Mollpenta i blues?

[Guitar Nilsson]

Har alltid funderat lite över det här med att "i blues använder man sig av en bluesskala typ mollpenta när man improviserar på gitarr". Jag brukar med fascination läsa PXM´s inlägg i ämnet olika skalor, han är tydligen extremt påläst i ämnet.

Men just i bluesimprovisation, använder ni verkligen nån sorts skala? Jag tycker det verkar helkorkat, det blir lite som när man spelade blockflöjt i första klass o skulle hålla sig exakt till de få noterna i "Köp varm korv". När jag spelar använder jag alla strängars alla toner o olika töjningar mittemellan tonerna. Att använda en viss skala som mall för improviserat blues, är inte det väldigt hämmande? Som en gammelvärldens elak musikmagister som står o pekar på svarta tavlans noter med pikpinnen o gör narr av en inför resten av klassen om man lägger till nåt ur eget huvud.

Miles Davis skriver om samma grej i sin självbiografi, enligt nån av hans förebilder så gick det bra att spela vilken ton som helst till vilket ackord som helst, tom ett Ciss till Am. De få ggr jag får till bluesliret är när jag kopplar bort hjärnan o skalor helt, o bara sliter o drar i strängarna. Hur gör ni? Eller tänker om det bara?

Redigerat 14 september 2013 av Guitar Nilsson

[Neosus]

Jo alltså grejen är den att för att kunna improvisera så ligger det en hel del träning bakom... att lära sig lite skalor till exempel mollpentan och även lära sig en del licks. Det ligger ju som grund som jag ser det att lära sig veta var alla toner ligger på greppbrädan.

En jazzmusiker har massvis med träning i ryggsäcken... för att just kunna improvisera så som dom gör ibland...

Du vet ju vilka toner man kan töja på utan att du tänker på det etc. Man kan inte bara spela vilka toner som helst slumpmässigt.

[YippieKaey]

^{Är det inte lite så också att man automatiskt glider in i typ pentaskalor automatiskt om man är uppväxt i ett musikklimat där i princip all musik man hört sen barnsben är baserad på olika varianter av blues?}

^{Och såklart kan man slänga in nån udda ton här och där så länge den har rätt ton innan och efter. Bara pumpa mellan Fiss och Ciss till vilken låt som helst kommer liksom inte låta bra( så länge inte just den låten går i typ Fiss d.v.s)}

[Signia]

Vissa tänker skalan mer eller mindre medvetet. Andra tänker inte utan bara går på gammal vana. Oavsett hur man tänker/upplever den på insidan så använder ju båda musikerna 99% samma toner i vilket fall. Men hur man tänker medan man utför skiljer mycket.

Skalor är ju mer skelettet som musiken (västerländsk i alla fall) är uppbyggd på, men det är en efterhandskonstruktion som används för att beskriva, mer än en fysiologisk regel. Skalor används ju mest för att förklara det underliggande mönstret för den som känner sig lite vilsen. Men bluesens 'blå toner' t.ex. ligger mitt emellan två av skalans toner. Så länge du får sagt det du vill förmedla, så är det ju rätt.

[Neosus]

Ja ju mer man spelar sina standard licks desto mindre behöver man tänka och allt fastnar i muskelminnet!

Så äre!

[Henric Svensson]

Skalorna är väl mest till för att förklara teorin bakom, ett sätt att analysera innan och efter man spelat! Det bästa tycker jag är att använda örat! Sen är det aldrig fel att öva skalor, samt att röra sej mellan dom olika skalorna i spelet!

Redigerat 14 september 2013 av Henric Svensson

[Neosus]

Jo givetvis använder man ju örat när man spelar! Även den blir ju tränat ju mer man håller på! Skalorna är bra verktyg att kunna så att man vet! När det sitter där är ju inget man tänker på och då börjar spela mer på känsla.

Typ så! 😑

[Guitar Nilsson]

Jag tycker det här tänket leder till att nästan all blues låter likadant. Ett enda mekaniskt kopierande likadant som i dansbandssvängen... Kanske inget fel i det?

[Neosus]

Jag tror att med tiden och ju äldre man blir desto mer utvecklar man lite mer egen stil och känsla på det man levererar. Man kan höra skillnaden på Joe Bonamassa och Eric Johnson trots att deras stil är ganska lika varandra.

Men även BB King! Han spelar ju väldigt enkelt men man kan ändå höra att det är han! Konstigt nog!

