Myles Kennedy om The Art of Letting Go: ”En rå och ärlig resa i studion”

Foto: Chuck Brueckmann

Myles Kennedy är en av de starkaste rockrösterna just nu och har varit aktuell både för Led Zeppelin och faktiskt även en tidig upplaga av Slash’s soloprojekt innan Scott Weiland tog sig an giget. När det uppdraget av tråkiga anledningar sedan blev ledigt, tog Myles chansen, och resten är en framgångsrik historia, med till dags dato fyra inspelningar med Slash and The Conspirators och även det framgångsrika samarbetet med Mark Tremonti i Alter Bridge. Myles själv har släppt tre soloalbum: Year of the Tiger (2018), The Ides of March (2021) och nu alltså The Art of Letting Go. Och snart kommer han till Sverige på egen turné. Vi på Studio tänkte att den här mannen borde ha ett och annat värdefullt att säga om arbetet i studion. Vi hade rätt.

🎧 Lyssna på Spotify / Apple Music
(Förhandsutgåva, hela albumet släpps 11 oktober 2024)

Ditt senaste album, The Art of Letting Go, har blivit väl mottaget. En enklare brygd med lite råare känsla. Kan du berätta om inspelningsprocessen?

– Det var en personlig resa och ett steg vidare, precis som titeln anspelar på. Jag ville skapa något som kändes autentiskt och nära och gick att framföra med tre personer. Den här gången arbetade jag mycket med att skapa en råare, mer direkt känsla, i ett trioformat med Zia Udin på trummor och Tim Tournier på bas. Som vanligt hade jag Michael “Elvis" Baskette som producent. Han är ju en av de bästa producenterna för rock just nu, och egentligen sedan ett bra tag tillbaka. Det är rätt viktigt för mig och något att tänka på när man väljer producent; att ha en person som leder och kan dig utan och innan. Det ger mig möjlighet att koppla av och fokusera. Det bidrar till en produktiv och lugn känsla i studion, där man kan jobba snabbt. Man kan inte byta producent så ofta för då måste man börja om. Elvis är inte bara en producent – han är en vän och en partner i allt jag gör. Arbetet måste också gå rätt snabbt. Ofta handlar det om budget; hur mycket tid du kan lägga på en produktion. Jag vill helst ha allt klart innan jag går in i studion. Alla låtar, texter och arrangemang ska sitta redan i förproduktionen. Jag märker att jag med tiden fokuserar alltmer på en låt's inre kärna och försöker hitta dess eget inre liv. Det gör hela processen smidigare och låter mig fokusera på att fånga den rätta energin. Vi är normalt klara på 4-5 veckor.

Ditt gitarrljud på albumet är lite annorlunda och större jämfört med tidigare. Kan du berätta mer om instrumentvalet?

– På den här produktionen använde jag allra mest min egen signaturmodell, PRS Myles Kennedy, genom en Diezel Herbert-förstärkare. Mycket enkelt och som jag oftast tycker att det ska vara. På förra plattan, The Ides of March, var det helt annorlunda och där använde jag mycket vintageinstrument. Den här gången ville jag ha ett mer fokuserat och direkt sound som passade bättre för trion. Lite mer punk och lite mer kärna och en dagboksanteckning 2024. Man skall göra saker där man är och som titeln The Art of Letting Go anspelar på, är det viktigare att se framåt än bakåt.

Låt oss tala lite om inspelning av sång. Du har nämnt att din röst ibland är en utmaning att spela in, särskilt i frekvensområdet runt 2k. Hur har du hanterat det?

– Ja, jag har alltid haft lite problem med just det frekvensområdet och då måste man testa lite olika lösningar, främst vad gäller valet av mikrofon. Har man möjlighet skall man låta detta ta lite tid för att hitta rätt. När jag spelar in sång använder jag oftast en AKG C12, Telefunken 251 och inte sällan Shure SM7, eftersom de mikrofonerna ger klarhet och värme, vilket är viktigt för min röst. Jag, eller snarare Elvis, experimenterar också mycket med EQ-inställningar för att få rösten att sitta rätt i mixen. Jag håller mig på ett ganska konstant cirka tio centimeter från puffskyddet när jag lägger spåren.

Med tanke på det höga tryck du har i din röst, som också ligger väldigt högt i registret. Hur vet du att optimera energi och uthållighet så att den räcker hela vägen?

– Man skall inte göra för många tagningar. Vi brukar göra en tagning och sedan vilar jag i kanske fem minuter innan vi gör en ny. Det är som när man tränar på gymmet; det andra setet oftast känns lättare än det första. Det hjälper mig att hålla rösten i form under längre inspelningspass. Ofta har man av budgetskäl inte tid att köra rösten i botten och vänta in den, så det måste finnas en effektivitet i hur den används. Man måste samtidigt vara vaksam för att hitta de magiska tagningarna. Man lär sig det där med tiden, och Elvis vet hur han får det bästa ur mig numera.

Hur kan man rent allmänt jobba för att stärka sina vokala insatser? Har du några tips?

– Ja, jag gillar verkligen att prata om röstteknik för det är så viktigt. Här är några grejer man kan försöka tänka på både på scen och i studio.

1. Utforska olika tekniker. Använd diafragman för att stödja högre toner. Att kunna ändra placeringen av ljudet mellan bröst- och huvudröst minskar risken för att skada stämbanden. Lär dig om Bel Canto-tekniken för att effektivt förena bröst- och huvudröster, som hjälper till att undvika att anstränga rösten och förbättrar tonkvaliteten. Andningen är så viktig och beroende på placeringen och hur hårt du trycker. Du behöver alltid tänka på vad som kommer i nästa fras. Blås inte allting för tidigt, du måste verkligen ta det i din egen takt. Jag försöker ta ett riktigt djupt andetag i början för att säkerställa att det finns mycket i min diafragma och jag har det utrymmet. Det är viktigt att vara medveten om det. Som sångare på scen är det viktigt att inte hoppa eller springa runt för mycket så att du blir så andfådd att du får slut på kraft mitt i en fras. Andas. Alltid.
    
2. Överdriv inte uppvärmning. Kortare och mer fokuserade uppvärmningsrutiner är mer effektiva. Använd några minuter för att aktivera röstens register utan att trötta ut den. Inte en timme. Tänk på vad du äter och dricker under 24 timmar innan du ska prestera. Undvik sådant du vet sätter sig på stämbanden. Drick mycket vatten och se till att kroppen har ordentligt med vätska.
    
3. Var inte rädd för att spela säkert. Justera melodin om rösten är trött. Det är bättre att sjunga med precision på en lägre ton än att riskera att sjunga falskt. Använd improvisation för att hantera svåra delar av setet. När din röst blir trött, är det vad som händer. Du börjar träffa allt under där det borde vara eftersom dina muskler säger att den är trött. Jag sjunger generellt mer i lägre register numera. Då märks det också mer och får större effekt när man väl ändrar tonläge.