Så lyckas du med sånginspelningen

Illustrationer: Johan Isaksson

Sången är inte bara det viktigaste av allt, det är också det enda 99 av 100 musiklyssnare är medvetna om. Det finns fortfarande ingen som har gått ut ur en skivaffär och nynnat på ett basriff eller en fet kick (med det sagt så har ett sound en stor betydelse på andra sätt). Att många säkert har gjort det på väg ut ur en musikaffär däremot illustrerar bara problemet. Många som producerar musik är alldeles för intresserade av feta kickar och i motsvarande grad omedvetna om sångens betydelse.

Sången är början, mitten och slutet. Utan sång, ingen låt. Sångaren är det enda outbytbara i en produktion. Ändå är det alltför vanligt att sången får hastas igenom bara för att trummorna tog för lång tid.

Att spela in sång är inte bara det mest väsentliga i processen, det är också det mest tålamodsprövande och för dig som tekniker eller producent handlar det om att vara förberedd på att orka med detta musikaliska långlopp. Det är du som måste hålla sångaren på gott humör, få honom eller henne att prestera sitt absolut bästa, och i det här sammanhanget kan titlarna lögnare och barnpsykolog vara precis lika mycket värda som diplomerad ljudingenjör.

1. Förberedelser – teknik
Sången har väldigt lite med teknik att göra jämfört med de flesta andra delarna i en musikproduktion. Det handlar om hals och huvud. Däremot är det avhängigt att tekniken finns där men är osynlig och framförallt att den fungerar hundraprocentigt för att resultatet ska bli så bra som möjligt.

Om vi börjar med rummet så spelar det inte så förtvivlat stor roll hur det ser ut. Sångaren förflyttar väldigt lite luft vilket gör att rumsklangen oftast inte kan användas. Det enda man behöver tänka på är att man inte spelar in något som låter illa eller är i vägen för hur man vill hantera sången längre fram. Tänk på att kompressorn längre fram vid inspelning och/eller mix kommer att dra med sig även det dåliga i rummet. Det handlar om att få med maximalt av rösten och minimalt av allt annat. Primärt handlar det alltså om att ta bort reflexioner.

Se till att ha en mjuk matta under mikrofonstativet. Den dämpar inte bara reflexioner från golvet, den minimerar också ljudet av fotstamp och andra artefakter. När det gäller övrig isolering kan man gå hela vägen och köpa ett sångbås eller isolera sig fram till ett heldämpat hörn, men en mycket praktisk och enkel sak är att skaffa en reflexionsskärm, (exempelvis sE Elektronics Reflexion Filer Pro). De finns i lite olika utföranden och kostar mellan ca 400 - 3 000 kr beroende på modell. Förutom att de dämpar rumsreflexionerna innebär de att man inte är låst till ett ställe i rummet där man måste stå och sjunga, utan kan flytta sig runt i rummet.

sE Electronics Reflexion Filter Pro.

En annan nödvändig akustikåtgärd är puffskyddet/puffskärmen. Den kostar några hundralappar och är en väl genomtänkt investering. Det finns alternativlösningar men alla som har provat kombinationen damstrumpa och trådgalge eller penntricket, där man sätter en penna med ett par gummisnoddar längs med mikrofonkroppen, vet också att det i bästa fall fungerar halvdåligt.

Puffskärm P110 från Mikrofonen Sverige AB.

När det gäller sångmick har de flesta en bra mikrofon för sång: Husets bästa kondensatormick. Är det du själv som spelar in vet du att den passar din röst, annars hade du inte haft kvar den. Är det någon annan du ska spela in är det ändå alltid enklast att utgå från den. Att börja en sångsession med att testa fem olika mickar kan vara en utmärkt idé om det handlar om en albumproduktion men är det en eller två låtar är det bättre att låta tekniken sitta i baksätet på just den punkten.

Att börja joxa med olika mickar kan också smyga in en osäkerhetsfaktor i ekvationen och det vill man absolut inte ha när man ska spela in sång. Ljug gärna och utmåla mikrofonen som en bra bit bättre och dyrare än den egentligen är. Glöm heller inte att påpeka att micken förmodligen aldrig låtit så bra som till just den här sångarens röst. Det skapar en trygg inramning till det som komma skall.

