Mixa med referenslåtar – såhär gör du

Att referenslyssna innebär att du, som en del av ditt mixarbete, växlar över till att lyssna på utvalda låtar som är professionellt mixade och som du tycker fungerar bra som mål eller referenspunkter för din egen mix. En referenslåt kan vara vald för att den har en allmänt bra nivå- och frekvensmässig balans, men det kan också röra sig om något mer specifikt, som att referenslåten är typisk för en viss genre eller har precis det gitarrljud du skulle vilja komma nära i din egen mix. Det går förstås utmärkt att använda flera olika referenslåtar som tjänar olika syften.

Varför referenslyssna?

Att använda sig av referenslyssning kan snabba upp mixarbetet och minska osäkerheten genom att man använder erkänt bra mixar som måttstock och försöker få sin egen mix åt samma håll. Undrar du till exempel om sången ligger för starkt i din mix kan det vara skönt att kolla hur andra har gjort. Det kan också vara en del i att återställa öronen och hjärnan när man har suttit för länge med sin egen mix – en reality check som det heter på utrikiska. När man har tagit en paus i mixarbetet och ska återuppta det är det klokt att börja med att lyssna en stund på sina referenslåtar innan man växlar över till sin egen mix. Då hör man direkt vilka saker man behöver åtgärda. (Du tar väl täta pauser när du mixar, va?)

Två kategorier av referensmaterial

Det första steget mot att referenslyssna på ett användbart sätt är att hitta själva referensmaterialet du vill använda. Jag nämnde inledningsvis att referensmaterialet kan delas in i två grova underkategorier – dels låtar som ger en mer allmän vägledning kring frekvensinnehåll och relativa nivåer mellan de olika instrumenten, och dels sådana som ger något mer specifikt, såsom att de är typiska för en viss genre eller har ett framträdande instrument som också finns med i låten man för tillfället mixar. Ytterligare en specifik funktion kan vara “hit, men inte längre” – att en låt har någon egenskap du använder som en maxgräns för dig själv, till exempel att låten är så diskantbetonad att du vet att om din egen mix är ännu ljusare, så är det troligen läge att backa. Vissa låtar kombinerar förstås flera egenskaper, de kan både vara bra som allmän referens och samtidigt ha någon specifik egenskap du använder dig av.

För egen del har jag en samling på 5-6 låtar som får stå för de bredare referenserna. Jag brukar betrakta dem som en polstjärna att navigera utifrån. Polstjärnan befinner sig alltid åt norr, men det behöver ju inte betyda att man alltid väljer att styra skeppet ditåt. Man kan lika gärna utgå från polstjärnans läge för att styra öster- eller västerut. På samma sätt gäller att även om jag ofta placerar mig nära mina “polstjärnelåtar” i balans och frekvensinnehåll, så händer det också att jag väljer att gå utanför de ramarna när det passar låten jag arbetar med. Det är bra att använda referenslåtar, men det får inte hindra en från att göra kreativa och oväntade val när låtarna kräver det.

Flera av mina “polstjärnelåtar” har dessutom dubbla funktioner på det sätt jag nämnde ovan. Någon innehåller till exempel en extremt djup bastrumma som jag använder för att kolla att jag själv inte drar på för starkt och djupt – alltså “hit, men inte längre!”

Utifrån vilka kriterier bör man då välja sitt referensmaterial? En sak jag själv gjorde för att hitta mina “polstjärnelåtar” var att söka upp musik som seriösa audiofiler brukar anse är riktigt välljudande. Letar man upp musikexempel där det råder viss konsensus bland ljudnördar att de håller hög klass får man ofta fram inspelningar som fyller ut hela frekvensspektrat från djupaste bas till skiraste diskant, är välbalanserade och har bra djup och bredd. Återigen, man behöver inte försöka få varje mix att låta som referenserna, men personligen tycker jag att det är klokt att åtminstone inkludera några mixreferenser som kännare anser är höjden av välljud.

