Linny Hex – Mixmästare på klubben, radion och i skogen

Foto: Adrian Ulander

Linny Hex är precis fyllda 30 år och mixar techno och house lajv inför publik, men har också ett uppdrag där hon spelar i SR P3. Hennes urval och spelstil går ofta åt det mörkare och dubbigare hållet, snarare än den rätt-i-ansiktet-hårdhet som många förknippar med begreppet techno. Linny Hex är även ett slags inofficiell evangelist för den svenska techno-scenen och hennes setlistor innehåller alltid nya och osläppta spår från landets producenter och remixare. Ja, vi kör väl igång direkt: tio frågor till Linny Hex!

1. Hur började allt för dig, när började du dj:a?
När jag var 21 år hade jag hunnit springa på klubbar och undergroundfester i Stockholm i över sex år och var rätt less på det. Jag behövde något nytt och eftersom jag alltid har stått med ena foten ganska starkt förankrad i den brittiska musikscenen bestämde jag mig för att flytta till London. På något sätt hamnade jag ihop med ett gäng husockupanter som drev ett konstnärligt kollektiv. Eftersom ingen hade något att göra på dagarna stod vi i folks rum och mixade Jungle och Drum & bass från morgon till kväll i ungefär ett år. När jag kom tillbaka till Stockholm började jag spela på lite privata fester, och, ja, nu är jag här.

2. Spelar du något instrument och producerar egen musik?
Konstigt nog spelar jag inget instrument längre. När jag var liten spelade jag både trummor och piano och satt och lekte i musikprogram. För övrigt är min pappa basist. När jag blev äldre tappade jag instrumentspelet, vilket jag ångrar fenomenalt mycket idag. Numera sitter jag och slöproducerar spår när jag har tid, vilket är ungefär aldrig. Jag försöker verkligen hitta mer tid till att sitta och jamma.

3. Det finns musiker tycker att det här med att mixa publik inför publik inte är någon konst jämfört med att spela instrument eller sjunga. Vad säger du om det?
Det där är en typ av elitism jag inte kan relatera till alls och min uppfattning är att sådana åsikter vanligtvis föds ur en okunskap om vad det är andra gör. Att ställa sig på en scen framför personer som förväntar sig att du ska underhålla dem är utmanande oavsett om du spelar med ett band eller mixar ett dj-set. Sedab kan man absolut prata om vilka instrument eller program som rent tekniskt är svårast att hantera, men bara för att det är skitsvårt att spela harpa betyder ju inte det att det inte är en konst att spela skivor.

Jag förstår inte ens hur folk mäter vad som är mer eller mindre konstnärligt. Alla med den här typen av fördomar borde ställa sig bakom ett par vinylspelare och försöka taktmixa två simpla techno-kickar på 20 sekunder, så kan vi diskutera svårighetsgrader och konstnärligt uttryck när det gäller dj-mixning efter det.

Foto: Fia Bolin.

4. På vilken sorts ställen spelar du?
Förutom att spela plattor i radio, vilket jag gör ganska ofta, så skulle jag säga att jag just nu varvar rätt bra mellan att spela på nattklubb och privata tillställningar. Var jag spelar är varierar väldigt mycket beroende på hur den elektroniska scenen ter sig för tillfället Med det menar jag att det skapas fler eller färre privata musikarrangemang, eller undergroundfester som folk också kallar dem, under olika perioder.

Givetvis handlar det också om att välja vilka spelningar du vill göra beroende på vilken typ av dj du vill vara och vilken musik du vill spela. Exempelvis har jag alla gånger utom två sagt nej till att ta hotellbar-gig. Inte för att jag inte tycker att det är nice med en bra barvibbe, men den musiken jag vill spela just nu passar helt enkelt inte in där. Jag vill helst stå i ett laser- och rökfyllt rum vid fem på morgonen och spela för en publik som är där för musikens skull.

5. Hur ofta spelar du ute?
Just nu är jag inne på min sista termin på en masterutbildning i sociologi vilket gör att jag har vart tvungen att omprioritera mina spelningar. Parallellt programleder jag ju ett dj-program i radio också och tillsammans blir allt det där extremt tidskonsumerande. Det har inneburit att jag har fått dra ned rätt mycket på att spela ute det senaste året och just nu skulle jag väl säga att jag max spelar ute någon gång i månaden eller varannan. Att dra ned på att spela tyckte jag nästan kändes läskigt i början.

 På senaste tiden har jag börjat släppa mer och mer på det dock och idag ser jag det som att jag snarare väljer mina spelningar mer noggrant. Jag tror att de flesta som har åldras ihop med sitt konstnärsskap kan relatera till att andra saker i livet också måste få ta plats, även om man egentligen vill fortsätta kicka det som om man vore 21 år.