Mickvalet styrs givetvis också av vilken sorts musik det handlar om. Ska det metallgruffas rakt igenom är en vanlig dynamisk Shure SM57 eller liknande ett bättre val men det är du i så fall förberedd på, så där ska heller inte behöva uppstå problem. SM57:an har i vissa fall också en annan roll att spela och det är som nallebjörn. Du kanske spelar in en sångare som känner sig hemma live men väldigt vilsen i en studiosituation och som är så inkörd på det att den dynamiska micken fått ett symbiotiskt förhållande med kroppen – han eller hon kanske inte kan sjunga utan att hålla i mikrofonen eller hänga på mickstativet. I det läget har SM57:an valt sig själv.

Shure SM57 (som i första hand är en mick för virveltrumma), kan låta som en pappkartong i ett a/b-test mot en kondensatormick, men tänk på att en dynamisk mikrofon som SM57  inte alls tar upp lika mycket av rummet som en kondensatormick, och kan verkligen funka bra för sång. En annat tips av dynamisk mikrofon för sång är Shure SM7B.

Skulle den mikrofon du valt ändå inte fungera är det ditt jobb att veta vilket alternativ som är det rätta. Du vet med andra ord vilken mick som passar om rösten är för svag, läckig, har en jobbig puckel i mellanregistret eller bara låter fruktansvärt näsig. I alla fall kommer det att vara det du utstrålar. Du vill inte hamna i en situation där sångaren börjar föreslå olika mikrofoner som eventuellt hette nånting eller såg ut si eller så eller fanns i den där andra studion.

Var förberedd på att behöva ändra ditt förstaval men försök att behålla det du tänkt så länge det är genomförbart.

När det gäller själva ljudkvaliteten är det troligt att du upplever större skillnad om du skaffar en mickpreamp eller byter till en bättre, än om du byter mikrofon. Precis som tillgången på mikrofoner i olika prislägen har exploderat de senaste åren så har mindre efterskalv skett på preampsidan och det finns ingen anledning att spela in direkt i ljudkortet längre. Du hör betydligt större skillnad om du köper den billigaste mickpreampen för 1500-1800 kronor än om du lägger samma pengar på motsvarande bättre mikrofon. Här är det också på sin plats att säga att den näst bästa investeringen du alltid kommer att göra är att vara kompis med din musikhandlare. Då kan du hyra eller kanske till och med få låna den där Summit- eller Vintage Design-preampen som du inte hade råd med.

När det sedan gäller lyssningen är en monitormixer en ofta förbisedd detalj. Även om man bara är två personer i studion till vardags så är detta något som förenklar arbetet. En vanlig fyrkanals med bara volymkontroller är allt du behöver och kostar inte många kronor.

För att avsluta med hörlurarna så är detta ett tycke- och smakkapitel, men välj bort öppna lurar, de läcker för mycket in i sångmicken. Dj-lurar passar lika illa eftersom de framförallt är konstruerade för att isolera utifrån. AKG K240 lär vara världens mest sålda studiohörlur och även om den är långt ifrån min egen favorit och dessutom är i läckigaste laget så överensstämmer de i sin mellanregisterbetoning bra med sångregistret, vilket kan vara en fördel just vid sångpålägg. Om sångare och tekniker sitter i samma rum kan det också vara en poäng att båda har samma typ av hörlur för att underlätta kommunikationen när det gäller upplevelserelaterade ting.

AKG K240 MkII har ett ljud som är välkänt för alla. Dessutom passar den frekvensmässigt bra till sång.

2. Förberedelser – musik
Som förberedelse inför tagningen gäller det att ta sig igenom några steg som dels är viktiga i sig, men som också innebär en mental förberedelse inför själva sånginsatsen.

Det första gäller vilken typ av låt det handlar om: vad är det för genre, vilken sorts förhållningssätt bör man ha, finns det förebilder och ska man hålla sig nära dem eller undvika dem, ska man gå med eller mot texten och så vidare. Detta gör man för att skaffa en gemensam plattform att stå på när man sedan börjar jobba med låten. Hoppar man över det här steget riskerar man att hamna i ett läge där viktig energi kastats bort på att man helt enkelt pratar förbi varandra.

Sedan går man igenom melodin. Har man skrivit melodin själv bör man ju vara bekant med den men förmodligen är den mer halvsjungen under skrivprocessen. Det är en helt annan sak att sjunga med fullt ställ. Här upptäcker du också om det verkligen är rätt tonart bakgrunden går i och det här hänger lite ihop med vilken attityd man är ute och fiskar efter.

