Så använder du kompressorn

Kompressorn är en apparat som orsakar huvudbry hos många nybörjare i studiosammanhang, men egentligen är tekniken bakom den inte särskilt avancerad.
Det kompressorn gör är att minska skillnaden mellan hög och låg volym eller, med lite mer teknisk jargong, göra signalen mindre dynamisk.

Förr i tiden, när alla inte hade tillgång till en kompressor, var alternativet att sitta och justera nivåerna manuellt på mixerbordet under tiden som du lyssnade efter volymtoppar och -dalar. Kompressorn gör precis samma sak, men med snabbare reflexer.

Välj tröskelvärde
Att man ibland vill ha en mindre dynamisk signal har flera orsaker, av vilka några är ämnen för rejält infekterade debatter, men vi ska ta ett hyfsat okomplicerat exempel: Tänk dig att du har spelat in alla kanaler till en låt inklusive en riktigt grym dynamisk sångtagning med en riktigt vass sångare eller sångerska – allt är perfekt, förutom en sak: Skillnaderna mellan svagt och starkt i sången är så stora att om du höjer kanalen så att de tysta partierna hörs överröstas resten av mixen i de starka partierna, men om du sänker sången så hörs inte de tysta partierna.

En kompressor fungerar så att du sätter en nivå, det så kallade tröskelvärdet (”threshold” på engelska), och så fort den inkommande signalens volym överstiger tröskelvärdet så sänker kompressorn volymen. Svårare än så är det egentligen inte. De flesta kompressorer har dock ytterligare ett gäng kontroller som låter dig detaljstyra hur den ska uppföra sig.

Jämte tröskelvärdet är kontrollen för kompressionsförhållandet (ratio) det viktigaste reglaget på kompressorn. Ratio-inställningen ställer nämligen in hur mycket kompressorn ska sänka signalen och anges som ett matematiskt förhållande, till exempel 2:1 eller 3:1. En ratio på 2:1 innebär att om insignalen överskrider tröskelvärdet med 6 decibel kommer utsignalen ha sänkts med hälften, till 3 decibel över tröskelvärdet. Höjer vi ration till 4:1 kommer utsignalen att ha sänkts ytterligare en och en halv decibel, till 1,5 decibel över tröskelvärdet.

Attack och release är ytterligare två kontroller som är vanliga på kompressorer. Attack ställer hur lång tid det tar från det att signalen överskrider tröskelvärdet till att den dämpning av signalen som anges av ratio-inställningen uppnås. Genom att ställa in en hög attacktid hinner det inledande anslaget i ett perkussivt ljud passera obehandlat genom kompressorn medan det utklingande ljudet komprimeras. Release fungerar precis tvärtom och ställer in hur lång tid det tar från det att insignalen underskrider tröskelvärdet till det att kompressorn slutar dämpa signalen. Poängen med release-parametern är i första hand att ljudet inte ska pumpa när du komprimerar till exempel trummor, där en viss trumma kanske får signalen att överskrida tröskelvärdet flera gånger i följd.

Smart automatik
Vissa kompressorer saknar attack- och releaseparametrar. Dessa anpassar istället inställningarna till den inkommande signalen. Många kompressorer har också möjligheten att aktivera ett ”auto”-läge för attack och/eller release. Autoläget kan många gånger vara ett bättre val för sång och andra komplexa signaler. Rent praktiskt fungerar en kompressor så att den inkommande signalen delas i två, den ena skickas till en förstärkare och den andra till en krets kallad ”sidechain” som avgör om signalen ska dämpas och i sådana fall styr förstärkaren på den andra kanalen.

På många kompressorer är det dock möjligt att skicka olika signaler till förstärkaren och till sidechainkanalen. Resultatet blir att signalen på sidechain-ingången styr nivån hos den inkommande signalen, så kallad duckning, som bland annat används i radio för att musiken ska dämpas när programledaren pratar. Ett annat populärt användningsområde för sidechain-komprimering är att låta bastrumman i en houselåt sidechainkomprimera hela eller delar av resten av mixen. Med lång releasetid blir resultatet en pumpande effekt som bland annat kan höras på Eric Prydz-låten Call on Me från 2004. (Spotify / Apple Music)

Det viktigaste att komma ihåg är att inte komprimera om det inte behövs – många producenter använder visserligen komprimering som om det vore ketchup, men de vet i regel också vad de sysslar med. Använd med andra ord inte komprimering för komprimeringens egen skull. Instrument som inte är särskilt dynamiska behöver sällan komprimeras. Till den kategorin hör i huvudsak syntar och allt som du har lagt distorsion på (en distad signal är i princip redan komprimerad). Signaler som tvärtom lämpar sig väl för komprimering tack vare sitt dynamiska innehåll är sång, sång, gitarrer, trummor och sång.

En bra tumregel är att det inte ska höras att du komprimerat signalen. Du kommer givetvis höra skillnad, men så fort det börjar pumpa eller på annat sätt blir tydligt att du har gjort något med signalen är det dags att backa tillbaka. Eller att släppa alla hämningar och vrida på ytterligare några snäpp – det finns trots allt inga rätt eller fel, och många minnesvärda låtar har kommit till av rena misstag eller väl avvägda klavertramp.

Kompressorinställningar
Nedan går vi igenom några användbara kompressorinställningar för olika signaler. Observera att vi inte anger något tröskelvärde, då detta är avhängigt insignalens volym. Istället har vi angett hur mycket dämpning du ska sträva efter, så vrid på threshold-reglaget tills dämpningsmätaren (gain reduction) visar ungefär samma värden som vi angett.

Sång
Det är mycket vanligt att man komprimerar sång. Beroende på hur resten av mixen ser ut kommer du att vilja komprimera sången mer eller mindre för att den ska tränga igenom mixen. Börja med att ställa in ratio på 4:1. Justera därefter tröskelvärdet tills mätaren visar på ungefär 8 decibels dämpning i de starkaste partierna. Sänk attack till minsta möjliga värde och ställ release på 0,5 sekunder (Kompressor_vox_1.wav). Vill du ha mer drag i sången höjer du ration, och justerar tröskelvärdet tills däpmningsmätaren visar på 10-15 decibel.

Gitarr
Både akustiska gitarrer och el-diton är vanliga komprimeringskandidater. Tänk dock på att om du har dist på gitarren gör komprimering ingen skillnad. Sätt ratio på 8:1 och vrid på tröskelvärdet tills mätaren visar på ungefär 10 decibel. Sätt attacken på cirka 5 millisekunder och release på 0,5 sekunder. Den längre attacktiden gör att det inledande knäppet i anslaget lämnas mer eller mindre obehandlat.

Trummor
Trummor kommer i regel i uppsättningar om flera kanaler, och många gillar att komprimera varje kanal för sig och därefter köra hela paketet genom ytterligare en kompressor. Sätt ratio på någonstans mellan 5:1 och 10:1 och justera tills du får ungefär 10 decibels dämpning. Sätt attack på 2-5 millisekunder och release på 0,2 sekunder.

Bas
Här gäller samma sak som för gitarrerna: Har du redan distat sönder basen är det onödigt att komprimera den också. Annars är det bara att köra. Sätt ratio på 10:1 och sänk tröskelvärdet tills mätaren visar på ungefär 10 decibels dämpning. Sätt attacken på 5 millisekunder och release på 0,5 sekunder.

Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.