Inspelning på djupet: Sång

Det finns goda skäl att dela upp musikinspelning i två kategorier: rösten och resten. Det finns inget som slår en röst när det gäller att bära en melodi, det vill säga det nio av tio normala människor upplever av en poplåt, och heller inget som är lika individuellt och personligt. Fler argument behövs inte för att vi ska inse att rösten är viktigast av allt i en studio.

Missa inte videon om samma ämne här:

Och då är, som ni också inser, frågan om huruvida det finns rum som är bättre eller sämre för röst enfaldigt ställd.

Svaret är: det beror på. En operasångare kan utan vidare producera tinnitusframkallande nivåer och få fart på precis all luft i ett stort inspelningsrum, så det är inte på grund av ljudtrycket Ian Agate (IA), dåvarande hustekniker på Soundtrade Studios i Solna, bygger ett mindre rum i det stora inspelningsrummet.

Det hela bygger på ett enkelt förhållande, rummet och rösten, och ju mer man spelar in av det ena desto mindre blir det av det andra. Och eftersom vi vill bestämma vilka effekter vi vill ha på rösten i mixen gäller det att spela in mer röst och mindre rum. Alternativet blir annars att behöva laborera med att lägga till ett rum, det artificiella, ovanpå ett annat, det naturligt inspelade, och det är aldrig en bra idé. Det handlar om att välja precis den akustik man vill ha.

IA: Det är heller inte alltid man vill ha den klang som finns i rummet utan man vill ha möjligheten att välja den rumsklang som passar bäst till låten.

De enda gångerna Ian Agate använder Soundtrades hela rum är vid inspelning av klassiska röster och operasångare.

Ian Agate med Manley i det mindre rum han byggt upp av skärmar. Foto: Björn Olsberg.

Skärmar i halvcirkel
Rummet är placerat mitt i den stora studion och består av fem två meter höga och meterbreda akustikskärmar, uppsatta i en halvcirkel med en mikrofonplacering halvannan meter från bakväggen. Det kommer fortfarande att ge en viss rumskänsla och en del luft i ljudbilden, men inte för mycket.

IA: Jag vill att det ska låta som i en studio. Nära och utan en massa rumsklang. Det är ingen liveinspelning och ska inte låta så heller.

Sedan har Ian lagt ut en matta på golvet för att dämpa reflektioner i det hårda marmorgolvet. När det gäller sång når det knappast några kritiska nivåer, det är mer avsett att eliminera fotstamp och andra ljud­artefakter från sångarens sida.

IA: Det dämpar en del övre mellanregister och höga frekvenser. Hur mycket har jag ingen aning om. Jag jobbar med praktik, inte teori, och lägger jag inte ut mattan vet jag att det inte låter bra.

Alternativa placeringar av sångare är i något av isorummen eller på en upphöjd avdelning mellan de båda, där det är lägre i tak men ändå ganska luftigt.

Ian Agate skapar ett "rum i rummet" genom att placera fem stora absorbenter i en halvcirkelform. På golvet läggs en matta för att dämpa reflektioner i det hårda marmorgolvet.

Ian Agate justerar in Manleyn i det mindre rum han byggt upp av skärmar. Foto: Björn Olsberg.

Välkänd mikrofon
Mikrofonen Ian har satt upp är vad som förmodligen har varit standardvalet i nio studior av tio de senaste decennierna, en Neumann U87.

IA: Inga röster är lika men jag brukar starta med en mick som passar de flesta röster och det gör U87:an. Det är också till stor hjälp om sångaren eller sångerskan vet vilken mikrofon han eller hon brukar låta bra i så att man kan, om man inte har den micken, plocka fram en liknande.

Frågan är om sångare i allmänhet vet vilken typ av mikrofon som passar rösten bäst. Daniel Zangger Borch, sångare, sångpedagog och Sveriges förste och kanske ende doktor i rocksång, borde veta bättre än de flesta.

