Inspelning på djupet: Trummor

Det blir inte alltid bättre med vatten i bassängen. Anders Bagges Dreamhill Studios är beviset. Rummet där man spelar in trummor i studiokomplexet är i själva verket en inomhuspool som inte blev färdigbyggd. Trummorna står i den djupa änden och det låter så bra att det är Niklas Flyckts favorittrumljud.

Tips! Se även videon om samma ämne här:

Till en del har slumpen spelat in men det finns också ett par faktorer som rent objektivt är bidragande. För det första är rummet helt oregelbundet. Formen är lite som ett stukat timglas med knäckta vinklar istället för mjuka kurvor och helt oregelbunden, vilket gör att problemet med stående vågor minimeras. Inte ens golvet är en plan yta utan har kvar sin layout med poolbotten och ett upphöjt parti på cirka tio kvadratmeter i bortre änden, tänkt för vilstolar och paraplydrinkbord.

Den andra faktorn är vägg- och golvbeklädnad. Rummet har mest hårda ytor – klinker och trä – och den ambience det skapar gör att rummet låter större än det är.

Trumsetet är också ett instrument som verkligen är beroende av rummet. Det förflyttar så mycket luft att det kan få fart på varenda partikel i ett rum och här kan man verkligen göra skillnad med val av mikrofoner och placering av instrument och mickar.

Gå runt och lyssna
Husteknikern på Dreamhill tidigare heter Anders Pantzer och har ett förflutet som handledare på SAE (School of Audio Engineering). Anders berättar att han brukar börja med en liten preliminär soundcheck.

– Under tiden man sätter upp trumsetet kan man gå runt i rummet och lyssna lite medan någon slår på de olika trummorna för att hitta en bra placering för trumsetet – framförallt golvpukan som är den trumma som går längst ned i registret.

En annan detalj Anders Pantzer vill placera i rumsakustiken är stämningen.

– Man ska tänka på att stämma i det rum man är i, för att få rätt resonanser.

Det är ju inte bara rummet som kan ha egenresonanser, alla som har spelat in trummor vet hur problematiskt det kan vara med rin-gande toner och interferenser mellan olika trummor i setet.

– Det mesta går att stämma bort om man har bra skinn. Visst kommer det att ringa men jag vill gärna ha lite av ringet kvar. Hellre levande än platt och tråkigt. I värsta fall får man ta till Moongel eller gaffatejp och dämpa. Sedan stämmer ju hela kitet i sig. Trampar man på bastrumpedalen kommer garanterat samtliga pukor också att ringa och det får man också försöka stämma.

Pukorna brukar vara det stora problemet, men Anders påpekar att numera finns ju också möjligheten att gejta i efterhand eller klippa och klistra, men så bra som möjligt vid inspelning är regeln.

Anders har satt upp DW-kitet i den smalare änden av rummet och dämpat med tre absorberande skärmar i fullhöjd och kompletterat med några cylinderformade absorbenter som kallas abcyler. Rummet har ett tiotal abcyler som man flyttar runt allt eftersom behov uppstår.

Det första Anders sedan gör är att lyssna på trummisen.

– Det gör jag dels för att höra hur trummisen spelar, men också för att få en känsla för hur trummorna låter för sig själva, hur de låter i rummet och var i rummet det låter bra – alla faktorer som spelar in för var jag sedan placerar mikrofonerna.

Det första mickparet Anders lyfter in är overheadmickarna. Överhänget skapar på sätt och vis hela trumsoundet, i och med att de tar upp hela kitet i en stereobild. Här blir det ett par rörmikrofoner, småmembrans Telefunken M 221, som Anders har valt för att de ger ett mjukt ljud och passar särskilt bra på cymbaler.

– Det jag koncentrerar mig på här är att få virvel och kick i mitten av stereobilden. Jag sätter mickarna i ett x/y mellan en och en och en halv meter ovanför virveln, rakt ned så att centerpunkten pekar mittemellan virveln och bastrumman. Det brukar vara en bra utgångspunkt.

Nästa par mickar har också till uppgift att ta upp hela trumsetet och hamnar en meter framför bastrumman, en meter upp från golvet, och på en och en halv meters avstånd från varandra.

– De ska stå så att man dels får en bra stereobild men också så att de matchar överhänget i en tänkt linje. Hihatsidan här ska alltså möta hihatsidan i överhänget.

Mikrofonerna är klassiska bandmikrofonen Coles 4038.

– De har mycket värme och mycket tryck i sig.

