Night Flight Orchestra – Björn Strid om den nödvändiga uppföljaren

I kölvattnet av plattan Aeromantic som kom tidigt 2020 drabbades världen av en pandemi med avbrutna turnéer och elände som följd. Då man inte kände sig helt färdig med konceptet nödgades man således runda av det hela med en uppföljare som kom att heta Aeromantic II. Jag fick en pratstund för att reda ut begreppen. 

Sverige har några få verkliga kajplatser vad det gäller rock och man kan nog säga att Björn Strid utgör en av dem med sina två band. Soilwork har efter att ha släppt 11 album sedan 1998 befäst sin position som ett av Sveriges mer framgångsrika band i sin genre. Men nu handlar det om det mer dansanta syskonet som lystrar till namnet Night Flight Orchestra och tar sina influenser från en tämligen bred populärmusikalisk palett.

Berätta lite hur det kom sig att ni startade ett lite lättsammare band.
– Vår gitarrist David kom in för att spela på en platta med Soilwork och vi märkte snart att vi delade en kärlek för den musiken som gjordes på 70- och 80-talet. Vi drog senare på turné i USA och hela den svängen kompades av låtar vi gillade från den eran med Staterna utanför bussfönstret. Det var starkt och vi tänkte att vi kanske kunde göra något med det hela. När vi lyckades få till ett band och börja jamma, jag tror det var 2009, så slogs jag av hur rätt det kändes. Det var helt enkelt en sjukt stark musikalisk kick och vi märkte att det fanns något där. 

Fanns det några särskilt tydliga inspirationer du kan avslöja?
– Det kanske framkommer lite av namnet vi valde. Vi tänkte faktiskt kalla oss alla för efternamnet Lynne. Jag skulle exempelvis bli Björn Lynne. Vi hade nog en tanke att detta skulle bli en fortsättning på ELO, Electric Light Orchestra som vi alla älskar. Det finns säkert en hel del ABBA i det vi gör med NFO också. De är ju ganska untouchable med en musik med många bottnar.

– I vår musik hittar du nog också både Björn Skifs och en del svensk 70-talsschlager. Namnet Night Flight Orchestra i sig handlar nog egentligen också om att vi kände att det behövdes ett soundtrack till att vara i rörelse. Att vara på resa på natten är ju lite speciellt och en skön känsla. Hela vår vibe bygger ju på någon form av reseromantik.

Normalt skall ju rockers alltid försöka vara sådär lagom retro och rätt med coola attribut från en lite mer pårökt och fri tid med fransjackor, luftiga kepor och boots. Hur tänkte ni där?
– Exakt. Det vanliga när ett metallband skall starta ett lättare musikaliskt sidoprojekt, är ju att man tänker sig en variant av Black Sabbath och Led Zeppelin, utsvängda brallor och borstiga polisonger men det är ju också så svårt att göra bra. Vi menade istället att det borde finnas plats för ett mer dansant rockband med lite mer discokänsla, som typ rock med discobas. Lite glättigare och lite mer discokulor liksom.

– Samtidigt som många avskyr Kiss kring eran med Dynasty och Unmasked som var hyfsat discomässiga, så tycker jag att just de plattorna hör till de allra bästa som de gjorde. Det intressanta är ju att många kollegor i branschen säger att de innerst inne skulle vilja pröva att göra något helt annorlunda när de hör vad vi har gjort. För mig så är det väldigt svårt att välja och jag vet inte vilket av banden jag skulle ta med mig till en öde ö. Förmodligen bägge. Vi har kommit till en punkt där korsbefruktningen mellan banden har blivit jätteviktig. Trots att uttrycken är väldigt olika så sker ett utbyte av lärdomar mellan de olika stilarna. Viss har det förekommit att någon har kommenterat att det har låtit för mycket Night Flight Orchestra över något vi gjort i Soilwork, men det är nog kanske också ett tecken på en musikalisk evolution. 

Att detta är Aeromantic II, den sjätte fullängdaren i ordningen, kräver kanske sin förklaring? På vilket sätt sitter den ihop med Aeromantic?
– Ja, vi kände att vi inte var riktigt klara med den första Aeromantic-utgåvan och det konceptet och vi fick ju inte heller fullborda hela turnécykeln, i synnerhet när de gig vi gjorde var fantastiska. Det fanns lite mer att ge på samma tema kände vi, emotionellt och melodimässigt, i synnerhet som vi blev avbrutna i turnerandet på grund av pandemin efter att ha klarat av England, Tyskland, Frankrike och Spanien. Vi var bokade en månad men hann bara vara ute en vecka innan hela världstillståndet drog söderut. Sedan bar det ju av hemåt och vi tyckte det kändes lite rumphugget och plötsligt. Så, när vi hade antikroppstestat oss, hela turnégänget fick faktiskt Corona, så bokade vi tid i studion Nordic Sound Lab där vi brukar vara och fortsatte spela in material.

– Vi fattade ju rätt snart att den här Coronan var här för att stanna ett tag och tänkte att vi var tvungna att göra de bästa av situationen. Att dra in i studion gjorde ju att det ändå blev ganska produktiva ett och halvt år i alla fall, med en hel massa rätt fantastiska låtar. Nu hoppas vi bara på att få komma ut och spela dem för folk också…

Lyssna på Aeromantic II (Spotify / Apple Music)