Soundtrade Studios: Från Abba till kreativ hubb

Kontrollrummet till Studio 1, Soundtrade Studios i Solna. Foto: Björn Olsberg.

Drop In hette ett svenskt tv-program som sändes mellan oktober 1963 och mars 1967. På ett Youtube-klipp från ett av de första programmen uppträder ett brittiskt popband ute på sin första utlandsturné. Mot slutet av programmet, samtidigt som bandet spelar I Saw Her Standing There, släntrar husbandet The Telstars in i bakgrunden. I bild bakom Paul McCartney kan man se Telstars basist Marcus Österdahl – är det bara ett sammanträffande att han också har en fiolbas? – där han står och väntar på att få spela avsignaturen.

Marcus Österdahl är då i början av sin karriär men redan flitigt anlitad som producent och arrangör. 1966 slutar han spela live för att helt koncentrera sig på musikproduktion och får samma år sin första guldskiva för Lill Lindfors Du är den ende som han arrangerade och producerade. Året efter skrev han Melodifestivalvinnaren, Som en dröm för Östen Warnebring, och under en och samma vecka 1968 hade Marcus Österdahl åtta låtar med på Tio i topp, som låtskrivare, producent eller arrangör.

Från villa till gammal biograf
Under otaliga studiotimmar lärde han sig även det tekniska hantverket och 1972 bestämde han sig för att omsätta kunskaperna i praktiken. Han köpte en villa och byggde egenhändigt en 16-kanalsstudio i källaren där sedan delar av Abbas album Waterloo spelades in.

1974 tog Österdahl nästa steg. I nedlagda Biograf Savoy på Råsundavägen i Solna, som dittills använts som replokal av Sveriges då populäraste band, The Hep Stars, låter han Jan Setterberg rita en studio inspirerad av Westlake Recording i Los Angeles. Studion får namnet Marcus Music och blir Sveriges första 24-kanalsstudio med ett transistoriserat mixerbord byggt av Leif Mases. Mases, som idag bygger exklusiva ljudprocessorer under namnet Maselec från sin bas i London, blir under 1970-talet också en av studions ljudtekniker.

Förutom ett väl tilltaget kontrollrum fick Marcus Music också ett stort liverum med en golvyta på runt 100 kvadratmeter och sex meter till tak. När det var nytt låg en heltäckningsmatta på golvet plus draperier längs väggarna vilket gjorde att rummet blev stumt, precis som föreskrevs på 70-talet, men det hade också en stenvägg under glasrutan till kontrollrummet om man av någon anledning skulle vilja testa på lite spännande reflexer i inspelningen.

I Marcus Music spelade man in det mesta: svensktopp, dansband, pop och visor men också två låtar från Ebba Gröns första LP We’re only in it for the drugs och besynnerligt nog många finska artister, från rock med Hurriganes till esoterisk progg med Finnforest och fusion­fantomerna Jukka Tolonen och Pekka Pohjola. Idag är Soundtrades 70-tal mest bekant för att Abba spelade in The Album och tidiga delar av Voulez-Vous i studion. Det är ingen djärv gissning att studions nyinstallerade Harrison 32C bidrog till bokningen, ett mixerbord Abba själva senare valde när de byggde Polarstudion. 

Ägarbyte blev även namnbyte
Marcus Österdahl som tänkte expansivt hade nu också utökat verksamheten med en anläggning för masskopiering av kassettband och 1978 köpte han CTS Studios i London med fornstora anor och inspelningar av musiken till såväl Bond-filmer som Star Wars. Studion i London blev också början till slutet för Marcus Österdahls engagemang i Marcus Music Stockholm som 1981 såldes till C-G Langenskiöld.

Langenskiöld var välbekant med studion på Råsundavägen eftersom hade servat mycket av utrustningen men han hade också andra ingångar i branschen genom en skandinavisk agentur för processortillverkaren AMS. Langenskiöld döpte om studion till Soundtrade och etablerade efter ett par år ett samarbete med skivbolaget Alpha Records som från ingenstans gick till att bli ett av 80-talets största svenska skivbolag och gjorde en av grundarna, Sanji Tandan, till musikbranschens mäktigaste i Sverige. Bolaget var hem för en ny generation svenska artister som Style, Christer Sandelin, Sound of Music och Paul Rein men också Alexander Bards första alter ego, Barbie. Till Alpha hörde också glamrockarna Easy Action med Tommy Nilsson och Kee Marcello, och för att göra en koppling utanför skivbolagssfären spelade Joey Tempest in sången till Europes hit The Final Countdown i Soundtrade.

