Gainstruktur – är det verkligen så viktigt?

Om jag skriver att gainstruktur handlar om att justera volymen vid varje förstärkningspunkt för att säkerställa ett optimalt signal-till-brusförhållande utan oönskad distorsion, så förbryllar det förmodligen mer än det tydliggör. Detta påstående förklarar inte heller vad gainstruktur är bra för och varför det ska användas. Men gainstruktur inom inspelning och mixning är egentligen ganska enkelt: Det handlar kort och gott om att inte spela in för starkt och inte för svagt och sedan behålla detta tänk när du mixar. Att helt enkelt hushålla med volymen. Du ser med andra ord till att första steget inspelningskedjan, exempelvis mikrofon till preamp eller ljudkort, har en lagom nivå och håller sig så hela vägen genom pluggar och annat för att slutligen hamna på masterkanalen i din DAW.

Bakgrund
Men låt oss backa några steg och ta det från början. I den digitala tidens begynnelse, för att inte tala om den analoga tiden, var det viktigt att spela in starkt för att undvika brus. Enkelt uttryckt: Starkare signal in i hårdvaran gav en renare och ”bättre” signal. Man eftersträvade kort och gott en sweet spot, där varje preamp, kompressor eller mixerbord lät som bäst gällande volym i förhållande till brus. Dagens teknik med 24-bitar eller mer, innebär dock att du inte längre behöver spela in särskilt starkt för att få en ren signal. Något som lätt glöms. Det viktiga är att du spelar in så att inte digital distortion uppstår, det vill säga det som uppstår om du överskrider den digitala nollan och det slår på rött i din DAW.

Lagom
Gainstruktur handlar alltså inte om att du inte får dra i volymreglagen när du väl spelat in, vilket är en självklarhet när du mixar, utan om att ursprungssignalen håller en god nivå genom hela inspelnings- och mixningsprocessen. Att gainstruktur skulle påverka ljudkvalitén är därför en sanning med modifikation. Om du spelar in för starkt uppstår distorsion (om du överskrider nollan i 24-bitar eller 16-bitar), vilket ofta inte är önskvärt. Om du däremot spelar in på tok för svagt riskerar du brus när volymen senare dras upp, vilket heller inte är att föredra. Vidare reagerar pluggarna i din DAW olika beroende på hur starkt du matar dem. Det är med andra ord inte så att ljudet blir ”bättre” av att du spelar in med lagom nivå, utan snarare så att det inte förstörs eller blir sämre. Med detta sagt kan varje ljudkort eller preamp ha en speciell sweet spot där det låter som bäst, men detta är högst individuellt och har inget direkt med gainstruktur att göra.

Om dina ljudfiler brukar ser ut så här har du med största sannolikhet spelat in onödigt starkt, även om det inte är något direkt fel i sig, så länge topparna inte är avklippta. 

Om din ljudfiler ser ut så här har du med största sannolikhet spelat in lite för svagt och kan gott unna dig att kräma på i fortsättningen. Men det är inte säkert att det är nödvändigt. Det viktiga är dock att det låter bra, inte hur det ser ut. Sen är det viktigt att förstå att det kan se olika ut i olika DAW.

Siffror
Ideal gainstruktur, om vi nu ska våga tala om en sådan, uppstår när varje steg i kedjan tar emot och för vidare en signal som är optimerad för dess dynamiska omfång. Det finns en oskriven regel som lyder något i stil med att du ska spela in med en RMS eller LUFS runt -18 dBFS, det vill säga motsvarande 0dBVU på analog utrustning - eller volymtoppar mellan -12 dBFS och -6 dBFS beroende på instrument. Dynamiska instrument, som exempelvis en virveltrumma, får av naturliga skäl högre toppar än basen. Men det är viktigt att förstå att detta enbart riktlinjer som talar om att du inte behöver spela in starkt för att det ska låta bra. Det finns däremot några praktiska poänger att fundera över. För det första behöver du inte sänka reglarna så mycket på varje kanal om du spelat in med återhållsamma nivåer. Ju starkare du spelar in desto mer måste du sänka varje kanal. Att ha massvis med kanaler på exempelvis -23.4 dB, -27,7 dB, -18.5 dB och så vidare i din DAW blir snart ganska osmidigt. Det blir lätt en väldig massa småjusteringar hit och dit, vilket inte minst kan vara tidskrävande. Men som sagt, detta har egentligen ingenting med ljudkvalitén som så att göra, utan handlar helt och hållet om arbetsflödet. Vidare kan det vara så att vissa pluggar inte mår bra av att pressas för hårt, speciellt pluggar som efterliknar gamla prylar, då gäller det att justera ingångsvolymen. Sist men inte minst är det betydligt enklare att A/B lyssna med effekter av och på, om du håller volymen jämn mellan pluggarna.

En VU-mätare är inget måste men kan vara till hjälp när du sätter nivåerna i mixen.
Observera att CAL är inställd på -18 dB, vilket hjälper dig att inte mixa så starkt.

Slutsats
Kontentan är såldes: Gainstruktur är knappast raketvetenskap utan handlar snarare om sunt volymförnuft. Inte heller kommer det förvandla dina mixar till mästerverk. Men jag vågar ändå påstå att förståelsen för att spela in och mixa med rimliga nivåer är direkt avgörande, för att inte säga grundläggande, för att få till en välljudande mix som dessutom är enkel att arbeta med. Spela in varje kanal med toppar under nollan i din DAW, men gärna betydligt svagare, vilket kommer underlätta arbetsflödet och kanske till och med bättra på soundet när du mixar.

Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
 

Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.