Foto: Adrian Ulander.

6. Du spelar på fester som kan betraktas som halvillegala rejvs utomhus och liknande. Kan du berätta vad det betyder för dig?
Jag tycker att den här rejvdebatten som har existerat i över 20 år är konstig. Det är så otroligt moraliserande diskussioner i relation till vad jag upplever att diskussioner om andra musikaliska subkulturer är. Bara för att en fest inte är på en nattklubb, utan sker som ett privat arrangemang betyder ju inte det att det är en illegal fest där total anarki råder. Min upplevelse är att privata events nästan uteslutande är bättre uppstyrda än många klubbar jag har gått på och att folk inte blir lika packade och odrägliga där som på krogen. Därför är just de spelningarna mina absoluta favoriter.

Folk kommer dit bara för att lyssna på musiken jag spelar. Sen finns det ju såklart guldställen som Slakthuset, Under Bron och Kägelbanan, med flera, som också är helt fantastiska att spela på. Och det är just för att de jobbar hårt på att det är musiken som är kvällens huvudattraktion istället för alkoholen. Plattformen som privata fester förmedlar till både mig som musiker och besökare är helt ovärderlig i ett samhälle som annars ger ganska lite utrymme till musik generellt.

7. Vilken är den bästa spelningen du gjort och vilken är din drömbokning?
En av de bästa var på Norbergfestivalen 2010. Det var så hysteriskt dåligt väder den kvällen, med hagel och blåst och jag spelade i ett stort tält där det regnade in. Men det slutade med att det var så mycket folk och sån bra stämning i tältet att folk började festa utanför i det totala misärvädret. Det var så mycket lera och vatten och skit överallt – och ingen brydde sig! Det var fint. Jag längtar helt klart efter att få spela på Tresor i Berlin. Får jag en spelning där kan jag lägga av sedan. Skojar!

8. Vilka är dina arbetsverktyg?
När jag spelar ute använder jag allra oftast cd-spelare, mixer och Serato. Ibland varvar jag det med vinyl men det är helt beroende på om klubbens utrustning är bra. Anledningen till att jag slutade spela vinyl ute och gick över till cd-spelare för två år sedan är för att de flesta spelare som står på nattklubbar är så pass gamla nu att de helt enkelt inte är tillförlitliga att spela på. Till slut blev det bara jobbigt att gå och spela, för att jag inte visste om saker skulle fungera när jag kom dit. Lite som att försöka spela på en gitarr som inte går att stämma, kan jag tänka mig. Men det där börjar förändras nu och fler verkar kombinera cd-spelare med vinyl, vilket är fett.

9. Vilka är dina fem favorit-dj:s?
En av mina absoluta favoriter är svenska techno- och house-dj:n Sandra Mosh. Rent tekniskt finns det nog ingen jag har dragit mer inspiration av än vad jag har gjort av hennes mixar plus att jag älskar hennes urval. Sen skulle jag säga att Johanna Knutsson är en klar favorit. Tekniskt är hon superduktig, hennes val av musik är svinbra och hon är nog technovärldens mest ödmjuka person. Sen är UK Garage-dj:n DJ EZ helt klart en av världens bästa dj:s. Personerna som tycker att mixa inför publik inte är konst borde checka hans Boiler Room x RBMA dj-set från 2012. Generellt har jag extremt stor respekt för Drum & bass-dj:s. Kan du mixa det på vinyl kan du mixa vad som helst, alltså verkligen. DJ Zinc är en sådan dj. Slutligen vill jag säga att jag tycker att Joel Mull är riktigt bra.

10. Vilka är dina fem favoritproducenter?
Recondites techno är så vacker i mina öron att jag nästan inte ens kan lyssna på den, haha! När jag såg honom lajv på Into the Valley-festivalen för två år sedan började jag storgråta på dansgolvet. Vem börjar gråta mitt på ett dansgolv, liksom? Hans melodier träffar mig någonstans där ingen annans gör det. Sen är svenska techno-producenten Nima Khak en klar favorit och har varit det väldigt länge. Burial och Massive Attack är bra exempel på musik jag har lyssnat på väldigt länge och ajg kommer troligtvis spela deras plattor även när jag är gammal. Sista favoritproducenten får bli SouthPaw bara för hans helt sjuka produktion på världens bästa hiphop-platta: Immortal Technique- Revolutionary Volume 2.

Linny Hex mixar de bästa techno-spåren från 2016 i SR P3