Det brukar finnas ett par halvtoner över och under att laborera med. Ska det vara lite pressat, halvdesperat, på gränsen, eller ska det vara bekvämt, avspänt, knarkigt? Det här kommer att ge nycklar till hur du sedan lägger upp tagningarna. Som tekniker kommer du nu också att upptäcka eventuellt kommande problemställen som du måste utarbeta en strategi för att lotsa sångaren igenom.

Texten sedan. Ni pratar förmodligen inte om innehåll utan mer om hur det låter. Är det rätt ord på rätt ställe i förhållande till melodin? Är det bra klang i orden? Finns det en massa luddiga konsonanter i refrängen som kan bytas ut för att hitta mer tydlighet? Är det rätt vokaler i höjdtonerna? Testa och försök slöjda till det som inte funkar. Det finns ingen anledning att automatiskt ta bort allt som ligger obekvämt, dock. Det kan skapa mer energi om sångaren måste ta i lite extra för att ta sig förbi ett par knixiga hinder på vägen.

De här genomkörningarna kommer också att visa var andningsställena är. De ställen du kunde andas på när du skrev låten på kammaren är förmodligen inte desamma som nu när du ska trycka på och samtidigt ha koll på text och uttryck.

Att både sångare och tekniker/producent har texten framför sig är självklart. Den som spelar in har förmodligen också markeringar om tänkbara problemställen, passager som kan bli farligt essiga, eller refränghalvor som kan behövas tas separat om de visar sig omöjliga att sätta i flykten.

Uppsjungning? Självklart. Det finns några enkla övningar som röstmänniskorna brukar fiska upp ur påsen: säga brrr, rrr, mmm och så vidare på en ton som man åker upp och ner i registret med. Fem minuter räcker.

Vatten är viktigt. Glas och tillbringare ska finnas framme men låt bli isen. En del använder en blomspruta för att hålla öknen i schack under tagningarna.

Nu är det dags att göra ett par genomkörningar på låten för att vänja sig vid lyssningen och hitta avståndet till micken. Gör det här till en del av tagningarna. Låt slutresultatet genomsyra arbetet så mycket det bara går. Det innebär att hörlursmixen ska innehålla hela bakgrunden. Full mix. Det handlar om att hitta sångens roll i musiken så tidigt som möjligt.

Hur sången sedan ska låta i lurarna, starkt eller svagt, torrt eller med effekter är en individuell fråga, men det är bra att ligga så nära slutresultatet som möjligt. Ett långt 80-talsreverb eller ett slap back-eko ger helt olika feedback till sångaren och är i vissa fall nödvändiga för att få fram rätt känsla och frasering.

Här märker du också om sångaren har svårt att intonera med lurar på. Dels kan det bero på ovana, men också på att vi hör rösten annorlunda när ytterörat inte får någon direktinformation från munnen. Många tycker därför att det är lättare att sjunga rent med ena luren av och den andra på.

Om alla är bekväma med situationen är vi då framme vid sånginspelningen, men först en liten sak för tekniker och producenter.

Det har varit många förberedelsesteg hittills, och man kanske heller inte ska räkna med en spontan tagning direkt efter, utan man kanske går igenom alla förberedelser dagen innan man börjar sätta sången. Meningen är ju att man ska vara på rätt ställe mentalt, men uppvärmning är en sak, att springa själva loppet, en annan.

Det är nu det ska bli en låt av det hela. Fram till den här punkten har låten varit en transportsträcka. Har ni haft slasksång i grunden har ni självklart låtit den ligga uppe då och då för referensens skull. Allt ljud är i förhållande till sången. Finns det bara ett backing track är det dags att justera in skallen efter en ny verklighet och aldrig, aldrig tänka tanken att sången kommer in och förstör en perfekt bakgrund, för har ni inte haft sången mentalt med i processen är den tanken inte långt borta. En mix är ett nollsummespel och sången kommer att förändra allt som gjorts fram till den här punkten.

