SadamJR Postat 15 juli 2013 Postat 15 juli 2013 Angående Dream Theater: Av nån anledning så dyker dom alltid upp i mitt huvud vid såna här trådar, men fan. Jag tycker dom är SKITTRÅKIGA. Men Steely Dan är bra.
slejnard Postat 15 juli 2013 Postat 15 juli 2013 Förutom nämnda Hendrix ,miles Davis ,Beatles & zappa så fyller jag på med min ungdoms hjältar Steve vai, Allan holdsworth & van halenbröderna. Gott med talang där!
Terror Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 YEEEEES Dreamtheater haha. I agree 🙂 Dock så används Beatles låtar till t.ex studera harmoni-lära då de är väldigt välskrivnam. Men några skickliga musiker var väll de ändå inte... Lyssnar jag på det där Steely Dan klipper fattar jag nada. Låter hur tråkigt som helst. ja det r det jag menar. Sen om man snackar om musikaliska genin, så är ju Mozart mitt första val. Men som sagt, Rush och framför allt Dream Theater blir jag ständigt förvånad över. Att dem är så fruktansvärt tighta live. Jag förstår inte hur dem i DT kan memorera en låt på 34 minuter lång, ink ett 15 jam. Dem sätter alla toner 100% korrekt. Och det är inga enkla grejer heller. DÄRFÖR säger jag att dem är några utav dem mest musikaliska jag har hört.
Valle Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 Eddie Meduza är också en riktig låtskrivarhjälte! (...) Förstår "viktighetsfaktorn" i band som Beatles, Hendrix, Zappa men fan inget tilltalar mej så mycket egentligen. Jag blir inte arg av att höra dessa band men jag har aldrig känt "åh, nu ska det bli gött med lite Jimi Hendrix i stereon"... Nä. Så det är ju väldigt personligt va man tycker. Det här inlägget tyckte jag var roligt.
tvåtakt Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 (redigerat) Det här inlägget tyckte jag var roligt. Fast det är ju det jag tycker. Errol var iförsig inte den mest innovativa låtskrivarn men det är ju inte det som är det viktiga, alls. Personligen tycker jag många innovatörer ibland är rätt tråkiga; det är oftast dom som annamar stilen efteråt och förfinar den som gör det bäst, ganska ofta alltså. Redan när jag såg trådstarten kunde jag förutse nästan varenda band och artist som skulle nämnas. Samma historia om å om igen, ganska enkelspårigt. Vet inte om det är jag som missat "storheten" i dessa eller om det är nåt slags "skuldkänsla" av folk att lyssna på dessa artister bara för att vara snäll. Men självklart får man lyssna på och uppskatta precis vilka artister man vill. Men ibland känns det just som jag skrev ovan att folk måste uppskatta Beatles, ABBA, Queen, Pink Floyd, Led Zeppelin (oh fy fan vilket jävla oh baby oh baby yeah yeah DRAVEL! Zeppelin är nog det enda bandet jag absolut INTE kan uppskatta! Hörde dom en hel dags bilresa på en Europa-turné med mitt band och fyfan... Hur många gånger orkar dom sjunga "oh baby" egentligen?! Fy faaan! Och Jimmy Page är en bra gitarrist, men SÅ speciell är han inte!), Hendrix, Zappa just för att dom anses "viktiga". Och jag fattar att dom är viktiga........ Det kanske bara är jag som gillar att gräva djupare i musikvärlden och hitta saker som man inte alltid blivit matad med. Och det behöver inte vara särskilt djupt, alltså. Haha jag kan verkligen tänka mej vad folk tycker jag är en idiot 🙂 men så får det va. Redigerat 16 juli 2013 av tvåtakt
SadamJR Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 Träffade Meduza på tåget en gång. Han bjöd på ett par öl.
Valle Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 Redan när jag såg trådstarten kunde jag förutse nästan varenda band och artist som skulle nämnas. Inte så konstigt. De var med största sannolikhet förebilder för dina förebilder. 1
JohnRick Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 De oefterhärmliga Wayne Shorter och Scott Henderson också. Glömde dessa i förra inlägget. Jaco har väl redan varit uppe antar jag?
therocker Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 https://www.youtube.com/watch?v=AZH4dRLZ20A Var det från Sweden rock eller? Tyckte joey såg lite nervös ut.