Eftersom det är ljudet vi är ute efter snarare än själva musiken får man (iallafall jag) däremot ofta hacka i sig att det kanske inte är ens egen favoritmusik som dyker upp. Det bästa är förstås om det både är inspelningar/mixar i världsklass och musik du åtminstone tycker är okej. Mata in ”best audiophile recordings” eller liknande i din sökmotor och börja botanisera. På streamingplattformarna kan man även söka upp spellistor med ”audiophile” i namnet. Det finns ett helt litet universum befolkat av de här seriösa audiofilerna som gärna diskuterar och utbyter tips på enastående inspelningar. Här kan man hitta massor av tips. Förhoppningsvis inkluderar de musik du faktiskt gillar.

Att välja genrespecifikt referensmaterial

Arbetar du huvudsakligen inom en viss genre såsom hårdrock, hiphop eller country bör du komplettera de mer generella referenslåtarna med sådana som är mer specifika för din genre. Ett bra sätt att hitta sådana referenslåtar är att lyssna väldigt mycket på olika låtar i den aktuella genren, men inte för att lyssna så mycket på själva låtarna, utan för att fokusera på ljuden och mixarna. Välj ut omkring 10 låtar i genren och skriv gärna ned de skillnader och likheter du märker i frekvensinnehåll/tonkaraktär och balansen mellan instrumenten i mixen. Hur har till exempel artist A valt att lägga trumnivån i relation till sången, jämfört med artist B? Bilda dig en känsla för vad som utgör mittfåran men notera också några låtar som utgör olika extremer för att bestämma “hit men inte längre”-aspekterna.

En sak du kommer att upptäcka – och det här är en fin insikt att ha med sig – är att det finns ett förvånansvärt brett spann bland mixar, även bland de som anses vara av världsklass. Det finns verkligen inte bara ett enda rätt sätt eller en enda korrekt ljudbild. Och det är ju härligt att bli påmind om!

Innan vi lämnar processen för att välja referenslåtar vill jag nämna att det förstås kan vara en ständigt pågående process och att låtarna kan bytas ut med tiden, allteftersom man råkar på andra låtar vars ljudbild är användbar för referenslyssning. För egen del har det tagit flera år att landa i mina 5-6 "polstjärnelåtar", men nu var det länge sedan jag såg någon anledning att byta ut någon av dem.

Rent praktiskt, då?

När du väl har ett knippe referenslåtar finns det flera sätt att lösa referenslyssnandet rent praktiskt. Vilken metod man än väljer är det framförallt tre kriterier som bör vara uppfyllda: Det bör gå att volymmatcha din mix och referensmaterialet så att du hör dem på ungefär samma upplevda nivå. Sedan bör det gå snabbt att växla fram och tillbaka mellan din mix och referensmaterialet – helst ska det ske med ett enda klick eller en knapptryckning. Och till sist får referensmaterialet inte påverkas av några av de pluggar du använder till din mix. Referensmaterialet måste förstås vara oförvanskat för att kunna fylla sin uppgift, så det får inte påverkas av exempelvis någon kompressor eller EQ du har på masterbussen.

Det finns ett antal pluggar som har funktionalitet just för sådant – se listan nedan. Man lägger dem som sista instans på masterbussen, eller på en separat lyssningsbuss om ditt inspelningsprogram tillåter det. I de flesta fall kan man ladda in fler olika referenslåtar, sätta specifika loopar om man exempelvis alltid vill höra någon viss del av en viss låt, och förstås volymmatcha mot sin egen mix. De är smidiga, men kostar förstås en slant.