3. Inspelning
Nu är det dags att ta fram en egenskap som är viktigare än all teknik ni hittills gått igenom: tålamod. Att kunna ljuga övertygande är också en tillgång. Nu handlar det bara om att hålla sångaren på bra humör och att hans eller hennes känsla av att vara världens medelpunkt är både välmotiverad och kanske till och med lite snålt tilltagen. Om det blir fel är det viktigare att påpeka vad som var rätt, som alternativ två, själv ta på dig skulden för deras misstag. Du måste dessutom alltid vara hundraprocentigt fokuserad på sångarens uppgift och aldrig, aldrig, aldrig kolla e-post, läsa manualer eller titta på Youtube under tiden. Det här kanske inte sångaren ser från sin position men när han eller hon frågar om den där nya grejen i vers två var bättre än i förra tagningen och du frågar ”…ööh, vadå, vilket ställe menar du?”, är det kört.

Nu kan det också visa sig att du i alla fall borde köpt det där puffskyddet som du inte gjorde eftersom du …inte kunde språket! eller att sången är essigare än i genomgångarna, men allt är inte förlorat. Låt sångaren sjunga lite från sidan in i micken så blir det mindre luftpuffar rakt in i membranet. Essigheten kan man minska genom att luta mikrofonen lite framåt eller bakåt så att den inte står exakt rakt upp i 90 graders vinkel. Det är nödlösningar men ibland mer nöd som i nödvändighet än som i nöd och armod.

Kompression och eq i inspelning? Helst inte. Det som är gjort i en inspelning är gjort för alltid. Ska du komprimera gör det så snällt som möjligt och jobba hellre med avstånd eller vinkel på micken istället för eq – för kom ihåg att kompressorn drar upp allt, även det man inte vill ha mer av, som essen.

Sedan jobbar ni snabbt. Försök hålla tempot uppe. Dels för att rösten inte pallar hur mycket som helst – 17 minuters kontinuerlig användning påstås det – men också för att uttrycket aldrig blir hjälpt av att hjärnan kopplas in. Tvärtom. Uppmuntra till nya idéer. Kör hellre på i sjok och ta pauser mellan. Då kan man också prata om artikulering, attityd och annat. Det är ett bättre tillfälle än att göra det framför micken.

Numera kan alla inspelningsprogram också hantera loopad inspelning på ett smart sätt så om man bara vill göra ett antal tagningar med samma inställningar, eller – vilket är suveränt om man spelar in sig själv – stå och mata tagningar utan att stoppa mellan så kör man bara på inspelning på samma spår tills man är nöjd eller inte orkar längre. Programmet kommer då att lägga alla tagningar i en mapp som man sedan går in och vaskar fram den bästa kombinationen ur. Det brukar kallas comping, vilket är en förkortning av compilation och görs lite olika beroende på vilket program du använder. Se vidare i redigeringsavsnittet längre fram.

När de första, mest spontana tagningarna är gjorda kan det smyga sig in återkommande mönster och då är det bra att ha sparad slasksång att gå tillbaka till och jämföra med. Det är också alltid bättre att låta sångaren lyssna på det han eller hon har utfört själv istället för att leta efter saker andra sångare gjort eller inte gjort. Överhuvudtaget ska sångaren få ha tilltro till sig själv som hantverkare. Om det börjar bli lite motigt, vänta med att (lite otåligt) säga ”du, jag klipper ihop det sen, vi går vidare (så vi får nånting gjort den här jävla dan)”. En sångare som tappat självförtroendet, och det här händer också erkänt stora och etablerade sångare, gör att hela inspelningen är på väg ned i sopnedkastet.

Om det börjar gå trögt är det du som måste rita upp kartan för hur processen ska lotsas vidare. I det första läget blir det ofta diskussion om hur man löser ett gemensamt problem. Handlar det om det rent hantverksmässiga kanske man får sluta försöka ta hela tagningar och istället ta det bit för bit och se till att försöka sätta alla de svåra ställena först för att mer avslappnat göra resten i småsjok. Men det kan också vara enkla saker som att byta lurar, justera lyssningsvolym eller ändra mixen i bakgrunden så att den känns annorlunda.

Nu kan det också börja komma till det läget att sångaren vill höra varenda grej uppspelad innan man går vidare. Det är för det mesta ingen bra idé. Den som är sämst på att bedöma om en sångtagning är bra eller inte är i de flesta fall sångaren själv. Det är nu man får ta en längre paus, spela spel eller ägna sig åt någon annan aktivitet för att helt bryta mönstret.

