Så skapar den prisbelönte svensken filmmusik i Hollywood, del 2/2

Del 1 av artikeln finner du här.

Finns den en speciell musikgenre du föredrar när det gäller ditt komponerande?
– Efter ett tag så blir det så att man dras till vissa genrer – man behöver nog prova på alla typer av genrer först, och förstås kan man i början inte heller välja och vraka på vad man ska göra för musikjobb. Så småningom började jag inse att en del musik är mer som ett hantverk där man mest följer något som någon kommit på tidigare. I Hollywood finns en typ av mall över hur musik ska låta, på sätt och vis, givetvis baserat på tusentals tv-serier och filmer – man kanske skulle kunna kalla den mallen för Hans Zimmer-mallen.

Jag dras till filmer som har en historia att berätta, och som är lite mer lågmälda och inte så pompösa och pampiga. Jag känner att det är så många som kan göra den stora Hollywood-orkestern väldigt bra, så jag försöker inte aktivt leta mig åt det hållet, utan skapa mer enkel, sparsmakad musik med till exempel gitarr och piano i fokus.

Gitarrer och boxar i Henriks studio i Los Angeles.

Finns det olika trender när det gäller filmmusik?
– All filmmusik bygger ju i någon form på det som gjorts tidigare, men så går det ju olika trender på hur man berättar saker med musik och det förändras kanske var tionde år. Lyssnar du på en actionfilm från 1990-talet så kan du höra ganska stora skillnader jämfört med idag – det som lät spännande då kan idag nästan låta lite komiskt. Orkestral musik har förändrats väldigt mycket.

Det var generellt sett mycket mer melodiskt förut men nu handlar det mycket om att fylla filmen med olika stämningar istället. Det är nästan förbjudet att ha en melodi idag. Tidigare illustrerades karaktärer med en melodi. Ett sätt som ursprungligen kommer från bland annat Wagner och operor, men sedan föll det bort och kom tillbaka med John Williams och Star Wars. Men nu är det nästan förbjudet att använda den stilen – om det inte är animerad film. Men annars är det väldigt lite trallvänliga meloditeman idag i långfilm och tv-serier. Ett undantag är tv-serien Westworld (HBO).

Varför är det inte längre så vanligt med tydliga meloditeman i film och tv?
– En av anledningarna till att det blivit så är att folk idag kollar på mycket tv-serier och på så många avsnitt i rad, så det fungerar inte att ha för lång vinjett innan det börjar. Musiken behöver ha lite mindre utstickande melodier för att inte folk ska tröttna eller bli distraherande från handlingen.

Om du tittar på äldre tv-serier som Twin Peaks, som är melodisk i nästan varje scen, så kan det bli distraherande vid för mycket tittande. Det är risk att tittaren tänker mer på musiken än handlingen, så det finns en naturlig anledning till att det blivit så – på gott och ont. Det finns fortfarande utrymme att vara kreativ, men man får hitta andra vägar.

Vilka studioprodukter och verktyg i datorn jobbar du med?
– Jag spelar in allt via mitt Neotek-bord – ett stort analogt mixerbord från 1970-talet som jag jobbar med. Det är väldigt ovanligt idag att filmkompositörer jobbar så, men jag gillar det arbetssättet. Det tillför lite extra djup och värme, och jag gillar enkelheten. Allt annat sker i datorn. Jag kör Logic och Protools samtidigt på samma dator. Protools hanterar all audio som ska levereras till produktionsbolaget, och Protools spelar även upp filmen, och så synkar jag det med midi-timecode till Logic.

Det är mest vanligt att man har ett program man skriver musiken i och det är oftast Logic, Digital Performer eller Cubase, och ett annat program som exempelvis Protools, som är en så kallad Stem-recorder där man spelar in stereomixar/stems av alla instrumentgrupper som exempelvis höga stråkar, låga stråkar, hög percussion, låg percussion, och så vidare. Det är dessa som levereras till filmens slutmix (eller dub), så att det går att manipulera balansen i musiken för att anpassa den bättre med ljudeffekter och dialog.

En av Henriks Master Sessions i Pro Tools. Bilden är beskuren – klicka på den för större version!

Virtuella instrument – vad använder du mest?
– Jag har en stor blandning av ljudbibliotek – det har blivit mycket med åren. Jag har kanske 10 terabyte samplingar nu. Jag använder Spitfire Sable Strings som har mycket detaljer och känsla, framförallt i de lägre velocity-nivåerna. Många andra stråkbibliotek låter bra, men har inte så mycket personlighet. Jag använder också Berlin Woodwinds för mycket av träblåset. Embertone gör också väldigt bra soloinstrument som fiol, cello och viola.

Jag köper mycket soloinstrument och inte så mycket färdiga stora paket. U-he Zebra använder jag mycket för pads och olika synthljud. En mjukvara som även Hans Zimmer använder mycket. Det är en modulär digital synth som man kan göra extremt komplexa ljud med. Arturias analogsyntpluggar använder jag gärna en hel del. Jag använder inte längre några riktiga analogsyntar – det är mer kreativt för mig att ha allt i datorn numera.

Omnisphere 2 tycker jag är fantastiskt bra, men jag använder det ändå ganska sällan för den typ av musik jag normalt gör, den används mest för att fylla ut saker och ting på ett fint sätt i mina kompositioner. Jag använder ofta sökfunktionen (finder) på datorn när jag ska hitta ett ljud, för jag har så mycket att det är omöjligt att komma ihåg var alla ljud finns.

Ett av Henriks Logic projekt där han delat upp alla ljuden i olika kategorier. Bilden är beskuren – klicka på den för större version!

 Använder du dig något av musiker?
– Inledningsvis är det bra att göra något helt datorbaserat för jag måste alltid göra en mockup/demo för all musik och spela upp för regissören, men jag använder ofta musiker i slutändan, för att lägga en violin eller ett blåsinstrument. Jag tar in max två musiker åt gången, så ingen ska behöva sitta och vänta.

Alla musiker är enormt effektiva här i Los Angeles och Hollywood – har jag förberett med bra noter med artikulationer så sätter de det perfekt på första eller andra tagningen. Det handlar mest om att styra dem känslomässigt åt något håll.

Vad är det som gör din musik unik?
– Man utvecklar väl en typ av personlighet med årens lopp. Jag tycker också det handlar mycket om att man jobbar med regissörer och får ett förhållande till vissa typer av filmer på ett djupare sätt – som att vara involverad redan i manuset eller klippningen tidigt i ett projekt om det är möjligt. Jag tror att det är svårt att vara bäst på allt så jag försöker välja de filmer som jag känner att jag kan tillföra något till.

Därför passar jag bra till de jobb jag tar, sen handlar det mycket om att hitta ett unikt sound per film. Det lägger jag mycket tid på, och att göra något annorlunda gällande instrumentation eller melodiskt innehåll så det inte blir så förutsägbart. Jag tror att det är det som gör mig unik. Jag har alltid ambitionen att tillföra något extra till filmen – något som säger lite mer än det som redan syns i bild.

Här är ett videoklipp där Henrik berättar om musiken han skapat till filmen Child of Grace:

Nedan ett kort klipp om ett av Henriks hjälpmedel, Lemur – för att styra dynamiken på ljuden:

Mer om Henrik Åström hittar du på hans webbplats och du kan lyssna på musiken på Soundcloud.