crillemannen Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 Zeppelin är nog det enda bandet jag absolut INTE kan uppskatta! Hörde dom en hel dags bilresa på en Europa-turné med mitt band och fyfan... Hur många gånger orkar dom sjunga "oh baby" egentligen?! Fy faaan! Och Jimmy Page är en bra gitarrist, men SÅ speciell är han inte!), Hendrix, Zappa just för att dom anses "viktiga". Och jag fattar att dom är viktiga........ a. Du kan ju testa spela in Stairway to heaven på bandare --> one take 😄
sixties Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 eftersom det gällde de mest musikaliska och inte bara de tekniskt skickligaste banden så får man ju se på låtkvalite, arr mm. bara för att en låt är svår att spela så blir den ju inte bra automatiskt. Ofta är ju de enkla låtarna de bästa men svåra att skriva och få originella. 3
tvåtakt Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 (redigerat) Du kan ju testa spela in Stairway to heaven på bandare --> one take 😄 Det där "men gör det bättre själv då"-argumentet är ganska fånigt... Sedan har jag i ärlighetens namn inte lyssnat på Stairway To Heaven rakt igenom så jag vet inte om jag kan säga om jag kan spela den eller ej. Men jag är ju ganska skicklig på gitarr så förmodligen borde jag klara det 😄 Redigerat 16 juli 2013 av tvåtakt
Signia Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 (redigerat) Att diskutera *varför* det ena eller andra skulle vara bättre än det tredje/fjärde .. eller att påstå att man bara tycker om musik som kommer ur vissa omständigheter .. jag tror det är en död diskussion redan från början. Kan inte tänka mig att nån enbart gillar låtar som är kärnfulla lyckträffar från nån som annars är laid back och 'spelar för det är konst o kul'. Då gillar man väl bara typ U2 och Bruce Springsteen, men man hatar allt typ Star Wars och Britney Spears. .. eller enbart gillar drivna och ambitiösa kompositioner inom intellektuella ramar. I så fall gillar man väl bara typ Bartok och Schönberg, men man hatar allt med typ Swedish House Mafia och Simon&Garfunkel. .. eller enbart gillar tänkvärda texter blandat med uppbackande arr. I så fall gillar man väl bara typ Marylin Manson och Tom Waits, men man hatar allt med typ Björn Skifs och Debussy. .. eller enbart gillar sånt som framförs av tekniskt noggranna och ambitiösa musiker. I så fall gillar man väl bara typ erfarna orkester-musiker, där vithåriga stråk- och träblås-gubbar dagligen spelar svårare saker direkt från papperet än t.ex. Dream Theater behöver veckor på sig för att nöta in, men man hatar allt med typ Beatles och U2. .. eller enbart gillar andaktsfull innerlig storhet. Då gillar man väl bara typ Andrea Bocelli och Celine Dion, men man hatar allt med typ Bob Dylan och Sonny Rollins. Tror inte nån finns enbart inom ett sånt här fack. Tror man gillar lite av alla fack, även om man kanske dras aningen mot ett än ett annat. Tror vi är mer mångsidiga än vi tänker på. Vi gillar nog lite av alla maträtter. 🙂 Redigerat 16 juli 2013 av Signia
Valle Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 Tror man gillar lite av alla fack, även om man kanske dras aningen mot ett än ett annat. Tror vi är mer mångsidiga än vi tänker på. Vi gillar nog lite av alla maträtter. 🙂 Salsa gör mig nervös ...
Meidenberg (oregistrerad) Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 Salsa gör mig nervös ... Du är inte ensam.
cborg Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 Du är inte ensam. http://www.youtube.com/watch?v=yd2L8IW6QJI
Claes Holmerup Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 Dom enda som är bra på allt är Steely Dan. Kanske om man gillar dem - annars tycker man nog inte det...
D Vibe Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 Jag lade till Robert Smith från The Cure på listan. Han och Martin L. Gore är Storbritanniens stoltheter tycker jag.
SadamJR Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 Njae ... Av det du specifikt (för mig) har presenterat i textväg av Steely Dan, så är deras texter vad jag kallar roulette-texter. Lite som att man skriver ett eller ett par ord på en drös lappar, samlar ihop lapparna, kastar upp dem i luften, och sätter sedan ihop skiten efter hur de landade. Jag har lite svårt för slumpkonst. Fast, de kanske skriver så. På riktigt. Ska sluta tjata om Steely Dan i den här tråden. Kommer förmodligen att fortsätta tjata om dom i andra trådar. Just den här låten borde du tycka om Valle. Texten är en av deras mest sammanhållna. Musiken har nästan lite dansbandsstuk över sig, fast med andra ackord.
Die Hard (oregistrerad) Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 Steely Dan är bra 🙂 .......på att vara tråkiga hiss-gubbrockgubbar som låter som de inte har haft stånd på de senaste 30 åren. 😄
Neosus Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 Du kan ju testa spela in Stairway to heaven på bandare --> one take 😄 Inga problem när kan jag komma? 😛
SadamJR Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 Steely Dan är bra 🙂 .......på att vara tråkiga hiss-gubbrockgubbar som låter som de inte har haft stånd på de senaste 30 åren. 😄 Pajas.
Claes Holmerup Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 Steely Dan är bra 🙂 .......på att vara tråkiga hiss-gubbrockgubbar som låter som de inte har haft stånd på de senaste 30 åren. 😄 Åja - fullt så illa är det kanske inte, men jag tycker att det bästa med Steely Dan är Donald Fagens soloplatta någon gång på 80-talet eller när det var. Annars är de som man brukar säga "good enough for jazz"... 😉
crillemannen Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 (redigerat) Toto kanske borde nämnas. Med tanke på vilka plattor de har medverkat på förutom i bandet Toto, Thriller b.la med MJ. Michael Jackson var väll i en klass för sig också. Redigerat 16 juli 2013 av crillemannen
Valle Postat 16 juli 2013 Postat 16 juli 2013 Just den här låten borde du tycka om Valle. Texten är en av deras mest sammanhållna. Musiken har nästan lite dansbandsstuk över sig, fast med andra ackord. Definitivt en roulette-text. Skitjobbig. Om musiken har jag dock lite mer positivt att säga. Jag hör inget "dansbandsstuk", men det är groovy och lite sådär 70-tals-käckt. Mysigt! Kompositionstänket påminner lite om den hos en av mina favoriter (ja, jag har många), John Farrar. En dessvärre sällan nämnd låtskrivare och producent (detta är det första inlägget på Studio Forum i vilket han nämns). Första gången jag hörde talas om John Farrar (lyssnade på hans musik) var när jag hörde soundtrack:et från filmen Xanadu. Fast jag hade nog aldrig lagt märke till honom om det inte var för en av mina absoluta förebilder, som råkade vara medproducent på skivan: Jeff Lynne. Sorry för OT.
Recommended Posts
Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera
Du behöver vara medlem för att delta i communityn
Bli medlem (kostnadsfritt)
Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!
Bli medlem nu (kostnadsfritt)Logga in
Har du redan en inloggning?
Logga in nuLogga in här.