Jump to content
Annons

Är jag musikaliskt efterbliven?


Drängen

Recommended Posts

Igår blev jag deppig. Riktigt riktigt deppig.

Jag hade åkt till min lokala musikaffär och skulle inhandla ett packe nya strängar till gitarren.

Som vanligt tog jag den obligatoriska inventeringen av deras produkter, och fastnade med en Schecter blackjack SLS C-1.

"Fan jag drar av några metalriff och ser vad yxan har ett erbjuda", och det kom inte ut ett vettigt riff. Endast någon form av klumpigt fumlande över strängarna..

Då slog det mig! Jag kan ju förfan inte alls spela!

Med en klump i magen ställde jag ifrån mig gitarren och drog fötterna mot disken för att köpa strängarna.

Väl ute på parkeringen kramade jag ratten på bilen lite extra. Satt kvar i bilen på parkeringen att bra tag och funderade. Klev ur bilen, tände en cigg och funderade lite till. Kom överens med mig själv att åka hem och gå igenom de inspelningar jag hade på datorn, för att få någon form av bekräftelse om jag faktiskt har gjort något musikaliskt.

Kastade av mig kläderna i hallen och rusade mot datorn. Öppnade mappen med sparade projekt och hitta inte ett enda vettigt projekt.

Antingen var det någon form av ljudexperiment med någon synth, eller så var det knackiga inspelningar på gitarr. Hittade någon trumprogrammering som var helt OK men thats it.

Blev riktigt nere av upptäckten, är jag totalt omusikalisk och endast en prylbög? Vad har jag gjort med alla timmar jag spenderat med Logic och gitarren i knät?

Försökte förgäves att spela en hel låt på gitarren. AC/DC, Silwork, Slipknot, Metallica men inte en enda hel låt spelade jag.

Är det någon annan som råkat ut för samma sak?

Har jag fått hjärnsläpp eller är det helt enkelt att jag inte kan spela?

Är det läge för mig att sälja av och spara en möbelgitarr, och hitta en annan hobby? Jag menar det är ju en hel del timmar nerlagt på detta och uppenbarligen har jag inte utvecklats..

Jag kanske ska prova lägga upp ett schema, två timmar gitarr fyra dagar i veckan. Minst. Stänga av telefon, tv mm och endast spela..

Eller känner jag mig nere och hopplös för den mörka snölösa vintern?

Ja vem vet, men nu har jag fått ventilera mig lite i alla fall. Någon kanske sitter på en dunderkur för detta problem 😉

Link to comment
Dela på andra sajter

Annons

Vilken tragisk upplevelse och möjligen insikt du verkar ha fått, det kan vara som du säger eller misstänker och då är det kanske bättre att lägga ner verksamheten och ägna sig åt annat, samtidigt måste man ju inte vara superproffsig utan musik kan ju vara en skön ventil eller en bra väg att få utlopp för saker och ting istället för att dra ut på krogen eller stan eller spöa flickvännen eller whatever...hoppas du fattar tanken.

Vad har du för ambitioner och hur länge har du spelat, det kan vara svårt att bli helt självlärd om du börjat för ett par år sedan och i så fall kanske borde du ta några lektioner etc för att komma framåt.

Idag kan vem som helst köpa en billig hemstudio och testa att lära sig spela nåt instrument men det betyder inte per automatik att det blir en hit eller något som någon vill/orkar höra på i andra änden, förutom kanske dina 2 närmaste polare eller morsan, sen är det skitsvårt för någon att svara på din fråga eftersom man inte hör vad du kan eller har gjort?!?

Ibland blir det inte som man vill eller hoppas på, bättre att tänka om då, det finns redan massor av bra musiker både kända som okända och känner du att du inte ens kan dra ett riff eller en låt ja då vete fasen varför du ska hålla på om du inte trivs med detta*

Lycka till vad du än väljer men du måste inte bli proffs det kan räcka med att du har kul och det är väl ändå huvudsaken ;-)

Roine

Link to comment
Dela på andra sajter

Igår blev jag deppig. Riktigt riktigt deppig.

Jag hade åkt till min lokala musikaffär och skulle inhandla ett packe nya strängar till gitarren.

Som vanligt tog jag den obligatoriska inventeringen av deras produkter, och fastnade med en Schecter blackjack SLS C-1.

"Fan jag drar av några metalriff och ser vad yxan har ett erbjuda", och det kom inte ut ett vettigt riff. Endast någon form av klumpigt fumlande över strängarna..

