Jakten på signaturmodeller – Clabbe berättar om sin samling

Claes "Clabbe" af Geijerstam på utställningen Guitars of the Stars.

När man läser biografier om kända gitarrister står det ofta att de ångrar att de sålde sin första gitarr. Och sin andra. Det gjorde Claes ”Clabbe” af Geijerstam också, som började sin karriär som popstjärna i Ola & the Janglers på 1960-talet innan han blev mer känd som snabbpratande DJ. Han hade sålt och bytt bort mängder av gitarrer under 60- och 70-talet, och en dag fick han idén att försöka få tag på sina gamla gitarrmodeller.

– Jag ville ha en gammal Telecaster, min första Vox-droppe och min första Hagström-gitarr. Sedan kom jag till Les Paul, och då hade det börjat komma återutgivningar, som till exempel 1958 Reissue och 1959 Reissue. Och sedan kom det plötsligt åldrade återutgivningar och de första signaturmodellerna, och då väcktes samlaren i mig. Jag kände att här finns en rolig line, säger Claes.

Sedan dess har han successivt byggt upp sin samling genom att byta och sälja gitarrer, och gå från modeller som inte var åldrade, till åldrade. Och slutligen till ”aged and signed” som är den högsta nivån av signaturmodeller. Nu har han 50 stycken till ett uppskattat värde av tio miljoner kronor, vilket ger ett snittvärde på 200 000 kronor. Av dem är ett tiotal signerade, bland annat av Jimmy Page, Billy Gibbons, Slash och Ace Frehley.

En av montrarna som visar den unika samlingen signaturmodeller. I mitten står Kirk Hammetts (Metallica) Flying V. (Foto: Ivan da Silva).

 Man kan man se hela samlingen på Abba-museet på Djurgården i Stockholm, och Claes guidar oss mellan de olika gitarrerna. I handen håller han en återutgivning av Slashs 1958:a som också ska in i samlingen, bredvid Slashs "Number 1".

– Number 1 var från början ett handbygge av en kille i Kalifornien. Slash hade inte råd med en riktig Gibson Les Paul så en kompis fick bygga en gitarr åt honom. Och senare tog Gibson in den och gjorde en äkta Gibson av den, som en återutgivning, säger Claes.

Signaturmodellerna är handbyggda och exakta kopior av originalinstrumenten, återskapade in i minsta detalj av respektive originalfabriks Custom Shop. Ofta släpps 25 eller 50 signerade gitarrer i hela världen, så de är hett eftertraktade bland samlare.

– De har tagit in till exempel Slash 1958, skannat den, kollat vilket tonträ den har, hur den är sliten, vad det är för stämskruvar, hur tjock halsen är, vad det är för mickar och hur de är kopplade. Om halsen har varit avslagen så markeras det. Och sedan gör de en exakt kopia. Jimmy Page håller på och polvänder sina mickar och gör single-coil, lägger till knappar och moddar sina gitarrer, och då gör Custom Shop en kopia av exakt den modden.

Många pärlor
Gitarrerna i samlingen är i huvudsak modeller från Gibson och Fender, och det finns återutgivningar av gitarrer som har ägts av bland andra BB King, Eric Clapton, David Gilmour, Richie Blackmoore, Sheryl Crow, Joe Strummer, Rory Gallagher, Pete Townshend, Ace Frehley, Billy Gibbons, Don Felder, Jimmy Page, Marc Bolan, Mike Bloomfield och Slash. Claes egen favorit är Billy Gibbons Les Paul som kallas ”Pearly Gates”.

– Pearly Gates pratas det ju så mycket om, och Billy Gibbons själv är en bra marknadsförare: ”It’s a heavenly tone, it’s nothing except tone”. Detta exemplar har han signerat också, och just den här modellen är nästan omöjlig att få tag i. Men jag lyckades få tag på en för länge sedan, säger Claes.

Gitarrister har en tradition av att döpa sina instrument, och en annan av Claes favoriter är ”Greenie”, den Les Paul som Peter Green en gång ägde.

