D-A-D om nya plattan och varför du borde åka till Göteborg för riktig rock

Vi satte oss ner med frontmannen Jesper Binzer och trummisen Laust Sonne för att prata om skapandet av albumet, det danska rockklimatet och varför "hygge" kanske inte alltid går hand i hand med rebellisk rock’n’roll.

Grannarna i D-A-D, eller Disneyland After Dark som de hette innan Walt Disney bad dem tänka om för många år sedan, har nyligen släppt sitt senaste album Speed of Darkness, och vi på Studio var förstås nyfikna på hur arbetet med produktionen gått till. Bandet, som firar 40 år tillsammans, är utan tvekan ett av de största namnen inom dansk rock och kanske ett av de största banden i Skandinavien. Trots att de under fyra decennier varit en självklar del av både den danska och internationella musikscenen, beskriver de dock själva den danska rockscenen som lite av en utmaning numera. Vi inleder samtalet med att diskutera rockklimatet i Danmark – ett ämne som ligger bandmedlemmarna varmt om hjärtat. För oss 80’s kids så var väl Danmark snarast synonymt med rockmusik en gång i tiden med många betydande artister som också hade stort genomslag i Sverige.

Danmark är alltså inte längre en stark rocknation? Härifrån har ju ändå band som Gasolin och Mercyful Fate sprungit fram. Till och med Metallica spelade in flera av sina plattor i Köpenhamn på Sweet Silence Studio. Det måste ju vara värsta draget?

– Jo, det är sant att det har funnits både stora rockband och soloartister som kommit från Danmark, säger Jesper. Men just nu känns det inte särskilt dynamiskt eller blomstrande. Vill man verkligen ha riktig rock, måste man nog ta sig till Göteborg eller ut i Europa. Jag tror ibland att vi danskar, med vårt "hygge", inte är så intresserade av uppror eller revolt. Vi är kanske lite för bekväma numera. Men vi i vårt band försöker ändå hålla flaggan högt.

Det här är ju Studio så vi måste ju prata inspelning. När det gäller era skivor, vad skulle ni säga är er hemligheten till en lyckad studioproduktion som når fram?

– Man tror gärna att det handlar om utrustning, studio eller andra yttre förutsättningar, men det viktigaste för ett rockband som spelar mycket tillsammans är inte mikrofoner eller instrument, utan attityden,säger Jesper. Vi spelar in mycket live i studion, sedan gör vi en del pålägg såklart, men det är viktigt att kommunicera intuitivt i bandet och verkligen kunna materialet. Vad det gäller instrument och utrustning så håller vi det enkelt. Vi är inga gearheads direkt och jag spelar oftast på min Gibson Flying V genom en Marshall JCM 800, vilket ger det distinkta, råa ljud som jag tror blivit ett kännetecken för D-A-D genom åren.

Hur mycket skall man förproducera och hur färdig skall man vara? Har ni alltid mycket material med er in i studion när ni påbörjar en ny platta?

– Det där varierar såklart. Allting utvecklas ju på olika sätt och det måste man vara lyhörd för. Det som fungerade för 20 år sedan är inte detsamma idag. Till Speed of Darkness hade vi över 40 låtidéer som vi jobbat fram, säger Laust. De första 12 vi skickade till vår producent Nick Foss gillade han inte alls, så vi fick börja om från början. Det var inte så kul att höra, men samtidigt var det väldigt nyttigt. Man tror ofta att allt skall bygga på trivsel och förståelse, men oftast är det utmaningarna som gör att man utvecklas. Det måste man komma ihåg även om man har sina framgångar och hållit på länge. Varje ny platta är en ny platta. Det är ju ändå först efter ett par år som man vet om det man gjort är bra eller inte, så det är egentligen bara att köra på.

– När Laust kom med i bandet 1999 införde han ett nytt arbetssätt där vi satt på varsitt håll och gjorde förproduktioner, säger Jesper. Men den här gången tillbringade vi nästan sex månader tillsammans i replokalen. Vi körde två månader i taget, med en paus emellan, och jobbade noggrant igenom varje låt. Vi fick ihop tjugo låtar som vi kunde ta vidare, varav fjorton hamnade på plattan.

Det är en produktion med lång speltid och det är inte så vanligt med 14 låtar på ett album numera. Hur tänkte ni kring det?

– Nej, det är rätt ovanligt, erkänner Jesper. Men vi är lite old school och gillar alla låtarna, så varför inte? Vi gillar låtarna och tycker att världen skall höra dem. Vi släpper även en japansk version av albumet med en extra låt…

Hur var inspelningen i Hansen Studio?

- Vi spelade in albumet i Hansen Studio i danska Ribe, med Jacob Hansen som ljudtekniker och Nick Foss som producent. Det är ett fantastiskt ställe där vi trivs. I linje med hur det kanske såg ut förr i tiden så finns där mycket trä i väggarna. Det kan ha större betydelse än man tror, inte minst för trummor som har en tendens att leva upp extra mycket i det sammanhanget och sätta sig bra i mixen. Annars kör vi ganska basic. Mickade gitarrlådor med Shure SM57. Det skall inte vara så krångligt. Som sagt kommer ju framgången mer av hur man är och fungerar, inte minst tillsammans.

40 år av karriär är väl ingenting numera. Hur ser framtiden ut för D-A-D?

– Vi gillar att röra oss kring våra hemtrakter med vissa utstickare, så det blir mycket Skandinavien framöver, säger Jesper. Vi håller oss gärna på vägarna och ser till att allt rullar på. Det tar ju mycket tid det här och har sysselsatt oss på heltid i många år. Vi är ju inte bara konstnärer eller artister, vi är ju också också affärsmän i rockmusik. Vi tar alla beslut och ansvarar bara inför oss själva, och det är viktigt att ha koll för att kunna gå framåt. Vi är helt enkelt en rockfabrik i full swing och vår publik hänger med oss. Det är ändå det högsta och bästa betyget man kan få.

D-A-D:s nya album Speed of Darkness kan du lyssna på här: