Så skapar den prisbelönte svensken filmmusik i Hollywood, del 1/2

Vi sitter i hans bil på väg till bostaden i Los Angeles, där han ska visa oss sin studio och där vi ska titta närmare på filmen Child of Grace som han gjort musiken till. Henrik berättar om sin musikaliska resa.

Hur blev du intresserad av att skapa musik?
– Jag växte upp i Göteborg, och mitt musikintresse började väldigt tidigt genom min far som hade ett otroligt stort intresse för klassisk musik, som alltid spelades i bakgrunden hemma, och jag tror det påverkade mig mycket. Jag började spela piano på egen hand när jag var runt fem år. När jag var runt åtta-nio år började jag ta pianolektioner, men jag var urusel på att göra mina pianoläxor, och slutade snart ta lektioner. Jag tyckte det var mycket roligare att spela på egen hand, och jag satt i stort sett varje kväll hemma och spelade piano fram till sista året på gymnasiet.

Jag inspirerades tidigt av tv- och filmmusik. Musiken under 1980– och 90-talet var på den tiden väldigt melodisk med tydliga starka meloditeman, och jag lärde mig alla teman som gick då – bland annat musiken till ”Hem till gården”, ”Mc Gyver”, ”Knight Rider”, ”Black Adder” med flera, och en dansk tv-serie som hette Matador som jag tyckte hade ett fantastiskt meloditema.

Henrik vid pianot i föräldrahemmet i Göteborg.

När började du studera musik?
– Jag gick naturvetenskaplig linje, så musicerandet var då helt vid sidan om studierna. Precis efter gymnasiet och lumpen, när jag alltså var i 20-årsåldern, så beslöt jag mig för att satsa mer på musiken och lära mig det mer ordentligt. År 2000 flyttade jag från Göteborg till Stockholm och gick på Memus – Stockholms musikkonservatorium, som numera inte finns längre.

Där studerade jag i två år. Jag har alltid varit bra på att spela, men jag visste inte riktigt vad jag gjorde, så jag behövde verkligen få koll på musikteori, arrangering och lära mig noter. På Memus lärde jag mig även spela gitarr.

Du startade sedan företaget A-Stream Studio, berätta lite om det.
– På Memus träffade jag förstås väldigt många olika typer av musiker – det var en blandning av klassiskt, pop, jazz och alla möjliga musikgenrer, och jag började då även intressera mig för pop och rock, vilket ledde till intresset till att spela in musik, och 2003 startade jag A-stream studio. Det var också då väldigt många musiker, bland annat från Memus som hade ett stort behov av att spela in sina låtar någonstans och få det mixat, och jag kunde även hjälpa till med arrangemangen.

Under den perioden, 2003-2010, så blev det mest pop/rock och andra genrer, och ännu ingen filmmusik, utan jag jobbade med svenska band och artister. Jag hade turen att jobba med artister som Miss Li, Cajsa Siik och Titiyo och lärde mig att jobba med många olika genrer.

I mixläge i A-Stream-studion i Stockholm.

Hur närmade du dig att skriva musik till film?
– Under perioden jag drev studion så höll jag lite koll gällande skapandet av filmmusik i Sverige, men det var väldigt svårt att få in en fot någonstans – det kändes som att det var tre-fyra personer som gjorde all musik till film och tv på den tiden, och det var väldigt tuff konkurrens där det fanns en elit av filmmusikkompositörer.

Det har förändrats lite sedan dess känns det som, men på den tiden var det Stefan Nilsson och några till som gjorde ”allt”. Visserligen väldigt bra musik som inspirerade mig mycket, men jag var för långt borta från att få möjligheten till något musikuppdrag, så jag fokuserade på att producera och mixa band och artister, och lägga in mina egna arrangemang och idéer i det istället.

