Så undviker du frekvensmaskering

Det handlar alltså om hur vi människor uppfattar ljud, och då speciellt om två eller flera toner spelas upp samtidigt. Om den ena tonen är starkare än den andra kommer denna automatiskt att överlappa och maskera den svagare. Du hör då inte längre två toner, utan bara den som låter mest. Enkelt uttryckt fungerar våra öron som så att de har svårt att skilja mellan ljud som upptar samma eller närliggande frekvenser. Detta är ett mycket vanligt problem när det kommer till mixning och mastring.

Ett klassisk exempel är baskagge och bas. Dessa instrument delar många gånger på samma låga frekvensområde, vilket gör att exempelvis baskaggen kan förlora tydlighet om basen är för stark, eller har för mycket lågfrekvent innehåll. Likväl är området 350-400 Hz extremt känsligt, då de flesta instrument har sina fundamentala frekvenser här: Sång, gitarr, piano, stråk, syntar och så vidare. Och det är just precis av denna anledning som många mixar kan framstå som luddiga eller otydliga.

Okej jag förstår – men vad är lösningen?
Först av allt är det viktigt att förstå att problemet inte alltid ligger i själva mixen, utan ofta uppstår redan under inspelningen. Fundera över alltid över vilka frekvenser som är viktiga och tas upp av varje instrument, nästa gång du spelar in. Du behöver inte ”höra” exakta frekvenser, detta är orelevant, utan fokusera snarare på hur de olika ljuden/instrumenten passar ihop, så att de inte bråkar naturligt. På detta sätt kommer du underlätta mixningen något enormt, eftersom varje instrument då redan från början har sin tydliga plats.

Med detta sagt finns det naturligtvis vissa saker du kan göra i mixen för att råda bot på just frekvensmaskering.

1. Volym. Det första du ska fundera över är en så enkel sak som volymförhållandet mellan olika instrument. Är det så att ett instrument inte hörs tillräckligt? Då kan det mycket väl vara så att ett annat instrument har för stark volym, snarare än att du måste höja det som är svagt. Om du däremot har för vana att höja det som inte hörs blir det snart en katt och råtta lek som inte sällan slutar i att hela mixen fallerar. Kom ihåg: Mixning handlar till största del om volym och panorering. Vilket leder oss in på nästa punkt.

2. Panorering. Om två eller flera instrument upptar samma frekvensområde hjälper det många gånger att placera dessa på olika platser i stereobilden, med hjälp av panorering. Detta går naturligtvis inte med element som vanligtvis ligger i mitten, som baskagge, bas, leadsång och virveltrumma. Vilket, ja du gissade rätt, leder oss in på nästa punkt.

3. Equalizer. Här är tricket att identifiera vilka instrument som ska få stå i rampljuset. Är det basen snarare än baskaggen? Ja, då ”måste” du helt enkelt skära borta en hel del runt 80-100 Hz (där mycket av basens låga energi sitter) från baskaggen och kanske till och med boosta lite här på basen. Det handlar om att ge och att ta och att lämna plats. Många gånger hjälper det att spela upp två instrument samtidigt (som krockar frekvensmässigt). För att sedan svepa med en kraftigt boostad equalizer (med smalt Q-värde på exempelvis 10-12) på instrumentet du vill ska lämna plats. När du hittar området som grötar, skär du helt enkelt bort detta. Detta är inte magi, utan ren praxis. En minskning med 5-6 dB räcker i de flesta fall, ibland mindre.

Lite allmänna tips
Om du jobbar med en mix med många spår är frekvensmaskering av naturliga själ ofrånkomligt. Fundera då över vilka element som är viktigast och lägga störst fokus på dessa. Övriga instrument får hamna i bakgrunden. Behövs verkligen alla kanaler?

• Använd alltid equalizern som en sista utväg. Börja med volym, sen panorering och sist eq. Ett hett tips är att jobba med volym- och panoreringsautomatisering. Tidskrävande ja, men ack så värt besväret, då hela mixen garanterat blir mer intressant att lyssna på.
   
• Många gillar att använda low-cut på samtliga kanaler utom baskagge och bas, för en tydligare botten. Här råder det delade meningar och det handlar också mycket om lyssning och erfarenhet. Hur som helst är det ett beprövat knep som många förespråkar.

Slutligen vill jag lyfta en liten tankeställare… Är det verkligen alltid önskvärt att undvika frekvensmaskering, till varje pris? Många gånger ja, men… Vissa mixar kanske mår bra av att vara lite grötiga och otydliga? Det kanske ger en viss charm att mixen inte är så ”perfekt” eller klinisk? Som en gammal tecknad film. Något att fundera över.

BONUSTIPS: Spana in pluggen Trackspacer som är ett utmärkt alternativ för att få instrument att komma bättre överrens i mixen.

Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.