Veckan bjuder på 4 gig, massor av övande och första instrumentinköpet sedan 2014.

Det här är en sammanfattning av den första veckan i mars. Efter att ha startat måndagen med lite styrketräning på hemmaplan blev jag upphämtad av min vän Glen runt klockan tolv. Vi åkte ut till en småstad utanför Nashville som heter Mount Juliet för att äta lunch och för att fortsätta min jakt på en akustisk gitarr.

Jag hade letat efter en ackegura under en rätt så lång period nu och jag hade blivit rekommenderad att besöka en musikaffär som heter Shiloh Music eftersom de är återförsäljare för Blueridge Guitars (och en rad andra märken såklart). Jag har gillat Blueridge produkter som jag testat tidigare och denna butik hade betydligt fler olika modeller i lager än jag sett någon annanstans.

Jag och Glen tillbringade ungefär tre timmar i butiken med att jämföra olika modeller, men vi lyckades ganska snabbt begränsa det till två eller tre instrument som vi definitivt tyckte bäst om. När vi jämförde våra favoriter testade jag att stämma ner gitarrerna i flera öppna stämningar och även att spela med capo på olika delar av halsen för att se hur de skulle klara denna typ av spelsituationer.

Efter dessa nördiga timmar enades jag och Glen om att Blueridge BR-183A var vår favoritmodell och efter en kort stunds övervägande bestämde jag mig för att slå till. Jag köpte gitarren och ett passande hardcase och det var faktiskt det första instrumentinköp jag gjort sedan oktober 2014 så det kändes jäkligt kul att kliva ut från Shiloh Music och äntligen äga en akustisk gitarr igen.

Min nya finfina ackegura – en Blueridge BR-183A.

När jag kom tillbaka hem behövde jag lära mig en låt supersnabbt och sedan dra vidare till The High Watt för att delta i den månatliga showen Loud Jamz, där musiker i stan blir inbjudna och ihopsatta i olika konstellationer för att lära sig och framföra en låt men utan att repa tillsammans innan. Jag hade fått en felaktig länk innan så jag hade av misstag lärt mig fel låt och lärde mig inte den korrekta låten förrän två timmar innan showen började. Så klart lite stressigt, och jag hörde mig inte så bra på scenen. Men jag tog mig igenom det och träffade även en del väldigt trevligt folk under kvällen. Överlag en väldigt trevlig start på veckan.

Jag tillbringade störren delen av tisdagen med att öva för ett tribute-gig till Rush som jag skulle spela på lördagen. Efter att ha lärt mig alla låtdelar under den föregående veckan fokuserade jag nu på att försöka ratta fram gitarrsounden så nära som möjligt vilket inte var särskilt lätt eftersom min begränsade tillgång till utrustning inte ens är nära det som Rush gitarrist Alex Lifeson använt på inspelningarna till de låtarna vi skulle spela. Men efter en massa rattande och tweakande kom jag nära nog.

Jag fick också lägga en del tid på att fundera ut ett så effektivt sätt som möjligt att byta mellan dessa sound utan att fokusera på spelet under dessa minst sagt knepiga låtar. Det slutade med att jag programmerade min Strymon Mobius med tre olika presets för chorus och två presets för flanger bara för att minimera antalet knapptryck och byten mellan olika banker. Det var fortfarande långt ifrån enkelt, men jag hittade ett sätt som skulle fungera i alla fall. Jag gillar utmaningar som denna, när man måste hitta ett sätt att imitera ett gäng olika sounds som ursprungligen är spelat med väldigt annorlunda utrustning. Att återskapa dessa saker live när det för det mesta är inspelat i studio gör inte heller saken lättare, men man lär sig en massa under processen.

Här är solot till Rush-låten NATURAL SCIENCE

Under onsdagen fortsatte jag att öva Rush-låtarna, Efter att ha suttit ner tidigare så stod jag nu upp och gick även runt i mitt rum för att simulera känslan av att röra sig på scenen. På så sätt kunde jag bringa klarhet i vilka partier som skulle vara svårast att spela och lägga extra mycket fokus på dessa. Jag ägnade också en del tid åt att lära mig körerna till en ny låt vi skulle lägga till i Tracy Lawrence-repertoaren. Stämman jag skulle sjunga var inte särskilt svår men jag skulle också axla rollerna från både elgitarren och pedal-steelen från inspelningen. Att sjunga stämsång, spela slide och använda både volympedal och min Hand Bender (för att komma så nära steel-soundet som möjligt) blir rätt så jäkla svårt när man gör allt samtidigt. Men, precis som med Rush-låtarna, det är en riktigt utvecklande utmaning.

Mycket att hålla koll på med slide, HandBender och volympedal.

På torsdagsmorgonen hann jag med att styrketräna, stränga om min Telecaster och gå igenom Rush-materialet en gång till innan vi möttes upp för att repa dessa låtar hemma hos Tom Hurst. Tom spelar trummor med mig i Tracy Lawrence band och det var han som hade bjudit in mig att vara med på detta gig. Låtarna som vi spelade var riktigt komplexa men alla hade verkligen lagt ner den tid som krävdes för att lära sig alla arrangemang och detaljer och det lät faktiskt oväntat bra redan under den första genomspelningen. Det är så det är att jobba med proffs.