Då slog det mig! Jag kan ju förfan inte alls spela!

Med en klump i magen ställde jag ifrån mig gitarren och drog fötterna mot disken för att köpa strängarna.

Väl ute på parkeringen kramade jag ratten på bilen lite extra. Satt kvar i bilen på parkeringen att bra tag och funderade. Klev ur bilen, tände en cigg och funderade lite till. Kom överens med mig själv att åka hem och gå igenom de inspelningar jag hade på datorn, för att få någon form av bekräftelse om jag faktiskt har gjort något musikaliskt.

Kastade av mig kläderna i hallen och rusade mot datorn. Öppnade mappen med sparade projekt och hitta inte ett enda vettigt projekt.

Antingen var det någon form av ljudexperiment med någon synth, eller så var det knackiga inspelningar på gitarr. Hittade någon trumprogrammering som var helt OK men thats it.

Blev riktigt nere av upptäckten, är jag totalt omusikalisk och endast en prylbög? Vad har jag gjort med alla timmar jag spenderat med Logic och gitarren i knät?

Försökte förgäves att spela en hel låt på gitarren. AC/DC, Silwork, Slipknot, Metallica men inte en enda hel låt spelade jag.

Är det någon annan som råkat ut för samma sak?

Har jag fått hjärnsläpp eller är det helt enkelt att jag inte kan spela?

Är det läge för mig att sälja av och spara en möbelgitarr, och hitta en annan hobby? Jag menar det är ju en hel del timmar nerlagt på detta och uppenbarligen har jag inte utvecklats..

Jag kanske ska prova lägga upp ett schema, två timmar gitarr fyra dagar i veckan. Minst. Stänga av telefon, tv mm och endast spela..

Eller känner jag mig nere och hopplös för den mörka snölösa vintern?

Ja vem vet, men nu har jag fått ventilera mig lite i alla fall. Någon kanske sitter på en dunderkur för detta problem 😉

...Bra början på en låttext. Tonsätt den!

  • Gilla 4
Link to comment
Dela på andra sajter

Känner fan likadant !Har varit utan band i över ett år nu. Har alltid fått förfrågningar och respons på grejer man gjort, men inte nu. Då börjar man rannsaka sig själv å inser att man nog inte är så vass som man tror. Men det är ju ändå ganska kul att spela även om man är "saftblandare" i division 6.

Link to comment
Dela på andra sajter

Lite deppig läsning…

Kanske kan det bero just på att det är så enkelt att göra trummor och rubb o stubb själv, så det blir mest så man håller på för sig själv. När jag började spela fanns det ju knappt tvåspårs rullbandare, det var var nästan ingen som spelade in öht. Men vi spelade med varann desto mer, och mycket inför publik, o det är det som utvecklat min musik till nåt jag gillar väldigt mkt själv. O de som lyssnar gillar det oxå väldigt.

Men jag kommer ihåg att det stod väldigt still ofta o länge, man lärde sig inte ett enda dugg. Det fanns ju inte youtube så man kunde titta på andra popband heller. SVT visade kanske ett rockprogram om år, Beatles ena året, Stones det andra. Så vi nötte och spelade så det lät illa men kul o tyckte det var skitkul.

Mitt förslag på kur är alltså att försöka få ihop ett gäng att spela med, om du inte redan har det. Utan andra musiker inblandade blir det en väldigt tunn soppa tycker jag. Ta inte så allvarligt på det, man behöver inte vara så ja bra, det är kul ändå.

Redigerat av Guitar Nilsson
Link to comment
Dela på andra sajter

sadomachine (oregistrerad)

Jag känner precis tvärtom. typ...

Jag vet med mej att jag inte är speciellt duktig på något instrument, och världens bästa sångare är jag inte heller,men när jag lyssnar igenom vår backktalog kan jag inte låta bli att förundras över hur mycket bra låtar man har spottat ur sej genom åren.

Musikaliteten på ett visst instrument kanske inte spelar så stor roll bara slutresultatet blir bra.

Link to comment
Dela på andra sajter

Lyssnade på en intressant podcast om fördelarna med att ge upp saker som man håller på med

http://freakonomics.com/2011/09/30/new-freakonomics-radio-podcast-the-upside-of-quitting/

Själv har jag inga ambitioner att vara t ex en duktig gitarrist, men helst skulle jag vilja att det vi gjorde i bandet lät ok totalt sätt.

