Valthorn, symfoniorkester och kammarmusik med Åshilld Henriksen

Åshilld Henriksen.

Åshilld Henriksen är valthornist utbildad vid Norges Musikhögskola. Sedan 1979 jobbar hon som stämledare/solohornist i Helsingborgs symfoniorkester. Under sin långa karriär har hon spelat i en mängd olika kammarmusikgrupper och är nu aktuell med trion Ardore och blåskvintetten Pollux.

Hur kommer det sig att du började spela just valthorn?

– Jag började spela piano i sjuårsåldern. När min yngre syster började spela i blåsorkestern på Tjøme där vi växte upp ville jag egentligen börja spela där jag med, men min pianolärare tyckte att jag fick välja ett instrument. Lojal som jag var fortsatte jag spela piano men när jag gick i fjärde klass övertalade mina föräldrar mig att ändå börja i blåsorkestern. Eftersom jag började spela mitt i terminen, senare än alla andra, så fanns det bara ett instrument att välja på och det var althorn. Det ser ut som en liten tuba och är stämt i Ess. Jag fick lära mig skalan men det var de enda lektionerna jag fick, sedan fick jag klara mig själv så gott jag kunde och ta hjälp av de som satt bredvid mig under repetitionerna.

– När jag var sexton år fick jag ett nytt fint horn och började tycka det var riktigt kul att öva. Jag började öva på andra noter än blåsorkesterns, nämligen mina pianonoter. Vår dirigent hörde då att jag plötsligt hade utvecklats mycket och såg mitt intresse för hornet. En dag kom han hem till mina föräldrar och sa att han tyckte att jag skulle byta instrument och börja spela valthorn. Sagt och gjort, mina föräldrar köpte ett valthorn åt mig. Det är inte ett billigt instrument så det var julklapp och födelsedagspresent i ett par år därefter. Dirigenten ordnade också så jag hade möjlighet att ta lektioner i Oslo med Frøydis Ree Wekre. Hon är en av de bästa hornlärarna i världen och fortfarande har väldigt gott renommé. Jag reste från Tjøme till Oslo en till två gånger i månaden från sjutton års ålder. Det var verkligen en stor grej.

– Senare började jag på Musikhögskolan i Oslo och efter några omvägar hamnade jag i Helsingborg. Så man kan säga att valthorn inte var något som jag aktivt valde men när jag väl började spela visste jag att det var mitt instrument.

Åshilld Henriksen.

'Det är ju hög konkurrens om jobb i symfoniorkestrar och inte helt ovanligt att stanna på samma post under lång tid när en tjänst väl erbjuds, hur håller man igång passionen för sitt instrument?

– För min del gör jag det mycket genom kammarmusikgrupperna jag spelar med vid sidan av orkestern. Genom åren har jag spelat i många olika konstellationer. Oktetter, kvintetter, trior, duor - ja, säkert tio eller femton kammarmusikgrupper och nästan alla grupperna har jag beställt verk till från olika kompositörer som vi spelat.

– Jag tror det är nödvändigt för alla som spelar i en symfoniorkester att att ha projekt vid sidan av för att hålla igång passionen. Det är otroligt utvecklande att spela i mindre konstellationer och en väldigt annorlunda upplevelse eftersom det är mycket färre människor som spelar. Man lyssnar på ett annat sätt, det är utan dirigent, man har en större roll och så vidare.

Ditt yrke har tagit dig till många olika platser i världen, finns det några spelplatser som sticker ut lite extra?

– En gång spelade jag på en stor kammarmusikfestival i Ryssland. Arrangören ägde en ölfabrik som producerade Tjeckisk öl och han hade byggt ihop ett konserthus med sin ölfabrik. Han betalade inte något gage men stod för resa, uppehälle och mat. Och öl såklart, men först efter konserten. Det var ett väldigt speciellt ställe att spela på och det lockade dit många av de bästa musikerna i Ryssland.