DZB: Jag trodde jag visste det en gång i tiden men sedan har jag ändrat mig många gånger. Nu har jag en U87:a för att den är bra och allmän och passar de flesta. Eftersom jag inte har möjlighet att ha tio mickar använder jag U87:an och försöker eq:a mig fram istället.

Daniel tror också att kunskapen om vilken mikrofon som passar bäst generellt blir sämre på grund av att allt fler inspelningar görs i hemstudior utan en erfaren tekniker på andra sidan glasrutan.

DZB: Många har aldrig kunnat prova flera olika mickar utan de flesta väljer nog efter plånboken. Har man 10 000 kronor väljer man det man tror är bäst för pengarna. Sedan kan jag tycka att sångare rent generellt – jag pratar nu inte om de som har tio album bakom sig – har rätt dålig koll på vad de sjunger in i, vad de vill höra, vad de inte vill höra och vad det är de hör.

DZB blir intim med en Neumann. Micken är vinklad så att luftströmmen inte går rakt in i membranet. En Manley är mer öppen och mer diskantrik jämfört med en Neumann. Mer av en pop-mick. Foto: Björn Olsberg.

Koll på luftfuktigheten
Vi är med andra ord inne på studiopsykologi. Eftersom rösten är det viktigaste i en inspelning är resultatet i det stora hela en produkt av hur sångaren mår, och detta välbefinnande skapas på flera sätt. Ett är att se till att de fysiska omständigheterna är bra. En sak som generellt brister är för torr luft.

DZB: Bra luftfuktighet i själva rummet eller båset där man står är a och o. Det finns en motsättning där eftersom micken inte vill ha för mycket fuktighet medan rösten vill ha minst 60 procent för att må bra.

Inte bara rummet, utan också den som sjunger måste ha tillgång till vatten.

IA: Det där är också en sak för teknikern. Man måste höra när folk behöver vatten och det hör en van tekniker direkt på rösten.

En annan viktig detalj är lyssningen. Vissa sångare har svårt att intonera med slutna lurar. Å andra sidan är läck från öppna lurar in i sångmicken ett problem för teknikerna.

DZB: Det är jätteviktigt med bra lurar men det är också viktigt att sångaren vet hur de hör sin egen röst i lurarna, hur de hör sin ”pitch”.

IA: Halvslutna lurar och den ena avtagen är en medelväg. Och sedan att sänka volymen. Hög volym är inte bra rent generellt för sångare, så ibland kan man lösa intonationsproblem bara genom att skruva ner volymen.

Lite reverb i lyssningen är en annan glädjefaktor, men hur är det med andra effekter?

IA: Lite reverb brukar de flesta vilja ha, däremot får man aldrig ha det i kontrollrummet. Där ska det vara kliniskt. Sedan brukar jag också sätta pyttelite kompressor på micksignalen, 2:1 eller 4:1, så att jag slipper peakar i inspelningen. Det får inte vara för mycket så att man går miste om dynamiken. För mycket kompressor kan också skapa problem för sångare.

Vi har konstaterat att för teknikern hör det till studiopsykologin att vara uppmärksam på sångarens situation, och absolut förbjudet är det att låta sångaren komma i kontakt med teknikdomänen.

IA: Det är teknikerns jobb att få tekniken att flyta och att lösa tekniska problem. När sångaren inte märker av någon teknik, då har du gjort ett bra jobb som tekniker.

Vinklar mikrofonen
Innan Daniel Zangger Borch börjar sjunga sätter Ian ett puffskydd framför U87:an som ska ta bort luftpuffar från de mest explosiva konsonanterna, framförallt p. Han vinklar också mikrofonen en aning så att rösten inte träffar kapseln rakt framifrån.

IA: Jag försöker hindra energin att gå rakt in i membranet. Framåt eller bakåt spelar inte så stor roll, huvudsaken är att man inte får ljudet rakt in.

DZB: Ett annat sätt att komma runt det problemet är om sångaren kan hjälpa till genom sin mikrofonteknik och sätta sina p:n vid sidan om micken så att man inte blåser på rätt in i membranet.

