Joe Duplantier från Gojira låter frustrationen höras i musiken

Gojira är precis så allvarsamma på bild som genren påbjuder. Foto: Jimmy Fontaine.

Sedan starten 1996 har franska Gojira och bröderna Duplantier ritat om kartan för musik i den tyngre skolan och utvecklats till ett av de allra största och mest omtyckta banden. Med en progressiv och teknisk dödsmetall tar de sig även an ämnen som ligger utanför den reguljära fåran och släpper nu plattan Fortitude (Spotify / Apple Music) och lanserar även sitt engagemang i ett miljöprojekt. Studio fick en pratstund med sångaren och gitarristen Joe Duplantier. 

I dessa märkliga tider vi lever i tar saker lite längre tid än vanligt. För tre år sedan, i början av år 2018 så påbörjade Gojira arbetet med denna sin sjunde platta i ordningen och som egentligen var tänkt att släppas under sommaren 2020. Inspelningarna var klara redan tidigt 2020. Produktionen stod bandet själva för och mixningen gjordes av Andy Wallace, en av de verkliga giganterna inom populärmusiken med sitt namn på produktioner som spänner från Slayer till Sheryl Crow och Ghost över en karriär som inleddes redan under tidigt 1980-tal. Återigen imponerar bandet med en musikalisk brygd som reflekterar en bred palett av musikaliska uttryck. Utan att ge avkall på precision eller experimentlusta presenterar man här ytterligare ett steg mot en fulländad och explosiv resa som i vissa delar tangerar en alltmer organisk approach till sitt musikantskap. Det frasar lite mer på toppen och skjuter vildare i kring sig. Man tar också på sig en mer aktivistisk kostym och stödjer ett brasilianskt projekt för ursprungsbefolkningen i Amazonas. 

Det som alltid slagit mig har varit den internationella touch som alltid präglat bandet, så franska ni ändå är. Fransmän är ju historiskt sett inte särskilt imponerade av något som inte är franskt. Hur kommer det sig att ni är så utpräglat internationella i ert uttryck?
– Min bror Mario och jag växte upp med en far som var fransman och mor som var amerikanska, så vi har dubbelt medborgarskap. På så sätt fick vi redan tidigt en insikt i det mer amerikanska sättet att förhålla sig till omvärlden. Nu när vi gör intervjuer får vi många frågor om det finns en fransk touch i det vi gör och jag tror att det är så. Fransmän gör en poäng av att inte vara som alla andra och vill gärna utmärka sig på ett unikt sätt. Till skillnad från USA finns ett annat skyddsnät i Frankrike som gör att du kan klara dig även om du inte presterar, vilket kanske inte är så bra på alla sätt. Det är nog därför som det finns så många bra engelska och amerikanska band och där finns ett survival mode i musiken som man också kan höra. Fransmän vill ogärna ge sig ut och erövra världen. De är hellre hemma och har det mysigt.

Jag noterar i er musik liksom kanske i det franska förhållningssättet till kultur generellt ett bredare anslag och en vidare konstnärlig insikt. Stämmer det också på er?
– Vi har en konstnärlig ambition. Vårt mål är inte bara att ta över världen och bli kända och rika, även om det är trevligt. Vår primära målsättning är att göra saker som tillfredsställer oss som personer. När vi började turnera internationellt 2006 kände vi att det fanns möjligheter att göra det här på riktigt och låta det växa.

Joe Duplantier, sångare och gitarrist i Gojira. Han går även under namnet JoeGira. Inte helt svårt att gissa vem som var medgrundare till bandet.

Du har inte direkt legat på latsidan trots att plattan har dröjt. Du har släppt en signaturmodell från Charvel och en gitarr-plugg som fått väldigt bra kritik, utvecklad av NeuralDSP, inkluderande den för bandet karaktäristiska Whammy-pedalen. Berätta lite om det.
– Neural kontaktade mig för kanske tre år sedan och undrade om jag var intresserad av att göra något tillsammans med dem. Jag är inte speciellt teknisk så de fick förklara för mig som för en fyra-åring, vad de tänkte göra. Jag har inte speciellt mycket utrustning men jag har grejer som fungerar. Jag har en egen studio och gillar att göra saker på det gamla sättet med riktiga förstärkare och riktiga mikrofoner. Med detta sagt så konstaterade jag att denna plugg är fantastisk och även för en vintage-älskare som mig så inser jag att det inte alltid är hållbart att ha en riktig studio med toppar, pedaler, tio mikrofoner och högtalarlådor som levererar vad denna gör. Det tar veckor i en riktig studio att hitta samma ljud som denna har med en gång. 

Det är inte jättemånga som använder en telecaster i metalsammanhang, men ni blir allt fler. Berätta om din relation till telen.
– Telecastern kom in sent i mitt liv. Jag spelade mycket Explorer tidigare tack vare James Hetfield. Och Flying V:s såklart. Sedan följde en period med Les Paul och det var först när jag fyllde trettio som något hände. Kanske var det att jag blev vuxen och drogs till formen på en tele. Men min signaturmodell skiljer sig lite i formen då det inte är en Fender utan en Charvel. 

Nya plattan är lite vildare och lite mer musikaliskt organisk och har mer av toppnoter som stökar med själen. Jag lägger också märke till vildare chansningar och även en mungiga som blandar sig i leken, stämmer det?
– Jag följer helt din beskrivning och håller med dig. Mungigan dök faktiskt upp första gången 2002 på The Link och låten Rememberance och det är exakt samma instrument som vi tog med nu. Den är lite rostigare bara och man får vara lite försiktigt med den. Det är sant att vi tagit ut svängarna denna gång, men det är bara en del av en naturlig utveckling. Jag tror också att frustrationen över att inte kunna spela som vanligt har visat sig i våra låtar.

Ni engagerar er denna gång för ursprungsbefolkningen i brasilianska Amazonas. Berätta lite om det.
– Ursprungsbefolkningar över jorden är de enda som kan leva i sann samklang med naturen utan att förstöra den. De vet vad de behöver och överkonsumerar inte resurserna. Vi behöver inte speciellt mycket men vi lever i en illusion av överflöd. Jag hade turen att bli introducerad med dessa fantastiska aktivister som arbetar mot exploateringen av Amazonas som den brasilianska regeringen verkar för sedan 2019. Jag kan inte göra osett det jag sett. Om vi inte gör något så har vi inget Amazonas om 10-15 år. 

Se videon Gojira - Amazonia nedan:

Läs mer här >