– En annan gång spelade jag tillsammans med pianisten Beniko Nakajima Almgren i ett tempel på en liten ö i Japan. Det var många äldre människor i publiken och alla satt på golvet i strumplästen. Det var väldigt fint och stämningsfullt.

Du sitter med i juryn när ni anställer nya musiker till orkestern, har du några tips till någon som provspelar för en plats i en symfoniorkester?

– För mig är det allra viktigaste att man vågar göra musik. Jag röstar på dem som spelar intressant och musikaliskt. Självklart måste man också spela rent, rytmiskt och ha fin klang, men det räcker inte. Det är viktigt att komma ihåg att det är hur man spelar under provspelningen som är avgörande, det räcker inte med en hög med intyg för att bli anställd.

– Det är väldigt hög konkurrens om jobben i en orkester så vill man få jobb gäller det att vara öppen för att flytta dit där man erbjuds en anställning. Jag bestämde mig för att jag ville jobba i en symfoniorkester när jag var tjugo år och började redan då provspela. Det var innan jag gått ut musikhögskolan, så jag var egentligen inte bra nog, men gjorde det för att träna på att spela i en sådan situation. Ibland ledde det till vikariat och lite småjobb. Efter en provspelning ringde jag och frågade de som satt i juryn om lite feedback. Det kan jag verkligen kan tipsa om.  

Med så mycket erfarenhet i bagaget, händer det fortfarande att du blir nervös inför eller under en konserter?

– Ja absolut, nästan varje gång. När jag spelar helt nya stycken hinner jag oftast inte bli nervös för då måste jag vara så pass koncentrerad. Men stycken där jag har ett svårt solo kan jag vara nervös inför. Det är väldigt känsligt när det kommer till valthorn då samma ton kan kännas olika från dag till dag beroende av hur sliten man är i läpparna. Muskulaturen är en färskvara och därför är det väldigt viktigt att hålla en jämn form så att man känner igen sina läppar. På en månad kan jag max ha en till två dag då jag vilar läpparna och inte övar, annars övar jag ofta två timmar om dagen.

Åshilld Henriksen.

Hur brukar du tackla nervositeten?

– Jag har lite olika strategier för att landa i mig själv. På eftermiddagen innan en konsert burkar jag meditera och ofta gör jag även lite yoga. Under en konsert brukar jag tänka på att öppna upp bröstet genom att rulla bak och släppa ned axlarna. Jag brukar tänka på min andning och djupandas långsamt sex gånger. Ibland kan man hamna i ett negativt flow, då blir det lätt att man spelar fel och tappar koncentrationen. Då gäller det att snabbt bryta den negativa energin och försöka komma upp i en positiv spiral. Det går att göra på lite olika sätt men en variant är le, det hjälper mig ofta att komma igång, och även här hjälper det att andas lugnt och slappna av i axlarna.

Om du skulle göra en hisspitch för att locka någon att börja spela valthorn, hur skulle det låta?

– Valthorn rankas som ett av de svåraste instrumenten i världen men det är också möjligt att spela vackert utan att vara så väldigt teknisk. En oboist och en violinist måste ha spelat ganska länge för att få till en vacker ton, men på valthorn kan det lilla omfång som går att spela låta fint väldigt snabbt. Det är ett mångsidigt instrument och finns många sammanhang att spela i, allt från blåsorkestrar, brassorkestrar och synfoniorkestrar till kammarmusikgrupper och jazzband. I Disneyfilmer så är de stora, flotta solona ofta horn och lyssnar du på musiken i filmer som Titanic, Harry Potter, och Star Wars så kan du även där höra fantastiska hornstämmor.Länkar

Åshilld Henriksen på Spotify:

Pollux på Spotify:

Måndagsintervjun är en serie av @Lotta Fahlén där intressanta personer från musikbranschens alla hörn delar med sig av sin expertis. Artister och musikproducenter till PR-snillen och ljudtekniker ger en inblick i sina skapandeprocesser, arbetsmetoder och delar med sig av värdefulla tips och erfarenheter de samlat på sig längst vägen. Här hittar du tidigare artiklar i serien Måndagsintervjun >