Hejsan!

I detta inlägg tänkte jag beskriva lite hur min väg till att jaga gitarrsound har varit. Det handlar inte om att jag velat ha världens bästa gitarrsound, men det ska vara det sound som jag hör i mitt huvud och jag gillar. Det har varit stort slit, med en del ryck i hårstråna, många aha-upplevelser, samt mycket tips, try and error. Fokuset hat legat på distat kompljud.

Det hela började väll helt enkelt när jag fick pro tools första gången och använde sansamp-pluggen på gitarr. Tyckte ju inte alls detta lät som på skivorna man hörde och skaffade mig då en bättre plugg (i detta fall guitar rig 2). Nu tyckte jag absolut det blev bättre, men fortfarande va det något jag inte gillade. Det lät platt i mina öron (och plattheten va något som jagade mig länge, men det återkommer vi till).

I detta skede började jag tänkte att bristerna ligger i mina mixningskunskaper och började kika på den vägen istället. Jag försökte hitta all info jag bara kunde via youtube och olika forum. Testade alla tips och trix jag kunde hitta, men upplevde ändå att gitarren lät död och platt. Det jag dock märkte när jag spelade på min dåvarande förstärkare ( en Laney TF400), va det att jag upplevde den inte lät lika död. Den lät inte så som jag ville ha mitt sound, men den lät iaf inte död. Detta fick mig då att börja fundera på om det va pluggarna som gjorde det.

Sagt och gjort så började jag leta efter en stärkare som hade det sound som jag gillade. Mina öron och nyfikenhet drogs nästan direkt mot märket Mesa Boogie då en av mina favoritgitarrister (John Petrucci) spelade på det märket så det va en naturlig startpunkt för mig. Då jag själv inte bodde i en storstad och hade möjlighet att provspela så mycket förstärkare så fick jag hitta så mycket råmaterial på nätet jag bara kunde och lyssna på olika ljudklipp. Mesa Boogie hade även ljudklipp på sin sida. Efter många timmars lyssnande och funderande så fastnade jag tillslut för Mesa Boogie Dual Rectifier. Det va något i den förstärkarens mellanregister som tilltalade mig som jag upplevde fattades i andra förstärkare. En fyllighet utan att låta instängt.

Då bestämde jag mig och gjorde en beställning på en Mesa Boogie Dual Rectifier med tillhörande 2*12 låda. Efter flera veckors väntetid så fick jag tillslut hem förstärkaren. Jag kopplade in min elgitarr och startade upp den. Väntan då jag lät rören värmas upp kan nog beskrivas som olidlig. Jag trycker upp standbyknappen och höjer försiktigt volymknappen och genast kommer ett starkt ljud fram och jämfört med min Laney kan detta beskrivas som ett ljud från ovan! Problemet va bara att förstärkaren spelade så pass högt så jag kunde inte dra på slutrören något så det lät väldigt mycket symaskin från förstegsrören.

Samtidigt med denna förstärkare så började jag leta oerhört mycket tips och tricks på inställningarna och hittade tillslut sidan grailtone där folk lägger upp sina tips. Jag testade flera av dem och tyckte förstärkaren lät kanon. 

Nu måste jag ju bara testa att spela in den! Jag slängde upp en shure sm57 där konen har sin skarv och tryckte record. När jag hade spelat in och lyssnar på ljudet genom mina monitorer så lät det.........SKIT! Det saknades tryck, fyllighet, äkthet, ja egentligen allt det som jag va ute efter.
Självklart blev jag orthört besviken, men ville ju inte ge upp utan började fundera, söka mer kunskap osv.

Det som kom fram efter detta sökande va följande punkter jag fick fram.

Slutrören måste få jobba!
En TS808 eller OD808 används flitigt med denna förstärkare för att lyfta fram den.

Jag beställde då en TS808 och lite senare även en SPL reducer och när dessa två användes så kom ljudet upp till nästa nivå! Nu började det verkligen likna något. Men jag va fortfarande inte riktigt nöjd. Jag upplevde en viss karaktär i ljudet som jag kunde härleda till min elgitarr (som va en gitarr jag haft sedan min ungdom). Nu började jag fundera på vilken gitarr och vilka mickar skulle matcha min förstärkare och det ljud som jag ville uppnå på bästa sätt. Det hade ju varit optimalt att kunna provspela alla gitarrer i min rig, men detta va ej möjligt då jag fortfarande bodde i en liten stad. 

Så jag gjorde som med förstärkaren, jag försökte hitta så mycket info jag bara kunde via youtube och forum och fastnade tillslut för PRS Custom 24.

När min PRS kom och jag pluggade in den så va soundet mycket där. Känslan va där, det kändes levande och bra ur förstärkaren. Jag spelade in den igen och..........ja, men nu lät det betydligt bättre. Men gitarren behövde en del processering i mixen. Speciellt eq i lägre mellanregistret. Då mitt mål va att grundljudet skulle vara så pass bra att jag i princip inte skulle behöva göra alls mycket i mixen så beställde jag en eq till gitarren. Det blev en MXR 10 bands. 

Nu började ljudet närma sig det sound jag ville ha. Förstärkaren lät fantastisk när jag spelade på den, men, och det fanns fortfarande ett men. När jag lyssnade genom mina monitorer så va ljudet fortfarande inte det sound jag hörde och kände när jag spelade. Jag fick inte rätt känsla. Detta är ju inte lustigt heller då en närmickad kabinett inte kan låta så som jag är van att höra mitt ljud. Men samtidigt så tyckte jag inte de skivor jag lyssnade på lät så. De lät fortfarande som om gitarren hade ett mer tredimensionellt ljud över sig. Samt upplevde jag inte hur mycket jag än försökte kunde få till diskanten att låta bra på inspelning. Den lät bra när jag spelade, men inte när jag spelade upp ljudet via monitorerna. Så nu hade jag problemet att fånga upp mitt sound.

Eftersom jag inte kunde fånga mitt sound med en sm57:a så började jag testa andra mickar jag hade hemma. En sontronics Sigma lät bra tyckte jag, men det lät för distanserat och inte så som jag hörde ljudet. En kombination av 2st sm57 på olika placeringar och kombination av sm57 och MD421. Diskanten upplevde jag blev bättre i kombinationen av shure sm57 och Sennheiser MD421, men det lät fortfarande aningen platt, men betydligt bättre!

Jag testade även att använda low Z på pre amp för att få ner diskanten på sm57:an och det blev också aningens bättre, men närheten försvann för mycket i mitt tycke.

Tillslut så testade jag en shure sm57 i konens skarv och min sontronics sigma som rumsmick. Efter att ha justerat faserna på inspelning så är det denna kombo som än så länge gett mig det närmaste jag någonsin kommit att få in det jag hör utan att behöva processa mer än något filter och jag känner nog att jag äntligen har hittat hem till hur jag bäst kan fånga upp soundet jag hör när jag spelar. Observera att det jag hör inte nödvändigtvis betyder att fånga hur förstärkaren verkligen låter, utan hur jag hör det på den plats jag står när jag spelar.

Tack för mig och skönt att få skriva av sig lite 🙂