Höll på med musik mer ambitiöst för länge sedan och höll sedan upp länge. Nu började jag igen för ett tag sedan. I perioden i mellan har jag på friden sysslat med teater och musikaler och andra kreativa saker på amatörnivå.

Det jag tycker är bra med musicerandet är att det är roligt och intressant. Och att det är skönt att slippa att försöka plöja ned kreativiteten i mitt jobb och bli allt för uppslukad av det. Nackdelen är att det är så tidskrävande med att försöka göra musik jämfört med att vara med i en teatergrupp som mest gör övningar en kväll i veckan. Och det konstiga i att göra musik som man försöker få att låta bra, sen lyssnar i stort sett ingen på den. Brukar lägga ut musiken på en site som heter songstuff där andra amatörer lägger ut sin musik, så lyssnar man och kommenterar varandras musik. Men lite konstigt är att lägga massa tid på att lyssna på en mix femtioelva gånger "är basen bra nu" men det har liksom väldigt lite betydelse i sinnevärlden. Men kul är det 🙂

Hoppas att du inte deppar för mycket och att du kommer på vad det är med musik som du tycker ger dig något. Hur duktig man har betydelse i vissa sammanhang förstås men det är inget som hindrar en från att hålla på musik eller musikprylar om man vill nörda in sig i sådant.

Lycka till!

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag undrar om du har spelat med andra, eller låtit andra lyssna på din musik? Vilka var dom, och vilken reaktion

har du fått?

Jag har spelat gitarr/bas i band. Inget super seriös men vi var ett gäng grabbar som träffades och lira. Sedan rann det ut i sanden av olika anledningar. Har även fått förfrågningar om att spela och tackat ja till dom.

Ett av banden har jag skickat låtskisser och fått bra respons. Men inte hört något mer. vi har en tendens att prata med varandra med 6 månaders mellanrum ungefär.

Det andra bandet skulle jag spela bas. Dom repar hyfsat regelbundet och skriver låtar. Men jag skulle få hoppa in när låtarna var klar. Nu spelar sångaren bas för annars har han inget att göra. Vilket var det dummaste uppläget jag hört. Vore ju en fördel ifall basisten var med och spela. så han kan låtarna när det väl kommer till krita. Annars lär ju jag ta upp massa reptid med att lära mig låtarna. Sångaren kan ju skriva text undertiden.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag känner precis tvärtom. typ...

Jag vet med mej att jag inte är speciellt duktig på något instrument, och världens bästa sångare är jag inte heller,men när jag lyssnar igenom vår backktalog kan jag inte låta bli att förundras över hur mycket bra låtar man har spottat ur sej genom åren.

Musikaliteten på ett visst instrument kanske inte spelar så stor roll bara slutresultatet blir bra.

Sköt att det är så! Man kanske skulle haft sig en självförtroende boost.

Link to comment
Dela på andra sajter

sadomachine (oregistrerad)

Kan du inte slänga upp några exempel på låtar då?, du kanske bara har fått en dipp i självförtroendet?

Link to comment
Dela på andra sajter

Antingen var det någon form av ljudexperiment med någon synth, eller så var det knackiga inspelningar på gitarr. Hittade någon trumprogrammering som var helt OK men thats it.

Blev riktigt nere av upptäckten, är jag totalt omusikalisk och endast en prylbög? Vad har jag gjort med alla timmar jag spenderat med Logic och gitarren i knät?

So what! Varför måste man vara så fixerad vid resultat,...egentligen. Det finns väl så mycket krav på en i övrigt. Det är väl OK att har roligt? Börjar du känna att det inte känns helt ok (som du nu gör) är det väl bara att ta tag i gitarrbiten. Det finns enormt mycket att lära nu via youtube exempelvis, lite för mycket faktiskt, kan vara svårt att fokusera på något. Starta någonstans bara, lär dig en ny låt. Lär dig att spela växelbas med gitarrkompet, eller vad som helst. Bestäm dig för något bara, så kommor du känna dig nöjd med dig själv, vad du nu än plockar upp för nytt. 🙂

Redigerat av laban1
Link to comment
Dela på andra sajter

Alla får väl någon musikalisk depression någon gång. Jag fick en senast ikväll när jag lyssnade på detta på Spotify:

Spock's Beard – Spock's Beard

Då tänkte jag, va f-n spelar man för egentligen. Men sen kommer man ju på att man är ju faktiskt bra på nånting, och man fattar ju hur mycket övning som ligger bakom sådan musik.