Försök få till en tagning innan ni tar paus och hitta gärna på någon udda grej som väcker sångarens nyfikenhet: vad händer om jag gör si eller så? I bästa fall har ni en inspirerad tagning, i värsta fall står ni kvar på ruta ett och har inte kastat bort mer än några minuter av er tid. Om man jämför med en instrumentalist i samma läge kan man alltid föreslå ett annat instrument, förstärkare eller ett nytt ljud för att blåsa liv i sessionen. Även om det är svårare att åstadkomma samma sak med en sångare får man ändå försöka skapa motsvarande situation.

Vad man ska försöka undvika är omständigheter där sångaren hävdar att det kommer att bli bättre om han bara får ligga i soffan, under mixerbordet, eller ännu värre, att det krävs alkohol för att lösa upp situationen. Alla som försökt vet att det första alternativet oftast bara resulterar i en massa resultatlöst extrajobb, och spritalternativet är bara nej, nej. En lagom packad sångare är bara just precis lagom packad i max tio minuter. Råkar man inte nita tagningen just då har man slängt resten av dagen eller kvällen i sjön.

Det sista gäller för övrigt alla tagningar i extremlägen där rösten ska låta nyvaken, bakis, opratad, sönderskrikt eller vad det nu kan vara. Man får bara en enda chans. Sedan är det kört.

Är det riktigt illa får man ställa sig frågan om det är fel på sättet man gör det på eller om det är fel på låten. Är det inte låtens fel så får man börja om från början, och det är inte hela världen, men om det är fel på låten…? Det vill man helst inte komma fram till.

Vi förutsätter att ni nu har fem-sex-åtta glada hela sångtagningar och en del extramaterial att klippa från så att vi kan släppa ut sångaren ur båset och börja redigera.

4. Redigering
Sångredigering kräver framförallt tre saker: tålamod, tålamod och ännu lite mera tålamod. Räkna med att det tar minst en timme bara att koncentrerat lyssna igenom tagningarna. Och även om du lagt krutet där det bör ligga, på inspelningen, så finns det ändå alltid småsaker som ska klippas rent: tjafs, andningsljud, skrap och ofrivilliga kommentarer. Och då har vi ändå inte valt vilken tagning eller vilka delar av tagningarna som vi ska arbeta med.

Antingen du har en mapp med tagningar som ska ”compas” eller flera spår i följd så börjar du lyssna igenom materialet metodiskt. Bit för bit, fras för fras. Det är också viktigt att lyssna så fördomsfritt som möjligt. Låt inte tankarna vara kvar i hur inspelningen gick till. Lyssna bara på musiken. Och du som sitter med din egen inspelning måste försöka lyssna på den utifrån, som om det var någon annan som gjort den.
Vocal Comping i Logic Pro
Fyra sångtagningar i Logic. Spela in som vanligt men markera takterna (gult i skärmdumpen nedan) så kommer inspelningen i Logic Pro att loopa och göra en ny tagning när sista takten är färdiginspelad. När du sedan öppnar stacken med sångtagningar i ett spår, markerar du de fraser eller frasdelar som du vill att den slutgiltiga stämman ska bestå av. Programmet spelar automatiskt upp bara de valda delarna av spåren. Även om du går in där det inte är en nollgenomgång gör Logic en automatisk korstoning (crossfade) vilket gör att du kan välja musikaliskt utan att behöva tänka på digitala klick mellan klippen.

Vocal Comping. Spår 1 (Tenor) som i sin tur består av fyra tagningar där vi har markerat de fraser ( i blått) som spåret slutligen ska bestå av.

Hur urvalet sedan går till är naturligtvis helt individuellt men i princip gäller samma sak som vid inspelning. Ju större hela bitar desto bättre. Det är svårt att få till en dynamisk linje i en massa klipp. Det är också nu du kommer att inse hur mycket smidigare det hade varit att göra en tagning till istället för att klippa till den efteråt. Att klippa till stavelser, jaga rätt sorts andning från något annat ställe i låten eller börja pitcha frasavslut för att de ska låta naturligt tar inte bara oändligheter i anspråk, det tär på fel sorts flås.

Testa att lyssna igenom både med effekter och utan, det kan visa sig avgörande, och, om det är mycket falsksång, att lyssna både med och utan Auto-Tune aktiverad. Det kan också vara en hjälp att avgöra var man kan hamna längre fram.

