Så fixar du bästa medhörningen på scen

Missa inte Hans nya bok Skapa bra medhörning, som ni kan köpa här >

Vi går igenom de förkunskaper du bör ha, frågor du bör ställa dig i förväg, hur du riggar på bästa sätt, vad du bör göra redan innan soundcheck, hur du gör en effektiv soundcheck som bäddar för bra medhörning OCH publikljud. Vi börjar med lite terminologi och definitioner så att vi pratar samma språk.

Front of House och monitor 
Front of House (förkortas FOH) är all PA-utrustning som ger ljud till publiken. Monitor avser all PA-utrustning som ger ljud åt musikerna på scenen. På engelska kallas det även för foldback ibland. På svenska säger du medhörning. Orden medhörning och monitor används dessutom som kortvarianter av medhörningshögtalare respektive monitorhögtalare. Båda är samma sak.

Pre och post aux sends
Medhörningen matas från mixerbordets aux sends (sv. tappningar). De kan ligga före eller efter regel (pre or post fader) i signalvägen. Skillnaden är att pre aux sends är oberoende av regelns läge medan signalnivån som går ut från post aux sends är avhängigt regelns läge. Pre aux sends används därför normalt till medhörning medan post aux sends används till att skicka signal till effektenheter. Resultatet blir att medhörningen förblir opåverkad av de volymförändringar du gör för publiken medan effekterna följer med regeln och tystnar om regelns dras ner helt.

Scenljudet
Scenljudet är det ljud som hörs när du befinner dig på scenen. Scenljudet kan bestå av:

• ljudet från akustiska instrument
• ljudet från förstärkare på scenen
• ljudet från medhörningshögtalare
• indirekt ljud från front of house-högtalarna
• Eko och efterklang från lokalens akustik
• ljudet från publiken (sorl).

När musikerna spelar bra så blir ljudet också bättre
Upplevelsen av bra ljud handlar om mer än ljudkvalité. Hur bra musikerna spelar, individuellt samt tillsammans, påverkar upplevelsen av ”bra ljud”.

Publikljudet
Publikljudet är det ljud som hörs när du befinner dig i publiken. Publikljudet består av framför allt av ljudet från front of house-högtalarna (högtalarna för publiken) samt lokalens akustik., men publiken hör förstås också, mer eller mindre av, scenljudet.

Ju mindre lokal och ju starkare scenljud desto större påverkan har scenljudet för publikljudet. Därför är scenljudet viktigt för både musiker och publik. I små lokaler är ett bra scenljud extra viktigt även för publiken.

Scenljudet + ljudet från front of house-högtalarna + lokalens akustik = publikljudet.

Vem ska sköta ljudet och varifrån?
Musikerna hör normalt inte så mycket av front of house-ljudet eftersom front of house-högtalarna brukar placeras framför scenen riktade mot publiken. Det leder oss osökt in på varifrån ljudet ska skötas och vem som ska sköta det. Beroende på vilken budget du har samt hur stor lokalen är, brukar valet ge sig självt.

1. Musikerna sköter både medhörning och publikljud från scenen.
2. En ljudtekniker sköter både medhörning och publikljud från en plats ute i lokalen.
3. En ljudtekniker sköter publikljudet från en plats ute i lokalen. En annan ljudtekniker sköter medhörningen från ett separat mixerbord på scenen.

Nästa fråga att ta ställning till är om medhörningen ska ske via medhörningshögtalare, front of house-högtalarna eller via hörlurar (in-ear).

Det traditionella sättet att lösa medhörningen på är med medhörningshögtalare på scenen.

På små scener, med få musikerna och liten budget så kan medhörning i stället ske via front-of-house-högtalarna som då placeras längs bak på scenen.

En variant på det sistnämnda är medhörning via ett ljudsystem avsett att fungera som både medhörning och publikljud, i stället för det traditionella PA-systemet. Det är framför allt Bose som har utvecklat det här lite udda och nytänkande konceptet.

Bose L1 är ett ljudsystem avsett att fungera som både medhörning och publikljud, i stället för det traditionella PA-systemet.

Ett sofistikerat sätt att lösa medhörningen på är att använda in-ear monitor (IEM). IEM är medhörning via hörlurar i öronen. Om alla musiker har IEM, eliminerar det behovet av medhörningshögtalare. IEM finns som både sladdburna och som trådlösa system. De trådlösa systemen är vanligast och består av sändare, mottagare och i-örat-hörlurar.

