Den allmänna snacktråden, 2014 (alias Längstah)

[Fidden]

151 låtar varte! Rariteter! 😮

Gamla alster? 😮

[SadamJR]

Lev väl, och jag hoppas innerligt att det blir bättre med dig, och alla andra behövande, snarast.

Nu lämnar vi detta ämnet.

Tror du det?

[SadamJR]

Nej precis.

Nay fortsatte bara diskussionen, det var ingen personlig attack, och det vet du Saddam. Jag förstår verkligen om du vill få ur dig frustration men rikta det rätt.

Jag har betalt hundratusentals kronor i skatt och avgifter genom åren Betydligt mer än vad fidden, micke och memphis har betalt. Jag känner inte att jag behöver be någon om ursäkt här. Vad är ni ute efter?

[Micke H]

Jag känner inte direkt att jag behöver någon slags ursäkt då jag inte lagt mig i (trots att mitt namn har slängts hit och dit) men jag tror att det folk är ute efter är att du inte ska vara arg på oss. Jag förstår inte anledningen till det?

[drloop (oregistrerad)]

Japp då har jag lämnat in mitt bidrag till studiofestivalen, min gamla moog fick vara med på ett hörn. En sorglig låt är det.

[Fidden]

Jag har betalt hundratusentals kronor i skatt och avgifter genom åren Betydligt mer än vad fidden, micke och memphis har betalt. Jag känner inte att jag behöver be någon om ursäkt här. Vad är ni ute efter?

Jag, micke och memphis kan lika gärna sitta i precis samma sits som dig vilken dag som helst. Du kommer inte komma någon vart i ditt resonemang.

[Micke H]

Ber om ursäkt om du tog illa upp av diskussionen, jag ville bara försöka få fram tankegången som stod bakom det du talade om. Jag vet att din hälsa inte är på topp. och jag beklagar detta, och har gjort förut i tråden.

Lev väl. Jag hoppas innerligt att det blir bättre med dig, och alla andra behövande, snarast.

Nu lämnar vi detta ämnet.

Vill bara kommentera på att detta var ett väldigt fint inlägg. Tyckte jag iallafall.

[slejnard]

Du får ta o posta nått då Slej! 😄

Ska göra det så småningom. Går så segt via telefonen så det får vänta. Ska sätta på USB å ladda upp via jobbets dator nån dag

[Fidden]

Vill bara kommentera på att detta var ett väldigt fint inlägg. Tyckte jag iallafall.

DU kan va fin 😠

[k9 (oregistrerad)]

Svårt att få till början på min bok. Knepigt att få till en presentation av karaktärerna där man får en känsla av dem, samtidigt som det finn lita handling kring själva presentationen av dem... 🙁

Skrev en liten snutt bar för att öva på just detta. Haha! Inte för att kommer orka att läsa hela, men here we go! 😛

Hon vaknade av solen som lyckades krångla sig igenom persiennerna och hitta hennes ansikte på huvudkudden. Hon suckade djupt och slog till Axel lätt på kinden, i en rörelse som skulle verka som om den varit oavsiktlig. Det vore ju orättvist om han fick sova nu när inte hon längre gjorde det. Dessutom så var det hans fel att hon vaknat eftersom han slarvat med gardinerna. Igen.. Därför tyckte hon att han också skulle vakna nu. Söndagsmornar var alltid jobbiga tyckte hon. Det var så svårt att koncentrera sig på att inte göra något alls, när man varit van vid ett så krävande jobb som hon tidigare haft. Kaffe. Hon behövde kaffe. Svart kaffe, mycket kaffe och bråttom var det. Hon satte sig klarvaken upp och njöt av solen som värmde hennes ansikte mellan persiennerna. Gud vilken härlig morgon det skulle bli så fort hon fick sin kopp kaffe. Eller sin stora te-mugg kaffe snarare. Axel suckade i sömnen och hon smekte honom tillgivet över kinden och kände lite dåligt samvete för att han gärna fick ligga kvar och dra sig i sängen så att hon kunde njuta av sin sol, sin morgon och sitt kaffe i lugn och ro. En liten fågel kvittrade förnöjt utanför fönstret och hennes sinnen kvittrade med den. Hon sträckte på sig och märkte att hon spann som en katt snarare än att hon kvittrade. Hon log skälmskt för sig själv och funderade på att väcka Axel bara för att stanna i sängen hela förmiddagen, så som de ofta gjort när de varit nyförälskade. Fast det var ju det där med kaffet. Dessutom så var hon nog tvungen att gå på toa med. Så hon bestämde sig för den första planen i alla fall. Hon skulle till och med gå ut på verandan och sätta sig i bara nattlinnet och en tunn morgonrock. Det var kanske lite för tidigt på våren för att göra det, men det var hennes morgon så hon skulle göra det även om det var kalla vindar och ett inte allt för varmt solsken. Så som det ibland kunde vara såhär på vårsommaren.