*****

Pluggar med funktionalitet för referenslyssning

• Reference 2 (Mastering the Mix)
• MCompare (Melda)
• Ozone Standard (iZotope)
• Metric AB (ADPTR)

*****

Har man inte lust eller möjlighet att lägga pengar på en sådan plugg fungerar det också att lägga in referenslåtfilen direkt i ditt eget inspelningsprogram och volymmatcha med hjälp av kanalens volymregel. Nackdelarna är att det blir knöligare att hoppa mellan ett specifikt ställe i din egen mix och i referensmixen, plus att referensmixen ju inte får påverkas av några effekter vilket gör det svårare att ha pluggar på masterbussen. I vissa inspelningsprogram kan du skicka kanalen med referenslåten till en separat lyssningsbuss utan att passera masterbussen, vilket löser det problemet. Det går alltså i de flesta fall att jobba runt svårigheterna så att man kan referenslyssna utan att lägga pengar på fler pluggar.

Att få tag på referensmusiken

Men hur får man tag på själva referensmusiken, alltså ljudfilerna? Har du tillgång till musiken på CD går det ju att rippa och få loss musiken som wav-fil. Det är fullt tillåtet att göra en kopia för eget bruk, så vi uppmanar inte till några olagligheter här (du får däremot inte sprida kopian vidare). Samma sak gäller om du spelar in ljudet för eget bruk från en streamingtjänst.

Personligen tycker jag att det är väl värt att lägga en slant på att helt enkelt köpa de ljudfiler jag vill ha. Jag brukar använda butiken Mp3 Caprice, där kostar en låt i skrivande stund 1:50 svenska kronor, det tar någon sekund att ladda ned den och kvaliteten är fullt adekvat för att låtarna ska kunna användas som mixreferens. Hittar du inte den låt du är ute efter finns det andra butiker där du kan köpa musik för några kronor.

Mer om volymmatchning

Vi konstaterade ju att det är viktigt att kunna volymmatcha, så att du lyssnar på din mix på ungefär samma nivå som på referensen. Det är dock lättare sagt än gjort! Visst, referenspluggarna har ofta en automatisk volymmatchningsfunktion och du kan annars mäta LUFS-nivån på referenslåten och din egen, och så ställa in de relativa nivåerna utifrån det. Men ibland kan man ändå känna att man inte riktigt fattar var man ska börja ratta i sin egen mix.

En metod som då kan vara mer fruktbar är att fokusera på ett enda element i de mixar du jämför, och ställa in nivåerna så att just det elementet låter jämnt i nivå mellan din mix och referensen. Här väljer jag gärna virveltrumman eftersom den vanligtvis ligger så mitt i mixen på alla sätt. Försök ignorera allt annat på inspelningarna, zooma in öronen på virveln och ställ in volymen så att den upplevs ligga lika starkt när du hoppar mellan låtarna. Då blir virveltrumman som ett ankare, en solid utgångspunkt som – när du zoomar ut igen och lyssnar på hela låten – gör det lättare att höra hur de andra elementen ligger i relativ nivå till virveln. Därmed kan det också bli lättare att åtgärda. Du hör direkt om exempelvis sången i referensmixen är mycket starkare än virveln, jämfört med sångens nivå relativt virveln i din egen mix.

En sak i taget

Särskilt för den som är ovan att mixa skulle jag rekommendera att börja med att bygga mixen genom att helt fokusera på att sätta de relativa nivåerna mellan sång, trummor, bas och de andra elementen. Försök att i görligaste mån bara använda volymreglarna och få din mix så nära referensen (eller ett snitt av flera referenser) som möjligt. Det kommer förstås att låta annorlunda än referenserna eftersom du ännu inte har använt EQ, kompression, reverb och så vidare, men försök att “lyssna förbi” det och enbart fokusera på just de relativa nivåerna.

Lyckas du få till en ren nivåmix på det sättet blir det nämligen lättare att höra vad du behöver göra härnäst. Du kanske tycker att basinstrumentet ligger på den nivå det ska, men du hör att basen låter mycket bumligare än dina referenser. OK, då är det läge att kapa lite djupbas med en EQ och eventuellt kompensera med volymen så att den upplevs lika stark som innan, men nu dessutom låter bra. Kanske upptäcker du att det var jättesvårt att ställa in en lagom nivå på sången, eftersom den varierar så mycket i nivå. Då låter det som att du kan behöva använda kompressor på sången för att få den att ligga mer still – och så vidare. Det blir lättare att jämföra med referensen när du i görligaste mån har börjat med att etablera de relativa nivåerna. Då kan du fokusera på vilka andra problem du upplever i din mix och vilka åtgärder du behöver ta till för att lösa dem.

