Igår var Studioredaktionen på Grammisgalan. Men tro för den skull inte att vi minglade med heta producenter och artister, eller ens kom i närheten av att själva få uppleva något slags feststämning. Nej, det rådde strikt segregation mellan pressläktaren och de festdukade långborden på Hovets parkettplatser.

Grammisgalan är en förklädd firmafest, där branschfolket ska ges tillfälle att släppa loss tillsammans och visa sina ansikten i direktsänd tv, utan att störas av närgångna journalister. Åtminstone fram till det att tv-sändningen avslutas. Därefter var det faktiskt fritt fram att beblanda sig med musikmaffian under den korta tid som förflöt innan de bussades vidare till den hägrande efterfesten på Berns.

Det fanns dock undantag. MTV-bordet, med musikkanalens anställda, hade lite på nåder placerats i periferin. Det har förmodligen sin förklaring i att tv-kanalen pumpar in en del pengar i galan och är behjälplig vid framröstningen av årets musikvideo.

Vid 17.30-snåret började festdeltagarna släntra in. Grabbarna i Kent, Kleerup, Christian Walz (som även uppträdde lite senare), Timbuktu, delar av Backyard Babies, Nordman, Robyn och den allestädes närvarande Bert Karlsson var några av de som passerade förbi pressläktaren. Kleerup och Ebbot fann snabbt varandra på golvet i en spontan omfamning.

När klockan närmade sig 20, och direktsändningen i TV4 skulle dra igång, tog sändningsledaren till orda och berättade lite om upplägget: ”Om spriten tar slut, tala med er skivbolagsrepresentant så kan han fixa mer.”.

Om årets Grammisvinnare kan man givetvis säga mycket – att Kleerup tog hem storslam var knappast någon överraskning. Lite nöjt kan vi konstatera att tidningen Studio trots allt har haft intervjuer med de flesta av pristagarna: Anna Ternheim, Soundtrack of our lives, Esbjörn Svensson Trio och In Flames. Vi jagade faktiskt även Kleerup, redan för ett år sedan, men lyckades inte ro det i land.

Ur vårt, kanske något insnöade, perspektiv är det synd att priset för årets producent inte lyfts fram mer än det gör. Att en så pass viktig utmärkelse (grattis Kleerup!) hastas igenom under förgalan känns trist.

De flesta festdeltagare hade säkert en trevlig kväll, men det går inte att bortse från de problem som branschen dras med. Sviktande skivförsäljning, illegal nedladdning och dessutom lågkonjunkturen låg som ett åskmoln över tillställningen och den riktiga feststämningen ville liksom aldrig infinna sig.

Mest talande under kvällen var förmodligen Ebbots avslutning på sitt tacktal (Soundtrack of our lives vann priset för årets grupp): ”Tack alla bensinmackar som beställer in vårt album i detta nu...”. Det är sannerligen en bransch i förändring som festade loss på Hovet i går.

/Studioredaktionen