Omgjort liverum och utbyggnad till 48 kanaler
1987 genomgick Soundtrade en omfattande renovering. Akustikern Ingemar Ohlsson tog hand om liverummet som bland annat fick nytt golv i sten och parkett i stället för den gamla heltäckningsmattan. Samtidigt skickades Bernard Löhr, en av Soundtrades dåvarande hustekniker, i väg till Los Angeles för att undersöka hur de stora grabbarna gjorde i Amerika. Bernard kom tillbaka med budskapet att nu skulle det vara 48 kanaler, inte 24, om man ville vara kvar på kartan.

En av de två Studer A 827 som köptes in på 80-talet. Foto: Björn Olsberg.

Harrison-bordet ersattes med ett Neotek Elite med 48 monokanaler och 8 stereokanaler samtidigt som två Studer A 827 köptes in. Den ena bandaren ställdes i Studio 1 och den andra i nybyggda Studio 2 som inrymts i en gammal frisersalong som varit granne med Biograf Savoy. Nu hade man två 24-kanalsstudior alternativt en 48-kanals när man använde båda vilket var konfigurationen när Electric Boys Groovus Maximus spelades in 1992.

Syntar satte prägeln i Studio 2
Studio 2 saknade liverum men blev den egentliga huvudstudion under Alpha-tiden eftersom så mycket av musiken producerade med syntar och samplers. Och också där satte man in ett Neotek-bord, ett mindre 24-kanals Elan.

Som kuriosa kan nämnas att Leif Mases gamla 24-kanals mixer står kvar i Soundtrades källare. Bordets volymreglar tjänstgör idag som råmaterial för Swedish Sound Engineers Societys pris Gyllene Regeln. Ett pris som 2018 gick till Bernard Löhr.

Under 1990-talet byggdes Soundtrade ut igen med Studio 3 och 4. I likhet med Studio 2 är de bara kontrollrum och ligger två svängda art deco-trappor upp på var sin sida om Savoys dricksvattenfontän som sparats till eftervärlden. Neotek-bord installerades i båda samtidigt som Studio 2 graderades upp till ett 32-kanalers Neotek Elite.

Entrén sett från den ena av de två trapporna.

Studio 3 blev Christian Falks studio där han bland annat producerade Robyns första album Robyn is Here, Teddybears Sthlms I Can’t Believe it’s Teddybears Sthlm och Calling You med Jevetta Steele till hans soloalbum Quel Bordel. En annan pionjär, Gordon Cyrus, som producerade Latin Kings Välkommen till förorten, Addis Black Widow och annan tidig svensk hiohop, höll till i Studio 4. Falk och Cyrus bildade under den här tiden också producentkollektivet Timebomb tillsammans med Ayodele Shekoni. 

Andra produktioner i Soundtrade under de här åren var Army of Lovers Glory Glamour and Love, Joey Tempests A Place Called Home, Bo Kaspers I centrum och inspelningar med E-Type, Eric Gadd och Stakka Bo.

Några av de många mastertejper som fortfarande finns på Soundtrade. Överst: fem av de låtar som kom på Neneh Cherrys album Homebrew från 1992. Nederst: The Ramones – Tio Tough To Die från 1984. Foto: Björn Olsberg.

SAE Institute i nästan 25 år
1995 såldes studion igen, den här gången till SAE, School of Audio Engineering. Det världsomspännande utbildningsföretaget startades I Sydney 1976 av Tom Misner, en gitarrist som bluffat sig till en anställning som ljudtekniker på skivbolaget Festival Records 1970. Tur och skicklighet gav honom en stadig ström av tekniker- och producentjobb, inte bara i Australien utan också i Tyskland, England och i USA. Efter att mer eller mindre ha bränt ut sig började han fundera på om han inte skulle kunna ta en paus och lära ut ljudteknik och produktion på samma sätt som han hade lärt sig: genom att observera andra som kunde mer och bättre. Misner började med en fyrkanalsbandspelare och ett 12-kanalers mixerbord där bara elva fungerade och efter tre månader hade han lärt ut allt han kunde. Samtidigt insåg han att det fanns ett behov och en marknad och med hjälp av några bekanta i ljudteknikerskrået började han utarbeta en pedagogik. Sex år senare fanns SAE i fyra australiensiska städer förutom Sydney. De första europeiska skolorna etablerades sedan under 1990-talet där SAE Stockholm öppnade portarna i Soundtrade Studios 1996.