Ett bonustips här är att, när du har en nivåmix du är någorlunda nöjd med, rendera ut denna mix och använda som ytterligare en referenslåt i din fortsatta mixning. Då kan du snabbt höra var du började och jämföra med var du befinner dig i mixprocessen där du har använt EQ, kompressor, reverb och så vidare. Har de åtgärder du vidtagit sedan nivåmixen hjälpt eller stjälpt? Ett nyttigt sätt att skapa perspektiv och förhindra att man rattar bort sig bland alla effekter.

Några avslutande råd

Det går förstås att ha hur många referenslåtar som helst, men jag skulle rekommendera dig att inkludera åtminstone någon låt som du alltid använder som en allmän referens (polstjärna) och för att nollställa hjärnan. Att ha en eller ett par sådana låtar är dessutom till stor hjälp om du byter lyssningsmiljö. Även om du mixar i ett annat rum än du brukar kan du lyssna på dina polstjärnor och på så sätt få en fast referenspunkt även i den ovana miljön.

Sist men absolut inte minst skulle jag rekommendera dig att inte ens försöka efterlikna referensmaterialet exakt. Dels är det omöjligt eftersom det ju inte är samma inspelning. Och dels är det viktigt att komma ihåg att även erkänt bra mixar kan låta enormt olika sinsemellan. Det finns ett tämligen brett spann för vad som kan anses vara en bra mix, som vi konstaterade ovan.

Mitt råd är istället att när du mixar med hjälp av referenslyssning, ställ dig den här frågan: “Om jag lyssnade på en spellista där mina referenslåtar ingick, och min egen mix dök upp bland de andra på listan, skulle den då låta jättekonstig jämfört med övriga?” Lyckas du nå ett läge där du känner att din mix skulle fungera i sammanhanget kan du vara mer än nöjd!

*****

Henriks "polstjärnelåtar"

Ray Charles – Heaven Help us All. Inspelad av Al Schmitt, en av världens mest ansedda ljudtekniker och den enda ljudtekniker som har en stjärna på Hollywoods Walk of Fame. Luftigt, välbalanserat, bra separation mellan de olika elementen och fint djup i botten. Överlag en ganska diskantrik mix, så en varningslampa tänds hos mig om min mix är mycket ljusare än den här.

Beck – Guess I’m Doing Fine. Mörkare och dovare än Ray Charles-låten, med hårdare trumkompression och mer uttalade och karaktärsstarka reverb. Låter trots kompressionen stor, djup och varm med väldigt fina gitarrljud.

Shawn Colvin –  The Facts About Jimmy. Lägger sig lite mittemellan Ray Charles och Beck vad gäller ton och diskantinnehåll. Fint djup, närvarande bas.

Thom Yorke – Black Swan. Trumdriven låt, bra referens för att mixa trummor. Fet och starkt mixad baskagge som bidrar mycket till energin. Vid 3:43 kommer en ännu djupare baskagge in, den använder jag som en bortre gräns för hur feta mina baskaggar normalt sett bör vara. Något sluten ljudbild utan diskantskimret från Ray Charles.

Everything But the Girl – Before Today. För en mer elektronisk ljudbild. Välgjort med snyggt sångljud, även om det stilmässigt är lite för tillrättalagt för min personliga smak.

Steely Dan – Jack of Speed. Steely Dan är verkligen inte min musiksmak, men som ljudreferens håller det här hög klass. Dynamiskt och med full frekvensbredd. Basen långt fram och närvarande, virveln är så snärtig att man nästan blinkar ofrivilligt med ögonen vid varje slag. Också en ganska diskantrik mix, men betydligt torrare än Ray Charles-låten.