Mixa med ett öppet sinne och dramaturgi

1. Vakna öron
Fräscha och utvilade öron är mer kritiska och ärliga än ett par trötta. Det är därför i 9 fall av 10 bättre att jobba på morgonen än på kvällen, ur mixningssynpunkt. Med detta sagt är även regelbundna pauser, så väl som en lagom lyssningsvolym, av största vikt. Gärna i kombination med att du varierar din lyssning och växlar mellan högtalare och hörlurar.

Likväl är det en ypperlig idé att slänga på lite annan musik då och då, för att få perspektiv och på så vis minska risken för att bli hemmablind. Att sitta med en mix mer än 4-5 timmar inklusive pauser är sällan att rekommendera. Dessutom ska en grundmix inte behöva ta mer tid, då är det något annat som är ”problemet”.

Självklart ska du inte förvänta dig att bli 100 procent klar (det blir du förresten aldrig) på en dag, Men att sitta för länge är en ovana väldigt många musikproducenter dras med. Lita på magkänslan och jobba effektivt är därför ett hett tips, det blir så mycket roligare då.

2. Ett öppet sinne
Är det något du ”ska ha” förutom fräscha öron när du mixar, så är det ett öppet sinne. Vad jag menar med detta är att du ska akta dig för att använda samma dokumenterade och inkörda knep gång på gång. Hur ska du annars kunna skapa något unikt? Och inte minst, lära dig något nytt?

Testa effekter du aldrig vågat, mixa hela plattan med bara en sorts equalizer och en kompressor, boosta och cutta gränslöst om det behövs, låt det oväntade hända och släpp lös kreativiteten. Hur du når ditt mål oväsentligt så länge det i slutändan låter bra.

3. En tydlig idé
Med ovanstående i åtanke är det ändå viktigt att ha en tydlig idé innan du sätter igång. Är det en akustisk eller elektronisk mix du vill åt, eller kanske något mitt emellan? Ska den vara dynamisk eller komprimerad? Hård eller mjuk? Ofta räcker det med bara ett ledord innan du sätter igång, just för att inte tappa bort dig på vägen när kreativiteten väl sätter in.

Sedan är det naturligtvis så att du kan ändra dig under resans gång, vilket inte alls är ovanligt eller fel. Låt musiken tala och gör alltid vad som krävs i stundens hetta.

4. Dramaturgi
Musik är många gånger som teater eller film. Den kräver en dramaturgi för att kännas levande, engagerande och spännande. Musik är en berättelse och måste därför också få den uppbyggnad den förtjänar för att upplevas på bästa sätt. Den klassiska dramaturgiska modellen har sitt ursprung i det antika grekiska dramat, som beskriver hur ett drama ska byggas upp och ser ut så här (från Wikipedia):

1. Anslag = Förväntningar väcks, huvudkonflikt anas, framåtrörelsen inleds.
    
2. Presentation = Fakta kring huvudkonflikten, sammanhangen kring huvudpersoner, samt en översikt över huvudpersonen/huvudpersonerna.
    
3. Fördjupning = Huvudpersoner och eventuella antagonister presenteras mer ingående (drivkrafter, svaga/starka sidor) konfliktens bakgrund utvecklas, sympati/avsky väcks.
    
4. Upptrappning = Tempot ökar, konflikter trappas upp.
    
5. Klimax = Konflikten/konflikterna avgörs, det utlovade anslaget infrias, presentationen och fördjupningen bekräftas, upptrappningen når sin kulmen.
    
6. Avrundning = Lugnet efter stormen, publiken får ta del av huvudpersonernas känslor – sorg eller triumf, eventuellt sidokonflikter reds ut, personliga relationer reds ut eller bryts.
    
7. Berättelsens premiss = Historiens utgångspunkt, berättelsens budskap, till exempel "Brott lönar sig aldrig".
    
8. Överraskningar = Saknas någon del i den dramaturgiska modellen? Är premissen oväntad eller tvetydig? Har författaren behandlat någon del i modellen på ett nytt sätt?

Nu går det naturligtvis inte att bygga upp musik exakt som ett teaterstycke eller film, men grundtanken är den samma. Och visst vore det väl änå spännande att ha detta i åtanke nästa gång det är dags för mix?

5. Skapa plats
Mixning och inte minst arrangering handlar i stora drag om att skapa plats för varje instrument. Detta innebär inte att alla instrument måste höras, men att du bör undvika en onödigt stökig mix (om det nu inte är just detta du är ute efter). Det är ofta i området 150-400 Hz som flest instrument bråkar och då gäller det att bestämma vilka som ska få plats just här. Vanligt är att sång, bas och trummor får ta ut svängarna lite extra här. Eller rättare sagt, de instrument som är viktigast för mixen måste prioriteras.

Likväl är området 2000-4000 Hz extra viktigt att hålla koll på, eftersom våra öron är extra känsliga just här. För mycket gör att lyssnaren blir örontrött och för lite gör att mixen upplevs som dov och kanske till och med livlös.

Jag vill också passa på att nämna området 600-700 Hz som många gånger glöms bort och (ve och fasa) i gröps ur. Enligt mig finns det en härlig kärna och hårdhet som bör utnyttjas väl mycket mer än många vågar sig på. Om du är noga med att din musik ska upplevas starkare än annan musik på ”samma volym” så är detta definitivt frekvensområdet att bli bästa vän med.

Vidare brukar jag nästan att sänka toppen på perkussiva instrument med mycket diskant/luft, som exempelvis överhäng, cymbaler, tamburiner, ägg. Något som förutom att ge ett varmare ljud, dessutom lämnar plats för bland annat sången.

Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.