En annan problemkonsonant är s:en, som hos vissa sångare kan vara riktigt jobbiga, men det vill Ian helst inte åtgärda i inspelningen.

– Det bästa är att använda en de-esserplugg efteråt. Man kan också kapa lite diskant i inspelningen, runt fem kilohertz, men det är bättre att lämna alla frekvenser man kan till mixen.

Ett sista störningsmoment som inte har med rösten att göra är smycken, halskedjor och annat blingbling som ofta kan vara svårdefinierade distorsionskällor som sätter myror i huvudet på teknikern.

Tre olika mickar
Daniel och Ian går igenom tre mikrofoner tillsammans, förutom U87:an en Manley Reference Cardioid och en Shure SM57. De två första är stormembransmikrofoner, båda i varsin korgupphängning så att de dämpar vibrationer från golvet.

IA: Man fångar i allmänhet hela röstens karaktär på ett mer korrekt sätt med en stormembranare men trots det låter de här två ganska olika. Manleyn är mer öppen och har lite mer diskant. Man kan säga att det är en typisk popmikrofon – den är diskantrik och tränger igenom en mix direkt.

Mellan tagningarna justeras avstånd mellan mick och puffskydd beroende på sångstil och tryck i rösten. Ska det låta intimt vill Ian gärna ha mer av basförstärkningen som proximityeffekten (kallas även närfältseffekten, reds anm) ger och sätter puffskyddet precis intill gallret på micken.

När Shure SM57:an sätts upp tar Ian bort puffskyddet.

IA: En SM57 är dynamisk och ger en lite råare bild av rösten. Den har heller inte så mycket basrespons, utan är medvetet konstruerad med rejält skurna bottenfrekvenser för att man ska kunna använda den på riktigt nära håll utan att närfältseffekten gör basen ohanterlig. Så genom att hålla lite avstånd får man inte så mycket av de låga frekvenserna, vilket ibland kan vara önskvärt. Så även om SM57 tekniskt sett är mindre precis än en dyr kondensatormikrofon finns det situationer där den är en bättre sångmick.

Shure SM57. Ett puffskydd kan ibland vara nödvändigt även på en dynamisk mikrofon. Foto: Björn Olsberg.

Ian sätter tillbaka puffskyddet och gör en tagning till.

IA: I studion kan man mycket väl ha det som extra säkerhet. Live använder man ju ofta SM57:ans syskon SM58, som är i princip samma mick men med ett skyddande galler och inbyggt puffskydd. Det stjäl dock lite diskant, så i studion är det bättre att köra SM57 med ett mer transparent puffskydd.

Att hitta en mikrofon som passar handlar mer om musiken, menar Ian Agate och han har hittills aldrig varit med om att inte kunna matcha en röst med en mick.

– Man hittar alltid en passande mikrofon även om det inte alltid är den där wow-kopplingen till just den rösten som gör den riktigt magisk.

Sammanfattning
Ska du köpa en sångmikrofon för inspelning brukar standardvalet vara en stormembrans kondensatormick. Det är en lösning som funkar i de flesta fall. Med det sagt används också dynamiska mikrofoner som röstmikrofon i studio, inte minst när det gäller rocksång och rap. Oavsett mikrofontyp bör du försöka testa olika mickar först. Dels för att varje röst är individuell och vissa röster lirar bättre med vissa mickar, men också för att det handlar om musikstil. Precis som röster är olika har olika genrer sina ljudideal.

DZB: Är man inte det minsta ljudtekniker eller tekniskt kunnig kan man komma en bit på vägen genom att läsa tester på mickar i den prisklass man tänker handla. Har man tur kanske man kan få låna med sig de mest intressanta kandidaterna.

IA: Jobbar man i olika studior är det en bra idé att göra anteckningar. Vad man använde i vilken studio och hur det lät. Prata också med olika tekniker. De delar gärna med sig av sina erfarenheter.

