Som "the Monster" (am. jazzslang för "the Superior player") i ett jazzband som spelar en blues

gäller det att finna rätt skalor för ackorden inför solot/improvisationen. Och med rätt känsla för just den fas bluesen eller solot är inne i just för tillfället. Det kan också vara bra, någon gång ibland, att spela något oväntat för att fånga lyssnarnas intresse. Att kunna ornamentera och variera sina licks och motif. Tycker att det är dumt att utesluta skalor och möjligheter men det finns ändå de uppenbara alternativen. Här följer några förslag på olika skalor för olika situationer som vanligen uppkommer i blues. De är till för att ge Monstret en palett att fritt använda sig av för sina uttryck i ett bluessolo. Att ha med sig i sin "Jacky´s Bag of Tricks". Var påhittig och skapande i ditt användande av skalor.

Det finns ett antal olika skalor att använda till "Bluesseventh´s"

Valet av skala är beroende av vilken effekt man önskar.

Pröva dessa alternativ var för sig och lyssna på soundet och ge akt på intrycket var och en av dessa skalor ger spelad till ett ackord eller över en progression. Kom ihåg att, som påpekats i bloggens första inlägg, en blues består av en statisk del och en dynamisk del, turnarounden.

Altererade skalor ger spänning och används vanligen över V7 ackord som ju är dynamiska då de strävar mot att lösas. Övertonsskalan, den dominant-Lydiska används oftast för statiska ackord och över tritonussubstutitioner.

Kom ihåg att en ii-V-I i moll är "inlånad" genom Modal Interchange (MI) från den Harmoniska mollskalans harmonier (diatoniska ackord). I dur spelas den efter den Joniska skalans harmonier. Detta gäller alltid (!!) , oavsett vilken annan ackordsskala den övriga progressionen bygger på.

Lyssna på färgningarna, ett m6 eller m13 indikerar dorisk skala då tonen 6 är karaktärston för just den skalan. Ett m7b5#9 flaggar för Blues skalan medan t ex ett G7b9 föreslår den Super-Lokriska skalan då det är en alterering.

Nu till skalorna;

Hur man använder dur eller mollpentan kräver ingen presentation.

I Blues är såklart det vanligaste att använda Blues skalan eller durBluesskalan (Bluesskalans 2;a modus) beroendes på. Det går givetvis också att använda sig av något av bluesskalans 3 övriga modus. Bluesskalan går utmärkt att spela över en vanlig blues 12;a.

Vill man ha ett mer Fusionbetonat sound använder man den Mixolydiska skalan.Men då blir man tvingad att byta inför varje växling av ackorden.

Eftersom vi diskuterar jazzblues måste Bebop skalorna nämnas och förstås.

Bebop(1940) och Hardbop(1950) revulotionerade med snabbare takter och ackordsbyten. Det var nu slut på swing eran. Och från och med Bebop eran ansågs sus ackord inte behöva någon upplösning i tonika och de modifierade nya skalorna klarade av spelas över mer avancerade progressioner. Denna musik utgör grunden för den senare Rock Jazz Fusion genren. Bebop progressioner är ofta byggd, reharmoniserade, från en vanlig blues 12:a. Även om de är nästintill oigenkänneligt om man inte vet om det.

Bebop dominant skala är den Mixolydiska skalan med en kromatisk passingtone mellan 7:an och roten. Används över dominanta 7 ackord samt över utökda dominanter.

Fungerar över ii-V-I progressioner i dur tonart.

Bebop dorisk skala är den doriska skalan med en passingtone mellan 3:an och p4. Det är 5 modus av Bebop dominant och fungerar över samma ackord och progressioner, samt m6 ackord då 6:an är en karaktärston för Dorisk skala.

Bebop dur är den Joniska skalan med en passingtone mellan 5:an och 6:an.Fungerar över maj6 och maj7 ackord samt över ii-V-I progressionen i både dur och moll.

Är alternativt skalval över m7b5 ackord (med början två semitoner nedanför m7b5 ackordets rot.)samt för V7 ackord en kvart upp eller en kvint ned.

Bebop Melodisk moll är jazz skalan (Melodisk moll i uppåtgående rörelse) och har sin kromatiska passintone mellan den 5:e och 6:e tonen. Fungerar till m6 ackord.

Bebop Harmonisk moll är såklart den Harmoniska mollskalan med en passingtone tilllagd, en b7:a, mellan dess 6:e och 7:e ton. Fungerar över ii-V-I progressionen i moll.

Därmed är den också ett alternativ för skal val över m7b5 ackord och spelas i sådan situation två semitoner nedanför det aktuella m7b5 ackordets rot.Så också till V7 samt V7b9 en kvart up eller en kvint ned.

Bebop Harmonisk moll är ett modus av Bebop dur och listas av Levine som Bebop naturlig moll.

En del talar om Bebop dim och den finns listad på en av mina favorit sajter men jag personligen väljer att anse att det som ett misstag och en egen konstruktion. Vad jag vet spelar ingen av de stora så och inte heller finner jag den omnämnd i referenslitteratur.

Hur som helst så ger dessa skalor alternativ till skallösningar för m7b5 ackord som är fullt tillräckliga.