Senare tillkommer ytterligare ett par mikrofoner som ska ta upp hela trumsetet men vi sparar dem en stund. Dags att gå ned på detaljnivå.

Anders Pantzer justerar in de två hihatmickarna, en kondensator och en dynamisk i tandem.

Fyra mickar för bastrumman
Till bastrumman har Anders varit generös: sammanlagt fyra mikrofoner.

– Det är det som är så skönt med bastrumman. Det finns utrymme att experimentera lite eftersom den är fri från det övriga kitet. Dessutom ger man valmöjligheter till mixteknikern senare i projektet.

Inne i bastrumman sitter en Sennheiser MD421, mitt i och med membranen riktade mot slagskinnet och klubban för att ta upp klicket från klubban. Precis i hålet i frontskinnet har Anders satt en AKG D12, en gammal fin dynamisk mikrofon, designad för att användas med just baskagge. Sedan har han satt en Yamaha Subkick bredvid D12:an och kompletterat med en Neumann U47 Fet en halvmeter framför frontskinnet.

– D12:an är huvudmicken. Den har en mjuk och fin attack och väldigt mycket botten. Den kan man få ut väldigt mycket från och där den sitter, utanför hålet i frontskinnet får man extra mycket tryck. Yamaha Subkicken låter inte bara bas utan den känns bas också. Mick nummer fyra, U47 FET, är en kondensatormikrofon som jag placerat en bit ut från kicken för att den ska samla ihop ännu mer av de låga frekvenserna när de hunnit utveckla sig lite. Den ger också lite mer av rummet och av frontskinnet här ute.

Bastrumman har fyra mikrofoner som var och en har sin specifika uppgift. Dels för att fånga varje aspekt av ljudet men också för att ge mixteknikern många valmöjligheter.
 

Två kondensatormikrofoner i en x/y-konfiguration i överhänget. De här två mickarna tar upp hela trumsetet.

Klassiskt mikrofonval
Pukor och virvel har fått dynamiska mikrofoner på överskinnen och en kondensatormikrofon under virveln. Anders mickar oftast underskinnen på pukorna, någon gång en stormembrans kondensatormick under golvpukan för extra djup.

På virvelns överskinn sitter en klassiker i sammanhanget, Shure SM57, och under, en AKG C414, som gjord för att plocka upp det metalliska i sejarmattan.

– Övermicken gillar jag att sätta en bit ifrån skinnet så att ljudet hinner utvecklas. Det blir lite mer läckage från de övriga trummorna men man får så mycket mer i ljudet att det absolut är värt det. Om vi går in på hur ljudet uppträder så har man mest attack i mitten, där stocken träffar. Ju längre ut mot kanten, desto mer ton och ring får man. När jag placerar micken brukar jag rikta den mot mitten och inte ha den parallellt med skinnet utan vinkla ner den lite och dra ut den till ett läge där man får både attack och ton.

Här handlar det om att lyssna både i rummet och i kontrollrummet.

– Det låter genomgående mer komprimerat i monitorerna och närmickarna blir alltid mindre än man vill – mindre ljud, mindre storlek – och det brukar leda till att jag flyttar bort mickarna från skinnen.

Undermicken brukar Anders sätta en bit ifrån skinnet, 5-10 centimeter bort.

– C414 har mycket topp och ska ta upp sejarmattan, men man får också lite djup ur den. Det man måste tänka på när man använder två virvelmickar är också fasen.

Med två mickar som tar upp samma ljud vid olika tidpunkter är risken stor att ljudvågorna hamnar i motfas och delvis släcker ut varandra. Det låter tunt och ihåligt och man har två alternativ när det gäller att komma tillrätta med problemet, antingen flyttar man den ena av mikrofonerna, eller, vilket är det vanliga just när det handlar om virvelmickar, fasvänder man den ena micken i mixerbordet.

Pukmickarna, Sennheiser MD421, sätter Anders en pek- och långfingersbredd ovanför sargen så att de pekar rakt in mot mitten med membranet nästan i kanten på sargen.

– MD421 är lite tjockare än SM57 som annars är ett vanligt val för just pukor. Jag har lite samma filosofi där som för virveln, man ska backa ut från skinnet lite för att ljudet ska hinna evolvera. Pukorna uppför sig annars precis som virveln, det vill säga mycket attack från mitten av skinnet där stocken träffar och mer ton ju längre ut mot kanterna man kommer. På pukorna tycker jag att man ska gå ännu lite längre ut än på virveln.