Just som hon smugit ut ur sovrummet och skulle öppna toalettdörren, för att göra morgonen lite mera njutbar genom att slippa den extra vätska hon bar på, så ringde telefonen.

- Fan också, tänkte hon.

-Helvetes, jävla, fan, sade hon halvhögt för sig själv.

Hon kom just ihåg att hon lovat en reporter en intervju på förmiddagen. Visserligen bara en telefonintervju men ändå.

-Axel, älskling, ropade hon. Utan att vänta på svar fortsatte hon.

-Kan du svara, jag sitter på... är lite upptagen just nu. Är det till mig så säg att jag ringer upp om en halvtimme, timme ungefär.

Efter det så slank hon in på toa och blev upptagen. Hon började fippla med mobiltelefonen som hon tagit med sig ifrån hallbyrån på väg in till toaletten. Läste lite SMS och skrattade åt något rolig stavfel som gjorde ett svar helt obegripligt korkat.

-Man får ta säden dit man kommer.. säden?! sa hon förnöjt för sig själv.

-Vad sa du? undrade axel genom badrumsdörren.

-Inget jag bar pratade med telefonen.

-Med telefonen? Inte i telefonen? retades Axel och gäspade nyvaket

-Nej med telefonen, på toa. Jag får ju inte plats i telefonen, hjärtat. Och du, den hälsade att den vill ha kaffe nu. Sa hon med en ton som var både bitsk och älskvärd i Axels öron.

Han gjorde som hon ville och som han ändå tänkt att han skulle göra. Starta kaffebryggaren och gå till brevlådan för att hämta tidningen. Han kisade mot solen och tittade på en fågel som var så upptagen med att sjunga att det verkade som om han gick miste om den ljuvaste hemlighet eftersom han inte förstod vad sången handlade om. Men att det var världens lyckligaste själ som sjöng den var det ingen tvekan om. "Det kunde till och med en blind man höra" skulle hans far ha sagt om han var där. Konstigt att han så ofta tänkte på pappa fast att det var så länge sedan han lämnat jordelivet.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hon tog för sig av det nybryggda kaffet och snodde en av mackorna som Axel brett till sig själv. Hon tog en tugga och beklagade sig över att det var för mycket smör på mackan. Fast hon sa inte ett ord utan bara himlade med ögonen och rynkade på näsan medans hon blåste upp kinderna, i en min som Axel visste betyder; "Du kommer bli tjock, Gottegris" Axel svarade med att dra in kinderna så att hela hans redan magra ansikte såg nästan obehagligt magert ut. Bägge skrattade åt denna tysta konversation mellan dem. Ingen av dem var direkt morgonpigga så att få umgås i tystnad var bekvämt för dem bägge. Man var inte ensam samtidig som man slapp störas av en massa frågor för tidigt på morgonen. Vad som skulle göras på mornarna var redan förbestämt av samtalen man hade dagen innan. I alla fall var det så nästan varje morgon. Det ända som störde rutinerna var när man hade gäster eller när telefonen envisades med att ringa störa husfriden.

[slejnard]

Gamla alster? 😮

Jepp! En del bra å en del dåligt å en del covers. Gott å blandat. 😄

[k9 (oregistrerad)]

Japp då har jag lämnat in mitt bidrag till studiofestivalen, min gamla moog fick vara med på ett hörn. En sorglig låt är det.

Sorglig som i snyftig eller sorglig som i bedrövligt dålig? 😛

[slejnard]

Vill bara kommentera på att detta var ett väldigt fint inlägg. Tyckte jag iallafall.

+1!

[Fidden]

Jepp! En del bra å en del dåligt å en del covers. Gott å blandat. 😄

Slår vad om att det ligger en och annan monsterhit där och gömmer sig 😮

[slejnard]

Gött med låt doktorn!

Gött med bok k9!