Men är nog mest som med vanliga tre ackords låtar, Det mesta låter likt ändå! 😕

Redigerat 14 september 2013 av Neosus

[hegobald]

Det går inte att förklara för någon som inte kan cykla hur man gör för att cykla. Och när man väl kan cykla tänker man inte på hur det var innan man kunde cykla, utan man bara cyklar! 🙂

EDIT: Jo jag tänkte på detta med PXMs expertkunskaper om mollpentor och annat.. Han verkar ju kunna det hela perfekt på det teoretiska planet.. Men hur låter hans musik sen då? 😕 All kredit åt PXM men men.. 😲

Redigerat 14 september 2013 av hegobald

[Lewisownpeople]

10000 timmar brukar man väl säga. Då är det bara köra! Fast det kan variera. 🙂

All cred åt pxm's kunskaper, men förstår tyvärr inte allt.

[pxm]

Men är nog mest som med vanliga tre ackords låtar, Det mesta låter likt ändå! 😕

Det är därför man reharmoniserar, så att det INTE skall låta likadant hela tiden, fast det bbygger på samma skelett..mvh

[Neosus]

Det är därför man reharmoniserar, så att det INTE skall låta likadant hela tiden, fast det bbygger på samma skelett..mvh

Precis! Om det låter bra är en annan (subjektiv) fråga!

[laban1]

Det finns en video med Paul Gilbert där han utifrån mollpentan sedan inkluderar alla övriga toner i blues ton för ton, kommer dock inte ihåg vad den heter, men bra var den

Redigerat 14 september 2013 av laban1

[Guitar Nilsson]

Det är mycket de toner man INTE spelar som gör en blues.

[laban1]

Det är mycket de toner man INTE spelar som gör en blues.

Och "extra" toner som man kan spela då man tröttnat på pentan.

[ake]

bra att spela vilken ton som helst till vilket ackord som helst, tom ett Ciss till Am.

Ciss över Am7 är iaf ett ganska vanligt bluesackord

som du säkert har hört 🙂

[Guitar Nilsson]

Ciss över Am7 är iaf ett ganska vanligt bluesackord

som du säkert har hört 🙂

Jag tänkte mer en ensam Ciss-ton till Am ackordet. Det skär sig ganska härligt.

Med mycket dist o volym kan man få fram ovanliga toner om man spelar bak på en stratas svajfjädrar. Såna harmonier är såra att skriva ut på noter. 😎

Min gamla strata gnisslade på ett härligt sätt i gängan till svajarmen. Gungade jag den fram o tillbaka uppstod ljuv musik.

[BluesBoy]

(Moll)pentan finns alltid i skallen när jag lirar, fast skallen under ett solo/improvisation egentligen är fingrarna. 😛

Bara köra helt efter pentan blir lite tråkigt, så därför finns det ju massa "extra" toner man använder sig av.

En snubbe som är grönjävlig på de extra tonerna är Robben Ford. Hans solon ledsnar man aldrig på.

[Neosus]

Nä precis! Enbart mollpentan blir för jävla tråkigt! 😄

[Guitar Nilsson]

Jag har aldrig lärt mig mollpentan. Det är kanske bra det.

[BluesBoy]

Du använder dig säkerligen mycket av den utan att du "vet" det. 😉

[Ziggy]

Jag använder (använde) som standard 7 toner i bluesimprovisation. Aldrig mer än 9 dock.

Det är väl improvisation även om man använder en mall/skala. Även om man inte har lärt sig skalan på papper spelar man ju efter sin egen mall. Annars betyder det ju att man inte har en aning om var vilka toner finns. Kan man sin greppbräda kan man ju i så fall säga att då improviserar man inte eftersom man vet var tonerna finns som passar, eller, som man vill spela/uttrycka.

Med mycket dist o volym kan man få fram ovanliga toner om man spelar bak på en stratas svajfjädrar. Såna harmonier är såra att skriva ut på noter.

Min gamla strata gnisslade på ett härligt sätt i gängan till svajarmen. Gungade jag den fram o tillbaka uppstod ljuv musik

Låter lite som en beskrivning av den underbara Jeff Beck. Kan inte låta bli att slänga in ett klipp på honom när han lirar blues.

http://www.youtube.com/watch?v=1yGB6d_3n58

[BluesBoy]

Mycket skicklig snubbe, men jag har aldrig riktigt kunnat med karln......