Ett IEM-system bestående av sändare, mottagare och i-örat-hörlurar (in-ear). Här från Sennheiser.

Vilka högtalare ska jag välja till medhörning?
Om du väljer traditionell medhörning är det dags att titta på lämpliga medhörningshögtalare (monitorer). Monitorer är konstruerade enligt samma principer som alla andra högtalare. Det finns dock en högtalare som är specialdesignad som monitor, nämligen den så kallade wedgen.

Två så kallade wedgar som monitor till sångaren.

Wedgen är designad för att ligga på scengolvet framför mikrofonstativet för att på sätt spela rätt upp i öronen på artisten. På så sätt behövs mindre volym. Samtidigt spelar den på en riktad mikrofons minst mottagliga sida och minskar på så sätt risken för rundgång. På grund av sin utformning används de ofta i framkant av scenen, eftersom de inte skymmer sikten nämnvärt.

Men du kan i princip använda vilken högtalare som helst till monitor. En generisk högtalare brukar ju dock ha formen av ett rätblock, så om du använder en sådan högtalare, tänk på att inte låta den stå på golvet. Ingen har öron i knähöjd. Placera den på ett stativ eller något annat så du får upp den i öronhöjd.

En generisk högtalare. Här en JBL STX825.

Monitorer kan även ha olika namn beroende på placering och funktion. En wedge som ligger framför sångaren kan benämnas ”sångmonitor”, monitorn till trummisen kallas trummonitor, och så vidare.

En wedge placerad ovanpå en subbashögtalare bildar tillsammans en kraftfull trummonitor. Bilden är från en av Gyllene tiders konserter.

Trummonitorn kan vara en wedge eller en ”vanlig högtalare”. Trummonitorn är dock ofta lite kraftigare för att kunna återge baskagge och bas tillräckligt starkt för trummisen i rock- och popband. Trummisen kan med fördel ha en lite kraftigare monitor.

För att öka hörbarheten kan du komplettera övriga monitorer med ett så kallat sidefill. Ett sidefill kan bestå av två vanliga högtalare, eller wedgar, som placeras i öronhöjd, på var sin sida, i framkant scenen, och på var sin sida av den. Sidefillet riktas in mot scenen och blir som ett litet PA för musikerna.

Ett så kallat sidefill kan öka hörbarheten på scenen. Ett litet sidefill på stativ. Ett stort sidefill hängandes i tross tillsammans med ljuset. Bild från en av Ulf Lundells konserter.

Så placerar du monitorerna
En av de viktigaste enskilda åtgärderna för att skapa bra medhörning är, som vi redan berört lite, placeringen av monitorerna. Optimal hörbarhet uppnås när monitorerna placeras nära den/de som ska betjänas av det aktuella systemet, och riktas mot öronen. Med en sådan placering behöver du inte spela lika starkt som när monitorerna är riktade fel, står i fel höjd och/eller för långt bort. Tänk också på att inte låta några monitorer spela ut mot publiken. Det är inte heller bra om monitorerna står för nära varandra eftersom det kan resultera i fasproblem. Använd inte fler monitorer än nödvändigt för att täcka det område du tänkt dig. För att reducera risken för rundgång bör monitorerna också placeras så att de inte spelar rakt in i några mikrofoner.

En så kallad stageplot som bland annat visar hur monitorerna kan placeras ut.

Så placerar du mikrofonerna
Mikrofonerna bör placeras så nära ljudkällorna som möjligt, det vill säga cirka noll till 30 centimeter. Då tar de inte upp lika mycket ljud från andra instrument, monitor- och front of house-högtalarna. Ljudet blir tydligare och risken för rundgång minskar.

Närmickning: placera mikrofonen noll till 30 centimeter från ljudkällan.

Fixa allt som går innan soundcheck
Efter att all utrustning är riggad men före soundcheck har du ett antal viktiga uppgifter för att soundcheck och konsert ska låta bra och flyta så smidigt som möjligt.

Börja med att starta all utrustning. Konfigurera hela PA-systemet för det kommande giget och förinställ allt som går. Gör en så kallad linecheck. Det innebär att du testar att alla linjer (läs kablar och signalvägar) fungerar samt att allt låter som det ska. Om inte, är det bättre att upptäcka glapp och trasig utrustning innan soundcheck än under densamma.

