Så jobbar du med komprimering på hela mixen

Jag själv är en stark förespråkare av stereokomprimering, så länge det sker på ett smakfullt och genomtänkt sätt. 

Stereokompression* (jag väljer att kalla det så för enkelhetens skull) på masterkanalen handlar kort och gott om att lägga en kompressor, vilken som helst egentligen, över hela mixen (ofta) med syftet att limma ihop musiken och göra den mer enhetlig. Likväl kan det handla om att ge mixen en visst typ av karaktär eller färgning, eller att skapa mer rörelse. Vissa går till och med så långt som att inte komprimera alls, utan enbart använda en viss typ av kompressor för att ge mixen det där lilla extra som det allt som oftast är så svårt att sätta fingret på. Men i grund och botten handlar alltså stereokompression om att sammanfoga samtliga kanaler på ett snyggt och kontrollerat sätt, vilket vi ska fokusera på idag.

* Hänvisar till stereobuss- eller mixbuss-komprimering.

Vilken kompressor?
Vilken kompressor du använder spelar både liten och stor roll. Med detta menar jag att i stort sett alla kompressorer fungerar som stereokompressor, frågan är bara vad du är ute efter. Handlar det om transparent och osynlig komprimering eller tydlig och färgad med mycket karaktär, eller kanske något mittemellan? Det finns idag en uppsjö kompressorer att välja på när det kommer till att komprimera hela mixen, där några av mina personliga favoriter är:

• Elysia Alpha Compressor
• Unisum Mastering Compressor
• DDMF MagicDeathEye
• Kush Audio AR-1
• Klanghelm MJUC
• Pulsar Mu
• TDR Kotelnikov GE

Unisum Mastering Compressor är en sprillans ny universalkompressor som fått stående ovationer från användarna. Speciellt utvecklad för mastring.

De grundläggande inställningarna att hålla koll på är: Ratio, threshold, gain reduction, attack och release. Beroende på kompressor finns det naturligtvis fler eller färre parametrar, men dessa är de mest väsentliga gällande dagens tips.

Kompressorns inställningar
När det kommer till stereokompression finns det god anledning att vara återhållsam och en ratio på mer än 2:1 är sällan nödvändigt. Ration bestämmer hur mycket av signalen som komprimeras när tröskelvärdet (threshold) överskrids. Ju högre ratio desto tydligare (mer uppenbar) komprimering. Kom ihåg att vi i regel talar om komprimering som ska kännas snarare än höras. En mer eller mindre subtil sammanfogning av mixen, snarare än uppenbart hörbar kompression. Tröskelvärdet talar om när kompressorn börjar jobba. Om den inkommande signalen överstiger tröskelvärdet sänker kompressorn volymen, utifrån rådande ratio. Gällande attack är grundregeln att inte använda en alltför snabb och någonstans mellan 10-30 ms brukar vara lagom. På så vis släpps de snabba transitera igenom samtidigt som de mest påträngande topparna tämjs en aning. Releasen, som vid missbruk kan leda till att hela mixen pumpar (vilket så klart också kan vara önskvärt), berättar för kompressorn när den ska sluta komprimera. Vanligtvis vill du använda releasetid på en bra bit över 50 ms. Värt att notera är att många kompressorer har så kallad ”auto release” vilket nästan alltid är att föredra, även om det ibland har sina fördelar att manuellt ställa releasen i takt till musiken.  Slutligen har vi gain reduction som kort och gott handlar om hur mycket du trycker ihop ljudet på din mix. Här brukar runt -1 till -2 dB i låtens starkaste pari vara lagom när det handlar om komprimering över hela mixen.

DDMF MagicDeathEye fungerar lika bra på enskilda kanaler som på hela mixen. 150 Hz filtret är speciellt trevligt på masterkanalen.

Kush Audio AR-1 bygger på en rörkompressor från 50-talet och är perfekt när du vill ge hela mixen extra karaktär.

Slutsats
En ratio på 2:1 med en attack på 10-30 ms och release på över 50 ms (men gärna auto release) och -1 till -2 dB kompression är en säker utgångspunkt för stereokompression. Jag brukar själv föredra kompressorer utan massa valmöjligheter, som exempelvis MagicDeathEye. Denna kompressor har väldigt få inställningar samt speciellt en side-chain-funktion, vilket innebär att botten komprimeras mindre under 150 Hz. Mycket av livfullheten och värmen sitter nämligen just i bottenpaketet och om detta komprimeras för hårt tappar musiken mycket av sin naturliga stuns.

Med ovanstående i åtanke gäller det alltså att fundera över vad du faktiskt vill åstadkomma innan du slänger på en kompressor över hela mixen, varje sig det handlar om lätt kompression, färgning av ljudet eller något annat. Men en sak är i alla fall säker: En rätt rattad kompressor kan lyfta din mix både ett och två snäpp.

Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
 

Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips