Gitarristen David Henriksson jobbar i Nashville och den här veckan har han bland annat spelat i både Georgia och Alabama.

Denna vecka var ganska utstakad på förhand, vilket inte alltid har varit fallet sedan jag flyttade till USA. Jag skulle på turné med Hannah Dasher onsdag-lördag, och vi skulle spela förband till bandet The Cadillac Three. Hannah är en sångerska som blandar ungefär lika stora delar country, pop och rock i sin musik. Hon skriver också låtar till andra artister, hon har t.ex. skrivit ”Go to bed early” som är med på Brad Paisleys senaste platta.


Måndagen började med rep med Hannah, trummisen Parker och basisten Vanessa. Vi hade även repat fredagen veckan innan, men då med en annan basist. Eftersom att det inte riktigt kändes bra under det repet så bestämde Hannah och Parker att vi skulle ta in en annan basist och eftersom Parker spelat mycket med Vanessa i olika sammanhang så ringde han in henne. Nu hade hon haft två dagar på sig att planka bas, stämsång samt lära sig texter till nio låtar. Och hon hade förberett sig… Som ett fullblodsproffs! Allt lät klart mycket bättre än på det föregående repet!
Vi tog även en paus i mitten av repet för att äta lunch, dricka champagne och titta på solförmörkelsen som folk i Nashville halvt tjatat ihjäl sig om den senaste tiden. Jag trodde inte att jag skulle reagera så starkt som jag gjorde, men det var en sanslöst mäktig upplevelse måste jag säga! ”Okej, SÅ HÄR mycket makt har den där glödande bollen över oss människor!”

Två Fenderguror och en combostärkare från Olsson gör jobbet.


Efter repet så åkte jag och mötte upp min gamle vän Andreas Moe, för er som inte redan känner till honom så är han en ytterst begåvad sångare, låtskrivare och gitarrist. Jag och Andreas gick på gymnasiet tillsammans på Rytmus mellan 2004-2007 och nu var han på besök i Nashville för en eftermiddag/kväll/natt. SJÄLVKLART ville jag ge honom en best of Nashville-rundtur! Vi möttes upp i det område som kallas Five Points i östra Nashville och tog en promenad i den sanslösa värmen. Eftersom vi båda var hungriga så slog vi oss dock inom kort ner på Five Points Pizza som är en av mina favoritrestauranger.


Vi gjorde en mellanlandning på en annan bar i närheten innan vi drog till den delen av stan som kallas Midtown. Det ligger två barer vägg i vägg där som heter Winners respektive Losers. Varje måndag arrangeras en ”open mic”-kväll på Winners som kallas för ”Whiskey Jam” men just denna dag så ville man slå på stort (i och med att det varit solförmörkelse) och istället för att köra inomhus på Winners så riggades det upp en tillfällig festivalscen på parkeringsplatsen bakom Losers där ett gäng olika akter skulle framträda under kvällen. Jag och Andreas drog primärt dit för att lyssna på min kompis Kyle som skulle spela med bandet Jericho Woods. Efter deras gig så drog vi vidare till ytterligare en statsdel, nämligen Downtown, och den obligatoriska turistgatan Broadway. Här hann vi med både att gå på Robert’s Western World och lyssna på traditionell western swing samt att ta en vända i roof top-baren på Acme. VÄLDIGT olika vibe på dessa ställen och ett bra bevis på att man kan få uppleva både gammaldags och modernt här.

Därefter blev det en vända tillbaka till östra Nashville för att se svenske basisten Victor Brodén medverka i husbandet på en Bruce Springsteen-tributeshow. Det var en jäkla energi, många bra gästvokalister och en otrolig stämning i publiken!

Pedalbordet utökat med en Candy Apple Fuzz för extra skitiga gitarrsound

På onsdagen var det då dags att dra ut på turné igen. Första giget med Hannah Dasher skulle äga rum på Cone Denim Entertainment Center i Greensboro, North Carolina. Hannah är framförallt sångerska och låtskrivare men skulle även spela både akustisk gitarr och elgitarr på dessa gig, något hon inte hade särskilt mycket erfarenhet av. Det visade sig under soundcheck att den akustiska gitarr som hon lånat var väldigt rundgångskänslig och dessutom hade ett pickupsystem som lät tunt och onaturligt. Därför tog vi gemensamt beslutet att hon bara skulle spela elgitarr under det första giget så att vi skulle slippa de problem som den akustiska gitarren hade. Giget flöt på bra och det här var en av de första gångerna sedan Nashville-flytten där jag förväntades spela med ett rejält skitigt gitarrljud. Jag tog till och med med mig en extra pedal för att ha utanför pedalbordet, en Candy Apple Fuzz handbyggd av svensken Björn Juhl. Den pedalen kan typ inte låta snyggt, i bästa fall ”fulsnyggt” och det passade bra som extra krydda till Hannahs låtar. Efter avklarat debutgig med denna sättning så var det dags att spana in kvällens huvudakt…

Georgia Theatre är första stället som David spelat på två gånger sen flytten till USA.


