Så gör du en jazzlåt

Det går knappast att överdriva den betydelse jazzen har haft för modern musik. Tillsammans med bluesen lade den någonstans grunden för rockmusiken och all efterkommande popmusik. Det var afrikanska slavar i USA som kombinerade de musikaliska traditionerna från sina hemländer med västerländska diton, något som resulterade i musikstilar som blues och religiösa spirituals.

I den mindre respektabla New Orleans-stadsdelen Storyville utvecklades musikstilen ragtime och sedermera den renodlade jazzen. Under förbudstiden i USA utgjorde jazzmusik ofta underhållningen på de svartklubbar som fortsatte att servera sprit. Detta ledde både till jazzmusikens fortsatta spridning och dess rykte som dekadent och omoralisk. Under 20- och 30-talen började det också dyka upp vita jazzmusiker, vilket innebar att jazzen blev alltmer accepterad i det segregerade USA.

I Sverige introducerades jazzen på 20-talet, och under 30-talet turnerade flera av de stora internationella namnen i Sverige. 50-talet anses vara jazzens storhetstid i Sverige, med flera artister som fick stora framgångar både innanför och utanför landets gränser.
Idag har jazzens status förbättrats rejält. I rent finkulturella softistikationspoäng överträffas den bara av den klassiska konstmusiken. Men åter till jazzens anfader bluesen innan vi sätter igång. Blues är både namnet på musikgenren och på dess musikaliska form. En blues består, lite förenklat, av en tolv takter lång ackordvända som upprepas. Låten vi går igenom här håller sig också till bluesformen – samma tolv takter upprepas, om än med en del variation.

Piano
Piano är ett vanligt förekommande instrument i jazz, både solo och som en del i en ensemble. I ensemblen är pianots huvudsakliga uppgift att spela harmonierna – ackorden. Det är dock fritt fram för pianisten att lägga till färgningar, invertera ackord eller helt byta ut ett ackord. Om och hur man ska modifiera ett givet ackord finns det åtskilligt skrivet om, men i grund och botten handlar det om pianistens eget goda omdöme. Se sidorutan om jazzharmonik om du vill läsa mer om konstiga ackord och ackordföljder.

1. Ladda ett pianoljud
   Skapa ett nytt spår i ditt inspelningsprogram och ladda ett pianoljud. Vi har använt ett vanligt flygelljud som heter Steinway Grand Piano i Garageband. Även lådpianon, elpianon och liknande funkar dock precis lika bra.
   
    
2. De fyra första ackorden
   Här är de första ackorden i låten: Bb7, Eb7, Bb7, Eb7 och Bb7. Låten går i tonarten Bb, så det är alltså de så kallade I- och IV-ackorden vi har att göra med. Vi passar även på att höja tempot till 130 bpm.
   
    
3. Fler sjuackord
   Här blir det desto mer intressant: Eb7, Eb7, Ab7, Eb7, Dm7, Dbm7. Som du säkert listat kryllar det av sjuackord i den här låten.
   
    
4. En vanlig ackordföljd
   I de sista fyra takterna ligger ackorden Cm7, F7, Bbmaj7, G7, Cm7 och F7. De sista tre ackorden utgör en I-VI-II-V-ackordföljd, som är ganska vanlig i jazz – se längre ner om jazzharmonik.
   
    
5. Samma ackord
   Den andra repetitionen av vår tolvtaktsvända använder samma ackord men med andra ackordläggningar och annan rytm.
   
    
6. Klassiskt avslut
   I slutet har vi dock lagt till ett klassiskt avslut som de flesta nog känner igen: en stegvis rörelse upp till kvinten följt av I-ackordet.
   

Bas
Jazzbas finns det alla möjliga varianter på, men så kallad ”walking”-bas är den som många omedelbart förknippar med jazz. Namnet kommer sig av att det raka fjärdedelskompet, som påminner om en promenad i jämn takt.

1. Ladda in ett basljud
   Skapa ett nytt spår i ditt inspelningsprogram och ladda in ett basljud. Vi har använt ett ståbasljud, ”Upright Studio Bass”, men olika elbasljud fungerar också utmärkt i jazz, särskilt bandlösa.
   
    
2. Ackorden bestämmer
   Så här ser de tolv första takterna av vår walking-bas ut. Vilka toner som spelas beror helt och hållet på vilket ackord som spelas – det förekommer flera toner som inte hör till skalan Bb. Det är dock inte heller fråga om att bara hålla sig till ackordtoner.
   