😮

😮

[SadamJR]

Vill bara kommentera på att detta var ett väldigt fint inlägg. Tyckte jag iallafall.

Det är klart du tyckte, Du har alltid vänt dej emot mej så fort du harft en möjlighet, ditt klotterplank.

[Micke H]

DU kan va fin 😠

😠

[slejnard]

Slår vad om att det ligger en och annan monsterhit där och gömmer sig 😮

Kanske det. Får ta det bästa å spela in på nytt med bättre sound. Synd att min bästa vän och trummis dog för några år sen. Ingen trummade som han.

[Micke H]

Det är klart du tyckte, Du har alltid vänt dej emot mej så fort du harft en möjlighet, ditt klotterplank.

Öh, nej. Han bad om ursäkt och önskade dig all välgång i livet. Jag kan inte tänka mig något finare.

Men nu tänker jag göra som Nay och också lämna det här. Jag har aldrig önskat dig något ont jag heller. Hoppas du kan tro på det.

[SadamJR]

+1!

Där ser man.

[SadamJR]

Öh, nej. Han bad om ursäkt och önskade dig all välgång i livet. Jag kan inte tänka mig något finare.

Men nu tänker jag göra som Nay och också lämna det här. Jag har aldrig önskat dig något ont jag heller. Hoppas du kan tro på det.

Jag antar att tanken att man ska stå för vad man tycker är dej helt främmande.

[slejnard]

Jag tror du har vaknat på fel sida sadam! Så här vrång brukar du inte vara. Eller har du månne drabbats av snedfylla?

[k9 (oregistrerad)]

Japp då har jag lämnat in mitt bidrag till studiofestivalen, min gamla moog fick vara med på ett hörn. En sorglig låt är det.

Önskar att jag vågade delta jag med. 😐

[SadamJR]

Jag tror du har vaknat på fel sida sadam! Så här vrång brukar du inte vara. Eller har du månne drabbats av snedfylla?

Tråkigt att du tycker det.

[Guitar Nilsson]

Tjena allahopa. Jag har stått o lagt sång till fyra rock o bluesklassiker. Satan vad kul… Vrålar tarmarna ur mig.

[Guitar Nilsson]

Kanske det. Får ta det bästa å spela in på nytt med bättre sound. Synd att min bästa vän och trummis dog för några år sen. Ingen trummade som han.

Sorgligt. För mig är det lite tvärtom, en favotrummis söp som fan förr så han kunde inte spela, brukade rasa av pallen i golvet tom. Nu är han nykter sen många år o är den ende jag känner som kan lira som de gjorde på50 o 60talet, han är med i vårt GUITAR 66 som har nytändning nu. I morrn har vi spelning…

[Guitar Nilsson]

Svårt att få till början på min bok. Knepigt att få till en presentation av karaktärerna där man får en känsla av dem, samtidigt som det finn lita handling kring själva presentationen av dem... 🙁

Skrev en liten snutt bar för att öva på just detta. Haha! Inte för att kommer orka att läsa hela, men here we go! 😛

Hon vaknade av solen som lyckades krångla sig igenom persiennerna och hitta hennes ansikte på huvudkudden. Hon suckade djupt och slog till Axel lätt på kinden, i en rörelse som skulle verka som om den varit oavsiktlig. Det vore ju orättvist om han fick sova nu när inte hon längre gjorde det. Dessutom så var det hans fel att hon vaknat eftersom han slarvat med gardinerna. Igen.. Därför tyckte hon att han också skulle vakna nu. Söndagsmornar var alltid jobbiga tyckte hon. Det var så svårt att koncentrera sig på att inte göra något alls, när man varit van vid ett så krävande jobb som hon tidigare haft. Kaffe. Hon behövde kaffe. Svart kaffe, mycket kaffe och bråttom var det. Hon satte sig klarvaken upp och njöt av solen som värmde hennes ansikte mellan persiennerna. Gud vilken härlig morgon det skulle bli så fort hon fick sin kopp kaffe. Eller sin stora te-mugg kaffe snarare. Axel suckade i sömnen och hon smekte honom tillgivet över kinden och kände lite dåligt samvete för att han gärna fick ligga kvar och dra sig i sängen så att hon kunde njuta av sin sol, sin morgon och sitt kaffe i lugn och ro. En liten fågel kvittrade förnöjt utanför fönstret och hennes sinnen kvittrade med den. Hon sträckte på sig och märkte att hon spann som en katt snarare än att hon kvittrade. Hon log skälmskt för sig själv och funderade på att väcka Axel bara för att stanna i sängen hela förmiddagen, så som de ofta gjort när de varit nyförälskade. Fast det var ju det där med kaffet. Dessutom så var hon nog tvungen att gå på toa med. Så hon bestämde sig för den första planen i alla fall. Hon skulle till och med gå ut på verandan och sätta sig i bara nattlinnet och en tunn morgonrock. Det var kanske lite för tidigt på våren för att göra det, men det var hennes morgon så hon skulle göra det även om det var kalla vindar och ett inte allt för varmt solsken. Så som det ibland kunde vara såhär på vårsommaren.