Runt 2010, när jag var nästan 30 år gammal, så tänkte jag att jag ska ge filmmusikskapandet en chans i alla fall, och jag hade i flera år känt till Berklee College of Music i Boston men hade egentligen aldrig tänkt mig att söka utbildningen, men skickade ändå in min ansökan och en månad senare blev jag kallad att göra en audition med sång och piano.

Jag kom in och studerade här i ett år. Jag tog alla lektioner som hade med filmmusik att göra. Det var förstås hårt studerande. Det bästa med denna utbildning var nog det nätverk av människor man skapade sig. En del av dem samarbetar jag fortfarande ibland med idag.

Hur fick du ditt första filmmusikjobb?
– Genom Berklee så fick jag mycket bättre förståelse om hur det fungerar. Innan så hade jag en romantisk bild av filmmusik – att det är ganska enkelt – man skriver lite musik till en film och bitarna faller lite på plats av sig själv, men efter ett år på Berklee, så förstod jag att det är ett otroligt stort hantverk och kräver ett enormt tekniskt kunnande och man måste också känna till film och hur det är uppbyggt, och för att inte tala om alla termer, så jag förstod att jag hade en bit kvar.

Men jag började ändå söka upp filmstudenter för att göra musiken till deras projekt. Jag hade ingen lust att assistera någon redan etablerad kompositör som annars är den vanligaste vägen i USA, och sedan jobba sig uppåt och stå på egna ben efter några år.

Jag letade efter att göra musiken till kortfilmer. Jag hade ju inte så mycket eget musikmaterial att visa upp men fick ändå till slut förtroendet år 2011 att jobba med Alison Parker, en kvinnlig kanadensisk regissör som skulle göra en kortfilm på 26 minuter – en dramakomedi som hette ”Jake and Jasper”, och som hade en rätt bra budget med hyfsat kända skådespelare, så det var ju en fantastisk chans.

Du vann förra året en Goldie Award för bästa originalmusik.
– Jag fick priset för bästa originalmusik för kortfilm av Vancouver Island Short Film Festival i Kanada. Tyvärr var jag inte närvarande så jag hörde inte motiveringen. Så vitt jag vet finns det bara en trailer på Youtube, och där min musik inte är med.

Filmen heter “Dude, Where's My Ferret?” av Alison Parker och är en lättsam komedi i samma anda som 1970-tals komikerna Cheech och Chongs filmer, vars humor kretsar kring droger, och en olydig iller som ställer till det för filmens huvudperson.

Komedigenren är en av de svåraste att göra musik till faktiskt, och jag fick prova många olika stilar innan jag hittade rätt. Ett tag var jag inne på distade elgitarrer och punk, men det slutade med ett lite mer orkestralt arrangemang. Det blev roligare när musiken var mer seriös och fungerade som en kontrast till filmens knasiga handling.

Henrik vann år 2016 en Goldie Award för bästa kortfilmen ”Dude, Where's My Ferret?”

Hur förbereder du dig inför att göra musiken till en film, och hur går du tillväga?
– När det gäller filmen ”Jake and Jasper”, så var den i detta fall redan färdigklippt utan musik, så jag fick helt fria händer. Annars brukar det ofta finnas så kallad temp-musik (som är musiken som klipparen och ibland regissören, använder sig av när de klipper ihop det filmade materialet, innan den skarpa filmmusiken är komponerad, och som ger en fingervisning om vad man är ute efter för typ av musik, reds.anm). Jag fick den första scenen av filmen skickad till mig för att göra musiken till den som ett test.

Det är ganska vanligt att göra musik till en scen först, och om det känns rätt för regissören, så får man hela jobbet. I den här filmen så tyckte jag det passade att använda mig av mycket stålsträngad gitarr och piano. Regissören tyckte det var helt rätt och jag fick göra musiken till hela filmen. Det var väldigt viktigt för mitt självförtroende. Hade det inte funkat så hade jag nog åkt tillbaka till Sverige och därmed troligtvis lagt filmmusiken på hyllan.