Under kvällen drog jag till den relativt nyöppnade klubben Topgolf för att lyssna på mina vänner Victor Brodén, Anthony Rankin och Elton Charles delta i en tävling med sitt band The Love Elektrik. De gjorde ett fenomenalt framträdande och det kommer att sändas via webb-tv inom kort. Efter det åkte jag till The 5 Spot för att spela ett gig med mina vänner i Glen Martian Band. Eftersom jag inte hade ätit på mååånga timmar var jag rätt slut när jag kom dit och trodde att jag skulle ha svårt att koncentrera mig under giget. Men en rejäl nachos-tallrik senare var jag ”fit for fight” och vi gjorde ett grymt gig, det var utan tvekan den roligaste stunden jag haft på scenen med dessa herrar.

På scenen med Glen Martian Band på The 5 Spot.

Dagen efter hängde jag med min nye vän Brian Lindsey som jag hade träffat för första gången bara en månad tidigare. Vi åt lunch på en mexikansk restaurang, testade ett gäng coola gitarrer både på Eastside Music Supply och Fanny’s House of Music innan vi drog vidare hem till mig där jag visade Brian min gitarr-rig. Vi experimenterade också lite med den supercoola pedalen Analog Drive från svenska företaget Elektron. OTROLIGT många möjligheter med den pedalen sannerligen! Kolla in demos på Youyube om ni vill veta mer om den. På kvällen spelade jag igenom Rush-låtarna en…gång… till…

På lördagen drog jag igenom de där jäkla låtarna några gånger till. Ja, de var SÅ svåra att spela haha… När jag tidigt på kvällen anlände till The Basement East där tribute-showen skulle äga rum så börja jag känna en viss nervositet även fast jag visste att jag hade övat som en tok och verkligen kunde materialet utan och innan. Jag skulle dela scen under kvällen med några av de mest respekterade musiker i stan och även om det är sällan känner av nerverna nuförtiden, så var det här definitivt ett av de tillfällena.

Trevlig dag med Brian och kul nördande med bl.a. Analog Drive från Elektron.

När jag sedan hörde de första två sättningarna spela fantastiska versioner av deras respektive utvalda Rush-låtar så blev jag inte direkt mindre skakis heller. I den första sättningen var det en kille som spelade gitarr och sjöng på de första låtarna och sen flyttade över till trumsetet för de resterande låtarna. Jag kan konstatera att det finns många band där det är lättare att växla mellan instrumenten, Rush musik är INTE lätt att spela. All heder till den musikern.

I den andra sättningen spelade Derek Wells gitarr, han har varit en av Nashvilles mest anlitade sessionmusiker under de senaste åren. Han har spelat på mer än 30 #1-singlar och blev också framröstade till ”Musician of the Year” på Academy of Country Music Awards 2016. Derek och hans medmusiker startade sitt set med en sjukt intrikat instrumentallåt som lämnade den större delen av publiken med hakorna nere vid skorna. Fantastisk spel av alla på scenen och resten av deras set höll samma extremt höga standard. SÅ INSPIRERANDE!

Vi var näst på tur och jag minns att jag fortfarande var nervös när jag roddade upp min förstärkare och mitt pedalbord men så snart Tom räknade in till den första låten fokuserade jag bara på musiken och nervositeten var i princip som bortblåst. Jag hade riktigt kul uppe på scenen och kände efter ett par minuter att jag var tillräckligt säker på spelet att jag faktiskt kunde bidra med lite show också. Som jag skrev i förra inlägget var det nog bra att jag inte hade några gigs veckan innan eftersom det verkligen gav mig nog med tid att förbereda och öva in dessa låtar utan och innan. Min kompis Justin Butler spelade med kvällens sista sättning och de gjorde också ett otroligt jobb. Fantastiskt spel och sound av Justin!

Kändes väldigt kul att bli omnämnd av Derek Wells på Instagram efter Rush-tributen!

Runt midnatt påbörjade jag och Tom resan söderut mot Vero Beach, Florida där vi skulle spela ett gig med Tracy på söndagen. Lyckligtvis är Tom van att köra nattetid och han tog hand om den större delen av den 12 timmar långa bilfärden. Vi var både rejält trötta när vi anlände en timme före soundcheck och mina minnen av resten av dagen är ytterst sudda för att vara helt ärlig.

Hursomhelst, jag köpte en ny akustisk gitarr och spelade fyra gigs med fyra olika sammansättningar av grymma musiker denna vecka. Jag skulle kalla det en bra veckan även om jag inte minns så mycket av söndagsgiget, haha…

David Henriksson är sponsrad av:

www.facebook.com/davidhenrikssonmusik
www.instagram.com/davidhenrikssonmusik
www.youtube.com/davidhenrikssonmusik