Så återskapar du Beatles sound, del 2/3

Beatles utrustning och motsvarande pluggar

Beatles använde sig av den allra senaste tekniken, men i dag framstår den ofta som ganska primitiv. Vi har kartlagt utrustningen som användes och dess moderna motsvarigheter.

Mixerbord
Under hela Beatles-eran i Abbey Road användes tre mixerbord, varav två byggde på samma plattform. Borden konstruerades av EMI:s tekniska avdelning och fick namnen REDD: Recording Engineering Development Department.

Redd 37, ett rörmixerbord med Siemens V72S förförstärkare, installerades 1959 i Studio 2 och var sedan i tjänst fram till 1964 då det avlöstes av Redd 51. Redd 51 konstruerades redan 1959 men installerades inte förrän drygt fyra år senare och användes till fyra femtedelar av Beatles inspelningar. Bordet hade åtta in och fyra ut, Siemens V72S förförstärkare, dubbla echo send/return, inställningar för bas och diskant samt panorering.

EMI TG-mixerbord från REDD-familjen.

REDD.51, Beatles-mixern framför alla andra...

…som ersatte den kortlivade REDD.17.

Båda Beatles huvudtekniker, Norman Smith och Geoff Emerick, använde en mer eller mindre fastlagd setup i Redd-borden:

1. Bas: AKG C12
2. Gitarr: Neumann U67
3. Bastrumma: AKG D20
4. Overhead: AKG D19C
5. Gitarr: Neumann U67
6. Reserv: Neumann KM56 eller Neumann U67
7. Submix trummor: AKG D19C x 4 via RS144 Premix Box
8. Sång: Neumann U48

Den sista mixern i Beatles-historien är TG12345, en transistormixer som också byggdes av EMI själva. Det bordet användes bara till albumet Abbey Road, hade en mer konventionell layout och lät mer polerat än de gamla Redd-mixrarna. TG12345 hade 24 in och åtta ut och inbyggd kompressor/limiter på varje kanal, plus subgrupp och full stereopanering på varje kanal.

TG12345, mixerbordet som gav det nya soundet på Abbey Road.

Geoff Emericks mickning i TG-bordet:

1. Bas: AKG C12 alternativt di
2. Gitarr: Neumann U67
3. Gitarr: Neumann U67
4. Bastrumma: AKG D20
5. Överhäng: AKG D19C
6. Virvel under: Neumann KM56
7. Hihat: AKG D19C
8. Puka: AKG D19C
9. Puka: AKG D19C
10. Puka: AKG D19C
11. Piano: Neumann KM56
12. Orgel: Neumann U67
13. Sång: Neumann U48
14. Sång: Neumann U48
15. Fairchild retur
16. Fairchild retur

Alla tre borden finns i pluggformat, REDD-mixrarna och TG-mixern från Waves i det paket som heter Abbey Road Collection.

Outboard
Beatles använde i huvudsak tre typer av outboard: kompressorer, limitrar och eq-enheter. Det som inte byggdes av EMI:s tekniker modifierades och fick beteckningen RS: Recording Studio.

RS124. Kompressor tillverkad av Altec för broadcast- och telefonbruk som modifierades löpande av EMI:s tekniker så att den version Beatles använde bara hade decibelmätaren på frontplåten gemensamt med ursprungsprodukten. Kompressorns långsamma attack gjorde den idealisk som baskompressor och den tjänstgjorde på i princip varenda Beatles-låt.

RS124 nytillverkas av Lisson Grove med beteckningen R-124 och finns också som plugg från Abbey Road. En RS124 i originalutförande såldes 2012 på Ebay för 220 000 kronor.

RS 124, den ombyggda Altexkompressorn.

RS114. Limiter som användes på i princip alla Beatles-inspelningar 1962-1964. Utvecklades för gravering men Norman Smith använde den flitigt på sång. Limitern var dock instabil och från och med 1964 ersattes den så gott som helt av Fairchild 660. Ingen nytillverkning eller plugg finns för RS114.

Fairchild 660. Helig graal bland limitrar och från och med Beatles for sale helt dominerande när det gällde sång och trummor. Har en egen karaktär även när signalen bara passerar genom limitern. Snabbheten gör den också idealisk som sidechain-kompressor och den användes också som deesser.

Hårdvaruklon tillverkas av Anthony De Maria, ADL670, och Drip Electronics gör ett kit, 670, med kretskort och bygganvisning. Fairchild 670 och 660 finns som plugg från Waves, PuigChild Compressor och Universal Audio, Fairchild Tube Limiter Collection.