Hur jag normalt tar mig an ett filmmusikuppdrag idag är att förbereda mig sig så mycket som möjligt, så tidigt som möjligt. Om jag har en chans att se regissörens tidigare filmer så är det en bra början, för det ger en bild över vilka idéer de har och hur de tänker. Sedan läser jag alltid manusen. Jag brukar få manus ibland innan filmen ens spelats in faktiskt.

Jag kan sitta och läsa det samtidigt som jag sitter och spelar in lite idéer som bara kommer spontant, för att fånga känslan i berättelsen i ett tidigt skede. I övrigt ser det faktiskt helt olika ut från gång till gång. Jag har inget fast arbetssätt där jag börjar med piano eller gitarr utan det handlar mycket om att jag sitter först och tänker, filosoferar om vad filmen behöver för något.

När man ser den färdigklippta filmen sen, så ser den ofta helt annorlunda ut än man tänkt i sitt huvud, så man får börja om litegrann igen, men man har ändå en djupare förståelse för storyn i filmen. Det klipps ofta bort rätt mycket från manuset så jag vet mycket mer om handlingen än det tittarna ser och då kan man lägga till det musikaliskt som ”små ledtrådar” till det man inte ser i filmen.

Filmer som ger rum till sådant dras jag mest till, för det finns så många filmer som t. ex. spänningsfilmer som thrillers där det inte finns plats för sådant, för det handlar om att upprätthålla en stämning eller en spänning hela tiden.
Jag kan ibland sitta och gå igenom samplingsbibliotek för att finna något intressant ljud där som passar in i manus, eller så kan det bli så att jag åker till en musikaffär för att hitta något speciellt instrument där. Jag försöker alltid hitta något som är unikt som gör att filmen får sin egen karaktär om möjligt.

Vilket innebär att man ska akta sig för att börja med piano – det funkar ofta ganska bra och gör att man kan bli lite lat och så blir det en annan känsla än vad som kanske är mest rätt. Det kan vara bra att testa andra saker först, som en flöjt eller pad och ibland sjunger jag in en melodi som kommer i mitt huvud.

Men det man börjar med är nästan aldrig det man slutar med på något märkligt sätt, så även om man börjar med gitarr så kanske det slutar med bara en cello – det växer organiskt fram för mig. Men det är ju olika från person till person. Jag försöker hålla det öppet så länge som möjligt, och det gör det mer intressant också för mig. Jag försöker se musiken utifrån, och jag växlar mellan rollen som kompositör och publik. Ibland försöker jag lära mig ett nytt instrument, men det beror på hur mycket tid det finns.

Från inspelningsplatsen för filmen “Child of Grace” - en långfilm regisserad av Ian McCrudden som Henrik skrivit musiken till.

Har man fortfarande en genomgång med regissören, med flera, (en så kallad spotting session) innan musiken skapas?
– Det rekommenderar jag alltid, men det är inte längre normen om det inte är filmer med en budget på över en miljon dollar. Nuförtiden kan en spotting session vara ett telefonsamtal med regissören eller man kollar lite på filmen tillsammans och diskuterar lite saker här och där bara.

Hur får du dina uppdrag?
– Jag jobbar kontinuerligt med den kanadensiska regissören, Alison Parker, jag fick mitt första uppdrag av. Vi har gjort fyra kortfilmer totalt nu. Den regissören har också rekommenderat mig till andra regissörer. Det är extremt viktigt att lära känna resten av filmteamet och om möjligt ibland vara på plats när filmen spelas in, för ofta jobbar flera av dem med andra filmer och regissörer. Det gäller att skapa relationer. Man träffar folk och så blir det ringar på vattnet.

Här är del 2, där du kan läsa allt från trenderna inom filmmusik och vilka program och virtuella syntar han använder.

Mer om Henrik Åström hittar du på hans webbplats och du kan lyssna på musiken på Soundcloud.