Fråga experten: "Hur stort pa ska vi köpa?"

[Mats Stålbröst]

Vi ska spela i en obekant lokal nästa vecka, hur säkerställer vi att strömförsörjningen till pa-systemet räcker till?

Man bör ha koll på hur mycket ström pa-systemet förbrukar – det bör stå i manualer och tekniska specifikationer. Tänk på att musik inte är konstant, det vill säga strömåtgången är väldigt varierande. Snittförbrukningen är ofta ganska låg, men”peakarna” kan vara höga. Ta reda på vilken sorts säkring som finns och hur trög/känslig den är, och vid vilken ampere den ”slår ut”. Det finns ganska billiga strömdistributioner med inbyggda mätare, som kan mäta hur mycket ström ni gör av med. Kräv alltid att det ska finnas minst en trefas (16A) där ni lägger ljudet på en fas, ljuset på en fas och resten på en fas. Det minskar risken för brum samt sprider strömförbrukningen.

Hur stort pa ska vi köpa till vårt rockband? Vi spelar oftast på mindre klubbar och privata fester med upp till 150 personer i publiken.

I vår bransch får man väldigt ofta vad man betalar för. Det låter lite som en klyscha men stämmer ganska bra. I det här fallet är faktiskt priset viktigare än storleken på pa-anläggningen. Ett dyrare pa kostar mer eftersom bättre komponenter används – med högre känslighet, bättre effekttålighet och större precision under tillverkning, samt att större vikt kan läggas på utveckling och val av komponenter.

När ett billigare pa-system utvecklas är priset en begränsning – då väljer man komponenter, element, drivers, horn, delningsfilter, förstärkare med mera utifrån vad slutprodukten får kosta, inte utefter vad man vill åstadkomma, eller utifrån kvalitetskrav. Om man väljer ett lite mindre ”dyrare” pa med högre kvalitet kommer det oftast låta bättre än ett större men billigare pa.

Om jag ska försöka vara konkret så tycker jag att en ”dyrare”, kvalitativ rigg med 1x15-tums subbashögtalare och 12-tums/1-entums-toppar per sida funkar alldeles utmärkt.

För billigare system skulle 1x18-tums subbashögtalare, eller eventuellt 2x15 tum fungera ihop med 12-tum/2-tumstoppar.

Det finns en uppsjö olika slags pa-system som fungerar på olika sätt med olika konstruktioner:

• Standard point source: vanligast för band, med en topplåda innehållande ett eller flera element som är baffelmonterat och en driver monterat på ett horn med en begränsad spridning.

• Hornladdat point source: vanligt för lite större rum, där även konelementen sitter monterade på horn, vilket ger en avsevärt högre verkningsgrad samt begränsar spridningen och ger längre kastlängd även i de lägre frekvenserna.

• Pelare: med flera mindre element monterade på rad för att bilda en line source, vilket ger en längre kastlängd över hela frekvensomfånget (tänk på att längden på pelaren motsvarar lägsta frekvensen som ljudtrycket förloras med 3 decibel per fördubbling av avstånd i stället för 6 decibel per fördubbling av avstånd som i en point-sourcehögtalare.

• Line array: Ett vanligt missförstånd är att man får ta del av de akustiska egenskaperna som ett line array har om man köper en ”line arrayhögtalare”. Här gäller dock samma förutsättningar som en pelare, att arrayet måste ha en viss längd för att ”fungera” och för att kunna kallas ”line array”. Line betyder ju line source array, och för att det ska koppla ihop i en linjär ljudkälla måste längden motsvara frekvensen.

Måste man ”spela in” högtalare ett visst antal timmar innan de låter som de ska, eller är det en myt?

Man måste inte spela in en högtalare, men ljudkaraktären ändrar sig när man använder högtalaren. Vissa system är dock designade för att leverera enligt specifikationerna efter ett visst antal timmar (framför allt bashögtalare). Efter ungefär 100 timmar har baselementen ”spelat in sig” och fått en signifikant skillnad i ljudkaraktär, ljudtryck och frekvensomfång. Anledningen till detta fenomen är konstruktionen i upphängningen, talspolar, val av material på koner och design på spiders. Vissa högtalartillverkare använder väldigt styva och hårda komponenter som blir lite mjukare med tiden eftersom elementen rör på sig fram och tillbaka när man spelar på dem. Vissa tillverkare använder komponenter som redan från fabrik är lite mjukare, då gör tiden mindre skillnad, men i stället kanske elementen har lägre verkningsgrad.