Utrustningsmässigt innebar SAE först ingen större förändring men i och med att studenterna blev fler anpassades löpande de mindre studiorna till undervisningen. Bland annat såldes en del outboards av, inte minst en hel del AMS-enheter som fyllt rackarna under Langenskiölds tid, för att få råd med exempelvis Pro Tools-system.

– Utrustningen skulle vara modern och ha relevans för kursinnehållet, förklarar Emil Pettersson. Man behövde kunna mixa på Pro Tools men det var kanske inte lika nödvändigt med ett AMS-reverb när man lika gärna kunde visa funktionen på ett TC Electronic.

Studio 2, 3 och 4 var de som huvudsakligen uppdaterades, Studio 1 lämnades i stort sett orörd vad gäller outboards, och Studio 2 fick släppa från sig det man hade dubbel uppsättning av, framförallt Urei och AMS-enheter, som såldes av.

Studio 2 är väl utrustat för svettiga mixsessioner. Men inte tack vare överdrivna fläktsystem. Det här en absorbent av rang.

Det 48-kanals Neve VR som idag står i Studio 1 anlände 2003. Att SAE huvudsakligen haft Neve-bord beror mest på att Tom Misner när verksamheten fått fart på allvar ringde upp de två största tillverkarna, Neve och SSL, och sade att han ämnade köpa tio mixerbord på ett bräde och undrade om han kunde få lite rabatt? På SSL avfärdade man honom som galen – ingen köper tio mixerbord! Hos Neve fick han ingen rabatt, däremot en tom ram på köpet om han verkligen beställde tio mixerbord. Det är den gratisramen som nu står i Studio 1.

– Det är ett Frankenstein-bord, skrattar Emil Petterson. Chassit och de äldsta modulerna är från 1987 och de nyaste från 1992.

En del Neve-bord har fått namn efter stora stjärnor som ägt dem eller från studion de stått i men i det här fallet tog historien en annan vändning. Soundtrades gamla Neotek hamnade i Australien och tack vare Abbas enorma popularitet där och att bordet kommit från Stockholm har det blivit ”Abba-bordet” trots att ingen Abba-musik någonsin flutit genom kanalerna.

En dyster historia förknippad med SAE är den om Soundtrades mikrofonpark som en gång kan ha varit en av landets finaste och av en omfattning att andra studior inte sällan hyrde mikrofoner när man hade stora projekt under inspelning. Vid ett ägarbyte 2010 ombads personalen skicka iväg några av de finaste mikrofonerna till Australien, bland dem en Neumann U47, två U48, två U47 FET, två M49, ett knippe KM54 och en Sony C37, för att kort efteråt sälja vidare studion.

Emil Pettersson skrattar lite avigt när han berättar historien.

– Visst, vi har en del vintagemikrofoner kvar, U87:or och 89:or till exempel, men vi saknar några av våra gamla stormembrans rörmikrofoner som numera är svåra att köpa tillbaka.

Komplettera mikrofonparken
Snabbspolning till 2019 och ägarna till SAE beslutar sig för att avveckla skolan i Stockholm. Studion och varumärket Soundtrade köps loss av en arbetsgrupp på sex personer, två av dem före detta SAE-elever: Emil Pettersson och Oskar Nyman. Gruppen bildar dels R45 – en kreativ hub med namnet taget efter studions adress: Råsundavägen 45 – men man behåller Soundtrade som namnet på den kommersiella studioverksamheten.

Oskar Nyman, en av de sex ägarna som idag driver Soundtrade. Foto: Björn Olsberg.

Oskar Nyman, med en master i Musikvetenskap från Åbo universitet, som beskriver åren före SAE som att han åkte Finlandsfärjan fram och tillbaka med två gitarrer, har efter SAE arbetat som frilansproducent och bland annat arbetat med Ludwig Hart, Tusse och Jung. Emil Pettersson började sin bana som ung livetekniker i trakterna runt Hudiksvall och fick så gott som direkt efter fullgjord SAE-utbildning erbjudandet att bli studio manager för Soundtrade, men också han frilansar och har bland annat mixat Miriam Bryants Tystnar i luren.

Redan tidigt var de nya ägarna på det klara med att Soundtrade skulle stå på två ben, dels en hub där medlemmarna mot en månadsavgift fick disponera de mindre studiorna 2, 3, 4, 5, 6 och 8 ett visst antal timmar per vecka, dels att Studio 1 skulle drivas kommersiellt.

