Att man väljer att skriva låttexter på engelska har många anledningar. Den viktigaste är rimligen att populärkulturen i västvärlden så länge helt har dominerats av engelskspråkiga länder. Vill man nå en riktigt stor publik är det engelska som gäller, givetvis. Men det finns också egenskaper i själva språket som många gånger gör det enklare att välja engelska framför svenska. Förra veckan berörde jag det faktum att det är lätt att bygga meningar med bara enstaviga ord, som engelskan vimlar av, eftersom de inte har några inbyggda betoningar som eventuellt krockar med melodins rytm.

Även där engelskan har tvåstavighet är oftast andra stavelsen betonad: regard, believe, alone, define etc. På svenska är det däremot oftare på första: åsikt, genom, stranden, sanning osv. Popmusik i vid mening bygger, förenklat uttryckt, sina melodier och harmonier ungefär som folkmusiken i engelsktalande områden gjort i århundraden, men med nya (nåja) influenser av framförallt afrikansk rytmisering i kompet. Den ”engelska” fraseringen i själva melodierna passar naturligtvis det engelska språket som hand i handske, men krockar hårt med det svenska, just för att vi har fler flerstaviga ord som dessutom betonas på andra stavelsen. Även detta utgör en utmaning för den som vill göra mainstream-pop på svenska.

***

Jag kommer att tänka på artisten Woodkid (Yoann Lemoine), känd för sina suggestiva och orkestrala poplåtar på engelska, bland annat använda i trailers för dataspelet Assassin’s Creed. Han tar ingen särskild hänsyn till betoningar. Om antalet stavelser passar med melodin så räcker det. Men han gör det så konsekvent att det blir ett stilgrepp, och kommer därför undan med det. Kanske är det för att han egentligen är fransman … Woodkid – Iron (Spotify / Apple Music).

Jag vet ingen svensk låtskrivare som använder samma teknik, även om avsteg kan förekomma. Minns t ex när Ted Gärdestad översatte sin engelska schlagerflopp ”Satellite” till svenska, rakt av. I original passar refrängens rytm perfekt med ”satellite”, med betoning på första stavelsen. På svenska haltar det lite eftersom ordet då har sin betoning på tredje stavelsen. Ted Gärdestad – Satellite - English version (Spotify / Apple Music)

Modersmålet är och förblir mer känsligt. Där har man alla nyanser, underförstådda associationer och referenser klarare för sig. För svenska lyssnare är en stark, svensk text oerhört mycket mer drabbande än en engelsk. Dessutom är det lätt att bli slarvig när man som svensk skriver på engelska. Floskler och tomma klichéer passerar lättare, där de på svenska hade låtit oärliga eller direkt tramsiga. Eller som en kollega uttryckte det: ”Bara om du har sagt ’I love you’ till någon, och verkligen menat det, så får du ha det i en låttext.”

Ligger något i det. See you …