José González vägrar att kompromissa

Han är ett vandrande sound. Identifierbar på ett par sekunder. När man en gång hade ställt frågan ”vad var det där?”, och det var bara första gången man hörde José González som man gjorde det, var den aldrig aktuell igen. Nylonsträngad gitarr, konstfullt, som hemslöjd fast modernare, och en silkig sångröst i två lager. Klart!

Efter Crosses visste hela Sverige vem han var. Efter Sony Bravia-reklamen med Heartbeats hela världen. Fyra år efter debuten med Veneer kommer nu uppföljaren In Our Nature. Och världens mest identifierbara sound låter precis likadant? Ja. Och nej.

Är beslutet att inte ändra sitt sound större än beslutet att göra det?

– I alla fall nästan lika stort. Det fanns möjlighet och pengar att göra en annorlunda produktion med stråkar och annat, så att det låter som det gör är ett mycket medvetet val.
Jag ser i en skräckversion framför mig José Gonzaléz i en Moneybrotherproduktion med stråkar, blåssektion, pukor, harpor, hundar, hästar och terrängfordon.

– Jag kan ju bara spela gitarr dessutom och tycker om att se det som ett enmansprojekt. Man låser in sig och ut kommer en skiva.
Handlar det om kontroll?

– Ja, absolut. Med andra blir det alltid kompromisser och jag känner att jag inte har den tiden det tar att komma fram till ett perfekt resultat den vägen och då är det bättre att göra allt själv.

Fast inte helt själv. José González har arrat upp flera spår på In Our Nature med bistånd från electronicapoparna i Little Dragon. Yukimi Nagamo sjunger stämmor, Håkan Wirenstrand spelar abstrakt Moog och Prophet på ett par spår och Erik Bodin slagverkar.

– När det gällde percussionsidan kände jag att jag inte ville ha några restriktioner.

Fria tyglar eller inte, ett gitarrfodral som baskagge, congas, Nino Frog och dämpade koklockor kan göra små underverk i en sparsam omgivning. Josés gitarrer är också överlag mer rytmiska, mer rakt på sak och spelade med ett annat sväng än på Veneer. Ett lysande exempel är Killing For Love som rullar ut en nästan malinesisk tre-mot-två gitarrfigur, och José pekar också på Amadou och Mariam som stora inspirationskällor.

🎧 Lyssna på José González album In Our Nature: Spotify / Apple Music
 

En avdelning som kanske inte brukar räknas till sound är texter men med José Gonzaléz känns det befogat. Remain och Lovestain, två låtar från Veneer, har en total textmassa på två respektive tre meningar. Texterna som är utskrivna i häftet får plats på samma yta som en normal artist tar på sig för att lista producenten och tacka firman som levererade strängarna till banjon. 

– Jag utgår ju från musiken och har nästan alltid färdiga låtar och melodier som jag sedan stoppar in ord i så hur det låter är verkligen jätteviktigt – säg fifty-fifty sound-textinnehåll. Men självklart är båda viktiga. Soundet viktigare för första intrycket men i längden blir betydelsen viktigare.

Och texterna är längre och mer berättande på In Our Nature.

– Dels har jag haft fler textidéer och så har jag jobbat mer aktivt med texterna.

In Our Nature är inspelad av José själv i hans lilla skrivstudio som är inrymd i Svenska Grammofonstudion, Soundtrack-Kalles studiokomplex i Göteborg.

– Mitt ideal är mycket sextio- och sjuttiotalsinspelningar: Simon and Garfunkel, Silvio Rodriguez och andra, mycket bandkompression och mjukare toppar, så man kan väl säga att på Veneer försökte jag härma det ljudet, fast helt i datormiljö.

På den tiden visste José inget om hur man spelade in utan lärde sig efterhand. Med tiden har teknikintresset vuxit och en stor del av detta skyller han på tre års turnerande världen runt med en ljudtekniker som enda sällskap.

Veneer spelades in i Cubase med TSM-mikrofoner och Arts billiga mickförstärkare, Tube MP, och mixades i datorn. In Our Nature skulle spelas in på rullband och José hade också börjat köpa in utrustning men kände att det blev för stressigt att byta plattform och spela in platta samtidigt så det blev datorn igen.

– Jag hade i alla fall möjlighet att spela in med bättre grejor. Jag har använt Neumann U87 till sång och gitarr, närmickade, och ett par Neumann KM184:or som rumsmickar. Sedan testade jag flera mickförstärkare, API, Universal Audio och andra dyra saker, men de jag tyckte bäst om var mina gamla Art Tube MP, så jag använde dem. Så länge man inte distar dem för mycket har de en punch och värme som jag föredrar.

En reflekterande musikerkonstnär som inte vill ha någon som tittar över axeln. Foto: Fredrik Egerstrand.
 

Att spela in själv var inget märkvärdigt beslut.

– Det är skönt att inte ha någon som tittar över axeln. Jag har inte varit nervös för att göra fel heller. Ett par gånger har det distat in i datorn men jag har behållit det. Jag tycker att det har bidragit till ljudet.

Plattan är dock analogt mixad och det är bra tryck plus att den känns befriande torr för att vara en inspelning med akustiska instrument.

– Vi har komprimerat i flera steg där varje kompressorsteg i sig tar ganska lite. Sedan ville jag ha ett punchigt ljud med tryck så vi höll nere reverbanvändningen.

Det riktigt stora genombrottet för José Gonzaléz kom med The Knifes Heartbeats men han har alltid haft ett antal covers på låtlistan, som Joy Divisions Love Will Tear Us Apart, Kylie Minogues Hand On Your Heart och Bronski Beats Smalltime Boy. På In Our Nature har han spelat in Massive Attacks Teardrop. Heartbeats gjorde han till sin genom att tona ner och göra mindre, på Teardrop har han gått åt andra hållet, och även om det känns svårt att vara mer tillbakalutad än Massive Attack utan att hamna i katatoni, är det ändå en Gonzaléz-cover med förvånansvärd energi.

– Det beror nog på att jag spelat den live i nästan två år och har använt den som sistanummer ganska ofta och då med delayer och annat. Den har blivit mer åt power-singer-songwriter-hållet. 

Vad gör en bra Gonzaléz-cover?

– Det kan vara olika. I Hand On Your Heart var det texten men inte musiken, så där kändes det som en utmaning att göra om den. Det handlar också om att välja låtar som inte är gitarr-och-sånglåtar, så att det blir en intressant cover, men man kan aldrig säga från början vad som kommer att funka. När jag spelade Heartbeats första gången live kände jag direkt att jag hade misslyckats och samma med Teardrop första gången jag spelade den på Hultsfred.

Veneer har sålt 700 000 exemplar världen över trots att José Gonzaléz ligger på små till medelstora indiebolag utan jätteresurser, mycket givetvis tack vare Heartbeats. Och nu?

– Jag tror det blir skillnad, kanske framförallt i England där Veneer köptes mycket av tv-tittande hemmafruar som kanske inte kommer att märka att jag har gjort en ny skiva. Vill man nå ut till människor som inte läser musiktidningar och lyssnar på musikkanaler på radio blir notan väldigt hög. Där handlar det bara om pengar om man inte turnerar som en galning just där de råkar bo, men kan jag fylla 300 platser och spela de här låtarna kommer jag att tycka att det är bra.
 

Läs mer: José Gonzáles spelade in nya albumet Local Valley (2021) i vardagsrummet >