Håll koll på dina frekvenser!

Var medveten om att detta bara är exempel och att varje inspelning och instrument skiljer sig åt, såväl som lyssning och rum. Men här har du i alla fall något att utgå ifrån:

Sång
120–180 Hz – Fyllighet.
240–350 Hz – Gröten eller värmen, beroende på inspelning. En tunn röst är bra att boosta här.
400–800 Hz – Instängdhet, hårdhet.
2000–4000 Hz – Tydligheten.
5000–10000 Hz – Väsljud.
10000–15000 Hz – Luften.

Gitarr
82 Hz – Gitarrens lägsta ton, E.
200 Hz – Kroppen på elgitarr.
240 Hz – Kroppen på akustisk gitarr.
2000–5000 Hz – Tydlighet och strängljud.
10000–12000 Hz – Luften.

Bas
41 Hz – Basens lägsta ton, E.
80 Hz – Basens kropp.
125–200 Hz – Gröten eller värmen, beroende på inspelning.
400–800 – Tydligheten i små högtalare.
1500–3000 Hz – Strängljud och tydlighet.

Bastrumma
50–100 Hz – Boom!
200–300 – Gröt!
400–600 Hz – Honk!
3000–5000 Hz – Smack!
6000–8000 Hz – Klick!

Virvel
180–250 – Kroppen.
400–500 – Pappigheten.
2000 Hz – Bang!
5000–7000 Hz – Sejarmatta och rassel.

Pukor
80–150 Hz – Kroppen.
300 Hz – Gröten.
500 Hz – Pappigheten och hårdheten.
4000–6000 Hz – Tydligheten och attacken.

Överhäng
200 Hz – Värmen.
400–600 Hz – Pappigheten.
3000–4000 Hz – Tydligheten.
12000 Hz – Briljansen.

Piano
80–120 Hz – Fyllighet.
2000–5000 Hz – Tydlighet.

Och det kanske viktigaste av allt: Mixa inte med ögonen utan med öronen!

Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.