Skivan saknar en upptempo-låt. Den ska vara radiovänlig och dansant. Helst ska den ha en refräng som sätter sig och en gripande text. En tydlig hook vore heller inte fel.

– Du behöver med andra ord en *hit*, muttrar någon kanske.

Mnja, en hit är så mycket mer än bara själva låten. Den är ett helt paket av artist, marknadsföring, låt, produktion och perfekt tajming. En låt är en låt, men om den blir en hit beror på väldigt många faktorer.

Jag behöver en poplåt som skivbolaget kan tänkas vilja släppa som förstasingel, och inte bara släppa, utan lansera också, främst på webben men som sagt också mot de gamla vanliga medierna. Skivbolag skiljer på ”albumlåtar” och ”singellåtar”. De förra ska naturligtvis hålla god kvalitet men kan i princip låta hur som helst. De är artistens ensak. Så icke med singeln. Den eller de ska kunna ingå i ett potentiellt hit-paket, och då måste den sticka ut ordentligt men samtidigt tilltala massor av människor, en ekvation som inte är så lätt att få ihop. Men det är en senare fråga. Nu gäller att få ihop en bra låt helt enkelt, en som jag själv kan älska. Jag tror inte på att göra musik som man inte gillar själv. Det kan aldrig bli bra.

***

Refrängen har rullat i bakhuvudet i flera år. Jag kan höra den. Den börjar i ett lågt register och stegras sedan snabbt till ett maffigt klimax. Av och till har jag försökt arrangera den IRL men inte fått till den riktigt. Det är frustrerande. Jag VET att den kan bli hur bra som helst. Varför går det inte? Det kan bero på vad som kommer före och efter. En bra refräng hänger ju inte i luften för sig själv. Den måste föregås av en vers som skapar rätt sorts förväntningar och gärna en brygga som verkligen lägger ut röda mattan för den. Då, och först då, kommer en bra refräng till sin rätt. Den ingår alltid ett sammanhang och den här har jag försökt gifta ihop med alla möjliga olika verser under åren. Ibland har det verkat lovande, men så har relationen spruckit ändå och de har fått gå skilda vägar. Några sådana verser hittade andra refränger att gänga sig med i lyckliga äktenskap (färdiga låtar), men Problemrefrängen är ensam kvar. Det är synd om den.

En dag lyssnar jag på *Fallen Angel* av Robbie Robertson, utan baktankar, men så börjar jag spotant nynna en ny melodi till ackorden. Snabbt fram med iPaden, som ligger närmast till hands för att spela in idén. Melodin är faktiskt klistrig. Den vägrar lämna mig. Först känns det som en refräng men efter ett par dagar inser jag att det är en stark vers. Pling! Kan den passa med Problemrefrängen månne? Jag testar direkt, men tyvärr, versen vill gå långsammare. Rackans… De båda låtdelarnas idealtempon är inte helt matchade. Jag suckar uppgivet och låter det hela vila.

***

Nu har en vecka gått. Jag får infallet att pröva en annan rytm till Robertson-versen, med lite Cold Play-stuk. Det gör att den tål att tas upp lite i tempo och en strimma av hopp tänds. Kommer Problemrefrängen att trivas med den nya rytmiseringen? Ska den äntligen hitta någon att bilda låt med?

Missa inte den spännande fortsättningen i nästa veckas låtskrivarblogg!

/NE