Efter övertagandet har de nya ägarna koncentrerat sig på att renovera ytskikt, att komplettera mikrofonpark och instrument och att återställa mycket av utrustningen från undervisningsmiljön. En studio hade till exempel en D-command, Digidesigns kontrollyta, eftersom det ingick i kursplanen. 

– Den är det inte många som vill hålla på med idag, säger Emil Pettersson. Fokus för oss har varit att utrustningen ska vara enkel att handha, att det ska vara prylar folk verkligen behöver och enkelt att koppla in sig på. Allt ska vara plug and play.

Studio 1 har i stort sett lämnats orörd, det gäller såväl kontrollrum som liverum.

Riggning för filminspelning i Studio 1.

– Liverummet är ju väldigt, väldigt fint, säger Oskar Nyman, och man känner instinktivt att någon har lagt ner ofantligt mycket tanke och pengar i det. Det är svårt att hitta ett rum med lika fin efterklang som här, speciellt i mellanregistret.

Men soundet kan vara både en välsignelse och en förbannelse, fortsätter han.

– Lyssnar man på Bo Kaspers så hör man att det är den Steinwayflygeln i det rummet, så tydlig är midden, samtidigt har jag har märkt att trummisar kan fastna i ett sätt att spela därinne eftersom rummet så tydligt svarar på ett visst sätt.

Bra beläggning på Studio 1
Även om grundtanken med Studio 1 är extern uthyrning används den också av delägarna för sina egna projekt men är även tillgänglig för medlemmarna i R45 som kan boka in sig till ett rabatterat pris i mån av plats. Det stora liverummet är visserligen sällan ledigt men det finns outnyttjad potential. Inte minst behöver varumärket förstärkas. Emil Pettersson menar att man får betala för att studion inte drevs särskilt målinriktat under SAE-tiden plus att det kan ha varit förvirrande att studion samtidigt var en skola.

– Sedan hette studion 301 och inte Soundtrade mellan 2001 och 2010, fortsätter han, för att Tom Misners egna studior skulle ha samma namn. Att Diesel Records sedan lockout-bokade studion under ett år gjorde dessutom att många trodde att den gått i graven.

Framöver vill man visa att det stora liverummet inte bara är till för hela bandtagningar.

– Vi har ju producenter som kommer in och spelar in samtliga flygeltagningar eller trummor för en hel produktion, säger Emil Pettersson.

På önskelistan står också att på sikt byta ut det stora Neve-bordet till något modernare och vars elräkningar inte framkallar skrämselhicka varje månad.

De flesta medlemmar i R45 betalar grundavgiften, 1 500 kronor per månad, och får för det 6 studiotimmar i veckan men också möjlighet att boka obegränsat antal extratimmar påföljande dygn. Alla har tillgång till en standard-setup men beroende på projekt och medlemsnivå finns också en gemensam mikrofonpark som är bokningsbar via ett onlinesystem.

Alla studior kan blockbokas heldagar för externa kunder som skivbolag, förlag som vill sätta ihop ett antal låtskrivare eller en producent som flugits in för specifika sessions.

Såvitt man vet är R45 är ännu så länge ensamma om sitt koncept i Sverige. Emil Pettersson känner till ett ställe i London, The Box, som öppnade ungefär samtidigt som R45, och nu kan några som var med om att starta The Box vara på gång i Köpenhamn.

Soundtrade ska vara mer bara musikproduktion hoppas Oskar Nyman som står vid det eltörstiga Neve-bordet. Just nu byggs en podcast-studio på Soundtrade.

När Oskar Nyman tittar framåt säger han att man gärna vill ha in andra än musiker och musikproducenter som medlemmar. Grundtanken är att Soundtrade/R45 ska vara en plats för ljudproduktion snarare än musikproduktion där också podcastinspelning ingår. Det är också skälet bakom att man nu ska bygga ytterligare en studio, både för de poddare som redan ingår i R45 men också locka andra och ytterligare förstärka bredden för studion.

– Studion ska akustikbehandlas som ett ganska dött liverum med fyra mickar som inte tar upp alltför mycket ambience, bra inredning med en skön sittning och kanske en skärm där man kan få upp saker relaterade till det man pratar om.

Än så länge är podcasts det minsta betalsegmentet i Sverige när det gäller ljud men också det som ökar mest, 71 procent plus när Mediavision jämförde första kvartalet 2022 med samma period 2023.

Det låter som att det ligger en hel del i hur de nya ägarna planerar för Soundtrade/R45.

> Läs mer: Studiorna på Soundtrade