Soundtrades stora inspelningsrum. Ian Agate använder det endast vid sånginspelningar av klassiska röster och opera. Foto: Björn Olsberg.Alternativ uppmickning

En alternativ uppmickning, som Ian fick tips av från operasångerskan Malena Ernmans tekniker, är användbar när sångaren rör mycket på huvudet och på så vis åker in och ut ur en ensam mikrofons sweet spot.

– Uppsättningen är en bred xy och jag använder två Neumann U87 som är vinklade 90 grader. Men med den här uppställningen får jag ett väldigt brett upptagningsområde, vilket gör att man fångar rösten var sångaren än är med huvudet. Och det finns ingen panorering, båda mickarna är i mono, och det blir inga fasskillnader.De tre mikrofonerna

Neumann U87 (till vänster)
– Klassisk till sång men också mycket annat. Transparent. Låter bra utan att färga.

Manley Reference Cardioid (mitten)
– Lite modemikrofon. Bra till pop, funkar inte till klassiskt eller singer/songwriter. Manleyn är toppig och ganska färgad, men den är lätt att få att sitta i en mix.

Shure SM57 (till höger)
– Ibland är det bra med en mick som inte är perfekt. Jag gillar 57:an på slasksång, ibland på blues eller rockgrejor. Rappare brukar också funka väldigt bra med den micken. Har man en sångare som inte kan sjunga utan att hålla i micken, då tar man en SM57:a.

Budgetalternativen Ian Agate tar fram är SE Electronics eller ADK. Han har också fått bra resultat med AKG 414, särskilt om det gällt jazzsångerskor med lite mörkare röstklang där AKG:n kan hjälpa till att lyfta fram rösten.

Det finns ingen anledning att ersätta SM57:an av budgetskäl, men Ian har spelat in sång med AKG:s dynamiska mickar och även Sennheiser MD421.Soundtrade Studios

Soundtrade Studios i Solna är klassisk inspelningsmark och en studio som lyckats undslippa den galopperande studiodöden. Som många andra var den från början en biograf, Savoy på Råsundavägen, och enligt inte helt tillförlitliga uppgifter poporkestern Hep Stars replokal och studio under sent 60-tal, då under namnet Hep Studio. Marcus Österdahl drev bevisligen senare studio i lokalerna under namnet Marcus Music Studio, till en början mest jazzinspelningar men senare har både Abba och Ebba Grön spelat in i studion. Under 80-talet moderniserades studion och bytte namn till Soundtrade. När SAE, School of Audio Engineering, etablerade sig i Stockholm 1995 flyttade man in i huset och allt sedan dess har man haft ett pågående samarbete. Bland Soundtrades mer moderna produktioner kan nämnas Westlife, Eric Gadd, Paul Potts, Pink, Steve Gadd, Dead by April och Hello Saferide. Ian Agate har varit hustekniker och studiochef sedan 2000. Dagarna innan Studios besök spelade Ian in sång med Charlotte Perrelli.Ian Agetes tre-i-topp sånginspelningar

Robbie Williams & Frank Sinatra – It was a very good year 
– Sinatra-famijen godkände att man använde arrangemangen från Frank Sinatras originalinspelning. Robbie Williams sjunger två verser och efter det kommer Frank in. Grymt bra sångljud. Sinatra fick en Grammy för bästa vokalinspelning 1966. Sinatra är inspelad med en Neumann U47, han använde inget annat. Robbie Williams använde en DPA 4041 eller Neumann M149.

Don McLean – Vincent 
– Inte så mycket för den perfekta inspelningen utan för känslan i låten och att allt är med in i sångljudet. Inspelat med en Neumann U87.

The Beatles – With a little help from my friends
– Märkligt val kanske. Ringo sjunger, lite falskt, medges, och jag gillar det för att det inte är perfekt alls, men det är väldigt mycket känsla. Han gjorde två tagningar och använde en Neumann U48.

Artikeln publicerades ursprungligen i Studio 9-2011 och uppdaterades 7 juni 2023.