Jag hamnade för många år sedan bredvid en av Sveriges då mest anlitade filmmusikmakare, på en middag med föreningen SKAP (Svenska Kompositörer Av Populärmusik), och frågade hur man tar sig in i den branschen.
– Sikta in dig på klipparna, svarade han. Regissörer och producenter kan vara ganska svåra att nå fram till om man inte redan känner dem eller själv är en kändis, men klipparna behöver alltid musik att jobba till som inspiration, ofta redan på ett tidigt stadium i filmprocessen. Om det är din musik de skissar till är chansen stor att det också är din musik som får vara med i slutprodukten.

Att klippningsmusiken är viktig bekräftades i arbetet med The Man Inside, där regissören redan på skisstadiet hade hittat bra förlagor för mig att utgå från. När jag nyligen fick äran att göra musiken till den svenskdanska kortfilmen Carry a Couch vände sig regissören Nille Leander till mig redan i samma veva som själva filmningen började. Allt jag hade att gå på var en stillbild från en av scenerna samt en kort sammanfattning av handlingen: några olika par bär tillsammans en soffa i olika miljöer och diskuterar både relationen och vad de ska göra med soffan.

Jag uppfattade utifrån detta filmens stämning som stillsamt suggestiv, i grunden positiv men med en underliggande intensitet och potentiell konflikt. Efter ett par timmars labbande hade jag ett stycke med piano, cello och rytmbox (allt i mjukvara) som jag tyckte kunde passa. I motsats till The Man Inside träffade jag mitt i prick direkt. Regissören blev så förtjust i låten att hon skickade den till huvudrollsinnehavaren Eva Westerling, som i sin tur fick feeling och gjorde ett spontant sångpålägg hemma på sin iPhone. Det hela gick slag i slag och vi bestämde att Evas sång skulle vara med i filmen, fast ordentligt inspelad och textsatt.

Sagt och gjort. Hemma hos regissören riggades det upp en liten studio med digitalporta, Neumann-mick och madrasser längs väggarna. Medan hon och Eva filade på texten passade jag på att spela in Edvin Leander, som skrivit ett gitarrtema som jag senare arrade upp i samma stil som resten, till filmens inledningslåt. Sedan var det bara för Eva att sjunga in titelspåret. Nille har senare berättat att musiken faktiskt påverkade filmens fortsatta riktning och upplägg.

Även denna gång stämde alltså tipset att det gäller att vara med så tidigt som möjligt. Jag räknade i början med att den ursprungliga musikidén skulle behöva vidareutvecklas, men den inspelningen behölls precis som den var och med sångpålägget blev det komplett. Ibland har man flyt.

Filmen, som har stöd av bland andra Svenska Filminstitutet, kommer att visas på olika kortfilmsfestivaler under nästa år och med lite tur också på SVT. Håll utkik!

/NE