Därefter upprättar du en bra gainstruktur genom att optimera alla nivåer i hela ljudkedjan. Gainoptimering är en artikel i sig men en mycket förenklad variant är att du ställer alla input och output level på noll (unity gain) utom slutstegen. Ställ den på minus tio till 20 decibel, beroende på vilket headroom (nivåmarginal) och vilken volym du behöver.

Nu är det dags för den sista och kanske viktigaste uppgiften innan soundcheck: masterequalisning.

Så förebygger du rundgång med masterequalisning
Syftet med masterequalisning är att i förväg hitta de frekvenser som orsakar rundgång lätt, för att sedan dämpa dem på masterequlisern. Masterequalisning kallas ibland för att ringa ut lokalen. Grafiska equalisrar, externa eller interna, passar bra för det här.

Externa 31-bands analoga grafiska tvåkanals-equalisrar. Här DBX 3231L.

Så kopplar du in masterequalisrarna
Om mixerbordet har inserts på master out och aux sends kan du koppla in dina Masterequalisrar där. Annars drar du kablar från respektive utgång på mixerbordet till ingångarna på slutstegen (via eventuell multikabel) Har du aktiva högtalare är slutstegen inbyggda i högtalarlådan så då är det dit du ska dra dem.

På digitala mixerbord brukar det finnas grafiska equalisrar i mjukvaran som du adresserar, eller drar virtuella kablar, dit du vill ha dem.

Signalvägen är densamma för både digitala och analoga mixerbord. (Se bild.)

Två varianter på hur masterequlisern kan anslutas till mixern. NC= No connection. När en kontakt pluggas in i insert bryts den ordinarie signalvägen i alternativ ett.

Så ställer du in masterequalisrarna
Innan du börjar ställa in masterequalisrarna så förvissa dig om

• att alla masterequalisrar är nollade, eller avstängda
• att mixerbordets equalisrar på kanalerna är nollade, eller avstängda
• att riggningen är klar.

Att flytta eller byta mikrofoner och högtalare efter masterequalisningen spolierar hela arbetet och det är bara att börja om igen.

Om du har ett aktivt delat system måste även balansen mellan de olika frekvensområdena ha justerats på slutstegen för respektive frekvensområde.

Normalt börjar du med front of house och fortsätter sedan med medhörningen och eventuella övriga system, ett i taget.

Hitta problemfrekvenserna
För all masterequalisning gäller det att hitta lokalens problemfrekvenser och dra ner (skära) dem lagom mycket. ”Lagom mycket” innebär precis så mycket så att problemen försvinner, men inte mer. Masterequalisningen är klar när du nått önskad volym eller justerat maximalt cirka sex olika frekvenser.

Det finns flera olika metoder för att hitta problemfrekvenserna. Här följer tre av dem.

1. Spela upp förinspelat material som du är väl bekant med och vet hur det ska låta. Lyssna dig fram till hur du behöver justera masterequalisern.
    
2. ”Ring ut” lokalen genom att du, utan musik och ingen på scenen, ökar volymen så du ligger på gränsen till rundgång. På masterequalisern dämpar du sedan de frekvenser som rundar först.
    
3. ”Brusa” lokalen med en brusgenerator (extern eller intern i mixerbordet) och använd en spektrumanalysator för att mäta dig fram till hur masterequalisern bör justeras.

Så gör du en effektiv soundcheck
För att soundchecken ska bli så effektiv och bra som möjligt är det viktigt att hålla isär repetition och soundcheck. Koncentrera dig i första hand på det som är svårt att lösa under konserten, som att:

• få till en bra volymbalans på scenen redan utan monitorer
• hitta och identifiera eventuella problem med tekniken, akustiken eller instrumenten
• ställa in ett bra ljud på varje enskilt instrument (på mixern)
• lägga upp medhörningsmixar för det som inte hörs bra på scenen
• få koll på att det finns goda möjligheter att skapa ett bra publikljud under konserten
• få musikerna att känna sig nöjda med scenljudet och trygga i att du tar hand om ljudet, så att de kan fokusera på sina uppgifter – att spela, sjunga och uppträda.

Jobba på bra medhörning före konserten börjar!

Hitta rätt volymbalans på scenen (redan utan medhörningshögtalare)
Det är viktigt att scenljudet, redan utan PA, är bra balanserat och inte för starkt. Först då finns det möjlighet att skapa bra ljud både på scenen och ut till publiken.

