Varför blir testen bäst ?

[Abstrakttt (oregistrerad)]

Har ett rätt jobbigt problem.. Efter jag valt ut beat / har text färdig skriven så brukar jag köra 1 vers som ett test över beatet och göra en slask mix för åh se om det kan bli tungt eller om jag är ute och åker inlines ( coolare än cykel ) . Om det blir bra så tar jag det vidare för en seriös inspelning, men då blir resultatet genast mkt sämre av nån anledning..

Både mixen / delivery, ja i princip allt blir typ värdelöst när jag ska göra det seriöst, vet inte om det är för att jag tänker på att det är på "riktigt" nu och försöker för hårt ? Jag får genast grova problem med att artikulera "s" vilket jag inte har under mina tester.. vilket förstör mkt vid mixen. Sen för att inte nämna att huvudmixen genast får mkt sämre kvalité ? Det är typ som att mikrofonen är köpt på ica maxi och ljudkortet är original kortet som följde med datorn.. Jag kör med hyffsat samma effekt kedja / mic placement osv när jag märker att det vart bra, men testar mig runt om jag märker att de inte funka... Om jag skulle jämnföra ett test med en slaskmix emot en seriös inspelning med en seriös mix / mastring så skulle den seriösa inspelningen ses som ett skämt ... nån med samma problem ?

min utrustning för den som undrar är (även om det inte är dens fel?😮) :

RME fireface UCX

Golden age project preamp

Neumann TLM 102

Och ett rum fullt av alla möjliga akustik absorbenter / fällor osv.

[Omb]

Känner igen de där..du spänner dig lite

tänker för mkt känslan för låten försvinner då. Botemedlet är att träna mkt på inspelning tills man inte funderar

så mkt på de..öva öva

[Signia]

Tror många kan känna igen sig i det där.

Jag har oftast jobbat med MIDI i DAW, som triggar mjukvarusyntar eller samplingar. Med åren så har man blivit alltmer strukturerad. Man märkte t.ex. att om man får en idé eller har en uppfattning om hur nåt ska göras, så går den inre bilden förlorad medan man programmerar/letar fram rätt sorts sound och ställer in rätt EQ för att sen börja lägga in det.

Så istället började man använda en enkel GM-synt (resurssnål, snabbarbetad, halv-taffliga ljud) istället för *det stora batteriet samplingar/syntar*. Med GM-synten kunde man göra en snabb och till 90% färdig skiss av det man senare skulle programmera till "på riktigt, med det stora batteriet".

Skulle man göra fulla symfoni-orkester mockups så krävdes det astronomiskt med RAM och otroligt välstädad hårddisk, tog 5-6 minuter bara att öppna projektet, plus att alla keyswitches, program changes och realtidskontroller som exp<b></b>ression, modulation osv skulle läggas in samtidigt med tonerna.

Istället gjorde man hela arret i en GM-synt, så man kunde koncentrera sig på själva musiken och känslan, och skickade sen al.a MIDI-spår till samplingarna och jobbade med alla keyswitches, prg chg, realtidskontroller efteråt liksom. Rent framställningsjobb i efterhand.

Det blev SKIT!

Känslan och musikaliteten i GM-arret lät mycket bättre, lät direkt, okonstlat, det lät som det skulle - bortsett från vissa av klangerna i ljuden osv. Men även om klangerna i ljudet var bristfälligt så var den klangen ändå mer relevant i musiken.

Lite svårt att förklara i detalj varför det händer, men på nåt sätt känns det som det rör sig om så små detaljer och element att dom kan inte konstlas till i efterhand, utan måste utföras medan man befinner sig i känslan man vill få fram. Själv kör jag så idag. För mig finns inga ”rep-tagningar” eller skisser, utan allt är ”live” alltid, hela tiden. Fast olika musikanter är olika, för en del funkar inte den inställningen lika bra.

2a tagningen blir ju mest en imitation av första tagningen. 2a tagningen så koncentrerar man sig mest på att *göra rätt där man misslyckades första gången*, koncentrerar sig på anledningen till varför man behövde göra en andra tagning öht, snarare än att än att leva i musiken för stunden. Efter 3e, 4e tagningen, hur tekniskt riktigt det än blev, så är ofta insatsen rätt död. Finns bara 1 tagning, och det är första tagningen – tycker jag i alla fall.

Ljudtekniker har ibland en tendens att skruva lite på kanalerna under första tagningen. Liksom putsa/testa lite ”live” för att justera små detaljer i ljudet. Dom har en slags anteciperande inställning, att ”han kommer ju behöva göra en andra- och tredje tagning i vilket fall så är ju skitsamma om man skruvar lite under första tagningen”. Ofta är det lokala ljudtekniker som kommer från att jobba med fritidsgårdsmusiker som är lite sådär. Och när man då gjort sin tagning, så far basfrekvenserna upp och ner (skruvandet), så tagningen är oanvändbar. När man själv spelat in i studio har jag ofta verkligen understrukit att ingen får röra en enda knapp på utrustningen under första tagningen. Ibland gör dom det ändå, tror att ingen märker nåt ändå, typ, och sen "jamen inte kunde väl jag veta ..." 😏

Det är många kända artister, som öppet berättat hur dom gjort en hemma-demo, på en porta eller nåt, och kommer till fet-studion för att göra det *på riktigt*, och … nä … det som låter på portan har låtens sanna själ liksom, men är ljudmässigt kasst. Salem al Fakirs första-skiva ”This is who I am”, där gjorde han hela plattan direkt i typ sovrummet, sägs vara mest förstatagningar, och bara mastrade till lite och släppte. Det låter som det gör, men det har bra själ.

Redigerat 14 juli 2013 av Signia

[Abstrakttt (oregistrerad)]

Jag håller med helt och hållet ! Får nog skita i mina test sessions och bara släppa lös istället 😄 Det verkar ju fungera iallafall 🙂

[zanadu]

Ha kul när du skriver. Christoffer Lundquist (Per Gessles producent) sa till studio 2007:

- Om något har kört fast, känns tråkigt och oinspirerat, lägg ned det. Jag tycker att det är enormt svårt att göra bra skivor om man inte har roligt längs vägen...

Detta betyder såklart inte att du ska strunta i att försöka lösa problem. Men sluta att tänka. Låter det skit så börja istället med något nytt och återkom med nya öron senare. Ju mer du lyssnar på något i sträck desto sämre låter det.

Åter igen. Ha kul. Det är nyckeln till bra musik.

//Conny