När hela tagningen sedan är utsorterad har du fram till dess bara tänkt musik, inte verktygslåda. Nu är det dags att laga till småskavanker, stämma till här och där och göra sången klar för mix. Var toleranserna går här är helt beroende av genre, artist och producent. En del är allergiska mot Auto-Tune, andra ser inga problem med att använda det. Hur man än ser på det så är programmet snabbt och lättjobbat och de ljudartefakter som kan uppstå kan nog lika mycket handla om brister i handhavande som brister i programmet. Den lite metalliska klangen kan faktiskt vara en hjälp att få körer att sticka ut ur ljudbilden utan att man behöver dra på med volym.
Auto-Tune
Antares Auto-Tune. Först universellt hyllat, sedan baktalat och numera mycket välanvänt i flera genrer. Auto-Tune är ett snabbt om än inte så transparent stämverktyg. För vissa effekter dessutom mycket lättjobbat.

Apropå körer så ska början och slut inte ”flamma” utan ligga exakt rätt i tid – där får du se till att det blir tajt. Däremot gör det inget att det drar lite mitt i. Här får du förmodligen arbeta tvärtom beroende på hur körerna är lagda. Är det andras körer fixar du till så att början och slut är tajta och lämnar det orört i mitten. Är det dina körer är de förmodligen lite för tajta och spänningslösa, så där får du istället dra i mitten så det blir mer liv i dem.

Körinsatser med rätt tajming
Körinsatserna måste redigeras så att de börjar och slutar på exakt samma ställe. Däremot får det gärna dra lite i mitten.

Körinsatser med rätt tajming.

Ska man sedan åstadkomma saker som ligger utanför det rent räddningsplankande, som exempelvis att pitcha frasavslut så att inte alla går i samma riktning, och andra mer kreativa åtgärder handlar det istället om Melodyne. Den stora investeringen här är inte i pengar – programmet kostar några tusenlappar – utan det är i tid. Melodyne fungerar inte som andra program och det tar en stund att komma underfund med, men när man har fått kläm på det så är det inte bara ett reparationsverktyg utan ett kreativt redskap med stor potential.

Om du nu har din sångtagning lagom uttrycksfull, ren och städad är det dags att börja mixa.
Melodyne
Detta app har en lite högre instegströskel än Auto-Tune – men när man hittat in i arbetssätten är det inte bara effektivt och bra utan också väldigt inspirerande. Nedan visas den enklaste versionen Melodyne Essential.

5. Mix
Det är troligt att din låt går att genreplacera och att det finns anledning att jämföra med andra låtar. Därför är det en god idé att först importera några referenslåtar där sången är ungefär åt det håll du siktar på. Lägg referensspåren längst ner i arrfönstret.

Sedan till mixen. Det slentrianmässiga sättet, som många tyvärr använder, är att komma till sången allra sist. Det är en dålig idé av många olika anledningar. Man ska tvärtom komma fram till sången så fort som möjligt, så att det är den som är referens för resten av mixen och inte tvärtom. Har du haft låten mer eller mindre färdigmixad längs vägen ska vi inte behöva förlora timmar på baskaggen innan vi kommer dit. Om bakgrunden däremot består av osorterade bitar lösvirke vinner man mycket på att snabbt slänga ihop en råmix av kompet för att sedan gå på sången och göra den i princip helt klar innan man fortsätter med resten av låten.

När man mixar finns det mer eller mindre klara regler för hur man placerar pluggarna: först kompressor, sedan filter och eq och sist effekter. Det finns också en anledning till varför. Kompressorn sitter först för att den ska ta hand om hela materialet och få upp det i nivå, inte bara en del av materialet. Eq:n är placerad mellan kompressor och effekter för att man vill ha ett färdigfiltrerat ljud för effekterna att sätta tänderna i. Sedan kan man få bygga på med fler kompressorsteg eller eq:a ett effektljud, men där är grunden.

Var hamnar då de-essern? Det bästa är ju om den inte behövs, men förmodligen gör den det, och då finns det de som sätter den först i kedjan och de som sätter den efter eq:n. Båda funkar men vill man ha konsekvens i tillvaron så kan man se det som att kompressorn arbetar med volym, inte tonalitet, och sätter man de-essern före kompressorn så har man, trots att de-essern också är en kompressor, varit inne och pillrat med tonaliteten innan man komprimerar. Ett annat argument till varför man sätter den efter eq:n är att man ofta drar på lite diskant på sångljudet i eq:n och då har man ytterligare förstärkt essigheten vilket gör att de-essern kommer in bättre där.