Och man måste sätta upp mål. Spela med människor som är intresserade av musik (mer än en gång i halvåret).

Link to comment
Dela på andra sajter

Självklart ska du inte lägga av med musiken. Tycker det låter som att du har ett intresse för musik men bara inte kommit igång riktigt. Det kan ta sin tid. Man behöver absolut inte vara jättebra för att spela och göra musik/låtar, känslan ä viktigast. Sen ska du inte ha för höga krav på att det måste "bli nåt" och att det du gör ska bli färdigt och världens bästa låt, särskilt inte om du är väldigt självkritisk. Det var jag när jag började göra egen musik. Jag jämförde konstant det jag gjorde mot andras. Och det blev oftast aldrig riktigt bra. Och det var riktigt döden för kreativiteten. Då kommer man oftast ingen stans heller utan sitter bara fast. Det låter på dig som att du vill spela hårdrock/metal. Men du kanske (ovetandes?) är riktigt bra på "beat-baserad" musik? Du skriver att du gjort en helt ok trum programering. Du kanske skulle prova på att utveckla den och trixa lite mer med trummor och beats? Eller så tänker du att "skitsamma om jag inte kan spela gitarr (så bra) om jag vill göra metal så gör jag min egen metal. Spelar så som jag kan/vill och så får det bli som det blir." Inget krav på att det måste låta/vara på ett vist sätt. Det är bara kreativitetsdödande. Jag spelade med en kille en gång, han kunde ingenting om hur man stämde en gitarr, inga ackord eller vilka toner som satt vart på gitarren. Utan han spelade bara på känsla och det lät skitbra!

Nu kan det hända att jag skrivit en massa konstiga saker här och jag orkar inte läsa igenom det jag skrivit, men förhoppningsvis kanske det ger dig lite pepp. 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Låter sådär när jag läser ditt inlägg....har inte läst nåt annat.

Hur gammal är du och hur l

Går ej at skriva................FORUMET är så segt,allt ara hakar sig...argh!

Link to comment
Dela på andra sajter

Vet inte om jag håller med om det.

Så du menar att fingrar m m inte styrs av huvudet? Musikalitet börjar alltid i huvudet, sen kan man träna sina kroppsdelar till att reagera på den musikaliteten.

Tror jag gjort jämförelser med dyslektiker förut. Även en dyslektiker kan bli en fantastisk författare, även om det krävs att någon annan skriver ner det man dikterar. Inget konstigt med det.

Link to comment
Dela på andra sajter

Så du menar att fingrar m m inte styrs av huvudet? Musikalitet börjar alltid i huvudet, sen kan man träna sina kroppsdelar till att reagera på den musikaliteten.

Den enorma fingerfärdigheten som krävs för vissa sorters musik kan knappast alla träna upp.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jag har spelat gitarr/bas i band. Inget super seriös men vi var ett gäng grabbar som träffades och lira. Sedan rann det ut i sanden av olika anledningar. Har även fått förfrågningar om att spela och tackat ja till dom.

har du inte fått några omdömen om ditt spel av dom?

Link to comment
Dela på andra sajter

Den enorma fingerfärdigheten som krävs för vissa sorters musik kan knappast alla träna upp.

Nej. Det är klart, har man reumatism så är det ju svårt. Men har det verkligen med musikalitet att göra?

Link to comment
Dela på andra sajter

drloop (oregistrerad)

Jag är kass på att lira men en rackare på att redigera. Innan jag började sjunga så blev det många små snuttar som aldrig blev avslutade. Sången har förlöst mitt musikskapande på ett riktigt bra sätt. Och när jag börjat sjunga så var nästa grej som fick det att släppa på riktigt att jobba ihop med en textförfattare. Ibland kanske det kan vara bra att bryta mösnter för att få igång musiken.

Link to comment
Dela på andra sajter

Musikalitet sitter alltid I huvudet, inte i någon kroppsdel. Tänk på det 🙂

Nej. Det är klart, har man reumatism så är det ju svårt. Men har det verkligen med musikalitet att göra?

Jag fattar inte varför det anses vara kontroversiellt att säga att musikalitet sitter i huvudet?

Det var inte riktigt det du sa. Vissa typer av musik kräver en fingerfärdighet som inte alla kan uppnå hur mycket dom än tränar.

Musikalitet sitter naturligtvis i huvudet, men för den som vill bli virtuos på ett instrument, även i kroppen.

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu
×
×
  • Skapa ny...