Många problem grundar sig nämligen på att några instrument är för starka på scenen och då hör musikerna  inte sig själva eller så hör de bara sig själva.

Det går alltid att öka volymen från mixplats men är det för stark volym från förstärkarna på scenen så kan du inte minska volymen från mixplats.

Trummorna kan ofta vara för starka redan utan förstärkning, så ibland kan de behöva skärmas av.

Justera kanal för kanal på mixerbordet
Låt nu varje musikant spela en i taget och justera gain, equaliser och eventuell kompressor på varje kanal för sig.

Alla elektriska instrument som inte har egen förstärkare på scenen lägger du förstås ut i deras egen medhörning det första du gör, annars hör de ingenting. Även sång och akustiska instrument kan du lägga upp lite medhörning på redan nu. I det här läget räcker det med att du lägger ut dem i deras egen monitor (om du har fler än en).

Kan du hålla medhörning så här enkel så är det ofta mycket vunnit. Ofta behövs dock lite mer.

Så lägger du upp medhörningsmixen
Nu ber du musikerna att spela något tillsammans. Du kan börja med att låta trummisen och basisten spela ihop och sedan bygger du på med ett instrument i taget. Bryt efter någon minut och fråga musikerna (en i taget) om synpunkter på medhörningsljudet. Justera efter önskemål och låt dem spela tillsammans igen. Upprepa proceduren tills både musikerna och du är nöjda.

Många instrument hörs tillräckligt mycket akustiskt eller via egna förstärkare på scenen. Allt behöver inte vara med i monitorerna. Ju mindre som behövs, desto bättre. Mindre är mer.

Ropen skalla, sång till alla
De flesta musiker behöver, eller vill, höra sången i medhörningen, oavsett vad de själva spelar för instrument. Börja alltså med att lägga ut sång i alla monitorer där så önskas.

Sångaren behöver också höra något ackordinstrument och/eller melodiinstrument tydligt, för att kunna intonera optimalt.

Instrumentalister som står långt ifrån varandra
Om du har två gitarrister (eller andra instrumentalister) på var sin sida om scenen, kan du lägga ut vänster gitarrist i höger monitor och vice versa.

Basisten + trummisen = sant
Basisten och trummisen behöver höra varandra bra för att kunna spela riktigt tajt ihop. Om det inte räcker med att basförstärkaren står nära trummisen på hi-hat-sidan, så lägg ut elbasen i trummonitorn också.

Basisten å sin sida kan vara betjänt av baskagge i sin monitor, för att kunna följa trummisen så bra som möjligt.

Medhörning på akustiska instrument
Akustiska instrument kan behöva läggas ut i monitorn för att inte drunkna i ett rockkomp. Den som spelar ett akustiskt instrument kan ofta höra sig själv relativt bra (i och med närheten till det egna instrumentet) men ibland behövs stöttning från en monitor. Övriga musiker kan ha svårt att höra akustiska instrument om de inte står alldeles i närheten. Om de har behov av, eller vilja, att höra dem så lägg ut lite i deras monitorer också.

Det här lägger du i sidefillet
Om du har ett sidefill på en liten scen kan det räcka att du lägger ut sång där. Det gör den mer hörbar för alla på scenen, utan att du behöver ”kräma på” så mycket i övriga monitorer. Eventuellt kan du ta med lite av det som alla behöver höra. På större scener behövs mer av allt i sidefillet. Det blir mer som egen PA-anläggning för musikerna.

Reverb i medhörningen?
Vi brukar undvika att lägga ut reverb i medhörningen därför att det ökar risken för rundgång och det grötar lätt till ljudet på scenen som kan vara nog så stökigt ändå. Ofta får du tillräckligt med reverbsvar från front-of-house-högtalarna och lokalen.

Ge musikerna vad de vill ha
Vet musikerna vad de vill ha, försök att ge dem det. Om musikerna är osäkra på hur det ska låta eller om du är osäker på hur det egentligen låter på scen, gå själv upp på scenen och lyssna. (Om medhörningen sköts från ett monitormixerbord på scenen är du redan på plats.) Många digitala mixerbord går att styra via en surfplatta. Det är förstås optimalt att justera medhörningen medan du står på scenen och hör vad du gör. Vet musikerna vad de vill ha, försök att ge dem det.