Grundläget för komprimering är att sången ska höras. All sång. Minsta stavelse. Hur mycket man komprimerar är sedan en fråga om både röst och genre men det finns anledning att varna för överkomprimering. Kompressorn är kanske det mest individuella i verktygslådan vilket också gör att det är lätt att skruva bort sig. De allra flesta pluggar har färdiga förinställningar, så är du lite osäker, använd en färdig förinställning som utgångspunkt och skruva dig fram till ett resultat du är nöjd med.

Röstfrekvenser

Titta först på bilden nedan och glöm sedan bort den. Förmodligen är inget i musikvärlden så individuellt som rösten: varje ny röst, ett nytt fenomen, både i uttryck och innehåll. Att hitta rätt eq för en röst handlar mer än allt annat om att ta fram det personliga, det som sticker ut och det som gör att man inte glömmer den, och det gör man bara genom att lyssna.

Nästa steg är att skära bort onödigt lågfrekvent material. Under 100 hertz finns inget du behöver. Sedan handlar det om att gå balansgång. 300–500 hertz kan vara luddigt men där finns å andra sidan värme som man inte vill vara utan. Runt 1–2 kilohertz finns mycket av tydlighet och kärna men också hårdhet och jobbigt nasala ljud. I området 3–5 kilohertz hittar man mycket som hjälper texten och det som, i brist på bättre, gör att sången låter snyggt. Essighet ligger oftast mellan 5 och 7 kilohertz så där kan du behöva skära, men där ligger å andra sidan en hel del nyttiga transientsmällar i konsonanterna som man inte vill vara utan. Luften i rösten hittar du över 10 kilohertz men där kan det också finnas en del skrikighet som man inte vill ha. Och så vidare. Med sång är det praktiskt taget omöjligt att fastslå saker. Alla röster är individuella och bjuder på både glädje och obehagliga överraskningar. Ju förr man accepterar att det inte finns några mallar att gå efter desto bättre.

När det gäller sångeffekter är delay och reverb självskrivna och nu är det mer praktiskt att lägga dem på bussar än att ha dem i kanalen. Man vill ha möjlighet att laborera med olika klang i effektkategorierna lite beroende på vart mixen tar vägen rent generellt, man vill ha effektautomatiseringen separat från sångkanalen för att till exempel släppa ut vissa delayer punktvis, och, framförallt när det gäller reverb, vill man kunna eliminera jobbiga ljudartefakter som lätt uppstår, visslande s-ljud till exempel.

Av övriga effekter, de redan nämnda är kanske mer att betrakta som delar av ett normalt sångljud, så kan det vara på sin plats att kort bara nämna den gamla hederliga distorsionen. Och då inte dist på gitarrmanér, för att det ska morra en massa, utan som ett sätt att få sången att sticka ut utan att man behöver dra på mer volym. Principen är att man skär bort allt mänskligt ur rösten och bara lämnar kvar en flisa ståltråd i diskantregistret som man sedan också distar rejält – givetvis gör man detta på en kopia av sångspåret – och sedan blöder man in det i sångspåret på 12–15 decibels lägre volym. Samma sak kan man också göra genom att tonhöjdsförändra en kopia av sångspåret och dista denna. Är man sedan det minsta intresserad av att experimentera med sångstämmor och sångljud överhuvudtaget ska man absolut titta på Melodyne.

Här kan det också vara på sin plats att återvända till sångens roll. Sångeffekterna bestäms i mångt och mycket av vilken karaktär man vill ge låten. Det finns också en gräns för hur effektad sången kan vara. Ibland är sången det enda i låten som låter dynamiskt, mänskligt och inte drivet av elektricitet. Då är det en kvalitet man ska ta vara på och vara försiktig med hur mycket effekter man lastar på. Vi, för att återknyta till resonemanget i början, eller i alla fall de allra flesta som ska lyssna på musiken, relaterar till det mänskliga i rösten, inte till vilka oscillatorer synten hade eller tjockleken på bassträngarna.Denna artikel publicerades ursprungligen i Studio 1-2009. Uppdaterad 2022-01-14.