    
3. Omväxlande hopp
   Lägg märke till att basen omväxlande rör sig i steg om hela eller halva tonsteg upp eller ned och i längre hopp. Hur man balanserar detta och får till den rätta känslan är mest en fråga om övning.
   
    
4. Spelar med pianot
   I det avslutande stycket bryter dock basen från walking-mönstret och spelar unisont med pianot för det klämmiga avslutet.
   
    

Saxofon
Olika blåsinstrument är också vanliga i jazz: trumpet, saxofon, klarinett, trombon med flera. Eftersom blåsinstrument är monofona (bara kan spela en ton åt gången) får de ofta huvudansvaret för melodin, som i det här fallet. I regel när det gäller blues brukar man först spela tolvtaktsvändan en eller två gånger som den är noterad och sedan turas musikerna om att improvisera över ackordföljden. Vi har dock kortat ned formen rejält och låter bara saxofonen improvisera under den andra tolvtaktsvändan.

1. Ladda in en sax
   Skapa ett nytt spår och ladda in ett blåsinstrumentljud av något slag – vi har använt ett saxofonljud som helt enkelt heter Saxophone.
   
    
2. Melodi
   Så här ser de första tolv takterna av melodslingan ut. De flesta noterna är inritade som trioler, så det kan vara tillfälle att läsa sidorutan om swing om du inte redan gjort det.
   
    
3. Improvisation
   Under den andra repetitionen av de tolv takterna får vår virtuelle saxofonist möjlighet att improvisera (även om man med rätta kan ifrågasätta om ett solo inprogrammerat i datorn är improviserat).
   
    
4. Annat avslut
   Så här ser avslutet ut. Saxen spelar inte samma avslut som pianot och basen, men landar ändå på sluttonen Bb.
   
    

Trummor
När det gäller trummor finns det också något som omedelbart säger jazz till de allra flesta: swingkomp på ridecymbalen. Se sidorutan om swing för vårt försök att reda ut detta luddiga begrepp. I övrigt består trummorna i låten av små figurer på virveln och pukorna, så kallade ”fills”. Något som också är vanligt är spel med vispar på trummorna, i stället för de vanliga trumstockarna. Om du inte spelar in ett riktigt trumset kan du till exempel införskaffa Modern Jazz Brushes från XLN Audio för att få tillgång till förstklassiga vispljud.

1. Triolkomp på ride
   Vi har skapat en ny kanal och laddat trumljudet Slow Jam. Tyvärr saknas det gamla trumsetet Jazz Kit sedan några år, och som var ett akustiskt trumset spelat med vispar, men vårt val duger för undervisningssyftet. Vi har börjat rita in triolkompet, som består av ett fjärdedels triolslag följt av ett åttondels dito.
   
    
2. Cymbalsväng
   Vi har även ritat in hihatslag på varje jämnt slag för cymbalkompet ska ha något att ”svänga” emot. Det här räcker ganska långt som trumkomp för jazzcymbalerna och hihatslagen ger rätta svänget.
   
    
3. Enstaka virvlar
   Sedan är det mest en fråga om att programmera in enstaka slag på virveltrumman och pukorna. Vill du detaljstudera dessa föreslår vi att du hämtar midi-filen direkt under bilden.
   
   
   harma_stilen_jazz.zip
    
4. Enda baskaggen
   Trummorna spelar förstås med i avslutet – det är framförallt pukorna som följer med i saxens fallande rörelse. Här hittar vi förresten det enda baskaggeslaget i hela låten! 
   
    

Mix
Vi ska inte göra alltför för mycket vid mixningen, egentligen bara lägga till lite rumsklang och justera lite med eq och kompressor. Målet är att det ska låta lite mer ”live”.

1. Piano
   Börja med att sänka pianot. Eftersom det bara kompar kan det ligga ganska lågt, så vi har sänkt spåret till -2,4 decibel. Vi har även lagt på lite reverb genom att dra upp regeln Masterreverb i instrumentinställningarna till ca 25 procent. Dessutom har vi lagt till en eq och höjt 4,5 decibel vid 1 080 hertz och 5,5 decibel vid 4 550 hertz.
   
    
2. Saxofon
   Saxen får däremot ligga kvar med oförändrad nivå. Även här har vi dragit upp reverbregeln till uppskattningsvis 12-15 procent. Eftersom alla instrument befinner sig i samma virtuella ”rum” behöver vi inte skapa separata reverb för varje kanal. Vi har även aktiverat en eq på saxkanalen och höjt 2,5 decibel vid 12 000 hertz.
   
