STIM en medlemsorganisation i monopolställning

[wellness music]

Många av oss som skriver musik är anslutna till STIM. Syftet är att medlemsorganisationen ska samla in pengar när vår musik används, och sedan fördela insamlade medel till rätt upphovsman. Enligt upphovsrättslagen måste alla musikanvändare ersätta respektive rättighetshavare när deras musik framförs offentligt och här utgår väl de flesta av oss att STIM sköter sitt uppdrag på ett korrekt sätt.

Via hemsida, nyhetsbrev och pressmedelanden ger STIM bilden av hur duktig man är just på att samla in pengar, och att insamlingen bara ökar från år till år. STIM invaggar oss i tron hur självklart det är för dom att rätt pengar går till rätt person.

Men hur förvaltar egentligen STIM sitt uppdrag i verkligheten?

Det finns inget tillsynsorgan som kontrollerar verksamheten utan här sitter högavlönade tjänstemän i flotta lokaler och kan mer eller mindre gör vad dom vill med upphovsmännens pengar.

År 2012 samlade STIM in 135 milj för bakgrundsmusik utan exakt rapportering och här kan man då först och främst undra varför STIM inte hängt med i utvecklingen och jobbat fram lösningar för att närma sig en mer exakt rapportering. Tekniken finns absolut men jag tror snarare att det är viljan som saknas.

Min uppfattning är att STIM inte längre är den medlemmsorganistaion som den var ämnad att vara från början. Det handlar nog allt mer om politik och samtidigt kunna visa upp så bra siffror som möjligt utåt.

Vad hander då med de pengar STIM samlar in utan exakt rapportering?

Jo, här använder dom sig av ett analogiunderlag som baserar sig främst på radiospelningar i P-3. Det betyder att de upphovsmän som skriver hitlistemusik får ersättning även från offentligt framförande där deras musik aldrig spelas (tex. en kina restaurang), medan upphovsmän vars musik inte spelas i radio, hamnar helt utanför analogiunderlaget, även om musiken spelas offentligt som bakgrundsmusik tex.

Man kan säga att STIM helt enkelt delar in sina medlemmar i ett A-lag och ett B-lag, något som naturligt vis urholkar tillväxten av svensk musik i allra högsta grad.

För att ta ett exempel, så betalar landets SPA och SPA-hotell in stora summor varje år för rätten att använda musik i sin verksamhet. Sannorligheten att man i dessa fall använder listmusik är liten. Eftersom den typ av musik som används i det här exemplet, näst intill aldrig spelas i radio, betyder det att dess upphovsmän aldrig kommer få några pengar för offentligt framförande. Så ser det ut i dag och så har det tyvärr sett ut under en lång tid. Det betyder också att såväl användare (tex. butiker, restaurang, hotel, gym osv) som upphovsmän har blivit lurade. Användarna tror att pengarna verkligen går till rätt person och upphovsmännen tror att STIM verkligen tillvaratar dennes intressen. Man samlar helt enkelt in pengar utan att bry sig om att pengarna kommer till rätt rättighetshavare, något som nästan får ses som kriminellt. Här utnyttjar STIM sin monopolställning helt klart.

Det är bara att gå in på STIM:s hemsida och titta på anslutningsavtalen för användare. Där frågas om öppettider, lokalyta osv, men inte en enda fråga om musik. Helt otroligt tycker jag eftersom man här på ett enkelt sätt skulle kunna samla in värdefull information om musik, musikgenres etc.

Det är skillnad mellan att vara medlem och att vara ansluten. De flesta tror att man är medlem (ett begrepp som STIM medvetet använder utåt i sin mediakommunikation så att det ska låta bra) medan de flesta (ovetandes) är just bara anslutna. En rätt stor skillnad eftersom en ansluten inte har någon rösträtt. Det här något som STIM inte verkar vilja göra sina anslutna uppmärksam på, för då finns ju risken att det tillkommer hotbilder I form av nya ideer och nya röster på den årliga stämman i maj.

Kanske det är dags att Stim får konkurrens av andra aktörer och upphovsmän som börjar samla in själva?

// Björn

Redigerat 21 december 2013 av wellness music

[Signia]

Är lite den tidseran, tyvärr. 🙁

Krogägare som anlitar dans- o coverband gör det via avtal, skriftliga ofta, där gaget framgår. Men krogägare i synnerhet betalar ut lite vad dom vill i efterhand till bandet. Krogägarna hänvisar ofta till hur gott om folk det var den kvällen, och hintar att det är bandets egna fel som inte drog mer folk. Betalningen banden får är ofta mellan 45-65% av det avtalade gaget. Det är regel. Klagar bandet, så finns det ca 4000 andra att anlita, så banden är tysta. Det har blivit praxis.

När Boogart vann dansbands-SM i Sunne (typ 1995 tror ja det var), så sa jag lite halvt för mig själv "Undra hur mycket dom kommer höja gaget nu?". En i sällskapet, etablerad artistbokare och management-kille, hörde mig. Han svara "Dom höjer inte. Dom behöver inte. Dom får ut det dom begär nu".

Minns att det vart ett rabalder i P3 när den här branschvanan uppmärksammades för typ 10 år sen eller så. Men det blev fort tyst med.

Ja att STIM gör såhär kunde man ju räknat ut. Man får väl skippa STIM och ansluta sig till Hells Angels indrivning istället. Då lär nog plånböckerna öppna sig.

Redigerat 20 december 2013 av Signia

[wellness music]

Jag skulle vilja säga att det är Stim som inte befinner sig i den nya tidseran, där modern teknik möjliggör spårning och exakt rapportering på ett kostnadseffektivt sätt.

Redigerat 21 december 2013 av wellness music

[Wonko]

Skulle de inte kunna samarbeta med FRA?

[everlastingrecords]

Jag håller med dig till fullo Björn. Har drivit samma linje i ett x antal trådar.

[ONSatan]

Givetvis har du rätt!

Pengar som flyttas utan insyn kommer med tiden med 100% sannolikhet hamna helt eller delvis fel. Sådana system är självkorrumperande.

[Signia]

Ja, vad göra. Vad göra.

För att klämma fram användaravtal mellan företag som använder musik måste man nog ha myndighetsställning, med lite hot om straff. STIM är ingen myndighet riktigt, men har fått den positionen.

Annars kommer nog många inte respektera grundlagen, skippa ingå användaravtal och bara fortsätta spela som vanligt.