Så hittar basen sin plats i mixen

FREDAGSTIPSET: Basen! Musikens trogna stöttepelare och allt som oftast boven i dramat när det kommer till mixning och mastring. En bas som sitter där den ska ger musiken liv. Den får mixen att kännas mer professionell, i brist på bättre uttryck.

Jag skulle faktiskt vilja påstå att: Om basen låter bra, så låter automatiskt hela mixen bättre. Övriga instrument har då en stabil grund att stå på och lyssnaren känner sig trygg.

Raka motsatsen är förstås en dåligt inspelad, spelad och mixad bas. Vilket tar kål på vilken hitlåt som helst. Jag har sagt det förr och jag kommer förmodligen att säga det igen: Spela in så som du vill att det ska låta - detta gäller inte minst basen. Med detta sagt är fräscha strängar (om det nu är ett rent sound du är ute efter) och en bra lajnad signal A och O. En förstärkarsimulator i pluggformat är också mer eller mindre nödvändig i hemmastudion.

Dags för mix
Det första du ska du fundera över när det kommer till själva mixen (om vi nu utgår i från att vi pratar om basens plats i förhållande till andra instrument) - är arrangemanget. Vilka instrument ställer till det för basen? Om många instrument spelar ”samma sak” i samma oktav som basen och på så vis konkurrerar istället för kompletterar, så har vi ett problem. Ett problem som snarare löses genom att spela in igen och arrangera om, än att skruva sig galen med equalizer och annat hokuspokus.

Energi
Mycket av basens energi sitter i området 60-250 Hz. Detta område upptas naturligtvis också av en mängd andra instrument och det är här mycket av värmen i mixen sitter. För lite och mixen låter kall och steril. För mycket och mixen blir luddig, otydlig och framtung. Basen har alltså inte ensamrätt på detta frekvensområde, vilket är viktigt att påminna sig om.

Balans
Den största hemligheten med att mixa bas är dock långt mycket enklare än du kanske tror. Det handlar kort och gott om att sätta volymen, i förhållande till andra instrument. Att hitta den så kallade balansen. Så innan du ger dig i kast med eq och kompression, se till att sätta volymen. Låter det för basigt? Backa några decibel. För tunt? Dra upp basen. Och mycket svårare än så är det faktiskt inte. Tänk dock på att använda dig av automatisering, vilket är nyckeln till en levande mix, inte bara när det gäller bas. Ofta kan exempelvis basen ta mindre plats (volym) i verserna och mer i refrängen.

Men hur ”vet” du om basen verkligen sitter där den ska? Till att börja med är det viktigt att inse att det inte finns något rätt eller fel, eller något slags recept på hur stark eller svag basen ska vara. Här handlar det om tycke och smak och om att… Referenslyssna! Genom att jämföra din mix med annan musik du gillar får du snabbt ett hum om hur din bas ligger till. Fördjupa dig i ämnet här i artikeln Så får du garanterat dina mixar att låta bättre.

Kompression
Näst efter volym och automatisering (och sättet basen är spelad på så klart) kommer kompressionen. Du vill som regel att basen ska kännas stadig och fast. Den ska helt enkelt pumpa på utan att sticka ut och överrumpla lyssnaren. Detta löser du bäst genom att komprimera på rätt sätt. Det bästa för nybörjaren är att plocka fram en kompressor och ladda en preset som heter något i stil med ”bass” och sedan ratta på threshold tills du komprimerar mellan -5 och -10 dB. Tänk dock på att kompensera med utvolymen på kompressorn, eftersom volymen trycks ner rejält när du komprimerar.

För den som har lite mer erfarenhet och vill vara med och påverka är det ofta en långsam release som gäller, vilket gör att sustainen/utklingningen förlängs. Här handlar det om att tajma releasen till varje nytt anslag. Något som kräver övning, men som definitivt är värt besväret. Görs detta rätt låter basen fet och go, precis som sig bör. En release på 150 ms, eller autorelease, är en bra utgångspunkt. En långsam attack på 20-40 ms är inte heller ovanligt, för att behålla attacken och anslaget. Begrunda att det inte spelar så stor roll om basen låter ”konstigt” eller överkomprimerad när du spelar den i sololäge, det är helheten som räknas.

Men baskggen då?
Slutligen vill jag som hastigast nämna det berömda bråket mellan bas och baskagge. Vem är det egentligen som ska agera sub respektive bas? Ett vanligt problem eftersom båda instrumenten har väldigt mycket energi just här. Vanligtvis får genren bestämma. Handlar det om hip-hop eller dansmusik är det förmodligen baskaggen som agerar sub. Då hamnar baskaggen längre ner, i bröstkorgen vid 0-100 Hz och basen högre upp. I punk, metal, rock- och pop är det däremot tvärt om. Basen tar då hand om den lägsta subben och baskaggen tuffar på i området 100-200 Hz. Om du sitter med en baskagge och en bas som båda har väldigt mycket subbas är det ofta en god idé att låta baskaggen ta hand om detta register. Inte alltid, men ofta.

Fördjupa dig gärna i ämnet här.

BONUSTIPS: Om du vill att basen ska låta kaxigare och ta upp mer plats utan att ta överhanden, är analog distortion svaret – eller saturation som det kallas på engelska. Gratispluggen IVGI från Klanghelm är ett utmärkt alternativ för ändamålet.

Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.