Just som hon smugit ut ur sovrummet och skulle öppna toalettdörren, för att göra morgonen lite mera njutbar genom att slippa den extra vätska hon bar på, så ringde telefonen.

- Fan också, tänkte hon.

-Helvetes, jävla, fan, sade hon halvhögt för sig själv.

Hon kom just ihåg att hon lovat en reporter en intervju på förmiddagen. Visserligen bara en telefonintervju men ändå.

-Axel, älskling, ropade hon. Utan att vänta på svar fortsatte hon.

-Kan du svara, jag sitter på... är lite upptagen just nu. Är det till mig så säg att jag ringer upp om en halvtimme, timme ungefär.

Efter det så slank hon in på toa och blev upptagen. Hon började fippla med mobiltelefonen som hon tagit med sig ifrån hallbyrån på väg in till toaletten. Läste lite SMS och skrattade åt något rolig stavfel som gjorde ett svar helt obegripligt korkat.

-Man får ta säden dit man kommer.. säden?! sa hon förnöjt för sig själv.

-Vad sa du? undrade axel genom badrumsdörren.

-Inget jag bar pratade med telefonen.

-Med telefonen? Inte i telefonen? retades Axel och gäspade nyvaket

-Nej med telefonen, på toa. Jag får ju inte plats i telefonen, hjärtat. Och du, den hälsade att den vill ha kaffe nu. Sa hon med en ton som var både bitsk och älskvärd i Axels öron.

Han gjorde som hon ville och som han ändå tänkt att han skulle göra. Starta kaffebryggaren och gå till brevlådan för att hämta tidningen. Han kisade mot solen och tittade på en fågel som var så upptagen med att sjunga att det verkade som om han gick miste om den ljuvaste hemlighet eftersom han inte förstod vad sången handlade om. Men att det var världens lyckligaste själ som sjöng den var det ingen tvekan om. "Det kunde till och med en blind man höra" skulle hans far ha sagt om han var där. Konstigt att han så ofta tänkte på pappa fast att det var så länge sedan han lämnat jordelivet.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hon tog för sig av det nybryggda kaffet och snodde en av mackorna som Axel brett till sig själv. Hon tog en tugga och beklagade sig över att det var för mycket smör på mackan. Fast hon sa inte ett ord utan bara himlade med ögonen och rynkade på näsan medans hon blåste upp kinderna, i en min som Axel visste betyder; "Du kommer bli tjock, Gottegris" Axel svarade med att dra in kinderna så att hela hans redan magra ansikte såg nästan obehagligt magert ut. Bägge skrattade åt denna tysta konversation mellan dem. Ingen av dem var direkt morgonpigga så att få umgås i tystnad var bekvämt för dem bägge. Man var inte ensam samtidig som man slapp störas av en massa frågor för tidigt på morgonen. Vad som skulle göras på mornarna var redan förbestämt av samtalen man hade dagen innan. I alla fall var det så nästan varje morgon. Det ända som störde rutinerna var när man hade gäster eller när telefonen envisades med att ringa störa husfriden.

Det där ser hur bra ut som helst, har lite svårt att ta in det just nu när jag stått o gjort sångpålägg i studion. Du är säkert bättre än många som är tillräckligt bra för att ges ut o bli lästa!

[SadamJR]

Det är dax att göra något åt längsta. Man ska inte komma undan med vad som helst.

[slejnard]

Hmmm

Lite muzak på de!?

[k9 (oregistrerad)]

Tjena allahopa. Jag har stått o lagt sång till fyra rock o bluesklassiker. Satan vad kul… Vrålar tarmarna ur mig.

Kul att höra! 😎

Längtar efter att få fart på min egna studio igen. 🙂