På virveltrumman används en Shure SM57, ett klassiskt val.

Coles 4038. Klassisk bandmikrofon. En av de två mikrofoner framför trumsetet som fångar hela soundet.

Ljudet från pukorna tar lite tid på sig att utvecklas helt och därför är pukmickarna satta vid sargkanten med lite avstånd till skinnet.

Trumsetets problembarn
Hihaten är lite av trumsetets problembarn. Svår att få till, ofta i konflikt med virvelmicken, och det händer inte allt för sällan att man struntar i att använda hihatmicken i mixen och stannar vid att låta den höras genom läcket från virvelmick och överhäng.

På Dreamhill använder man en teknik som Niklas Flyckt initierat: två mikrofoner i tandem – en dynamisk och en kondensator – riktade rakt ned i det övre locket, mitt-emellan ytterkanten och centrum, på cirka tio centimeters avstånd. Mickarna är en Sennheiser MD421 och en AKG 451 som tejpats ihop.

– Tanken är att 421:an tar upp mer kropp och 451:an tar upp den fina briljansen. När man blandar ihop dem funkar det faktiskt jättebra.

De sista mikrofonerna i Anders Pantzers mickning är två ultraexklusiva Didrik De Geer-modifierade Neumann M49:or som enligt uppgift ska vara bland de första De Geer byggde. Anders har placerat dem på den upphöjda delen, cirka sex meter från trumsetet.

– Fantastiska mikrofoner. De är också placerade i den mest levande delen av rummet. Ytan bakom trumsetet är ju ganska dämpad.

Med en placering så långt ifrån trumsetet kommer De Geer-mikrofonerna inte att ta upp trumsetet primärt utan istället ljudet av rummet, hur ljudet av trumsetet fortplantas i hela rumsvolymen, och därigenom ge ovärderlig klangfärg senare i mixen.
 

Hela mickningen utom de Geer-mickarna i andra änden av rummet. Lägg märke till att cymbalerna inte har några egna mickar uppsatta.
 

Didrik de Geer-byggd Neumann M49. En av ett par som används som rumsmickar vid truminspelningen.

Sammanfattning
Trumsetet är fundamentet i modern musik. Det fogar samman hela ljudbilden och är det instrument som också har sin frekvensmässiga motsvarighet i alla de andra instrumenten i arret och som därigenom också skapar förutsättningen för den sammanlagda ljudkaraktären senare i mixen. Det är ingen slump att det är trummorna man lägger ned mest energi på att få rätt.

Anders Pantzer sammanfattar i en liten kom-ihåg-lista:

– Använder man så här många mikrofoner kommer man att få fasskillnad men man får försöka minimera den och försöka få ljudet kompakt och hopsatt.

Punkt nummer två är valmöjligheter senare i projektet:

– Har man möjlighet ska man kosta på sig några alternativa mickar på till exempel bastrumman så man kan byta karaktär och inte måla in sig i ett hörn.

Och nummer tre:

– Man ska se trumsetet som ett instrument, inte som många olika.

Och som uppmuntran men kanske också som en kommentar till att han har slängt upp mikrofoner för över en halv miljon kronor:

– Man får aldrig glömma att det är själva trummorna som är viktigast ändå. Är instrumentet bra och låter bra så går det att fånga även med lite sämre mikrofoner om det är det enda man har att tillgå.Rummet

Rummets oregelbundna form och hårda ytor ger nyckeln till soundet. För truminspelningen har man skapat en mer dämpad sida alldeles bakom trummorna med hjälp av tre absorbentskärmar för att inte få in så mycket rum i mickarna och låtit den andra delen av rummet i princip vara odämpad. Rummet har också några fasta akustikinstallationer, som mindre diffusorer i taket ovanför trumsetet och en lång infälld, diffuserande panel på pooldelens ena långvägg. För att finstämma rummet placerar man sedan ut abcyler på strategiska ställen.

Teknikrutan: Stående vågor
Stående vågor är en rumsresonans som uppstår när en viss våglängd – hel, halv eller multiplar av en frekvens – studsar fram och tillbaka mellan två parallella ytor och förstärker just den frekvensen. För att komma förbi problemet med rumsresonanser brukar man undvika parallella ytor och istället snedställa väggarna i förhållande till varandra. Problemet är dock inte eliminerat i och med det, de nya resonanser som uppstår är visserligen svagare men å andra sidan betydligt fler vilket gör det svårare att räkna ut de kritiska frekvenserna och dämpa rummet med basfällor.

