Peter Criss - Makeup to Breakup: My Life In and Out of Kiss

[Valle]

Läste alldeles nyss ut Peter Criss memoarer, Makeup to Breakup: My Life In and Out of Kiss, och tänkte dela med mig lite av mina reflexioner. Det blir dock inget utdraget som när jag ”recenserade” Ace Frehleys memoarer (No regrets), eftersom behovet att skapa sidospår i den tråden blev så lockande att eländet till slut förpassades till OT. (Inte för att det skulle komma som en chock att även den här tråden gör det …)

Peters ”KISS”-bok är den bästa hittills (Aces var en besvikelse) om man ser till avslöjanden och annat snusk. Det mesta känns som utfyllande skvaller och bröstdunkande. Men några ”intressanta” avslöjanden levereras. Peter håller knappast igen på sina känslor gentemot alla möjliga KISS-funktionärer som figurerat genom åren, inklusive Ace, Paul och Gene. Särskilt den senare. Han kallar dem kuksugare, svin, förrädare – för att i nästa stycke bedyra sin kärlek till dem. Go figure.

Peter talar öppet om sina problem genom livet, däribland droger, misslyckade äktenskap och destruktivt humör som leder till att han skjuter hejvilt på julgranar och TV:ar med något av sina skjutvapen. Men han lägger upp det lite som att det är alla andras fel att han knarkar och skjuter julgranar, och därför kan hans berättelse ibland framstå som gnälltung; ”om de bara hade … så hade jag aldrig … och nu får de skylla sig själva”; lite så, typ.

Som tur är anstränger sig Peter att mellan svordomar, namecalling och penislängdstävlingar resonera förnuftigt och slänger ofta in humoristiska repliker och kvickheter, vilket med nöd och näppe driver storyn framåt. Annars vet i fan om jag hade pallat läsa boken utan att skippa stycken.

En sak som dessvärre tar lite hårt på mitt KISS-hjärta är att Peter låter sig själv framstå som en oerhört kompetent musiker och låtskrivare. Och det verkar som att han verkligen tror på det själv. Det är ingen nyhet att Peter inte var särskilt extraordinär vare sig som trummis eller kompositör, men när han höjer sig själv till skyarna som han gör i boken, så blir det stundom svårt att ta honom på allvar.

Men som sagt: Peters memoarer är roligare och mer avslöjande att läsa om man jämför med Aces och Genes KISS-memoarer. Pauls memoarer är dock på väg och jag har känningar om att den kommer att vara den ärligaste av alla fyra. Vi får se.

Oj, det blev ganska utdraget ändå …

KAFFE!

[slejnard]

Bra recension. Blir till att läsa.

Redigerat 27 maj 2013 av slejnard

[D Vibe]

Vad sött! Han ser ut som en katt i ansiktet 🥰

[D Vibe]

Förövrigt tycker jag fortfarande att det borde finnas en litteraturavdelning på forumet.

[JJRockford]

Vad sött! Han ser ut som en katt i ansiktet 🥰

Du blander ihop honom med Gene. Eller? 🙂

[Valle]

Den här gången kan inte många OT-anmälningar ha ramlat in ...

[Hellpig]

Läst & mitt intryck var att han är ärligare än de övriga men somligt får man sila bort. Rent spontant så där så framstår han ju (trots drogtokerierna) som den mest sympatiska personen av originalfyran - men det finns säkert någon annan som har en avvikande åsikt. Och då är den fel, kan jag väl redan här slå fast.

😉

[DMM]

Som tur är anstränger sig Peter att mellan svordomar, namecalling och penislängdstävlingar resonera förnuftigt och slänger ofta in humoristiska repliker och kvickheter, vilket med nöd och näppe driver storyn framåt. Annars vet i fan om jag hade pallat läsa boken utan att skippa stycken.

[Edit: lade till]

Haha, lustigt.... Ovan speglar en del av förekommande inlägg och beteenden på detta forum, på både gott och ont 😄

Redigerat 28 maj 2013 av DMM

[Pacanin (oregistrerad)]

Intressant Valle!

Är själv" Kiss-freak" och älskar bandet och har gjort det sedan 78´, MEN till skillnad från många fans har jag valt att inte läsa några memoarer, hiitils får jag väl tillägga, för jag vill ha min egen bild av bandet och helst slippa läsa vad vissa medlemmar skriver eller säger om varandra. Jag fattar att Gene och Paul inte är världens bästa "arbetsgivare", och tycker det är synd när de två gör uttalanden om Peter och Ace, varav Peter fått mest skit av Gene, och tvärtom. Ace håller siig ju ganska neutral (obs jag har inte läst boken som sagt).

Vill ha mina hjältar kvar, som hjältar.......

Är jag en romantiker? Absolut!

🙂