Tittar du för mycket och lyssnar för lite?

Men kan vi verkligen lita på allt vi ser? Kan det till och med vara så att dessa fantastiska hjälpmedel ibland kan bli ett hinder? Var drar vi gränsen mellan att lyssna och titta? Frågorna är många och svaren likaså. Idag gör jag mitt bästa för att reda ut problematiken och förklara min syn (ha!) på det hela.

Wavelab Spectroscope är vackert att titta på...

Det råder inga tvivel om att visuella hjälpmedel kan underlätta vårt arbete. Fantastiska pluggar som Fabfilter Pro-Q 2, AirEQ och DMG Equilibrium målar minutiöst upp ett färgglatt spektrumspektakel och talar direkt om hur energin fördelas över frekvenserna. Detta kan hjälpa något enormt, förutsatt att du vet vad du ska titta efter, såklart. Problemet är bara att vi har en tendens att höra vad vi ser.

Att något ser rätt eller fel ut säger egentligen väldigt lite om hur det faktiskt låter. Du kan få exempelvis få vitt brus att se ut som en perfekt sånginspelning med lite trixande, men det betyder inte att det låter som skönsång för det. Visuella hjälpmedel kan bara tala om si och så mycket för oss, resten måste vi lyssna och framförallt känna oss fram till.

Vitt brus i all sin enkelhet.

Ta bara de populära eq-diagrammen, till exempel. De talar om vilka frekvenser som är viktiga för respektive instrument, vilket såklart kan vara bra att känna till. Men återigen, det säger väldigt lite om hur just ditt instrument låter, i ditt rum, med dina öron, med dina preferenser och dina erfarenheter. De talar inte heller om hur du får respektive instrument att passa in i just din unika ljudbild. Likväl kan diffusa uttryck som ”grötigt”, ”varmt”, ”kallt”, ”sterilt”, ”hårt”, ”mjukt” och ”cleant” uppfattas olika från person till person, vilket också försvårar det hela. Därmed inte sagt att du inte ska använda dig av diagrammen, speciellt inte om du befinner dig i nybörjarstadiet. Men stirra dig för allt i världen inte blind på hertz och adjektiv, de stjälper ofta mer än de hjälper.

Ett av de mest poplulära eq-diagrammen på nätet.

En annan aspekt är själva utseendet på pluggarna och inspelningsprogrammen och hur dessa påverkar oss. Vi har en tendens att dras till det vackra. Allt som oftast önskar jag att mina digitala effekter helt saknade gränssnitt, så jag slapp titta och bara lyssna. Istället förförs jag av dess analoga utseende, som indirekt påverkar hur jag tror att de låter.

Nåväl, men vad är då botmedlet? Kort och gott: Slut dina ögon då och då och lyssna. Eller stäng av datorskärmen och släck lyset i studion. På så vis distraheras du inte av allt som händer på skärmen. Du påverkas inte av automatiseringar, kompressornålar som studsar runt och dansande mätare i regnbågens alla färger. Det bästa av allt? Precis såhär kommer lyssnaren också uppleva din musik, utan det visuella krimskramset.

Puristerna mumlar vid det här laget säkert något i stil med "Om du har inte har bra (dyr) lyssning så vet du ändå inte vad du hör..." - Detta är en sanning med modifikation. Självklart ska du kunna lita på din lyssning, men det handlar mer om vad du är van vid och känner dig bekväm med, än priset. Ett par ok monitorer och ett par trevliga hörlurar räcker långt.

Visuella hjälpmedel finns där för att hjälpa oss, vilket är fantastiskt. men låt dem inte styra dig…

Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.