Vilka frekvenser som är i farozonen kan man räkna ut genom en enkel formel:

v
f = ------
2xL

f är grundtonens frekvens, v är ljudets hastighet (340 meter/sekund) och L är avståndet mellan ytorna. Om rummet är fem meter långt, fyra meter brett och tre meter högt får man följande rumsfrekvenser: 34 Hz på längden, 42,5 Hz på bredden och 57,6 Hz mellan golv och tak. Men att komma tillrätta med problemen handlar om dämpning, basfällor och resonatorer vilket går utanför den här artikelns bredd. På Studios forum på nätet finns ett par intressanta diskussionstrådar inom detta område.Ordlista

Abcyl – Halv eller helcylinderformad ljudabsorbent.

X/Y – Stereomickning med två mikrofoner med kapslarna i samma punkt men i 90 graders vinkel mot varandra.Det här är Dreamhill Studios

Dreamhill startade när Anders Bagge behövde en bostad och köpte huset på Färingsö utanför Stockholm. Under renoveringen passade han på att installera en hemstudio, vilket i Anders Bagges värld sträcker sig lite utöver den vanliga brukshorisonten: SSL AWS 900 mixerbord, 24 kanaler blandat Pro Tools HD3 och Motu 896HD och Genelec 1038-monitorhögtalare till exempel.

När Niklas Flyckt sedan ville avveckla sin Khabang-studio tyckte Anders Bagge att det kunde vara en bra idé att också ha en ordentlig studio i huset. Plats fanns, suterrängdelen av huset var byggd för att rymma förre ägarens byggföretag, och Niklas Flyckt ägde den ena av Sveriges SSL 9000J-mixerbord – det andra stod i Benny Anderssons studio – och det vore väl synd om det bordet skulle glida honom ur händerna. Sagt och gjort, Anders köpte Khabang-studions utrustning, och med på köpet följde också Niklas Flyckt själv som frilans, vilket var en bra lösning så när som på en detalj: Niklas var fullbokad nästan jämnt, så källarstudion var i princip aldrig ledig. Anders Bagge behövde med andra ord en studio till.

Öppningen kom när man beslöt sig för att avveckla Murlyn, den framgångsrika musikfabriken som Anders Bagge varit med om att starta och driva. Anders köpte då loss all studioutrustning ur Murlyn och tog också med sig studiochefen Torbjörn Endrell.

– När jag kom hit var det byggt som en stor vardagsrumsstudio. 9000-bordet stod där det står men sidoväggarna fanns inte, säger Torbjörn.

Torbjörn började planera in två studior till i undervåningen som förutom kontrollrummet också innehöll det befintliga trumrummet, pianorummet och köket. Genom att bygga sidoväggar till det stora kontrollrummet fick man därigenom också en korridor som band ihop alla delar i en planlösning som nu inbegriper tre separata kontrollrum, alla med tillgång till gemensamma inspelningsrum. Själva ritningsarbetet gjordes av Lennart Nilsson på Akustikmiljö AB.

– Problemet med bygget var att stora studion var bokad hela tiden så vi fick bygga oss runt bokningarna och därför stod det still veckovis ibland.

Idag består Dreamhill av fyra studior: 900B, Bagges hemstudio i villan; 900A, en studio med ett SSL AWS900, ProTools HD3 Accel och Genelec 8040 monitorer; Studio 4000, den näst största, med ett SSL 4000G+, 24 in/48 ut ProTools HD3 Accel och Genelec 1038; och Studio 9000/Mandarine som har ett SSL 9000J, 32 in/56 ut ProTools HD3 Accel och Genelec 1039 i väggen.

Hela komplexet har varit igång i cirka två år och man har hittills mest gjort mixar – Niklas Flyckt har bland annat mixat alla Robyns tre hyllade album under 2010 – men man börjar också ta in fler inspelningar i huset utifrån.

Utrustningslistan för Dreamhill innehåller inte bara ett antal outboardrackar som är svårslagna – man har också en mickpark som många inte bara skulle sälja sin gamla mormor för utan också lätt slänga in några andra äldre släktingar på köpet för att komma över – finns det några hål att fylla överhuvudtaget?

– Det finns några mickar som vi inte har dubbla av och det är alltid bra att ha om något skulle gå sönder. Sedan har jag en liten önskelista om man skulle få pengar över där det står Pultec Eq överst…

Artikeln publicerades ursprungligen i Studio 2-2011 och uppdaterades 25 april 2023.