi har hjälpt henne enormt. Men det är ju bara en enda person.

Link to comment
Dela på andra sajter

Man är noga med att inkludera människan i samtal och liknande, så att hen inte känner sig utanför. Utöver det så ska man aldrig tvinga någon till något hen inte vill.

Att vara blyg är inte en diagnos och är inte heller något som behöver "fixas". Däremot kan det vara bra för personen ifråga att få veta att det är okej att vara som man är, för samhället i stort har inte mycket utrymme för någon som inte vågar ta för sig.

Ingen har ifrågasatt människors rätt att vara blyga eller något annat. Att sedan börja prata om borderline i sammanhanget när någon skriver om sig själv och sin situation

syns mig något märkligt. Likaväl som man har rätt att vara som man är det ok att vilja förändras. Du tyx skriva om ett annat scenario än vad som pågår här.

Link to comment
Dela på andra sajter

Man är noga med att inkludera människan i samtal och liknande, så att hen inte känner sig utanför. Utöver det så ska man aldrig tvinga någon till något hen inte vill.

Att vara blyg är inte en diagnos och är inte heller något som behöver "fixas". Däremot kan det vara bra för personen ifråga att få veta att det är okej att vara som man är, för samhället i stort har inte mycket utrymme för någon som inte vågar ta för sig.

Tack för svar. Låter klokt

Redigerat av slejnard
Link to comment
Dela på andra sajter

k9 (oregistrerad)

Sjukt drygt med en dryg sjuka.

Har lunginflammation och är galet förkyld. Sväljer så mycket slem att jag kastar upp flera gånger i timmen nu. Måste få dropp för att få någon vätska och näring kvar. Men jag slipper ju anstränga mig ett tag nu, fast detta är ju 100 gånger mer ansträngande ändå. 😐

Link to comment
Dela på andra sajter

Mja. Antidepressiva är jag skeptisk mot pga diverse anledningar. Men prata me någon hjälper säkert lite. Har säkert en släng av Agorafobi ("Torgskräck"), känner igen mig mycket när jag läser om det.

Ja, det förstår jag. Personligen märkte jag aldrig av dom, det blev varken bättre eller sämre (vad jag kunde känna), förutom att det tog sjukt lång tid att avsluta sexuellt. Så jag förstår din skepsis 😛

Att prata med någon tror jag definitivt hjälper, men sen behöver ju inte det nödvändigtvis vara en psykolog/psykoterapeut. Det är tungt att bära det själv. Jag gick dit för social fobi och ångest, liknande det du beskrev med bussen (även om jag sällan åker buss, men t ex handla på ICA framkallade liknande känslor). För mig har det sen dess blivit mycket bättre, även om jag tror att man alltid kommer ha lite av det kvar. Jag hade tur också och träffade min sambo när terapin började lida mot sitt slut, och det har ju då gjort att jag fortsatt har kunnat få stöd. Men mår man dåligt i sin situation så tror jag i alla fall att det finns saker att vinna på att åtminstone undersöka vilka möjliga sorters stöd och hjälp som finns. Mycket av det går ju dessutom att anpassa till vad man själv vill och känner sig bekväm med.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jo naturligtvis. Men ska du ta itu med det med hjälp av terapi t ex så kan det handla om något du får hålla på med livet ut.. Eventuellt är det du har varit med om så inbränt i den du är att det inte går att förändra. Då kan knepet, om det leder till praktiska problem som man kan identifiera. vara att utsätta sig för det man har problem med. T ex höjder eller spindlar, eller att hålla föredrag i en miljö där du har råd att misslyckas utan att det kostar för mycket.

Att ta hjälp av terapi innebär oftast just det du säger, att utsätta sig för situationer. Så botar man vanligen fobier. Kognitiv beteendeterapi är inte direkt något ovanligt i Sverige. Psykoanalys ala ligga på en divan och berätta om sin barndom för någon gammal gubbe som sitter snett bakom en är dock vanligt i amerikansk film. Om det är så "inbränt att det inte går förändra" så borde det rimligen per definition inte finnas några knep att "fixa" det.
Link to comment
Dela på andra sajter

Om det är så "inbränt att det inte går förändra" så borde det rimligen per definition inte finnas några knep att "fixa" det.

Jag tror att vi pratar om lite olika saker som dessutom är svåra att formulera. Det jag skrev igår var med tanke på memphis, som så vitt jag vet inte har någon diagnos och som är väl medveten om vilka problem han har i vardagen. I den situationen tror jag att det finns en del man kan göra själv utan att behöva gå i någon terapi.

Jag vet inte hur vanligt det är med kognitiv terapi i sverige, men jag har fått intrycket att det kan vara svårt att få någon terapi öht för den som inte kan betala själv. Sedan ska man hitta rätt form, hitta en terapeut man fungerar med osv.

Får väl tillägga att jag har en del personlig erfarenhet av detta, men att det är så längesen att förhållandena i "terapisvängen" kan ha ändrats sen dess.

Link to comment
Dela på andra sajter

Sjukt drygt med en dryg sjuka.

Har lunginflammation och är galet förkyld. Sväljer så mycket slem att jag kastar upp flera gånger i timmen nu. Måste få dropp för att få någon vätska och näring kvar. Men jag slipper ju anstränga mig ett tag nu, fast detta är ju 100 gånger mer ansträngande ändå. 😐

Är du på sjukhus?

Link to comment
Dela på andra sajter

Gäst
Detta ämne är nu stängt för fler svar.

×
×
  • Skapa ny...