I det här blogginlägget vill jag reda ut vad fasfel är för något och hur du kan undvika det i dina inspelningar.

Ljud består ju av vågtoppar (högt tryck) och dalar (lågt tryck). Samma sak med spänning, toppar (hög spänning) o dalar (låg spänning). Tanken är att när en vågtopp i ljud närmar sig micken så skall det bli en vågtopp i spänning. Om du nu har två mickar bredvid varandra, säg för att göra en stereoinspelning, så kan den ena vara vänd helt och hållet, kanske är kabeln felvänd. När det blir vågdal i den ena blir det vågtopp i den andra. Våra öron kan lära sig att bli närmast allergiska mot såna här fel. Mixar du ihop dessa två till mono så blir ljudet "skumt". Ett annat tillfälle då man kan höra sånt här är om man vänt kabeln till ena bashögtalaren i ett stereopar. Vänd högtalarna mot varandra och lyssna så att ljudet inte släcks ut. Det enkla sättet att fixa sådana 180 graders fasfel är att vända den ena signalen.

I sin artikel "Stereo Microphone Techniques" illustrerar mikrofontillverkaren Röde fasfel på ett bra sätt.

Fasfel kan också bero på "dåliga" förstärkare och liknande. En dålig förstärkare kanske fördröjer vissa frekvenser mer än andra varvid signalen får ett fasfel. Fasfelet är då olika för olika frekvenser. Detta märks inte på rena sinustoner, men i stort sett ingen musik är rena sinustoner. I stort sett alla analoga EQ och tonkontroller skapar ett "fasfel", sen är det inte säkert att det låter illa för det.

Ett varierade fasfel känner vi igen som en flanger-effekt för till exempel gitarr.

Om nu mickarna är en bit bort från ljudkällan, säg några meter uppstår ett annat fenomen som inte är fasfel, men som kan spela roll. Våra öron hör "stereo" både genom skillnad i styrka och i skillnad i ankomsttid mellan ljuden. Om man fördröjer signalen till ena örat några millisekunder, så upplever hjärnan det som ett tips om var ljudet befinner sig fysiskt. När jag gör stereoinspelningar brukar jag försöka tänka på just sånt här. Jag har oftast ett stereopar och några närmickar. För att få stereobilden "stabil" så fördröjer jag vanligen närmickarna så de kommer lite senare än huvudmickarna. Då gäller det också att ta hänsyn till avståndet mellan mikarna, jag brukar räkna på att 1 meter motsvara 3 millisekunder. I program är det ofta ganska enkelt att förskjuta kanalerna några millisekunder i förhållande till varandra. Som alltid är öronen det enda verktyget som vi kan lita på. Teori hjälper till en viss del, men låter det dåligt så gör det.

Det här blogginlägget är taget från följande diskussionsämne: