Sennheiser MD 421 Kompakt – en dynamisk liten arbetshäst

Den första 421:an kom redan 1960 och blev snabbt en av de mest använda mikrofonerna inom radio och TV i hela västvärlden. Många är de celebriteter som hållit tal eller gett intervjuer i en sådan. Formen var från början anpassad för att göra den lätt att hålla i handen, med ett särskilt inskjutet stativfäste undertill som bidrog till dess egenart. Vi återkommer till det.

Snart blev MD 421 populär inom musikproduktion också, tack vare sin varma och närvarande ljudkaraktär och mångsidighet. Den används sedan dess ofta till trummor och andra ljudstarka instrument som elgitarr- eller basförstärkare, elorgel-leslie, blås och slagverk. Men den funkar bra på nästan vilken ljudkälla som helst, till exempel sång eller tal. Listan på stjärnor som använt sådana är lång, alltifrån Jon Bonhams bombastiska trummor till Taylor Swift live. Vissa menar att om man bara ska ha en enda mick så är det en klassisk MD 421 som gäller. Det har tillverkats massor av exemplar, så att hitta en fungerande vintage-421:a till ett vettigt pris är inte så svårt som med vissa andra, mer exklusiva legendarer.

421:an gjordes i flera varianter och nyanser av grått och den gamla DIN-kontakten ersattes sedermera av en standard XLR-anslutning (U-serien). 1998 uppdaterades modellen och fick namnet MD 421-II, en modell som fortfarande säljs. Den är något kortare än originalet och har ett hölje av kompositmaterial och allmänt tåligare konstruktion. Nyligen släpptes alltså ytterligare en variant, dagens testobjekt MD 421 Kompakt.

Klassiska micken Sennheiser MD 421 finns nu i en mindre variant kallad Kompakt.

Konstruktion och design
Precis som den större modellen är Kompakt en dynamisk stormembransmick med njurformat upptagningsfält. Mikrofonens kapsel ska enligt Sennheiser vara densamma som i storasyskonet och skillnaden ligger främst i mikrofonkroppens storlek. Kompakt är omkring hälften så lång som 421-II och 225 gram lättare. Även prislappen är kompaktare, cirkapriset ligger runt 3600 kr vilket är drygt en tusenlapp mindre än MD 421-II. Kompakt-varianten saknar dock basskärningsfiltret från storasyskonet. Kompakt är permanent inställd på det läge som på de större 421:orna heter Music (basskärningen inaktiverad), vilket väl ändå är det som mest används inom musikproduktion. Höljet är av samma material som hos 421-II men stativfästet är nu helt integrerat.

Kompakt är drygt hälften så stor som 421-II, fortfarande i produktion.

Varför har nu Sennheiser gjort dessa förändringar? I synnerhet de som använder 421-II eller vintage-modellerna till trumset upplever ofta micken som lite otymplig och skrymmande. Dessutom tenderar det ovan nämnda stativfästet att bli opålitligt, så att hela micken lossnar och träffar trumman eller golvet när den riktas nedåt. Mindre kul. Detta har Sennheiser alltså tagit till sig och Kompakt är svaret, med ett fast monterat stativfäste. Det gör dock modellen mindre lämplig som handhållen sångmick. För den som ofta vill använda MD 421 Kompakt till att närmicka trummor finns, som separat tillbehör, en särskild hållare som kläms fast direkt på sargen på en någorlunda modern virveltrumma eller puka. Avståndet till skinnet kan justeras ± 3 cm. Även om det är praktiskt och sparar utrymme bör man vara medveten om att resonanser eller skrammel från trumman kan fortplantas genom hållaren in i micken. I så fall är ett fristående stativ bättre, om man har utrymme.

För den som ändå föredrar den större modellen tillverkas alltså MD 421-II fortfarande. Kompakt bör således ses som en breddning av utbudet, inte en ersättare. Trots sitt relativt låga pris utstrålar Kompakt samma gedigna byggkvalitet som sina större syskon. Men hur låter den? Och hur står den sig mot en äkta vintage-421?

Kompakt har ett eget sound
Enligt tillverkaren har alltså Kompakt samma kapselkonstruktion som 421-II. Karaktären torde därför vara liknande om än inte exakt den samma. Jag hade inte tillgång till en 421-II vid testet och kan inte bekräfta den saken. Däremot kunde jag låna in en klassisk 421-N från tidigt 1970-tal och du kan höra jämförelsen i Soundcloudspelaren nedan.

Vi jämförde en vintage 421-N från 70-talet med nya Kompakt.

Jämförelsen är inte vetenskapligt genomförd men ger ändå en god bild av hur de båda mickarna, 421 Kompakt och 421-N, skiljer sig åt. Och det ska visa sig att skillnaden är större än väntat. Det ska förstås sägas tydligt att det är svårt att veta vad den åtminstone 50 år gamla 421-N har varit med om i sina dagar och hur mycket ljudkaraktären skiljer sig från andra exemplar från samma era. Så även om ljudjämförelsen är intressant ska den inte ses som ett absolut facit. Andra gamla 421:or skulle kunna skilja sig en hel del från detta exemplar.

Sång
MD 421 var alltså ursprungligen avsedd för tal och har sedan också använts till sång genom tiderna, framförallt live. Alltså började jag med sång. Direkt avslöjas den tydliga skillnad i ljudkaraktär som är konsekvent genom alla de fortsatta testerna: Kompakt har en modernare karaktär med mer bas och diskant. Vintage är mer mellanregisterbetonad.

Ett potentiellt problem med Kompakt som sångmick är dess inbyggda förhöjning från ca 2 kilohertz och uppåt med en topp runt 5 kilohertz. En sådan karaktär kan vara bra för att ge tydlighet åt trummor och elbas, men riskerar vid tal och sång att förstärka sibilanter (s- och sj-ljud) för mycket. Det är värt att betänka för sångare som har starka sådana (som jag själv). De-esser i all ära, men de ger inte alltid önskvärt resultat. Andra sångröster kan förstås vinna på tydligheten som uppnås av ett lyft i mellanregistret.

MD 421 Kompakt har en förhöjning i övre mellanregister och diskant. Ibland bra, ibland inte.

Puka och diverse slagverk
Låt oss gå vidare till trummor, i synnerhet pukor. Det är ju ändå det som 421:or används mest till. Att MD 421 Kompakt har getts sin nätta form, sitt integrerade fäste och möjligheten att använda med en särskild sarghållare skvallrar om att Sennheiser främst ser 421 Kompakt som just närmick till trummor. Här testade jag på en 10-tums Pearl-puka.

Kompakt hänger med bra i dynamiken och ger ett fylligt och distinkt ljud. Vintage-modellen är “snällare” men har likväl den där mer träaktiga närvaron som gjort modellen så populär. Kompakt är återigen modernare i sitt sound, på gott och ont. Den har god avskärmning mot ljud från sidorna och bakifrån (bra direktivitet), en viktig faktor särskilt vid inspelning av ett trumset där man vill behålla separationen.

På maraca, äggmaraca och tamburin gör mellanregisterlyftet att Kompakt blir vass i ljudet, medan vintagemicken ger en mer realistisk och musikalisk återgivning. Handtrumman, djemben och den lilla gonggongen funkar bra i båda mickarna och skillnaden här är kanske mer en smaksak.

Akustisk gitarr
För gitarr- och bastesterna anlitade jag Peter Johannesson på Verdleik Music Production i Höllviken. Mickarna placerades ovanför varandra för att undvika de markanta klangskillnader som uppstår vid olika placeringar i sidled framför en gitarr. MD 421 Kompakt gav den nylonsträngade gitarren en extra fyllighet som går att uppskatta, men på den stålsträngade lät det lite bumligt och inte så realistiskt som med vintagemicken.

Vid testet av akustisk gitarr fick mickarna vara ovanpå varandra.

Elgitarr och elbas
Vi avslutade hela testet med elgitarr och elbas som näst efter trummor är det vanligaste användningsområdet för 421:or, både i studio och live. Med mickarna riktade rakt in mot högtalarkonen mitt mellan dess kanter och centrum blev jämförelsen rättvisande.

Här testas ljudet från Fender Telecaster genom en Fender 57 Custom Deluxe.

Vill man ha ett fett och modernt sound är det Kompakt som gäller. Vintage låter, precis som vid övriga tester här, ganska annorlunda med sitt mer närvarande mellanregister. Göttigt eller tunt? En smaksak, skulle jag säga, vad gäller elgitarr. Lyssna själv på ljudexemplen och begrunda.

På elbas kommer basigheten hos MD 421 Kompakt naturligtvis mer till sin rätt och vintage-modellen funkar inte lika bra. Här blir dessutom Kompakts förhöjning i övre mellanregistret värdefull, eftersom den bidrar med tydlighet åt elbasen.

Sammanfattning
Sammantaget ger nya Sennheiser MD 421 Kompakt ett gediget intryck och kommer säkerligen att bli en vanlig syn i många studior och scener framöver. Kanske främst på trumset och elbas, men även som prisvärd allroundmick till allt möjligt annat. Dess kompakta storlek gör den lättare att använda vid trånga placeringar, som närmickning av trummor, det inbyggda stativfästet är ett lyft jämfört med de gamla och man tackar såklart inte nej till dess plånboksvänligare prislapp.

Vad gäller ljudkaraktären går det inte att säga annat än att Sennheiser MD 421 Kompakt skiljer sig ganska markant från den MD 421 av äldre årgång jag hade tillgång till för att jämföra. Kompakt har ett modernare ljud med mer bas och diskant, vilket gör den bättre på vissa saker och sämre på andra. Förhöjningen i det övre frekvensområdet tillför tydlighet på trummor och elbas och en extra krispighet framför en elgitarrförstärkare – och som vi har konstaterat är det är ju just de områden man oftast använder MD 421. På sång och tal riskerar den dock att framhäva sibilanterna för mycket och på skramliga instrument som tamburin och maracas blir det direkt vasst. Summa summarum är MD 421 Kompakt en klart användbar mick, även om jag med viss besvikelse får konstatera att jag nog hade väntat mig en karaktär som låg mer i linje med det klassiska 421-ljudet.

*****

Sennheiser MD 421 Kompakt
Typ: Dynamisk, stormembranig mikrofon för studio- och livebruk
Karaktär: kardioid/njure (närmar sig hypernjure)
Frekvensomfång: 30 Hz - 17 kHz (±3 dB)
Känslighet (mV/Pa): 2 mV ± 2,5 dB
Impedans: 250 Ohm
Max SPL: > 160 dB
Anslutning: 3 pin XLR
Integrerat standardfäste för mikstativ (US/EUR-kompatibelt)
Mått: 265 x 125 x 80 mm
Vikt: 159 g

*****

Fördelar
Prisvärd allroundmikrofon
Lätthanterlig
Robust konstruktion
Bra direktivitet (okänslighet för sidoljud)

Nackdelar
Sibilanter i sång samt tamburin och dylikt kan låta vasst
Extra basighet är inte alltid önskvärt
Saknar de klassiska 421:ornas karaktärsreglage