– Den var ett av de första exemplaren som kom till England, och den köpte Gary Moore sedan av Peter Green. ”Hur många miljoner ska du ha för den här?”, sa Gary Moore. ”Jag gav 110 pund, så vi säger väl det”, sade Peter Green. Så han fick den för inköpspris,.

– Den gitarren sålde Gary Moore sedan för runt en halv miljon dollar, efter att ha spelat på den i 30 år, och Kirk Hammett i Metallica har den nu. Ibland tar han med den på turné. Jag har Kirk Hammetts Flying V i samlingen också, och även den är signerad. De gjorde 50 signerade och jag har nummer 38.

Till vänster: Två återutgivningar av Slashs berömda Gibson Les Paul-modeller (vänster i bilden). Till höger: En av världens mest mytomspunna gitarrer, Peter Greens Les Paul 1959, som senare köptes av Gary Moore och sedan Kirk Hammett. (Foto: Ivan da Silva).

En annan stor inspiratör för många gitarrister är Eric Clapton, och i hans monter hänger en återutgivning av den berömda Fender Stratocastern "Blackie".

– Eric Clapton fäste en cigarett under E-strängen, och när han sedan spelade ett långt solo så hann cigaretten brinna ner och lämna ett svart märke efter sig. Även detta är återskapat i Fender-fabriken, säger Claes

Vi stannar till vid montern med den Fender Stratocaster som Jimi Hendrix eldade upp på Monterey-festivalen.

– Den där är inte Custom Shop, det är en ganska enkel modell som kom i december faktiskt. Den gjorde Fender som en hyllning till Monterey-gitarren, som Hendrix eldade upp. Mönstret målade han själv med nagellack. Han gillade den gitarren men han spelade hela konserten på en annan. I sista låten Wild Thing bytte han till denna och sa till publiken ”I’m going to sacrifice something right here that I really love.” Sedan gjorde han hela ceremonin och satte eld på gitarren, säger Claes.

Till vänster: Eric Claptons gitarrer, med "Blackie" i mitten. Originalet såldes för nästan en miljon dollar på auktion år 2004. Tlll höger: En återutgivning av den berömda Stratocaster som Jimi Hendrix eldade upp på Monterey-festivalen. Dweezel Zappa äger originalgitarren. (Foto: Ivan da Silva).

Kärt återseende
På utställningen kan man även se filmer om gitarrtillverkning och filmer där artisterna spelar på de återutgivna modellerna. Det är gott om rock- och pophistoria i rummet, och Claes själv har massor av anekdoter kring instrumenten när han visar oss runt. Det finns även berättelser på skyltar och i hörlurar där man kan höra om allt ifrån varför BB Kings gitarr heter Lucille till hur Smoke on the Water kom till. Gitarrerna vårdar Claes väl och spelar på med jämna mellanrum.

– Man måste hålla på med dem, greppbrädan ska ha lite rosenolja då och då, man justerar stränghöjden, gitarren ska klinga, tonträ vill gärna leva. De låter faktiskt bättre om man spelar på dem regelbundet.

En dag under samlandets gång kom det ett brev hem där det stod att någon hade hittat en gammal Hagström-gitarr på en vind, i ett dödsbo i Hälsingland. Kunde den kanske ha tillhört Claes?

Claes första gitarr, en Hagström, som han fick tillbaka efter 50 år.

 – De skickade en bild men det var trägreppbräda och ingenting stämde. Det där är nog inte min sa jag, men skicka den till en instrumentverkstad som håller på med gamla Hagström-modeller. På verkstaden lyfte de på pickuplocket och där stod skrivet med en smal tuschpenna: ”Tillhör Claes af Geijerstam”.

Det hade Claes skrivit som 14-åring, och han fick tillbaka den 50 år senare. Nu har den fått en originalbräda med pärlemor och ser ut precis som den gjorde 1961, när Claes köpte den direkt från fabriken i Älvdalen. Nu hänger den till beskådan tillsammans med Claes andra gitarrer på ABBA The Museum at Pop House.