The Cadillac Three är som namnet antyder en trio, dock med en väldigt udda sättning; elgitarr, trummor och lap steel. Tanken ”det borde låta rätt tunt utan en bas” slår säkert många av er, men jag kan lova er att ni har fel. För det mesta så används nämligen en oktavpedal på lap steelen så den tar oftast ansvar över basfrekvenserna. När det väl är lap steel-solo så brukar istället elgitarristen kicka igång en oktavpedal så de täcker upp för varandra så att säga. Jag hade aldrig hört talas om detta band, men de är otroligt populära runtom i staterna men även i Storbritannien och Kanada. De placeras ofta inom country-genren men de låter betydligt mer som ett tungt och skitigt sydstatsrockband i mina öron. Och deras utseende och scenshow är definitivt mer rockig också. Anledningen till att de kopplas till country och till stor del har en ”country-publik” är att sångaren Jaren Johnston också skrivit låtar till artister som Keith Urban, Eric Church, Jake Owen och Frankie Ballard som alla lyckats nå förstaplatsen på singellistan! En udda sättning och en låtskrivare med flertalet hits i bagaget bådar ju gott för en bra konsert och The Cadillac Three levererade definitivt. SVINBRA helt enkelt!!


Under bilresorna mellan de olika staterna vi skulle spela i så passade jag också på att lyssna in mig på repertoaren för nästa veckas uppdrag. Jag skulle nämligen göra mitt debutgig med Tracy Lawrence, countrysångaren jag gjort fått jobb med tack vare en audition (som jag berättade om i förra veckans blogg). Jag hade med mig anteckningsblock och penna och försökte lyssna mig till så mycket detaljer jag kunde i låtarna och skrev minnesanteckningar med hjälp av ”The Nashville Number System” som jag också berättat om i tidigare inlägg. Det gäller att vara effektiv när man spenderar så mycket tid på resande fot 🙂

På torsdagskvällen spelade vi på Cox Capital Theatre i Macon, Georgia. I denna stad bodde The Allman Brothers Band i början av deras karriär och man märkte att många fortfarande pratade stolt om detta band som ”bygdens söner”. Även fast man spelar i ett relativt okänt förband så är publiken generellt sett väldigt engagerad vilket också var fallet denna afton. Kul att man får respons på det man gör istället för att konsertbesökarna bara hänger i baren innan huvudakten drar igång! 🙂

Ungefär så här gitarren som Sonnemo Guitars just nu bygger till David se ut.


Fortsatt bilplankning på fredagen på väg till Birmingham, Alabama där vi under kvällen spelade ett svettigt gig på Iron City. Denna dag gick jag också ut offentligt med den glada nyheten att jag blivit erbjuden en sponsordeal från svenska gitarrbyggaren Mattias Sonnemo och hans Sonnemo Guitars. Han hade hört av sig några veckor tidigare och frågat om jag var intresserad av hans gitarrer. Eftersom att han gärna vill ha någon som kan visa upp hans instrument i USA i allmänhet men Nashville i synnerhet (eftersom att det finns så vansinnigt många gitarrister här) samt att han gärna vill veta hur hans byggen tål det nordamerikanska klimatet så tyckte han att det vore kul om jag kunde företräda honom på denna sida Atlanten. Det var ju såklart svårt att tacka nej till detta erbjudande, så under en period hade vi diskuterat vilka specifikationer min gitarr skulle ha och nu hade vi i princip bestämt oss fullt ut så nu var det okej att gå ut officiellt med detta samarbete. Reaktionerna lät inte vänta på sig, många hörde av sig både via Facebook och Instagram och gratulerade. Några gratulerade till och med Mattias haha 🙂

Turnén avslutades på lördagskvällen på Georgia Theatre i Athens, Georgia. Samma ställe där jag spelat under min första vecka i USA, den gången var det med Faren Rachels som förband till Dwight Yoakam. Detta var det första ställe jag spelat på två gånger sedan min flytt och det har varit utsålt båda gångerna! Jag hade nog snarare trott att det första stället jag lirade på flera gånger skulle bli nån halvsunkig bar i Nashville, men icke! Återigen en riktigt bra och taggad publik och vi avslutade verkligen på topp, helt klart turnéns bästa gig!

Check out my blog on studio.se here!

Check me out here:
www.facebook.com/davidhenrikssonmusik
www.instagram.com/davidhenrikssonmusik
www.youtube.com/davidhenrikssonmusik