Så jobbar Duran Duran fram sina låtar

John Taylor, Nick Rhodes, Simon Le Bon och Roger Taylor. I den ordningen. Och de har lirat tillsammans sedan 1978.

För många har Duran Durans musik utgjort ett soundtrack till både upp- och nedgångar i livet. Första singeln från första albumet listade sig som nummer 12 på den brittiska topplistan och de släpper nu sitt femtonde album kallat Future Past, producerat av bland andra disco-legenden Giorgio Moroder och med en starkt svensk koppling i Tove Lo.


Oräkneliga är de stjärnor som måste ha stått i rätt ordning när det begav sig, för bandet Duran Durans karriär liknar nog egentligen ingen annan. De startade bandet 1978 och efter ett halvår hade de sitt första skivkontrakt med EMI.

Vad är det förresten i Birminghams vatten, denna industristad som gång på gång fött och fostrat så många musikaliska legender och då inte bara Duran Duran och Black Sabbath? Härifrån kommer också Electric Light Orchestra, Judas Priest, The Streets, UB40, Magnum, Moody Blues och inte minst högst influenta bandet The Beat. En musikaliskt smältdegel som kom att färga världen.

Mitt i det här fanns John Taylor, en av de sedermera tre Taylors som kom att bilda Duran Duran tillsammans med Simon Le Bon och Nick Rhodes. De är för övrigt inte släkt med varandra någon av dem. 

– Det var en fantastisk tid och plats att växa upp på, säger John Taylor. Jag var tretton år när jag började förstå att musik var något jag ville hålla på med, men jag kom inte från ett utpräglat musikaliskt hem. När punken började spira i stan släppte jag allt och började lira i band. Det var en skön tid. Alla skulle med. “Kom med i vårt band”, “Men jag har ingen bas”, “Nevermind, det fixar vi. Kom nu!” Det var väldigt fritt och prestigelöst och utan det där så vet jag inte vad jag vad haft för mig idag.

– Punken kastade ut alla konventioner och på något sätt alla krav på hur det skulle vara. Jag var med i några band innan Duran Duran, men jag hade faktiskt bara spelat bas i 1,5 år innan jag kom med. Mitt enkla mål var att jag ville ha polare att lira musik med och vårt gemensamma mål var heller inte särskilt komplicerat till att börja med. Vi ville åka till New York och vi ville gärna ha ett skivkontrakt. Musiken var viktigare för ungdomar då än den är nu, för då skulle den kanalisera så mycket. Nu finns så många andra sätt att uttrycka sig, med sociala medier som är tillgängligt för precis alla. Så var det inte då. Idag är alla en stjärna på något sätt och kan leva ut om man nu vill det.

Man slås av att Duran Duran egentligen är ett ganska diversifierat band som skickligt navigera komplexa musikaliska farvatten utan att verka överdrivet bundna av musikgenrer. På den nya plattan har de tagit hjälp av en rad tunga namn från 50 år av musikhistoria. Här finns vid sidan av italienaren Giorgio Moroder, som vid en ålder av 81 kan se tillbaka på en meritlista som innefattar alla, men här finns också relativa ungtuppar som DJ och producenten Erol Alkan, svenska Tove Lo och på gitarr hittar man Graham Coxon från Blur. David Bowie’s förre pianist Mike Garson och gamle vapendragaren Mark Ronson är med även denna gång. Man har omgivit sig med musikalitet av högsta kvalitet, men hur gick studioarbetet till?

– Vi jammar massvis och lägger uppslag på hög. Beroende på vårt humör bestämmer vi en stämning och inte sällan ställer vi trummaskinen på 126 bpm och börjar testa idéer som vi spelar in. Sedan lyssnar vår producent igenom allting och föreslår vilka stycken som är starka eller som behöver mer arbete eller skulle passa bra ihop. Egentligen har jag alltid sett oss som ett progressivt popband, samtidigt som vi är mer av ett musikerband än vi kanske uppfattats som.

– Det finns mycket spänning i ett instrumentalt liveframförande som man lätt missar i denna tid när många samplar och där det egentligen bara är sången som är det enda levande inslaget i en produktion. Ta hiphop där rösten är allt och bakgrunden är helt underordnad. Jag tycker att man tappar något viktigt när man inte spelar in själv och som tar musiken till nästa nivå. Så musiken inte blir så platt. Det var länge sedan jag tvingades jobba så hårt på både mitt bassound och mitt spelande som på Future Past. Jag tror inte att jag tillbringat så mycket tid med det sedan vi spelade in vår andra platta Rio.

– Vi spelade in i musikstudior som var mer av den gamla skolan, bland annat hos Flood i London, och vi spelade in med Giorgio Moroder som helt enkelt sa nej, när han inte var nöjd. Halva tiden var jag helt förkrossad. Vi spelar in en massa stämmor och håller på tills alla spelar spännande partier. V har efter alla år hittat ett sätt att bolla riff mellan Nick Rhodes, trummisen Roger Taylor och mig. Alla delar måste leva och min roll som bassist är att locka med de andra, hålla ihop och hålla energin igång. Jag gillar konsekvent stadga och kan spela samma sak väldigt länge när vi jammar – typ tills de andra säger till att jag borde byta riff.

Se videon "Anniversary" från nya albumet Future Past:

Man kan luras att tro att Duran Duran egentligen bara står för det goda livet som sandstränder och vackra människor med en naturlig koppling till modevärlden och det söta i tillvaron. Finns det någon grund för den uppfattningen?

– Det där handlar nog mer om vår aspiration som unga och att det var så vi ville uppfattas och dit vi ville komma. Men vi hade tur att få utvecklas åt vårt eget håll och kände egentligen aldrig någon direkt press att göra något på ett speciellt sätt. Vi var alla väldigt medvetna om vad som fungerade stilmässigt och vad vi egentligen ville göra musikaliskt och sedan hade vi möjlighet att alltid utvecklas framåt och slippa upprepa oss.

– På något sätt lyckades vi ofta ligga rätt i tiden och kanske lite före vår tid vilket gjorde att vi kunde hålla oss relevanta. Men, vi var aldrig som Joy Division utan ville alltid ge en positiv och kanske euforisk upplevelse till vår publik. Vi gillade att ha roligt, men men också att alltid vara i nuet och vi märker att det fungerar för vår publik. Om det sedan är trendigt så har vi väl gjort vår hemläxa och lyckats ta det ett steg längre än vad som förväntades. Det viktiga, både då och nu, är ju att man verkligen utgår ifrån sig själv och har en kemi i bandet som drar åt samma håll.

Duran Duran – Future Past
🎧 Lyssna på Spotify / Apple Music

1. Invisible
2. All of you
3. Give it all up (feat. Tove Lo)
4. Anniversary
5. Future past
6. Beautiful Lies
7. Tonight united
8. Wing
9. Nothing less
10. Hammerhead (feat. Ivorian Doll)
11. More joy! (feat. Chai)
12. Falling (feat. Mike Garson)

@Urban Kindhult intervjuar intressanta och just nu aktuella artister och som delar med sig av sina erfarenheter och tips.