Ibland får jag en känsla av att en del musikutövare och musiklyssnare i själva verket råkat blandat ihop sitt intresse för musiken med det för idrottsliga prestationer.

Ofta yttrar sig detta fenomen som att man beundrar hur snabbt någon kan spela på sitt trumset, eller hur flink fingergymnastik man kan uppvisa på gitarrhalsen. Det är liksom inte musiken som är det viktiga, utan med vilken teknisk spetskompetens den framförs.

Kanske lika bra att erkänna dock: Jag kan själv förnimma en viss adrenalinkick när jag ser någon som behärskar de övre registren på sin trumpet till fulländning, även om det inte är något jag är stolt över.

Och så finns det dom som ska ha så knäppa instrument som möjligt. Gitarrer med sju halsar eller trumset av groteska proportioner. Nu senast var det Terry Bozzios sanslöst väl tilltagna trumset som fick mig att tappa hakan:

En gissning är att Terrys roddare inte är lika exalterade över mängden trummor som han är själv.

/Mats på Studiored