Men var restriktiv…
Om du lyssnar för mycket på musikernas önskemål är det lätt hänt att lägga ut alla instrument i alla monitorer, men var lite restriktiv så blir det lättare att få både bra scenljud och front of house-ljud. Varje instrument som läggs ut i monitorerna ökar rundgångsrisken. Allt ljud från monitorerna letar sig in i alla mikrofoner och ”grötar till” både scenljud och front of house-ljud. Det finns alltså flera goda skäl till att inte lägga ut fler instrument än nödvändigt, samt att inte låta varje enskilt instrument bli starkare än vad som behövs.

Ta av hörselskydden
Ibland använder musiker hörselskydd för att skydda sin egen hörsel. Ur medhörningssynpunkt bidrar det oftast till volymen åker upp i stället för ner. Så om musikerna klagar på att de inte hör sig själva - be dem att ta ut hörselskydden. Be musikerna att ta ut hörselskydden.

Hörselskydd till dig som ljudtekniker är direkt olämpligt och inte att rekommendera. Det finns en uppenbar risk att du mixar för starkt och för diskantrikt. Hur ska du kunna göra ett bra jobb utan att höra normalt?

Hörselskydd bidrar oftast till att volymen åker upp i stället för ner.

Skapa bästa in-ear-mixen
Om du har IEM-system kan du tänka likt traditionell medhörning enligt ovan när du lägger upp mixarna till dem. Men eftersom du inte har rundgångsproblem eller läckage att ta hänsyn till kan du lägga ut lite mer i IEM-systemen, om så önskas. Om musikerna har den typ av hörlurar som isolerar dem mer eller mindre från omvärlden, kan du behöva rigga ett par mikrofoner i publikområdet, och lägga ut dem i IEM-systemen.

En skillnad mot traditionell medhörning är möjligheten att få medhörning i stereo. Det kräver förstås ett stereosystem och två aux sends per system i stället för en. En finess som många stereosystem har är möjlighet att skicka ut två monokanaler. Då kan du lägga ut till exempel sång i den ena kanalen och övriga instrument i den andra. Balansen mellan sång och övriga instrument kan sedan enkelt regleras, ofta av musikanten själv.

Dags för front of house-mixen
När scenljudet är satt så adderar du lagom mycket ut i front of house-högtalarna för att balansera upp ett bra ljud för publiken. Den här artikeln handlar dock om medhörningen, så vi går inte in på front of house-mixen mer än så här. Det handlar om att addera lagom mycket av rätt saker från mixerbordet, så att front of house-ljudet och scenljudet kompletterar varandra och åstadkommer ett bra totalljud.

Ljudet på scenen påverkas av ljudet ut till publiken och vice versa, så korrigeringar av medhörningsmixen och front of house-mixen kommer att behövas. Räkna med att det blir några vändor innan båda känns bra.

Vad är lagom stark volym?
Under soundchecken ser du även till att volymen inte blir för stark för publiken. Vad som är för starkt är delvis en individuell upplevelse men det finns också lagar och rekommendationer som reglerar det. (Se faktaruta.)

Ett gemensamt teckenspråk underlättar
Trots att du ställt in medhörningen bra under soundcheck behövs ofta mindre justeringar under konsertens gång. Då är det bra om du som ljudtekniker är uppmärksam på om musikerna försöker ge några tecken om det. Även om du är uppmärksam är det dock inte alltid så enkelt att tolka tecknen från scenen.

Betyder ”tummen upp” alltid gilla’?

Om en musikant vill något om medhörningen behöver ljudteknikern veta vilket instrument i vilken monitor det gäller, och förstås om det ska vara starkare eller svagare. Därför är det bra om ni i förväg har kommit överens om ett gemensamt teckenspråk.

Om det passar framträdandet är kanske det enklaste om musikerna säger vad de önskar mellan låtarna. Det måste ändå bli ganska kortfattat och det går ju inte att tjata om medhörningen genom hela konserten, så än en gång – jobba på bra medhörning under soundcheck.

Första låten sist…
Avsluta soundchecken med att ställa in en bra front of house-mix för första låten men ägna annars minst tid åt front of house. Front of house behöver inte vara perfekt nu, bara du har koll på att det är klart för att lägga den sista handen under konserten. Har du gjort förarbetet ordentligt har du de bästa förutsättningarna att lyckas mixa bra ljud under konserten.

Efter soundchecken är det viktigt med tystnad och vila för att sedan ladda innan konserten.