Är aktiva högtalare ett självklart val i dag, eller är passiva system fortfarande intressanta?

Jag tycker att aktiva högtalare är så pass bra i dag att det egentligen inte finns någon anledning att köpa passiva högtalare. Uthyrningsfirmor kan ha mer nytta av passiva högtalare, då de ofta har en ganska stor park av dyra förstärkare som man vill använda, och det känns ju dumt att köpa ännu fler förstärkare, även fast de är inbyggda i högtalaren.

För ett band tycker jag aktiva högtalare är ett självklart val. Här är några av anledningarna:

1) Varje högtalare har sin egen förstärkning. Vid passiv drivning har man vanligtvis en dsp/systemprocessor samt ett bassteg och ett toppsteg. Om processorn går sönder blir det tyst och det går inte att gigga den kvällen. Om bassteget går sönder blir det gig utan basar, om toppsteget går sönder blir det gig utan toppar. Man kan lösa det på plats om man är lite duktig genom att koppla om, eller koppla mono. Om en aktiv högtalare går sönder drabbas inga andra högtalare, utan det går att ”rädda” gigget med en bas mindre, eller en topp mindre, men det fungerar. Vissa ljudsystem har en förstärkare som har fyra förstärkarhalvor med inbyggd dsp … smidigt, men vad händer om det går sönder? Då blir det helt tyst. Det är rätt mycket i en förstärkare som kan gå sönder: strömförsörjningen, kondensatorer, spolar, motstånd, trissor, dsp-mjukvara med mera.

2) Man slipper bära runt på en slutstegscase, som tar plats och är tung, aktiva högtalare har ju förstärkarna inbyggda, så dom tar ingen plats.

3) Man minskar risken för felkoppling, blå powerconkontakt passar bara i motsvarande kontakt, xlr-hane passar bara i xlr-hona.

4) Förstärkaren, dsp-processorn, elementen och alla komponenter är programmerade för att fungera ihop, ofta med interna limiteringar och inställningar som gör det svårt att spela sönder högtalarna.

5) Vanligt i dagens aktiva högtalare är att det finns flera ”presets”, eller ”setups” vilket gör att man kan kombinera sitt pa lite olika beroende på vad för sorts gig man har.

Låter det alltid bättre när publiken är på plats?

Det kommer att låta annorlunda eftersom varje person har en massa med absorptionsyta samt avger värme. Ljud färdas olika fort i olika temperaturer och olika luftfuktighet, så om man ställer in ett ”bra ljud” utan publik, kommer ljudåtergivningen följaktligen ändra sig när man fyller på med människor i lokalen. Sedan börjar publiken röra på sig och kanske dansa, då avger de ännu mer värme och fukt och ändrar ljudbilden igen.

Generellt sett får basen bättre fäste med publik, men når kanske inte lika långt bak. Topparna blir generellt sett ”snällare” eftersom de dämpas när det inte längre finns lika mycket saker som ljudvågorna kan studsa på. Man lär sig med tiden skillnaden så att man kan kompensera eller ändra allt eftersom.

Måste man stänga av sin mobiltelefon helt på scenen för att undvika störningar under spelningen?

Billiga förstärkare och billiga aktiva högtalare har inte alltid skydd mot detta, men de flesta stora märkena är skyddade från detta. Man kan ju inte direkt be alla i publiken att stänga av sina mobiltelefoner … Har ni gamla förstärkare kan detta också spela in, stäng då av telefonerna på scen, eller håll dem borta från förstärkarna. Eventuellt kan ni försöka ställa förstärkarna så långt bort ifrån eventuella mobiltelefoner som möjligt. Det är främst när det ringer, eller när telefonen ”letar” mottagning eller byter mast som detta fenomen uppstår, eftersom de då avger mer strålning.

Klicka här för att visa nyhetsartikel