RS127 Precence Box. Passiv eq med tre valbara frekvenser: 2,7 kilohertz, 3,5 kilohertz och 10 kilohertz och möjlighet att boosta upp till tio decibel. RS127 konstruerades av EMI:s tekniker för att kompensera för Redd-mixerns klena diskant. Användes till allt på Sgt Pepper. RS127 finns som plugg från Softube, Abbey Road Studios Brilliance Pack. Kolla även in Waves Abbey Road Chambers.

Telefunken V72. Nytillverkas av Mercury Recording, M72s, och Drip Electronics, 72, kretskort och bygganvisning. TG-seriens mickförstärkare och eq finns i nytillverkning: Chandler TG2, Curve Bender och TG Channel. Curve Bender som plugin finner du här: Waves RS56 Passive EQ. Pluggen Waves NLS Non-Linear Summer simulerar bland annat ett gäng individuella kanaler från Lenny Kravitz TG-mixer, den Beatles använde till Abbey Road, och Waves Abbey Road Collection har bland annat pluggen TG 12413 Limiter.

RS127 Presence Box, en separat eq som konstruerades en bit in på 60-talet.

Tekniska innovationer 1965-1969

The Beatles var ofta först med tekniska innovationer och flyttade åren 1966 och 1967 oupphörligt gränserna för hur popmusik skulle låta och vad som var möjligt att åstadkomma i en studio. Efter Sgt Pepper försvann experimentlustan parallellt med att Beatles som kvartett allt mer gick mot sin upplösning, och den balans mellan kreativitet och teknisk fantasi i ett begränsat popformat som existerat fram tills dess var och är helt unik. På de här Beatles-låtarna introducerades följande:

ADT - Automatic Double Tracking
Rain

Leslie som sångeffekt
Tomorrow never knows

Leslie som gitarreffekt
Lucy in the sky with diamonds

Subkick (som basmikrofon)
Paperback writer.

Baklängessång
Rain

Baklängesgitarr
I’m only sleeping

Mellotron
Strawberry fields forever

Extrem närmickning av stråk
Eleanor rigby

Extrem närmickning av blås
Got to get you into my life

Två synkade 4-kanalsbandspelare
A day in the life

DI-boxar
Sgt Pepper’s loney hearts club

Av dessa blev Leslieeffekten mest använd tillsammans med varispeed, som användes mer eller mindre regelmässigt på Beatles sångtagningar, men också som flangereffekt.

Entrén till Abbey Road studios i centrala London.

Han jobbade på Abbey Road

Anders ”Henkan” Henriksson har skrivit låtar till alla Magnus Ugglas album och producerat tolv av dem. Han har dessutom ett svårslaget rekord som kapellmästare i över 800 tv-program.

Anders jobbade mellan åren 1969 och 1972 som producent i Abbey Road-studion. Han hade då precis producerat ett album med det svenska popbandet Tages, minus deras sångare Tommy Blom, som nu kallade sig Blond och siktade på en internationell karriär. Den karriären uteblev dock, däremot öppnade det upp för en annan, nämligen Anders Henrikssons egen.

Anders Henkan Henriksson erbjöds jobb på Abbey Road studios av självaste George Martin.

Erbjöds jobb
Det visade sig att George Martin hade hört Blond-plattan och blivit så imponerad av produktionen att han erbjöd Henkan jobb. Martin hade ett par år tidigare bildat AIR, Association of Independent Record Producers, och nu skulle Henriksson ingå i ett stjärnspäckat producentsällskap som förutom George Martin själv innehöll John Burgess (Manfred Mann), Pete Sullivan (Tom Jones, Engelbert Humperdinck) och Ron Richards (Hollies).

– Jag togs över för att jobba med Quatermass, men jag producerade också Hollies när Ron Richards blev sjuk, och så jobbade jag med King Crimson.

”Helt otrolig akustik”
Henkan jobbade i alla tre studiorna, mest dock i Studio 2, fast det han är mest imponerad av är akustiken i Studio 1.

– Akustiken där är helt otrolig. Där jobbade jag med stråkpålägg för Quatermass, men jag var också där när George Martin spelade in Live and let die – 18 tromboner som svarar ”baaam” efter Live and let die-frasen. Rummet hade en helt död yta där man ställde trummor, slagverk och elinstrument samtidigt som man spelade in en hel symfoniorkester.

Att arbeta på Abbey Road var att inordna sig i en strikt brittisk hierarki där man skilde på producenter, tekniker, tape ops – Henkan säger B-tekniker – och där man fortfarande hade slips eller white coats alternativt brown coats på jobbet.

– Det var som att komma in på Karolinska. Vita rockar och en massa pennor i bröstfickan på folk.