    
3. Bas
   Basen har vi höjt med 2,5 decibel och även dragit upp spårreverbnivån till ca 15 procent. Vi har även lagt på en kompressor och satt tröskelvärdet (”threshold”) till -27,5 decibel, förhållande (”ratio”) till 3,9:1, attack till 8 millisekunder och förstärkning till 6 decibel.
   
    
4. Trummor
   På trummorna har vi också lagt till 16 procent spårreverb. Därefter har vi lagt till en kompressor och ställt in tröskelvärdet till -18 decibel, förhållandet till 2:1, attack till 1 millisekund och förstärkningen till 0 decibel.
   
    

Så får du jazzen att svänga
Termen swing syftar på flera olika saker, men det vi ska försöka reda ut här är det rytmiska begreppet. Swing handlar i grund och botten om att spela noter med ojämn tidsindelning, vanligtvis ett långt och ett kort slag. Swingkomp noteras inte minst i jazz ofta som raka åttondelar, det är underförstått att noterna ska spelas med swingkänsla.

Vi är dock tvungna att skriva ut exakt hur vi vill att det ska låta, så vi har använt oss av så kallade trioler. Det råder lite delade meningar om huruvida swingkomp och triolkomp är samma sak, men det är inte något vi behöver gå in närmare på. Vad är då en triol? Jo, kort och gott innebär det att du delar in ett givet notvärde i tre lika långa delar. Raka åttondelar räknas som ”En-å-Två-å-Tre-å-Fyr-å ...”, medan fjärdedelstrioler räknas som ”En-å-å-Två-å-å-Tre-å-å-Fyr-å-å”.

För att det ska vara möjligt att rita in trioler i pianorullen i ditt inspelningsprogram måste du byta indelningsmall för rutnätet. Detta är lite olika i olika inspelningsprogram, så vi föreslår att du helt enkelt slår på ”triplet”, som är det engelska ordet för triol, i handboken för ditt program.

Jazzharmonik för nybörjare
Den tydligaste skillnaden mellan jazzharmonik och traditionell västerländsk harmonik är att sjuackordet är den minsta harmoniska byggstenen istället för treklangen. Ett sjuackord kallas så för att det förutom prim, ters och kvint (andra, tredje och femte tonen i skalan) även innehåller den sjunde tonen, septiman. Det absolut vanligaste är det så kallade dominant-7-ackordet, som i regel bara skrivs som ackordets grundton följt av en sjua: C7 består av C, E, G och Bb. Andra vanliga sjuackord är maj7 (C, E, G, B), m7 (C, Eb, G, Bb) och dim7 (C, Eb, Gb, Bbb). Alla dessa låter ”jazziga” på egen hand, men vill man bre på lite extra kan man lägga till ännu fler toner som så kallade färgningar. Vanliga sådana färgningar är nionde, elfte eller trettonde tonen, antingen i grundläge eller höjda ett halvt tonsteg. Vilka färgningar som funkar beror dels på vilken typ av ackord det är fråga om, dels vilken funktion ackordet har i skalan.

Den vanligaste ackordföljden i jazz är den som i steganalys skrivs II-V-I (romerska siffror, så det utläses ”tvåfemett”), det vill säga skalans andra, femte och första steg. I C blir det till exempel Dm7-G7-Cmaj7. Även delar av II-V-I:or förekommer flitigt, det vill säga II-V:or eller V-I:or. Den sistnämnda är för övrigt identisk med den vanliga kadensen dominant-tonika. Andra vanliga ackordföljder är III-VI-II-V, I-VI-II-V, I-II-III-IV och I-IV. Flera av dessa hittar du också i låten, till exempel avslutas vår tolvtaktsvända med en I-VI-II-V-följd.

En genomgång av jazzharmonik går egentligen att göra hur avancerad som helst. Till exempel är det vanligt att man byter ut ackord enligt vissa principer – till exempel kan V-ackordet ofta bytas ut mot sitt tritonussubstitut, alltså ackordet som ligger ett tritonusintervall (sex halvtonssteg) från ursprungsackordet. I C är V-ackordet G7, men vi kan alltså byta ut det mot C#7. Detta fungerar eftersom G7 och C#7 har tonerna F och B gemensamt.

Artikeln publicerades ursprungligen i Studio 8-2009. Uppdaterad 2022-01-26.