Ljudteknikerns jobb under konserten
Under konserten ser du till att front-of-house-ljudet hela tiden låter bra. Du följer med i musiken och justerar så fort det behövs. Samtidigt som du håller ett öga på musikerna, om de ger något tecken om medhörningen.

Hitta och stoppa rundgångar
Om rundgång trots allt uppstår under konserten så försök att inte få panik. Om du inte direkt vet vilken kanal eller vilket system det är som går runt så dra ner masterreglarna och medhörningens master aux sends fem till tio decibel så brukar rundgången försvinna. Innan du drar upp volymen igen, försök att utröna var rundgången uppstod. Kanske var det sångaren som råkade rikta mikrofonen mot sin monitorhögtalare för ett ögonblick? Om rundgång uppstår, undvik panik.

Om det verkar vara en mer bestående rundgång som du inte kan lokalisera direkt så dra först upp masterreglarna lite grann igen och sedan drar du försiktigt upp medhörningens master aux sends, en i taget. Du märker snart vilket system som är upphovet till rundgång. Vilken mikrofon, eller vilka mikrofoner, som orsakar rundgång är dock inte alltid så lätt att veta.

Ett bra sätt att hitta vilken mikrofon som går runt är att koppla in ett par hörlurar till mixerbordet och sololyssna kanal för kanal. Du kommer höra direkt vilken kanal som har rundgång. Dra ner kanalens volymregel eller en aux send, beroende på vilket system som går runt. Det vet du efter du gjort testet du läste om i förra stycket. Om du ändå inte är säker på vilket system det handlar om så dra ner gainen på den aktuella kanalen, då får du lägre nivåer till alla system. Du kan även prova att eliminera rundgången med kanalens equaliser. Om instrumentets volym inte räcker till kan det vara så att allt annat är för starkt. Dra ner volymen på allt annat.Regler om ljudnivåer

Som ljudtekniker har du både ett moraliskt och ett juridiskt ansvar att se till att ljudnivån inte blir skadlig för publikens hörsel, men det är den verksamhetsansvarige som enligt miljöbalken är skyldig att ”fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar” (26 kap. 19§).

Hen kan förstås delegera mätning av ljudtrycksnivån till dig, och/eller ett externt företag. Mätningen bör dokumenteras för att i efterhand kunna bevisa att du hållit dig inom riktvärdena.

Rekommendationer till stöd för tillämpningen finns i: Socialstyrelsens allmänna råd om höga ljudnivåer (SosFs 2005:7). En del kommuner har denna författning som krav. Författningen säger i korthet följande om ljudtrycksnivåer:

Riktvärden för platser dit barn under 13 år inte har tillträde

• Maximal ljudtrycksnivå: 115 dBA.
• Medel ljudtrycksnivå: 100 dBA.

Riktvärden för platser dit både barn och vuxna har tillträde

• Maximal ljudtrycksnivå: 110 dBA.
• Medel ljudtrycksnivå: 97 dBA.

Dessutom stipuleras att särskild hänsyn bör tas i verksamheter som är direkt riktade till barn (till exempel knattediskotek). Där bör en medelljudnivå under 90 dBA eftersträvas.Sammanfattning medhörning

• Skapa ett välbalanserat ljud på scenen utan ljudet från front-of-house-högtalarna.
• Placera monitorerna nära de musiker som ska höra från dem.
• Rikta monitorerna mot musikernas öron.
• Rikta monitorerna in mot scenen, inte ut till publiken.
• Se till att monitorerna inte spelar rakt in i mikrofonerna.
• Använd en masterequaliser för att få bukt med kvarvarande rundgångar.
• Använd IEM istället så slipper du tänka på de fem ovanstående punkterna.
• Närmicka och hitta mikrofonplaceringar som låter bra.
• Var sparsam med vad du lägger ut i medhörningen.
• Se till att scenljudet inte blir för starkt.
• Undvik hörselskydd.
• Gör klart medhörningsljudet så långt det går under soundcheck.
• Kom överens om ett gemensamt teckenspråk under spelningen.

Studios mångårige skribent, Hans Nicklasson driver sajten Ljudteknikern.se – Lär dig skapa bra liveljud. Han har bland annat skrivit böckerna "Jakten på det perfekta PA-ljudet" samt "Bästa liveljudet.”

Missa inte Hans nya bok Skapa bra medhörning, som ni kan köpa här >