Klassiskt. Epiphone Casino, Höfner fiolbas och Ludwig Oyster.

Pratades mest musik
Henkan arbetade ofta med tekniker som hade spelat in Beatles, både Geoff Emerick och Jeff Jarratt, men kallar känslan familjär, trots deras och studions historia. Att de flesta hade en musikutbildning i botten gjorde också att det pratades betydligt mer musik än teknik.

– Tekniken fanns där och den var det egentligen ingen som behövde bry sig om. Det här speciella trumsoundet som till exempel Ringo hade, det var där, det tillhörde studion så det behövde man inte prata om. Det vi pratade om var innehållet och det musikaliska i produktionen. Mickarna var ju samma som hade använts långt innan jag kom dit och det fanns liksom ingen anledning att ändra på det.

Spelade piano
Tiden i London innehöll också andra uppgifter. Henkan skrev noter åt Roger Cook och Roger Greenaway, två av den tidens stora popproducenter, han körade på Elton Johns Take me to the pilot och han spelade piano på Only one woman, Barry Gibbs produktion för The Marbles.

– Det var inget märkvärdigt, någon ringde och frågade om jag kunde spela lite piano, och det blev en världshit. Ja, inte på grund av mitt piano då – det var en bra låt.

Den sista produktionen Henkan jobbade med i Abbey Road var ett band från Glasgow som hette Ginhouse. Efter det flyttade familjen Henriksson tillbaka till Sverige igen.

– Jag hade kunnat vara kvar men vi fick barn och jag hade bra med jobb som väntade i Sverige. 1974 började jag med Uggla och sedan gjorde jag en jävla massa tv-program som kapellmästare.

Tidig Moog-modell
Efter att TG 12345 MkI installerats i Abbey Roads Studio 2 var det stiltje på moderniseringsfronten. Jag frågar Henkan vad som förnyades i studion under de tre år han var där.

– Inte ett skit. Det som hände var att George Martin, i egenskap av Beatles-producent, fick in nya instrument så det inte bara stod en flygel och en Hammond i studion: Wurlitzer-piano, Hohner Clavinet, ett Fender Rhodes och en Moog-synthesizer.

Henkan minns idag inte modellen, men det var en av de tidiga, modulära Moogarna.

– Det jag framförallt minns var att vi hade rattat in ett ljud till Quatermass som alla var helt lyckliga över, så vi tog lunch, och när vi kom tillbaka hade oscillatorerna kommit på helt andra tankar. Det ljudet var helt borta och vi fick börja om från början igen.

Ljudet man skruvade till igen är det första som hörs i introduktionen till Quatermass Black sheep of the family.

Det första förslaget, Everest, förkastades – ingen orkade åka till Himalaya för att ta en omslagsbild – så i stället valde man den enkla utvägen, Abbey Road och övergångsstället.

Nyckelfigurer i Beatles produktioner

George Martin
George Martins roll som producent minskade med åren då Beatles mot slutet av karriären i princip producerade sig själva men han hade fortfarande stor betydelse som arrangör av stråkar och andra orkesterinstrument. Han hade avgörande betydelse för soundet i låtar som Strawberry fields forever, Eleanor Rigby och I am the walrus.

Ken Townsend
Teknisk chef med fingrarna i det mesta som rörde Beatles sound. Townsends mest välkända bidrag var utan tvekan adt-systemet, automatic double tracking, men Townsend såg också till att möjliggöra att sångmickar och instrument kunde kopplas till ett Leslie, han synkade bandspelare, konstruerade di-boxar och mycket mer.

Geoff Emerick
Inspelningstekniker som omedelbart hamnade i den djupa änden på bassängen efter att Norman Smith sagt upp sig från teknikerjobbet. Emericks första dag som ansvarig Beatles-tekniker fick han Tomorrow never knows i knäet, en svindlande uppgift, inte minst tekniskt, och han kom senare att introducera en rad tekniska innovationer för världen. Emerick hoppade av under inspelningen av The Beatles, det vita dubbelalbumet, då han i likhet med många andra tekniker på Abbey Road, vägrade fortsätta arbeta med gruppen, men han återvände senare för att spela in och mixa Abbey Road.

Beatles var banbrytande i studion och använde sig av den allra senaste inspelningstekniken.

I serien

• Del 1 – Vilka instrument Beatles använde
• Del 2 – Den tekniska utrustningen i Abbey Road studios och de moderna motsvarigheterna
• Del 3 – Hur du kan återskapa bandets sound i ditt musikprogram

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-05-28. Uppdaterad 2021-05-11.