Karaktäristiskt är dock the passingtone placerad i Bebop skalorna så att börjar man spela 8 delar till 4/4 så hamnar R, 3, 5, 7, 9, 11, 13 precis på taktslagen, downbeats, och de andra tonerna som ligger på upbeat uppfattas som passingtones. Skalan skall liksom "Boppa" fram. Detta går inte att applicera på en dim-skala som ni förstår då den skalan redan innhåller 8 toner. Jag vet att vissa sajter och musiker presenterar Bebop dim skala men jag vidhåller.

Tonerna som ligger på taktslagen, downbeats, kan även uppfattas som ett fullständigt arpeggio, jag har stött på det tveksamma utrycket modalt arpeggio också.

För ett mer altererat, jazzigare sound kan man t ex använda den Super-Lokriska (Mel.moll 7:e modus) skalan över de partier där ackorden är menad att vara dynamiska. I den statiska (första delen av blues12:an) delen kan den Lydisk- Dominanta skalan (Mel.moll;4:e modus) vara ett alternativ i om bluesen går i dur. För moll är ju då Melodisk moll ett alternativ. Vanligast är dock att använda Dorisk skala för mollblues.

För ii-V progressionen sist i JazzBlues 12:an tycker jag att Spansk Flamenco skala (Harm.moll 5:e modus) är snygg och ger effekt. Harmonisk moll fungerar ju självklart också. Gary Moore använde Harmonisk moll skala i "I Still Got the Blues"

Är V7 ackordet altererat är ju Super-Lokrisk skala det naturliga valet till just det ackordet (V7alt.). Fungerar även till vanliga bluesseventh´s som är menad att vara dynamiska, t ex sista V7 ackordet i turnarounden.

Det går utmärkt att använda både dim och heltonsskalan över "bluessevenths". Det vanligaste av de alternativen är dimskalan. Heltonsskalan över "bluesseventh´s" ger ett sound som brukar beskrivas som "ett farofyllt soundt". Den Lokriska skalan fungerar också den, över dominanta 7 ackord/bluesseventh´s.

Tekniken "sidesteppin", "sideslippin" eller "playin outside (the house) innebär att man spelar de toner som ligger utanför ackordets skala. När man spelar "bluesseventh´s" är det enklaste att helt enkelt spela mollpentan med början en semiton lägre än ackordets grundton. Ett måste att känna till inom jazzmusiken.

Det går att spela den Joniska skalan över "Bluessevenths" också.

Många berömda musiker blandar, med framgång, den Joniska, Mixolydiska eller den Doriska skalan med Bluesskalan.

Den "utvidgade bluesskalan" lyder;

C, D, bE, E, F ,#F, G, A, bB och C

Skalan ger både stor och liten ters, vilket kan verkar litet konstigt men den fungerar fint och låter bra över "bluesseventh´s"

Exotiska skalor är populärt. Prometheus skala, av kompositören och pianisten Alexander Scriabin (+1915) är en skala som blivit en slags legendarisk skala bland bluesmusiker. Dess toner som täcks dock upp av den Dominant-Lydiska skalan, vilken dessutom är mer lättanvänd över statiska bluessevenths.

Ungersk Zigenar moll skala fungerar över en trad bluestovla. I tex en Cdurblues, byt till paralelltonarten Am och spela Ungersk Zigenarmoll istället för mollskalan. A, B, C, #D, E, F och G. Eller använd den i en Am blues t ex.

Två alternativ, förekommande inom blues kommer från Östern. Om vi fortsätter med Am blues exemplet så

är Kumoi (i 5:e modus), A,C, D, bE,G och Ritusen A, B, D, E #F populära japanska skalor som också fungerar över hela blues 12;an.

Vanliga Kumoi A, B,C,E och #F används också men just den här skalan passar inte till som i exemplet en A blues. Som ni ser passar den dock utmärkt att tilllämpa i en B blues.

Min favorit bland exotiska skalor heter Thaichikicho och är en trad. japansk skala med 9 toner. Den använder jag ibland istället för den Joniska skalan då jag vill ha ett sound som ger ett "smooth jazz" intryck. Formeln för skalan lyder C, D, E, F, #F, G, A, #A och B.

Som ni ser bjuder de två skalorna utvidgad Blues skala och Thaichikicho på litet kromatik.

Att spela en dag, "a day", jazzslang för den kromatiska skalan, kan gå om man är uppmärksam på vilka toner man landar på. Man bör landa på någon av ackordets toner, ha dem som måltoner.

Vilket för oss in på arpeggion;

Arpeggion är användbara, man använder då helst 4,5 och 6.

Men även övre arpeggion d v s 7,9, 11 och 13 låter bra över "bluessevenths´.

m7b5 arpeggiot är populärt inom jazz och man använder det två hela tonsteg ovanför "bluesseventh" ackordet i fråga. Använd 4,5 och 6 eller det övre arpeggiot.

Då basen sköter grundtonerna och grundtonen är bortplockad från ackompangemangets ackord, vilket ger en luftigare ljudbild, ger dessa arpeggion effekt.

De "krockar" inte heller med vare sig basens eller ackordets toner alltför mycket, samtidigt som de på ett mycket "smooth" vis fungerar i samklang med ackordet. Jag tycker att de låter bättre och ger ett starkare intryck av musikerns skills och knowhow än att använda de uppenbara tonerna 1,3 och 5 i sina arpeggion.

//mvh